Medan smittofallen nu når nya nivåer på grund av omicron-variantens smittsamhet så har både Keidanren, den mäktiga japanska arbetsgivareföreningen, och utländska företag i Japan börjat att mycket hörbart gnissla tänder över den japanska regeringens handhavande av pandemin. Man är framför allt upprörda över det faktum att Japan har de mest stängda gränserna bland G7-länderna idag.
Marcus Schuermann, VD på den tyska handelskammaren i Japan, menar att “över 100 miljoner Euro står på spel”, och då handlar det enbart om tyska intressen i landet.
Hundratusentals företagsanställda, studenter och så kallade "tekniska praktikanter" väntar på att få komma in i landet. För de utländska företagen och deras dotterbolag i Japan handlar det i värsta fall om förlorade affärer, då experter som krävs för att genomföra vissa projekt inte kan komma in. För studenterna handlar det givetvis om förlorade studieår och det rapporteras om att professorer på universitet utanför Japan nu i princip inte rekommenderar Japan som destination för studier längre. Istället har Sydkorea seglat upp som ett alternativ. För de "tekniska praktikanterna", som är ett annat sätt att beskriva utländsk arbetskraft till de mindre kvalificerade positionerna i industrin, så handlar det givetvis om en utebliven inkomst för individen, men också om att många japanska industrier idag lider av stor brist på arbetskraft.
Premiärminister Kishida säger att man överväger att öppna upp för just dessa nämnda grupper nu i mars, men att det slutgiltiga beslutet givetvis beror på hur smittoläget ser ut framledes. Han är dessutom medveten om att en majoritet av japanerna helst inte ser ett öppnande förrän "faran är över". Hur och när faran är över är ju dock en tolkningsfråga och denne bloggare är nog tyvärr av den åsikten att Japan är och förblir ett land som alltid söker riskminimering mer än något annat. Att Japan är ett av de sista länderna som "öppnar upp" är nog bara ett faktum att acceptera.
