Tågtrassel i Sverige men inte i Japan

Det är svårt att hitta en mediakanal i Sverige som inte tar upp problemen vi har med tågtrafiken i landet. En svensk kompis som var i Sverige på semester i augusti med sin japanska fru och deras två döttrar vittnade om situationen när vi åt lunch härom sistens. "Vi hade fyra bokade tågresor under Sverige-vistelsen, och tre av de tågen blev inställda!" Istället blev det ersättningsbuss, en alltför vanlig glosa i det svenska språket nuförtiden.

Att svenska tåg inte kommer i tid eller är inställda är något som jag helst inte vill nämna för mina japanska vänner och bekanta; det är helt enkelt genant och något som förvånar japanerna. Sverige har ett gott rykte på många områden, men att ett sådant grundläggande och allmänt behov som en fungerande kollektivtrafik inte tillfredsställs får japanen att lägga pannan i djupa veck om det kommer på tal.

Att tåg blir försenade i Japan brukar bero på en sak och det är att olyckliga människor tar livet av sig genom att hoppa från perrongen framför ett ankommande tåg. Detta är dock ett problem som har minskat i antal då allt fler stationer har fått dörrar på perrongerna.

Att ett tekniskt fel orsakat en försening är något jag personligen upplevt endast en gång under mina 40 år i landet. Det var på ett Shinkansen-tåg mellan Kyoto och Tokyo där man hade ett elektriskt problem under ett par mil av sträckan, vilket gjorde att tåget fick krypa fram i kanske 30-40 km/h. När vi hade passerat problemsträckan gasade istället tågföraren desto mer; det gick mycket märkbart snabbare än vanligt då tåget vibrerade på ett sätt jag inte upplevt under mina övriga mångtaliga Shinkansen-resor. Jag fick senare förklarat för mig att resenärerna har rätt till full återbetalning av biljettpriset om ankomsten är mer än en timme försenad, så det är uppenbart att föraren fick i uppgift att se till att tåget inte blev försenat med mer än 59 minuter och 59 sekunder. Jag har nog aldrig sett så många förtörnade japaner som de som gick till Japan Railways lucka för att klaga efter ankomsten till Tokyo Station.

Orsaken till att de japanska tågen i princip nästan aldrig blir försenade eller inställda, trots att det handlar om tiotusentals avgångar varje dag, handlar givetvis om god planering, hög kvalitet på alla relevanta komponenter och ett rigoröst underhåll. Leverantörerna måste kunna ange komponenters livslängd och sedan byts de ut innan de löper risk att mankera. Att personalen är trogen och trygg gör också att personalomsättningen är låg. Alla är väl utbildade och yrkesstoltheten är påtaglig. Personalrelaterade problem är därför i princip obefintliga.

En av mina favoritaspekter med livet i Japan är utan tvekan den extremt väl fungerande tågtrafiken.

UPPDATERING 22-12-27

Typiskt, får man lov att säga, när tågbolaget Keihin Kyuko får ett allvarligt signalsystemfel som gör att deras tåg stod stilla under flera timmar härom sisten. Då tåget bland annat går ut till flygplatsen Haneda, så ställde detta till ganska mycket besvär för de som hade ett plan att passa.

Man kan väl kanske kalla detta undantaget som bekräftar regeln. Ytterst sällsynt, som sagt, och man kan nog gissa att firman som levererat och sköter underhållet av signalsystemet kan vänta sig dryga böter.

Jag hoppas att du har både nytta och nöje av Japanbloggen. Om så är fallet så vill jag passa på att påminna om att du kan hjälpa denna blogg med ett litet bidrag (Paypal-knapp i kolumnen till vänster). Serverhyra och kaffe är de stora kontanta utgifterna. Tackar så mycket på förhand!

