Japanska designklassiker Nr 17: Sony Walkman

Innan Philips utvecklade kompaktkassetten - lanserad 1963 - så fanns det två kommersiellt gångbara inspelningsmaskiner: trådspelaren, även kallad magnefon i Sverige, en uppfinning från slutet av 1800-talet, och rullbandspelaren, utvecklad av bland andra BASF i Tyskland på 1930-talet. Detta var dock i de flesta fall mera proffsmaskiner än produkter för gemene man; det var först i och med kompaktkassettens lilla format och relativt låga pris som ljudinspelning blev något som de flesta kunde få tillgång till.

Min första kassettspelare var en julklapp 1969 eller 1970; en kassettradio från Philips, om jag inte minns fel. Min första kassett innehöll mest låtar från P3s Tio i Topp, däribland All Along the Watchtower med Jimi Hendrix. Spelaren hade, förutom ett med dagens mått mätt synnerligen dåligt ljud, en stor designmiss: bakåt- och framåtspolning kunde enbart utföras om man hela tiden höll fast en knapp i endera riktningen under hela spolningen; man fick muskelvärk i fingret.

Kassettspelaren gav upphov till många popkulturella fenomen, däribland mix-tejpen, bergsprängaren och så till slut Sonys Walkman. Om sägnen talar sanning, så var det när Akio Morita, Sonys medgrundare och marknadschef, gick på gatan i New York och såg ungdomar gå och bära på gigantiska “ghetto blasters” som han fick idén om att göra en rejält förminskad version som kunde göra kassettspelaren riktigt bärbar, så bärbar att ingen skulle vilja vara utan den i fickan eller väskan. En annan historia berättar att medgrundaren Masaru Ibuka brukade använda en tidigare och betydligt större kassettspelare, Pressman, främst riktad till journalister, när han var ute på resor, men att han blev trött på att kånka på denna relativt stora mackapär.

Den första Walkman-modellen såg dagens ljus 1979 och den blev efter en seg start så småningom så populär att man under en period inte hann med att producera den i tillräckligt stora antal. Kunder fick ställa sig i kö och vänta. Modellbeteckningen Walkman, som alltså firar 40 år nästa år, har suttit på flera hundra olika varianter av märkets bärbara audioprodukter, först med kassetter, sedan även med CD-skivor och MiniDisc och nu senast som digitala audiospelare med så kallad Hi-rez-teknik, dvs med en upplösning som överstiger den som erbjuds med CD-mediet eller de vanligaste digitala filformaten. Sony har valt denna high-end-strategi då man helt enkelt i princip har fått ge upp den nedre delen av marknaden som idag helt domineras av smartphones. Jag skriver “i princip” då man förvisso har en audiospelare för 65 dollar, men det är ingen storsäljare på marknader som erbjuder smartphones.

Detta är dagens mest avancerade Walkman med högupplöst ljud. Tyvärr till ett fantastiskt pris: $3,999.

Sony har under hela sin historia med få undantag formgett stilrena och vackra produkter, och den första Walkman-modellen håller stilen även den. Enkla former utan överflödiga kontroller.

Sony valde till en början att “regionanpassa” produktens namn. Walkman blev Soundabout i USA, Stowaway i England och Freestyle i Sverige, men efter ett tag fick den heta Walkman över hela världen.

Till dags dato har Sony sålt nästan 400 miljoner exemplar av olika Walkman-produkter.

Nytt Shinkansen-tåg går 360 km/h

Samtidigt som man bygger Chuo-Shinkansen ("centrala nya stambanan"), dvs vad som kommer att bli världens hittills längsta maglev-bana, med en utlovad hastighet av minst 500 km/h, så presenterar East Japan Railways en ny rälsbunden Shinkansen-modell som kan nå 400 km/h. Den kallas Alfa-X, vilket står för det något krystade Advanced Labs for Frontline Activity in rail eXperimentation, och den kommer att börja testköras nästa vår enligt företaget.

Man säger att man i första hand tänker sig att använda detta tåg på sträckan Tokyo - Sapporo när sträckan Hakodate - Sapporo ligger klar 2030, men jag vågar nog påstå att tåget kommer att tas i bruk dessförinnan.

