USAs utrikesdepartement ser till att amerikanska diplomater får en utbildning i det språk som talas i de länder där de stationeras på ambassader, och man har rangordnat språken runtom i världen efter svårighetsgrad för en person som vuxit upp med engelska (vilket torde göra att i princip samma sak gäller för oss som vuxit upp med svenskan). I gruppen med de svåraste språken återfinner vi arabiska, mandarin, kantonesiska, koreanska och japanska. Men, som ni kan se i videon länkad här ovan så har japanskan en asterisk som betyder att detta språk är i en division för sig. Inte minst det faktum att det är det enda språket i världen där man använder tre olika skriftsystem, fonetiska hiragana och katakana och kinesiska kanji-tecken. I det sistnämnda fallet handlar det om att lära sig drygt 2,000 tecken som dessutom har flera olika uttal som bland annat varierar beroende av vilka kombinationer med andra tecken det kan handla om.
Amerikanska UD menar att japanska kräver 88 veckors heltidsundervisning för att man ska komma upp i det man kallar “mastery”. Min personliga åsikt i frågan är att detta knappast räcker till, framför allt om undervisningen sker utanför Japan. Att lära sig grammatik och skrivtecken går bra i princip varsomhelst, men att lära sig tala och förstå talad japanska är betydligt vanskligare om man inte lever med japanskan i en japansk miljö. Jag har nu umgåtts med japanskan i princip på heltid sedan 1984, och jag anser mig inte vara fullärd. Jag var lite deppad i början när jag tyckte att “det här språket kommer jag aldrig att kunna lära mig fullt ut”, men jag gaskade upp mig när jag insåg att de flesta japaner inte kan “perfekt” japanska de heller.
Detta inlägg är absolut inte menat att skrämma bort dig som vill lära dig japanska. Jag brukar säga att japanska inte är svårt, men att det handlar om en ordentlig mängd information som tar en jäkla tid att ta in och memorera. Det är ett djupt språk med många dimensioner, vilket också gör att det är intressant och givande att plugga. Istället för att lida av att jag inte hinner bli fullärd före graven, tycker jag numera att det är fint att veta att jag tvärtom kan lära mig nya ord och fraser varje dag hela livet!
PS Jag är ledsen för att det varit ont om inlägg sista månaderna. Det har helt enkelt varit mycket jobb efter att pandemin inte längre begränsar resandet och den svenska sommarsemestern blivit överstökad. Jag har en stor hög med idéer och utkast till nya inlägg, och jag hoppas att jag har lite mer tid framöver för att ta tag i detta.