Halv miljon utländska turister i oktober

Som ni kunnat läsa om här och annorstädes, så släppte Japan på sina stränga inreseregler den 11:e oktober. Det var visserligen möjligt att sedan en tid även innan detta datum komma in i landet, men det var lite krångligt. Nu är det i princip bara att komma in på ett normalt turistvisum, som invånare från fler än 60 länder får med automatik vid inresepunkten, och med ett bevis om minst tre vaccinationer. Och resultatet har inte låtit vänta på sig; under oktober ökade antalet utländska turister från septembers 206,500 till 498,600 personer. Fortfarande en lång bit kvar innan vi kommer upp i de siffror vi såg före pandemin, då vi under 2019 kunde välkomna nästan 32 miljoner besökare, knappt 2,7 miljoner resenärer i snitt per månad.

En orsak till att vi "bara" kom upp i en halv miljon utländska besökare, är att Kina fortfarande har lockdown på många ställen. Före pandemin stod Kina för drygt 30% av alla utländska turister i Japan. Ett stort undantag är Hong Kong vars invånare snabbt tagit tillfället i akt för att resa till Japan. Andra länder som varit stora bokare av hotellnätter sista månaden är Sydkorea, Taiwan och Singapore.

Shibuya är och förblir en turistmagnet, men utan att kännas speciellt “turistigt”; kanske för att det är fler japanska ungdomar i byn hur många turister som än letar sig hit. Just nu pågår en gigantisk omvandling av området med mycket stora byggnader antingen färdigbyggda eller under pågående byggnation. Samtidigt finns många av de gamla gränderna, med sina pittoreska hål i väggen, kvar. Något för alla smaker.

Foto: Abdulla Bin Massam via Pixabay

På vår syskonblogg Japan Gourmet Guide har vi fått in rekordmånga bokningar för våra krogguidningar liksom andra konsultuppdrag som har med mat och dryck att göra. Det är mycket glädjande och tacksamt att vår drygt två och ett halvt år långa ökenvandring nu förhoppningsvis fått ett definitivt slut. Vi har fått in bokningar från 13 grupper sedan början av oktober, både helt nya grupper och återkommande grupper. Detta är dock över en tid fram till nästan sommar, så det finns fortfarande gott om plats om ni vill komma över och smörja kråset (eller äta och dricka gott i samband med en affärsresa). Kika in här och skicka över en förfrågan med preliminära datum så återkommer vi med vändande post.

Ett undantag från dagens inreseregler är att kryssningsfartyg ännu inte är välkomna (vi hade ett fartyg med stora mängder smittofal i början av pandemin, vilket gör att man är försiktig med stora grupper som anländer från föregående hamn vid ett och samma tillfälle). Detta väntas dock öppnas upp i mars nästa år. Redan nu har 116 fartyg anmält sitt intressa att anlöpa japansk hamn under 2023.

Som de japaner de är (att undvika risker är ett av flera typiska nationaldrag), så är dock gemene man fortsatt försiktig. När man är ute på byn så har fortfarande uppskattningsvis 99 av 100 personer ansiktsmask, trots att det inte är någon regel som regeringen föreskriver, så om ni inte vill ha onda ögat på er så är det bra om ni tar sedan dit ni kommer. På krogen är det givetvis fritt fram att ta av sig masken.

Bo i stil när ni ska åka skidor i Niseko

Niseko, ca sex mil från Hokkaidos länshuvudstad Sapporo, är sedan länge världsberömt för sina suveräna skidbackar med stora mängder pudersnö offpist. Det har hänt flera gånger att den svensk som råkat sitta bredvid mig på en flygning med SAS eller Finnair mellan Stockholm och Tokyo berättat att han åker till Japan för att åka skidor i Niseko. Australiensare och Nya Zealändare, som ju har sommar när vi har vinter här på norra halvklotet, är kanske de största Niseko-fantasterna. Det finns faktiskt anläggningar i Niseko som ägs av australiensare.

