Sony och Honda utvecklar självkörande elbil tillsammans

Att vi redan befinner oss mitt i ett gigantiskt paradigmskifte i fordonsvärlden är ett etablerat faktum. De flesta bedömare är övertygade om att en majoritet av alla motorfordon kommer att drivas med elektricitet och även vara i princip självkörande inom ett decennium. Denna typ av grundläggande omläggningar av både teknik, tillverkning och marknadsföring/försäljning, gör att det blir möjligt för tidigare icke-existerande företag att komma in på marknaden med nya, smarta koncept. Tesla är ju det mest kända och etablerade av dessa företag, men andra aktörer i USA är Lucid, Rivian och Karma, och under flera år har vi nu också levt med rykten om att Apple arbetar med att utveckla en elbil.

Här i Japan är det lite svårare med riskkapital, så de rena startup-företagen är färre och mindre, men en helt ny aktör har börjat prata allvar om sina bilplaner. Det handlar om Sony, som visade upp en prototyp till en elbil betitlad SONY VISION-S i januari 2020. Den har visats även senare med mera utförliga specifikationer, så det har inte varit någon tvekan om att man har seriösa intentioner. Och i förrgår kom det ett pressmeddelande om att Sony och Honda gör gemensam sak i detta projekt, något som för mig låter som en idealisk kombination. Att tillverka själva fordonets mekaniska komponenter är ju en lätt match för Honda, medan Sony bidrar med sina starka områden, dvs datorer, bildskärmar, kameror och andra sensorer, kommunikations- och underhållningssystem.

Interiören är minst sagt sprängfylld med IT-lösningar.

Foto: Sony

De två företagen har liknande historik och kultur (båda startades upp efter andra världskriget av karismatiska och "utanför-lådan-tänkande" grundare, Soichiro Honda respektive paret Masaru Ibuka/Akio Morita), med många banbrytande produkter bakom sig, så jag tror att detta kan bli något riktigt intressant.

Som ni kan se på fotona här ovan, så är förvisso exteriören inte radikalt ny, men insidan är däremot riktigt häftig. Nästan en orgie i informationsteknik med bildskärmar över hela panelen framför förare och framsätespassagerare. I prototypbilen finns det sedan hela 40 olika sensorer i form av kameror, radar och Lidar ("laser imaging, detection, and ranging" - en sorts 3D-scanning med laser) för att ge fullständig kännedom om hela omgivningen kring bilen för att möjliggöra framtidens självkörande bilar.

View fullsize

Prototypen har olika typer av sensorer runt hela bilen för att förstå sin omgivning. Klicka för större bild.

Bild: Sony

Sony och Honda har för avsikt att marknadsintroducera bilen senast 2025.

Utländska företag i Japan surnar till ordentligt på regeringens covid-19-politik

Medan smittofallen nu når nya nivåer på grund av omicron-variantens smittsamhet så har både Keidanren, den mäktiga japanska arbetsgivareföreningen, och utländska företag i Japan börjat att mycket hörbart gnissla tänder över den japanska regeringens handhavande av pandemin. Man är framför allt upprörda över det faktum att Japan har de mest stängda gränserna bland G7-länderna idag.

Marcus Schuermann, VD på den tyska handelskammaren i Japan, menar att “över 100 miljoner Euro står på spel”, och då handlar det enbart om tyska intressen i landet.

Hundratusentals företagsanställda, studenter och så kallade "tekniska praktikanter" väntar på att få komma in i landet. För de utländska företagen och deras dotterbolag i Japan handlar det i värsta fall om förlorade affärer, då experter som krävs för att genomföra vissa projekt inte kan komma in. För studenterna handlar det givetvis om förlorade studieår och det rapporteras om att professorer på universitet utanför Japan nu i princip inte rekommenderar Japan som destination för studier längre. Istället har Sydkorea seglat upp som ett alternativ. För de "tekniska praktikanterna", som är ett annat sätt att beskriva utländsk arbetskraft till de mindre kvalificerade positionerna i industrin, så handlar det givetvis om en utebliven inkomst för individen, men också om att många japanska industrier idag lider av stor brist på arbetskraft.

Premiärminister Kishida säger att man överväger att öppna upp för just dessa nämnda grupper nu i mars, men att det slutgiltiga beslutet givetvis beror på hur smittoläget ser ut framledes. Han är dessutom medveten om att en majoritet av japanerna helst inte ser ett öppnande förrän "faran är över". Hur och när faran är över är ju dock en tolkningsfråga och denne bloggare är nog tyvärr av den åsikten att Japan är och förblir ett land som alltid söker riskminimering mer än något annat. Att Japan är ett av de sista länderna som "öppnar upp" är nog bara ett faktum att acceptera.