Tågtiden från Tokyo till Sapporo kommer att kunna kapas från åtta timmar till under fem timmar, vilket gör att flyget får kraftig konkurrens. Idag sker persontrafiken till Sapporo till en övervägande del med flyg. Flygtiden är ca en och en halv timme, men med resa till och från flygplats, incheckning och väntetider, så är man uppe i minst tre-fyra timmar, beroende av var man bor i relation till flygplatserna.

När Hokuriku Shinkansen började rulla 2015, så skars tågtiden mellan Tokyo och Kanazawa ned från fem timmar till två och en halv, och förhållandet mellan flygresenärer och tågresenärer vändes upp och ned med råge. Även om det finns en tidsvinst att få med flyget, så måste den vara ganska stor för att rättfärdiga allt krångel som hör därtill. Att kunna kliva på mitt i en stad genom att bara köra en biljett genom en spärr och sedan snabbt och bekvämt åka till mitten av en annan stad är svårslaget.

Man kommer att testa två olika nosformer, en som är en meter längre än nuvarande längsta nosen och en som är hela sju meter längre än tidigare. Underredet har också fått åtskilliga förändringar för att minska luftmotstånd och för att underlätta framfart i vinterväder.

Första vagnen blir snart enbart tågets nosparti. Märk att detta inte är ett “lok”, då alla vagnar har motorer som driver tåget framåt, en av orsakerna till den snabba och mjuka accelerationen.

Bild: JR EAST

Man kan faktiskt med fog undra om det verkligen är vits att bygga en extremt dyr maglev-bana för 500 km/h, när man redan nu kan köra 400 km/h på befintlig Shinkansen-räls (den normala toppfarten meddelas bli 360km/h).

En värsting-Nissan blir Japans dyraste inhemska bil

Nissan har samarbetat med välkända design- och utvecklingsföretaget ItalDesign för att utveckla en värstingmodell av deras kända sportbil GT-R. Modellen har namnet GT-R50 där 50 står för att ItalDesign fyller 50 år i år, 2018, och Nissan Skyline, som GT-R är baserad på, fyller 50 år under 2019 (från början var det Prince Skyline, men Prince köptes upp av Nissan 1966).

För att fortsätta på 50-temat, så kommer modellen att tillverkas i endast 50 exemplar och den kommer att kosta biffiga 990,000 Euro (före skatter och andra pålägg). Då får man i och för sig fritt välja karossfärg och material inne i kupén..

Den hittills kralligaste GT-R-modellen - GT-R Nismo, efter Nissans racingavdelning Nissan Motor Sports - har 600 hästkrafter, och 50-modellen får ett tillskott på 110 ytterligare hästar. Med andra ord så hamnar den med marginal inne i supersportbilssegmentet. Fjädring, upphängning, bromsar och annat relevant har givetvis också uppgraderats.

Om jag förstår saken rätt, så är det till ItalDesign man ska vända sig om man vill ha ett av de 50 exemplaren. Med tanke på alla biltokiga miljardärer vi har här i världen numera, så lär de gå åt ganska snabbt. Leverans under 2019.

Här en video från de uppvisningar prototypen gjort på diverse banor i Europa och Japan:

Nissan has confirmed the production design of the Nissan GT-R50 by Italdesign - the ultimate expression of the GT-R - and has opened the official order books for the 50-vehicle limited run. Nissan collaborated with Turin, Italy-based Italdesign to create the model, based on the latest Nissan GT-R NISMO, in commemoration of the 50th anniversaries of the GT-R in 2019 and Italdesign in 2018.

Och några bilder till:

Bild: Nissan/ItalDesign

Bild: Nissan/ItalDesign

Bild: Nissan/ItalDesign

Snygg även i verkligheten..

Foto: Nissan

Japanska helgdagar 2019 och 2020

Vi ska fortsättningsvis försöka komma ihåg att vara lite tidigare ute med länkar till listor över japanska helgdagar för kommande år. Många vill ju planera sin Japan-resa med lite framförhållning, då det kanske är den mest avlägsna destination man hittills åkt till (men om du tänker på att Bangkok faktiskt är 10 mil längre bort fågelvägen, så känns nog Tokyo lite närmare).