En gammal god svensk vän och hans japanska fru, båda flitiga företagare i Tokyo, har designat och byggt en magnifik villa däruppe som man hyr ut när man själva inte är där. Huset har ett vackert namn: Setsuin - “snöskugga”.

Jag gör det enkelt för mig och saxar lite ur deras PR-material:

Det finns många lyxiga hus och lägenheter i Niseko, men Setsuin är annorlunda. Huset ägs av en svensk-japansk familj som bor i Tokyo och som själv tillbringar mycket tid i huset. Den personliga touchen är uppenbar så fort man stiger in.

View fullsize

Huset är vackert både på utsidan och insidan. Stort och lyxigt.

Klicka för större bild.

Anländande gäster hälsas alltid med ett nytt blomsterarrangemang. Köket är långt bättre utrustat än vad som är standard. Dekorationer och textilier skiftar med säsongen.

Du hittar karaoke, PlayStation 4, olika brädspel, wifi och Netflix utan extra kostnad. Här finns också ett svenskt eldrivet skrivbord för den som behöver jobba litet.

Setsuin är perfekt för sex personer. Sex vuxna med ytterligare barn fungerar också utmärkt.

Under vintersäsongen ingår en rymlig Toyota Hi-Ace van utan extra kostnad. Bilen har plats för sex vuxna med skidor och snowboards och annan utrustning. Kom bara ihåg att du behöver ett internationellt körkort för att kunna köra i Japan, tillsammans med ditt nationella körkort.

Ni kan läsa mer på deras sajt här, och ni kan också enkelt boka via knappen längst uppe till höger. Använder ni promokoden "japanblogg" så får ni 10% rabatt.

Flygande personbilar i trafik i Japan 2025

2025 kommer en världsutställning att anordnas i Osaka. Samma stad visade upp ett liknande expo både 1970 och 1990, Tsukuba i Ibaraki prefektur var värdstad 1985 (denne bloggare arbetade på svenska paviljongen den gången) och Nagakute i Aichi prefektur fick ta stafettpinnen 2005.

Något exakt program är ännu inte fastslaget, men temat uppges bli "Designing Future Society for Our Lives".

När man tänker på uttrycket "framtida samhälle" så kommer flygande bilar ganska snabbt upp för ens inre öga, och det verkar stå klart att det kommer att finnas sådana för persontransporter mellan mässområdet ute på den konstgjorda ön Umeshima och flera olika platser i och runt Osaka, Kobe och Kyoto, däribland dessa städers flygplatser.

Vem som ska tillverka fordonen och vem som ska sköta själva ruljangsen kommer att beslutas före detta räkenskapsårs utgång, dvs senast i mars 2023.

De två största japanska flygbolagen är mycket intresserade av denna nya marknad, och båda har investerat i företag som utvecklar dessa fordon; ANA har slutit avtal med amerikanska Joby Aviation om att använda deras fordon i Japan, medan JAL har gjort sammalunda med tyska Volocopter. Japanska Skydrive, med bland andra Suzuki som delägare, är just nu inne i certifieringsprocessen med sin produkt, som också ska flyga till och från världsutställningen 2025. Flygande drönare för godstrafik från Skydrive finns redan i trafik på den japanska landsbygden.

Regelverket för dessa fordon för persontrafik är inte fastlagt ännu, men man har nu alltså en deadline om bara några år, så man räknar med att den japanska byråkratin ska röra sig lite snabbare än vanligt i det här fallet.

Viktigt att veta för dig som reser med mycket bagage på Shinkansen

Sedan en tid så har man ändrat på reglementet vad gäller större bagagemängder på snabbtåget Shinkansen. Tågen har dels en “hatthylla” längs med hela vagnen och dels ett utrymme bakom stolsraden längst bak i varje vagn. Tidigare så kunde man ha sitt bagage i princip där man befann sig, även om man inte hade säte i den bakersta stolsraden. Om man idag har en väska som överstiger 160 cm, längd, bredd och djup sammanräknat, så måste man boka säte i den bakersta stolsraden. Detta kostar inget extra, så länge man bokar ett säte just där. Om man inte bokar och tar med sig stort bagage på tåget, så får man erlägga 1000 yen utöver biljettpriset.

