Kansai Yamamoto var aktiv som designer och evenemangsproducent fram till hans insjuknande i vintras.
Foto: Skärmbild från video.
Kansai Yamamoto har gått bort 76 år gammal. Dödsorsaken var leukemi.
Yamamoto Kansai, som han givetvis hette hemma i Japan där efternamnet alltid kommer först, var det moderna japanska modets förste store internationelle pionjär, då han visade upp en kollektion i London redan 1971.
Till skillnad från de sedermera internationellt mer kända Rei Kawakubo (Comme des Garçons), Yohji Yamamoto och Issey Miyake, var Kansai Yamamoto inte den som gillade asketiska färger eller former. Istället var det synnerligen polykromatiskt och med skärningar som tidigare aldrig skådats på en catwalk. Som en hel kabukiteater i ett plagg, som någon sa på 80-talet, när jag själv beskådade hans kollektioner som journalist här i Tokyo.
Mycket av det grafiska bakom Ziggy Stardust bar Yamamotos signatur.
David Bowies Ziggy Stardust hade inte varit det det blev utan Yamamotos scenkläder, och detta samarbete ledde också till jobb för artister som Elton John och Stevie Wonder.
Som kuriosa kan nämnas att mina första klädesplagg “Made in Japan” var två saker från just Yamamoto Kansai, inköpta i Stockholm någon gång 1980-81, dvs innan jag åkte till Japan första gången 1982. Det var dels en långärmad bomullströja med ett mycket grällt motiv med bläckfiskar på framsidan, om jag minns rätt, och en röd-vit overall i plastat papper. Extremt för den tiden och än mera så uppe i Västerbotten, där jag fortfarande hade min hemvist då. Något man endast hade på sig på vissa lite för tiden och platsen avantgardistiska fester, om man säger så. Det blev sedermera en hel del japanskt i garderoben, Comme des Garçons, Yohji Yamamoto, Issey Miyake, Tokio Kumagai, Takeo Kikuchi, Pashu och mycket annat, varav det mesta nu övertagits av vår yngre dotter som tycker att japanskt mode från sent 80-tal, och dessutom i herrstorlek, är exakt rätt. Pappa är istället “skittråkig” då han nästan enbart har jeans från Edwin och pikétröjor från Uniqlo på sig nuförtiden. Nu när man är “tråkig gubbe” så känns det forna aktiva modeintresset som alltför krävande både vad gäller tid och pengar. Att tvingas fundera på vilket plagg som fungerar med vilket annat plagg en morgon, är något man idag gärna väljer bort.
P.S. Om någon tycker att jag ignorerar Takada Kenzo i början av inlägget, så beror det enbart på att Kenzo varit verksam i Paris från unga år och inte i Japan, och att hans kläder, även om de innehåller en hel del inspiration från det japanska, ändå formmässigt varit stöpta i en klassisk europeisk tradition.