Som vi nämnt tidigare, så kan det vara bra att inte komma hit när japanerna har ledigt. Då är nämligen inhemska tåg, flygplan och delvis även hotell relativt fullbokade. Å andra sidan kan det vara lite lugnare och mindre trångt i Tokyo när en försvarlig del av Tokyo-befolkningen åker hem till hembygden. Å tredje sidan kan restauranger utanför kedjevärlden ha stängt, vilket är en orsak att undvika helgdagarna.

Vad som inte är uppenbart från listan över nationella helgdagar, är att det finns perioder då helgdagarna för en gångs skull får sällskap av “klämdagar”. Dessa är ca en vecka i början av maj, en vecka i mitten av augusti och en vecka kring nyårshelgen. Maj-ledigheten blir i bästa fall 10 dagar lång 2019, då man stipulerat en extra nationell helgdag då Japan byter kejsare och därmed kejsar-era den 30:e april.

Här förteckningen över japanska nationella helgdagar 2019, och här är dito för 2020.

Varför ragga på krogen när man kan betala en agentur för att gallra fram en "high-spec"-kille?

När det gäller tron på att man på egen hand ska kunna hitta en partner av motsatta könet, så verkar japanerna - både män och kvinnor - ha nått ett bottenrekord i dålig självsäkerhet. De lite modigare ber kanske en kompis om en introduktion till någon, men många förlitar sig istället på den allt större mängd tjänster, oftast kopplade till en applikation på den smarta telefonen, som erbjuder en "filtrerad" introduktion som då, om allt går som det ska, kan förkorta tiden genom att sålla bort de mindre attraktiva personerna. Låter det lite känslokallt och cyniskt, så är det förstås för att det är vad det är, men också förståeligt med tanke på den miljö och kultur de yngre japanerna lever i.

Ikinari Deeto (Plötslig träff) är en sådan tjänst, där framför allt männen granskas mycket noggrant. Man måste vara mellan 23 och 45, ha utexaminerats från något av landets bättre högskolor och ha ett "respekterat yrke", dvs jurist, läkare, IT-utvecklare, etc, eller arbeta på en firma med minst 100 anställda, alternativt vara VD eller styrelseledamot på en firma med minst 20 anställda. Damerna ska vara mellan 20 och 39 och de måste antingen ha gått ut en högskola eller studerar vid en högskola idag. Ett krav för båda könen är att de måsta ha minst 15 vänner på Facebook!

Dessa regler för männen gör att bara ca 5% av de hugade kavaljererna klarar inträdesprovet. Företaget skryter faktiskt med att man bara introducerar “high-spec”-män. Detta är en säljande faktor, då damerna givetvis känner sig trygga i förvissningen om att de inte kommer att träffa någon deltidsarbetande närbutiksexpedit och amatörgitarrist i ett popband ingen känner till.

En träff kostar ca 250 kr plus mat/dryck (man får rabatt om man beställer flera dejter på samma gång). Agenturen bokar krog och garanterar därför att krognotan inte blir för saftig.

Verksamheten finns idag i Tokyo, Osaka, Nagoya, Fukuoka och Sapporo. Den, och alla andra i branschen, belyser flera negativa aspekter av livet i Japan. Dels att folk inte har tid att på egen hand leta upp potentiella livskamrater (de jobbar helt enkelt för långa dagar och behöver helgen bara för att vila upp sig), dels att man inte uppmuntrar dagens unga japaner till att ta initiativ; enklare att betala för att någon annan ska göra grovsorteringen, och dels så är det ett bevis för att befolkningsminskningen kommer att fortsätta i Japan, åtminstone så länge som samhällets styrande skikt inte inser det prekära läget och på allvar försöker få företagen att släppa sin tilltro till antalet timmar på jobbet och istället satsar på effektivitet och produktivitet, dvs färre timmar, och på att uppmuntra det som oftast kallas "work/life balance".