Illustration: JR West

Denna regel gäller på Shinkansen-linjerna Tokaido, Sanyo. Kyushu och Nishi Kyushu, dvs linjerna från Tokyo i sydvästlig riktning. Det går att boka på nätet, i automat och i den manuella luckan på stationen.

Här en sida som förklarar utförligt på engelska.

Äntligen öppet!

I förrgår, den 11:e oktober, blev det då äntligen fritt fram för resande till Japan utan krav på speciellt visum för medborgare från 68 länder. Samma resenärer slipper också karantän och man är fri att resa runt som man behagar utan guide. Enda kravet är att man har bevis på tre vaccinationer ELLER ett negativt PCR-testresultat från inom 72 timmar före avresan.

Man rekommenderar att utländska turister använder Fast Track, en expressfil för att underlätta processen. För att få använda den så måste man registrera sin information via en app som kallas MySOS (finns för både iPhone och Android). Du hittar utförlig info om detta här.

Våra sista svenska kunder före pandemin hade vi här i mars 2020, så det har varit en lång ökenvandring, men nu har det redan kommit in nio bokningar för våra restaurangturer. Det märks att folk stått och stampat i farstun. Flera har bokat om flyg och hotell både tre och fyra gånger.

Här en engelskspråkig video från NHK (Japans statliga TV och radio) som berättar hur det var ute på Hanedas flygplats när de första utländska resenärerna kom fram i tisdags under det nya reglementet.

En viktig sak man nämner i videon, är att den allra största delen av de knappt 32 miljoner utländska turister man tog emot under 2019 var kineser. Då covid-läget fortfarande är allvarligt i Kina, så lär det dröja ännu ett tag innan turistströmmen därifrån kommer igång igen. Att komma hit och turista innan det återigen blir 30-40 miljoner inkommande resenärer kan vara att rekommendera. Lite lättare att resa runt och boka bord.

Valet står mellan en fin bil och den här japanska skivspelaren

Japanska audioföretaget TEAC (Tokyo Electro-Acoustic Company) har tillverkat audioutrustning för både vanliga konsumenter och proffs sedan bildandet 1953. De sista 35 åren har man dessutom haft ett "sub-brand" vid namn Esoteric med extra avancerade produkter för audiofiler med tjocka plånböcker.

Märkets senaste produkt är den första skivspelaren från Esoteric; den heter Grandiose T1 och det är verkligen ett passande produktnamn. Allt är nämligen grandiost avancerat och med dimensioner som gör att man tappar hakan. Spelarens nätdel ligger i en separat låda, stor som en rejäl förstärkare, som väger 18 kg. Själva spelaren väger 45 kg, uppdelat på huvudchassit, 17 kg, skivtallriken, 19 kg, samt motorenheten, 9 kg. Totalt sett 63 kg! Spelaren kräver dock inte bara ett stabilt bord; den kräver även yta, då den mäter 497 × 210 × 456mm, exklusive den separata nätdelen.

Jag har träffat ett antal japanska audiofiler som menar att olika skivor kräver olika tonarmar och pickuper; japaner är nog bäst i världen på att nörda ner sig i sina hobbies.

Foto: TEAC

Den största tekniska nyheten är det man kallar Esoteric MagneDrive System. Det handlar om att motor och tallrik inte har någon mekanisk koppling. Vi är ju vana vid antingen direktdrift, mellanhjul, bälte eller tråd, men här sitter det istället en liten men kraftig magnet på motoraxeln som helt enkelt drar runt tallriken när den roterar. Att motorn sitter mekaniskt avskild på ett eget chassi bidrar också till att inga externa vibrationer kan störa tallriken. Nålen får därmed optimal arbetsro i skivspåret.

