Suica är ett av de två olika, men kompatibla, tåg- och busskort man bör skaffa sig i Tokyo.
Ifall du inte lider av klaustrofobi (i vilket fall du nog inte bör åka till någon av Japans storstäder) och därför vill undvika den japanska kollektivtrafiken, så är ett förbetalt kollektivtrafikskort nästan en nödvändighet i Japan. Det underlättar och framför allt snabbar upp dina resor betydligt, då du slipper gå till biljettmaskinen och slanta upp varje gång du ska åka tåg, t-bana eller buss. Mitt råd är faktiskt att köpa ett sådant kort redan ute på Narita om det är där du landar.
Och så här ser det andra ut - Pasmo. Spelar ingen roll vilket du har - de funkar exakt likadant.
I Tokyo-regionen finns det två olika men sinsemellan helt kompatibla kort: Suica och Pasmo. Det finns två olika kort av den enkla anledningen att det från början var två inkompatibla system, Suica för Japan Rail-linjerna och Pasmo för alla de andra, som man tacknämligt nog synkroniserade tekniskt efter ett antal år. Nu har man dessutom synkat ihop det hela med en hel radda andra kort som förekommer ute i regionerna, så att kort köpta i t ex Tokyo även funkar i Osaka och vice versa. Smidigt.
Det spelar alltså ingen roll om du köper ett Suica- eller ett Pasmo-kort, då de fungerar exakt likadant och kostar lika mycket. Eller kostar och kostar; man får betala 500 yen som depositionsavgift och man får alltså igen den slanten om man lämnar igen kortet vid resans slut (om du tänker komma tillbaks till Japan - vilket ett väldigt stort antal gör, tänka sig - så föreslår jag dock att du behåller kortet, då saldot ligger kvar i kortet i hela tio år efter sista resan). Med andra ord så har du 1500 yen att resa för om du betalar 2000 yen när du skaffar kortet. Sedan är det bara att fylla på vartefter du reser upp slantarna.
Om du kommer till en station och spärren inte vill släppa igenom dig, så betyder det att du inte har pengar i kortet för hela resans kostnad. Då finns det alltid en eller ett par maskiner på insidan om spärrarna där du kan fylla på kortet. Om det av någon anledning inte finns någon maskin, kan du istället betala till personen i uniform som står vid sidan av biljettspärrarna.
Korten funkar även som kontantbetalningskort på många kiosker och butiker, vilket är en anledning i sig att ha det på fickan. De finns också i pendlingsversioner, då man betalar en fast avgift för fritt antal resor mellan två punkter, där då kortet räknar av extra om du åker utanför den sträckan, men det är ju aktuellt i princip enbart om du bosätter dig här en tid och pendlar mellan bostad och jobb.
Innan momshöjningen den 1:a april, så var priset per resa exakt detsamma oavsett om du åkte på pappersbiljett eller kort. I och med höjningen från fem till åtta procents moms, och på grund av att maskinerna inte tar mindre mynt än 10 yen, så har man höjt pappersbiljetterna upp till närmaste 10-yensgräns, medan korten debiteras den aktuella momssatsen och inte en yen mer. Därmed sparar du några yen per resa om du åker på kort istället för biljett.
Här har ni en video som beskriver hur man köper ett Suica-kort på automat. Dessa hittar du på alla JR-stationer. Proceduren för ett Pasmo-kort är i princip likadan, fast de köper man då på något av de andra bolagens stationer. Pasmo har en utförlig manual på engelska om du vill förkovra dig.
