Här har vi två små hak med samma ägare; faktum är att krogarna ligger nästan vägg i vägg, vilket förklarar att man t ex lånar mat ur varandras menyer samt har en gemensam kassa för båda krogarna. Hoshigumi heter den ena och Hoshigumi Fried Kitchen heter den andra, båda två i en smal gränd i mysiga Sangenjaya i västra Tokyo. Än så länge mysiga, ska vi säga, då man tydligen vill riva de gamla kvarteren och bygga ett höghuskomplex inom några år.
På Hoshigumi är det rå mat eller grytor som dominerar, medan HFK kör med allehanda friterade pinnar. Det är både kött, fisk, skaldjur och grönsaker som friteras i det för svenska hälsovårdsmyndigheter och arbetarskyddsstyrelser otänkbara fritöser, placerade enbart någon decimeter från kunderna och inte ens en meter från toaletten.
Friterad mat har ett oförtjänat dåligt rykte i stora delar av västvärlden, vilket jag vill skylla på att man på många ställen helt enkelt inte vet hur man friterar. I Japan, där de obligatoriska bento-lådorna väldigt ofta innehåller friterad mat, vet man vilken olja som ska användas och vid vilken temperatur det ska friteras. Görs det på rätt sätt blir det genast en skorpa på utsidan varvid inkråmet kokas via strålningsvärmen, utan mera fett på insidan än det var från början. Man bör dock undvika det som är alltför rikligt inbäddat i vetemjöl och ströbröd, då det ju både ökar mängden snabba kolhydrater och suger upp fettet.
Här på bilden ser vi från vänster en kombination av anka och purjolök, en fin fläskkorv samt en räka. Man kan välja att strö på lite grovt salt eller äta med en fin sojabaserad sås. En av favoriterna, som inte ses på bilden, är inlagd ingefära med lite omvirat bacon. Den smakar mycket utan något extra till, och är fantastiskt tillsammans med ett glas shochu, det japanska brännvinet. Annars dricker man oftast öl eller grogg. Till vissa pinnar passar även vin bra, och man har en liten självbetjänad miniatyrvinkällare med en sortering hyfsade nya världen-viner för 130 kronor per flaska.
På den råa sidan har vi här en gulstjärtsskädda som ligger i ponzu (soja och yuzu-saft) med riven daikon, den japanska, stora rättikan, med lite wasabi till. Hur gott som helst!
Det är ett helt gäng unga och fantastiskt trevliga individer som går i skift framför fritöserna. Här har jag bara lyckats samla tre av dem, Itsuka, Saya och Tatsuya, av sammanlagt sju grabbar och tjejer som lagar och springer med mat och dryck och konverserar med de trogna eller blivande trogna kunderna. Som trogen kund blir man dessutom inbjuden till de mycket informella fester som man anordnar när det är dags för blomsterbeskådning på våren och fyrverkerifestivaler på sommaren.