Setsubun - gränsen mellan vinter och vår

I torsdags, den 3:e februari, firade vi setsubun här i Japan. Det skrivs 節分, "säsong" och "delning", med vilket menas den dag som utgör gränsen mellan årstiderna vinter och vår.

Det är i princip nyår nummer två i Japan. Man firar ju samma nyår som vi gör i västvärlden i slutet av december och början av januari, men enligt den gamla japanska kalendern så är det istället nyår just nu. Det känns faktiskt ganska logiskt att välkomna det nya året i och med vårens ankomst. Sedan finns det faktiskt också ett sorts nyår nummer tre, då både det japanska skolåret och de flesta företags räkenskapsår startar i början av april.

Som alla gamla traditioner i Japan - setsubun lär ha influerats av en liknande kinesisk sedvänja redan på 700-talet - så är det hela fyllt av för västerlänningar exotiska ritualer. Den viktigaste kallas mamemaki, där man kastar ut rostade sojabönor för att “mota iväg demonerna”. Sedan är det också meningen att man ska äta samma sorts bönor i det antal som motsvarar den ålder man uppnår under det kommande året (något jag numera undanber mig av naturliga skäl).

Ehomaki kallas den futomaki som man äter på setsubun.

Foto: Mc681, Creative Commons 4.0

Apropå äta, så brukar man laga eller köpa så kallade ehomaki (恵方巻き), ungefär “tursam riktning-rulle”, en ganska tjock och lång futomaki som ska ätas i sin helhet under tystnad med kroppen riktad åt det håll som sedan gammalt anses vara tursamt för just detta år (kanske att jämföras med Kinas feng shui) .

Många firar detta enbart i hemmet, men självklart kan man också gå till närmaste Shinto-tempel för att be om ett tursamt år.

Här på Japanbloggen önskar vi därmed läsekretsen och alla andra ett tursamt och lyckligt Tigerns År (igen).

Vintrigt Tokyo

I förrgår, den 6:e januari, föll det snö över stora delar av Japan, och den ligger fortfarande fläckvis kvar denna lördagsmorgon. I Tokyo fick man ett tio centimeter tjockt snötäcke, vilket innebär det största snöfallet på fyra år. Det är molnfritt och soligt idag, och förhoppningen är att den snö som legat på marken sista två dagarna ska smälta bort helt före kvällen.

Vi är alltså nu inne i den riktigt kalla perioden då det när som helst kan hamna under nollstrecket. Några minusgrader är givetvis inget att bråka om om man är bor i Sverige, men situationen är en helt annan i Japan, åtminstone här nere vid Stilla Havet.

Det blev riktigt vitt för en gångs skull.

Bor man i dessa mer tempererade landsdelar så får man nämligen ofta frysa mer än om man befinner sig i de mer vintriga regionerna (jag har vänner som är födda uppe på Hokkaido som anser att man fryser mer om man bor i Tokyo-trakten). Detta har sin enkla orsak i att man här inte bygger hus eller lägenheter för något som är kallare än ca 10 plusgrader. Tunna väggar med dålig eller obefintlig isolering, englasfönster och mycket bristfällig uppvärmning. De luftkonditioneringsanläggningar som numera ofta sitter standardmonterade (men inte nädvändigtvis i alla rum), fungerar bra när man behöver kyla ned bostaden under den varma sommaren, men de är inte optimerade för motsatsen; de är ofta inte dimensionerade för att klara kraftigare utomhuskyla än maximalt någon enstaka minusgrad. Bor man i villa har man därför ofta fotogenvärmare i de rum där man vanligen befinner sig. Vi som bor i lägenhet får inte använda fotogenvärmare, men vi har i vårt fall istället förmånen av att ha golvvärme i det rum där vi vistas mest.

I detta inlägg från 2015 beskriver vi några av de prylar som folk använder sig av för att hålla värmen när det är kallt inomhus i Japan.

Hatsuhinode - årets första soluppgång

Hatsuhinode - 初日の出 - “första dagens soluppgång”, är en gammal nyårstradition i Japan där man stiger upp tidigt på nyårsdagen för att beskåda årets första soluppgång. Man ber om ett lyckligt och givande år och man kanske även avlägger ett eller ett par nyårslöften.

Fotot här ovan togs denna morgon av en god vän nere i Chigasaki, i samma Kanagawa prefektur som vi bor i, men ca en timmes tågfärd från vårt hem. Om man vänder sig om där han stod, så ser man att Fuji ligger ganska nära.