Det mest grandiosa i sammanhanget är nog dock priset, som hamnat på 7,15 miljoner yen, i skrivande stund drygt 550,000 kr! Om man vill kan man då dessutom köpa till extrautrustning för att montera upp till tre olika tonarmar (någon som minns Micro Seiki DDX-1000?).

Det är nu ett antal år sedan jag började hävda att framtidens audio är en intressant blandning av gammalt och nytt: LP-skivan upplever en mycket stark renässans å ena sidan, och å andra sidan har vi digital streaming. Den stackars CD-skivan är klämd i mitten, och ju större bandbredd och därmed högre möjlig kvalitet på den strömmade musiken, desto värre blir det för kompaktskivan.

Esoteric Grandiose T1 börjar säljas här i Japan under oktober.

Sverige i Japan #1: Gadelius - svenskt handelshus i Japan sedan 1907

Detta är första inlägget i en ny serie jag kallar Sverige i Japan. Det ska handla om de svenska personer, företag eller institutioner som har haft betydelse för Sveriges roll i Japan under årens lopp. Vi börjar med historien om Gadelius, handelshuset som varit verksamt i Japan i 115 år. Denna artikel publicerades första gången i tidskriften  Företagshistoria, nr 4 - 2015. Alla foton är utlånade av Gadelius.

Japan är idag Sveriges näst största handelspartner i Asien. Ett hos allmänheten nästan okänt företag har spelat en nyckelroll i de merkantila förbindelserna länderna emellan: Gadelius, handelhuset som gjort affärer mellan Japan och Sverige i över hundra år och introducerat de flesta svenska storföretag i landet.

Ganska precis mitt i jättestaden Tokyo hittar man ett kontor som doftar Sverige så snart man träder in i förmaket. Trägolv är inte vanligt på japanska kontor men här är det inte bara golvet som är i trä, utan även många väggar och de flesta möblerna. Här huserar handelshuset Gadelius, företaget som agerat partner till en stor del av svensk industri i Japan de senaste 108 åren. Idag basar VD Gösta Tyrefors över 240 anställda, de allra flesta japaner.

Grundaren Knut Gadelius föddes i Göteborg 1864. Fadern Edward hade varit flottofficer och hade tidigare studerat i Frankrike, och intresset för att se sig om i världen gick tydligen i arv. Redan som 20-åring åkte Knut utomlands, först till Tyskland för att avsluta sina ekonomistudier och sedan till Sumatra för att arbeta på en tyskägd plantage. Det var här som han först fick upp ögonen för Asien. 

Vid den här tiden var direkthandel mellan Sverige och Asien i princip obefintlig. Den som förekom gick oftast via Tyskland eller England, som via sina koloniala intressen redan sedan tidigare hade handelsförbindelser med regionen. Det fanns helt enkelt inga direkta båtförbindelser mellan Norden och Asien. 

Bidrag från staten och industrin

Knut Gadelius startade handelsfirma i Göteborg 1890. Han beslöt sig för att göra något åt den ringa handeln med Asien och sökte sålunda statligt stöd till en studieresa till regionen för att utröna potentialen. Myndigheten gillade förslaget och gav Gadelius 4,000 kr (ca 250,000 kr i dagens pengar) med villkoret att det privata näringslivet sköt till lika mycket. Det gjorde man; företag som Ericsson, Uddeholm, Korsnäs, Munkedals, Finspångs Styckebruk med flera var intresserade av att hitta nya marknader i avlägsna Asien.

Gadelius besökte Ceylon, Singapore, Penang, Sumatra och Kina för att slutligen landa i Japan. Han noterade olika möjligheter på alla platser men han såg något speciellt i just Japan. Landet, som hade varit frivilligt isolerat i över 250 år med endast mycket litet handelsutbyte med omvärlden, hade öppnat sig för omvärlden igen endast några få decennier innan. Från att ha varit ett feodalt agrarsamhälle där tiden nästan stått stilla, hade man mycket snabbt börjat industrialisera. Både råvaror och färdiga produkter för industrin var dock i stor utsträckning importerade, och då man fortfarande låg en bra bit efter Europa och USA vid den här tidpunkten insåg Gadelius vilken enorm potential marknaden hade.