Reklamfinansierade taxiresor under hela december i Tokyo

Internetföretaget DeNA har tillsammans med snabbnudeltillverkaren Nissin Food lanserat en smått sensationell kampanj där 50 taxibilar kommer att frakta passagerare i Tokyos 23 kommuner alldeles gratis under hela december. Då 50 bilar är en droppe i havet i en stad med nästan 50,000 taxibilar (ca 20% av hela landets taxibestånd), så kan man anta att de kommer att ha fullt upp. En taxiresa över centrala Tokyo kan snabbt komma upp i flera hundra kronor, så att välja gratisalternativet till samma service är självklart. För att beställa en taxi så måste man dock använda telefonappen MOV som DeNA utvecklat för ett antal taxiföretag. En viktig detalj är att arrangemanget är begränsat till Tokyo, så om man åker utanför stadsgränsen så slås taxametern på. Bilarna har givetvis mycket stora annonser för Nissin-nudlar både utanpå och inuti.

Månne ett allmänt recept för framtiden?

Ad Museum Tokyo - ett reklammuseum mitt i stan

För den som är intresserad av reklam, illustration, foto och grafisk form, så kan vi rekommendera ett besök på Ad Museum Tokyo, ett museum framför allt tillägnat den tryckta japanska reklamen från Edo-perioden och framåt till moderna tider. Här finns också ett bibliotek, både analogt och digitalt, där det senare har över 200,000 enskilda annonser, reklamfilmer och till och med digitala kopior av träsnitt från den tidigaste reklamperioden.

Här museets äldsta exempel på japansk reklam från Edo-perioden.

Foto: Ad Museum Tokyo

Förutom det konstnärliga innehållet, så ger utställningarna också en insikt i hur japaner levt och konsumerat genom århundradena, vilket bör fascinera alla som är intresserade av japansk historia.

Bakom museet ligger Dentsu, Japans största reklambyrå.

Museet ligger ca fem minuters promenad från Shimbashi Station (JR Yamanote Line och Tokyo Metro Ginza Line). Man har öppet 11-18, tisdag t o m lördag och inträdet är gratis.

Adressen är: Caretta Shiodome, Higashi-Shimbashi 1-8-2, Minato-ku, Tokyo

Reklam för en speciell manga-sektion till en dagstidning till nyåret.

Här en reklamaffisch för Gekkeikan, ett av Japans största sakebryggerier. Även detta från Japans långa krigstid (se statyetten föreställande en soldat bakom kvinnan).

Betydligt modernare reklam för bärbara persondatorer från 80-talet, en tidsperiod då användandet av utländska modeller och kändisar blev regel snarare än undantag. Att använda sexistiskt anspelande motiv var relativt vanligt (inte ovanligt än idag).

Japans vackraste tåg (?)

Jag lovar att det inte ska bli några fler tåginlägg på ett tag - efter detta inlägg..

Här har en YouTuber sammanställt en samling videos av de tio olika tåg som hen tycker är de vackraste i Japan. "Vackert" är ju ett ytterst subjektivt begrepp, och jag håller kanske inte med videomakarens alla val, men jag vill ändå visa detta för att åskådliggöra en egentligen ganska egendomlig grej, nämligen detta att japanska järnvägsbolag alltid verkar yrka på att ha en egen unik design på sina tåg. Man kan tycka att detta är ett slöseri med tid och pengar, varför inte bara ha en sorts tåg per användningsområde och kanske köra en egen färgsättning bara? Det handlar dock om att tågföretagen känner en stor stolthet över sitt varumärke och helst vill att detta ska synas i en egen formgivning. Faktum är att det till och med finns tåg med unik design för sin linje, dvs att samma bolag har olika utseenden på olika tåg beroende av vilken linje tåget trafikerar. Här kan nämnas i princip alla tåg som trafikerar sträckor mellan innerstad och flygplatser och även tåg på linjer som går till välkända turistorter.

Ett tåg som inte finns med i ovanstående samling är Narita Express. Kanske inte vackert, men med en egen, unik formgivning som uttrycker styrka och självkänsla. Den relativt platta och höga fronten är inte något under av aerodynamisk effektivitet, mera som en knuten näve som rusar fram över bygden. Tåget når dock inga Shinkansen-hastigheter, så det var nog inte den viktigaste punkten när tåget togs i bruk 1991.

激走PART6・7に続く SeriesE259 Limited express「Narita Express 」

Narita Express är ritat av GK Design, Japans och ett av världens största industridesignföretag, kanske mest kända för att ligga bakom formen på det mesta som kommer från Yamaha, både motorcyklar, instrument och audioprodukter.