Foto: Hans Rhodiner

Gott Nytt Tigerns År

Här i Japan är klockan fem över midnatt natten till den 1:a januari 2022 och vi önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Vi hoppas att ni alla ska få ett lyckligt, friskt och allmänt välmående år. Att pandemin äntligen ska bli endemisk och att vi ska kunna resa lite mer obehindrat är nog vår största önskan inför det nya året.

Smittostatistik, antimaskare och antivaxxare

Samtidigt som Facebook och Twitter flödar över av desinformation ("en kalsong skyddar inte omgivningen från odören från dina fjärtar, så varför skulle en ansiktsmask funka som skydd mot corona-viruset?"), så talar statistiken sitt tydliga språk.

Så här ser det ut idag när vi jämför USA, Sverige och Japan:

Nya smittofall sista 28 dagarna (siffror från igår, 26/12, källa: Johns Hopkins University)

USA 3,887,243 - befolkning ca 327,000,000 - ett fall per ca 85 personer

Sverige 74,465 - befolkning ca 10,200,000 - ett fall per ca 140 personer

Japan 3,928 - befolkning ca 126,500,000 - ett fall per ca 32,000 personer

Japan är nog det land där man mest troget följt påbudet om att ha mask på sig i alla offentliga sammanhang, oavsett hur stor trängsel det råder, och också det land där det förmodligen finns flest flaskor med handsprit utställda för allas bruk. Ser man en person utan mask är det tråkigt nog oftast en utlänning. Med andra ord ytterst sällsynt med anti-maskare och lika sällsynt är det med antivaxxare; man kan ibland få höra talas om någon vars son eller dotter inte vaccinerar sig, men personligen känner jag bara en person här i Japan som vägrat vaccin, och han är född i Europa. En annan faktor är givetvis att Japan är ett örike och att man haft och har restriktioner på internationella resor.

Tyvärr är det nog så att de flesta anti-maskare/anti-vaxxare helt enkelt inte är emottagliga för sakliga argument som grundar sig i vetenskap och forskning. Då tror man hellre på någon slumpmässig individ på sociala media som baserar sina yttranden enbart på konspirationsteorier utan någon som helst koppling till verkligheten. Ironin är ju att dessa personer, som yrkar på att vi ska öppna upp allt och leva som om viruset inte existerade, då man ju tror och hävdar att pandemin är ett påhitt av liberaler, kommunister, judar och/eller stenrika personer (välj ett eller flera alternativ), i själva verket är de som kommer att försena återgången till ett normalt liv för alla.

God Jul!

Som vanligt inga större julkänslor här i Tokyo-trakten. Ingen snö, vilket givetvis inte förvånar. Temperaturen ligger över plus tio på dagen och går ned till kanske plus tre mitt på natten. Förvisso ska vi tydligen få minusgrader under annandagen, men jul handlar ju inte enbart om kyla. Det faktum att julhelgen inte är en officiell helg i Japan, vilket betyder att om den infaller på vardagar så arbetar alla precis som vanligt, gör också sitt till. Visserligen gör den kommersiella delen av samhället allt man kan för att skapa julkänslor för att öka konsumtionen, men att damerna i kassan på snabbköpet har tomteluva på sig och att amerikansk julmusik strömmar ur högtalarna hjälper inte så mycket i det stora sammahanget, i alla fall inte för mig.

Hemmavid ska vi dock göra vårt bästa för att ha något som liknar jul. Ett mindre men dock svenskt julbord med skinka, köttbullar, sill, lax och Janssons frestelse kommer att serveras. Nu när ungarna är vuxna är det inte samma hets kring julklappar, vilket ju faktiskt inte skadar, men samtidigt tycker de om att titta på Kalle Ankas Julafton som jag har sparat som en datafil. Det är vintage-versionen med Bengt Feldreich som talar och sjunger.

Så här veckorna före årsslutet är det normalt kutym att ha så kallade “glömma året-möten”, antingen på firman eller ute på stan med kollegor, diverse affärsrelaterade personer eller kompisar. Och under själva julhelgen är det ofta en middag med pojk-flickvännen som gäller för den som råkar ha en sådan relation. Men i år, liksom i fjol, är det relativt dämpat på grund av pandemin.

Vi hoppas att alla läsare ska få en fin och avkopplande julhelg! Ta det försiktigt, då faran inte är över med covid-19. Det är lätt att ta ut segern i förskott och därmed förlänga perioden fram till dess att vi kan leva normalt igen.