Med de kontakter Knut tagit på sin resa började han genast handla med regionen; järn och stål, trävaror, tändstickor, papper och Lux-lampor var några artiklar som fraktades den långa vägen runt klotet. 1904 slog man upp sitt första regionkontor i Singapore, där man bland annat sålde bilar, vilket vid den här tidpunkten innebar T-Fordar; man blev här faktiskt Fords första utomamerikanska försäljningsagent.

Punsch från Sverige - tandborstar från Japan

Handeln med Japan var från början blygsam: papper, stål och punsch var några produkter som letade sig från Sverige till Japan, och åt andra hållet åkte silke och tandborstar.

Två händelser skulle få Gadelius att accelerera i Japan: öppnandet av Sveriges första ambassad i landet 1906 och starten för den första skeppslinjen mellan länderna. Vår förste ambassadör, G.O. Wallenberg, var flottofficer och skeppsägare och han insåg mycket snart att Sverige behövde en direktlinje till Asien. Redan i april 1907 var AB Svenska Ostasiatiska Kompaniet bildat. I juli samma år öppnade Gadelius sitt första japanska kontor i Yokohama, strax sydväst om Tokyo. Några månader senare öppnade man kontor även i Osaka. Nu var man i Japan på allvar.

På allvar betydde dock inte automatisk framgång. Försäljningen var blygsam i början och många skosulor nöttes under eviga försäljningsbesök. Men Gadelius insåg att det helt enkelt är så det fungerar i Asien, och kanske framför allt i Japan. Man måste först etablera en känsla av förtroende hos kunden, och förtroende är ju något man får med tiden, då man bevisat att man håller sitt ord och levererar det man specificerat på utsatt tid. Och inte minst att man finns i landet på lång sikt, så att det inte blir problem längre fram vad gäller reservdelar och service. Knut var övertygad om att det skulle bli bättre vad det led, då han var mycket noga med att enbart handla med produkter av hög kvalitet och med en teknisk överlägsenhet som attraherade kunderna. Han var också noga med att poängtera långsiktigheten i företagets närvaro i landet. Som företagsmotto valde han “För Japan, med japanerna”.

Lux-lampan - den första storsäljaren

Den tekniskt överlägsna LUX-lampan var en av de första storsäljarna. Knut Gadelius till höger.

En av de första storsäljarna var Lux-lampan, en mycket stor innovation för sin tid då den lyste med samma styrka som 700 normala lampor. Det var den enda produkten man visade på sitt första mässdeltagande i Japan 1907, men den fick ett ordentligt genomslag då den användes för att lysa upp mässhallens entré; inget någon kunde missa. Nästa stora mässa hölls i Tokyo 1914, och där visade Gadelius motorer från Diesel, Polar, Bolinder och Penta, maskiner för tillverkning av tändstickor från Ahrens och så den fortfarande populära Lux-lampan. Man visade också en brandpump från Ludwigsberg som rönte stor uppmärksamhet då den var kompakt och kraftfull trots liten motor. Den var med och räddade många hus och fabriker i det ofta branddrabbade Japan med tät bebyggelse i nästan enbart trä och papper, inte minst vid den stora jordbävningen 1923.

Japan, som hade stora utgifter på grund av sitt kolonialstyre och sin militära verksamhet i Asien, hade svårt med finanserna vid den här tiden. Första världskriget kom då som en räddning. England och Tyskland övergav i princip sin närvaro i östra Asien och Japan fick i princip monopolställning som modern industrination i regionen. Exporten ökade dramatiskt och Gadelius affärer började blomstra.

Under mellankrigstiden gick det generellt sett bra. Japan byggde upp sin industri vartefter och många innovativa svenska produkter fann tacksamma kunder. Ångturbiner från STAL, AGA-fyrar, luftförvärmare från Ljungdahls, kompressorer från Atlas, fabriksutrustning från Sandviken, kullager från SKF, utrusning för pappersmasseindustrin från Kamyr och järnpulver från Höganäs var några framgångsrika produkter.

Knut Gadelius var en arbetsam människa och den stora kärleken tog han sig tid till först vid 48 års ålder, 1912, då han gifte sig med Gabriella Fahlcrantz, 26 år. Paret fick sju barn, fem pojkar och två flickor, varav sex barn som fick hb hbåde svenska och japanska förnamn.

Knut Gadelius fick problem med gulsot och han avled i Sverige 1932. Äldste sonen Taro var bara 19 år så under tiden fram till en bit efter andra världskrigets slut styrdes firman av senior svensk personal.

En svensk ångturbin från STAL på plats i Japan.

40-talet - en mörk period 

Under andra världskriget blev affärerna givetvis lidande, även om en del produkter kunde säljas till den industri som trots allt måste hålla igång; luftförvärmare och gruvutrusning var två sådana kategorier. När kriget var över var dock företaget nära ruin och problemen hopade sig. De stora problemen var dels att den japanska valutan var extremt labil - det rådde i princip hyperinflation - och att Japan var ockuperat av USA; all handel krävde komplicerade tillstånd. Det var först 1949 som en fast växelkurs mot dollarn kunde införas och handeln blev fri igen.

På 50-talet började Japan kunna bygga upp sig igen på allvar. Industrin växte som aldrig förr och Gadelius såg bättre tider, nu med Taro Gadelius vid rodret. Den kraftiga expansionen av all slags industri hade dock en baksida: den medförde storskalig miljöförstörelse. Detta kunde dock Gadelius skickligt utnyttja genom att sälja in teknik för att minska utsläppen. Ljungströms luftförvärmare och elektrostatiska sotfilter från Fläkt passade bra på denna nya marknad. Under denna period gick Gadelius från att vara ett renodlat handelshus till att även starta egen produktion i Japan på licens från svenska och andra företag.

Japanska broschyrer för produkter från SKF och Atlas från 30-talet.

Familjeföretagsepoken slut

Under 60- och 70-talen funderade familjen över hur man skulle se på sitt ägande av företaget. I Sverige hade man infört en arvsskatt på 70% vilket skulle tära hårt på kapitalet när en ny generation tillträdde. Desutom var ingen av grundarens barnbarn intresserade av en karriär i firman. När så oljeshocken 1973 slog till bestämde man sig för att hitta en köpare. Det blev Fläkt, den gamle partnern, som tog över ägandet 1979. Idag är det andra ägare, men ägandet har utan avbrott varit svenskt.

Nu, 108 år efter starten i Yokohama, är Gadelius ett handelshus med en mycket bred katalog av produkter. Vi hittar bland mycket annat bygghissar från Alimak, tubfyllningsmaskiner från Norden, 

treglasfönster från Elitfönster, kirurgiska verktyg från Stille, produkter för tryckerier och för räddningshjälp vid katastrofer. På export från Japan går tågkomponenter och elektronik.

Den erfarenhet och det nätverk som Gadelius tillskansat sig under ett drygt århundrade kan inte överskattas. Man fortsätter att vara ett mycket viktigt brofäste för många företag som vill komma in på världens tredje största marknad. VD Gösta Tyrefors beskriver dagens Gadelius så här: “Vi är en bra partner för svenska företag i specifika nischer där vi är starka, t ex medicinteknik, maskiner och utrustning till farmaceutisk industri, bygg och anläggningsindustri, mm. Vår styrka är att vi är mer kostnadseffektiva än ett litet eller medelstort dotterbolag men lika transparenta och lätta att jobba med.”