Kriminalitet bland pensionärer - ett växande problem i Japan

Damen på bilden har inget med artikeln att göra.

Damen på bilden har inget med artikeln att göra.

Att japaner har världens högsta snittålder är ett bekant faktum, och den lär bli ännu högre med tiden då japaner lever länge samtidigt som dagens unga japaner i allt högre utsträckning väljer att inte skaffa barn. Att en stor andel äldre skapar nya utmaningar för vilket land som helst är också en etablerad sanning. På 60-talet, när Sverige som ett av världens första länder blev rejält "gammalt" i och med att vi inte deltog i andra världskriget, fick landet tänka rejält på hur man skulle kunna ta hand om väldigt många gamla människor utan att tappa i konkurrenskraft. 

Att det stora antalet äldre i Japan bland annat fört med sig en ökning av antalet äldre kriminella har varit känt ett tag. Mycket av detta har kunnat skyllas på demens, dvs att tanter och farbröder helt enkelt glömt bort att betala innan de gått hem med varorna, men det finns andra och mer oroande orsaker. Då den gamla sociala ordningen, där barnen, eller åtminstone äldste sonen, tog hand om sina föräldrar på äldre dagar, nu luckras upp allt mer, är det ett sorgligt faktum att många äldre är både fattigare och mer ensamma än någonsin. Den logiska följden i extrema fall är att man begår brott för att få bli satt i fängelse. Där får man tre mål mat om dagen och en slags social gemenskap som man annars kanske inte har. 

Japanska Rikspolisen har precis kommit ut med en rapport som visar att det står så illa till att andelen brott begångna av pensionärer nu överstiger unga människors brott. Visserligen är antalet begångna brott lågt i ett generellt extremt laglydigt land som Japan, men den stora ökningen ger orsak till oro över samhällets funktionalitet. Antalet brott begångna av pensionärer under tioårsperioden 2003 till 2013 var 16% av totala antalet undersökta brott, vilket är sex gånger fler än ett decennium tidigare! Den stora majoriteten av brott är av det lättare slaget, som snatteri på snabbköpet, men grova våldsbrott har också växt i antal. Antalet fall med grovt våld, dråp och mord ökade hela 50 gånger mellan 1991 och 2011!

Detta har resulterat i att 20% av dagens japanska fängelsebefolkning är äldre än 60. Detta för med sig kraftigt ökade kostnader, då de flesta fängelser i princip måste ha samma utrustning och personal som både ålderdomshem och relativt kompetenta sjukhus (nämnas bör att antalet intagna på fängelse i Japan är 54 personer av 100,000, att jämföras med 716 i USA).

Detta speglar också en baksida av det japanska samhället som nu alltmer börjar visa sitt ganska fula ansikte. Dagens pensionärer har vuxit upp i ett Japan som visserligen sett en extrem tillväxt efter andra världskriget (fram till 90-talets början), men som samtidigt varit präglat av en social struktur som har rötterna kvar i feodaltiden. För männen: mycket långa timmar, nästan ingen semester, ingen eller ringa möjlighet att ifrågasätta överordnades befallningar (även när de är idiotiska), pennalism på jobbet, ingen tid för fru och barn, inget sexliv (utom eventuellt i utomäktenskapliga förhållanden eller hos prostituerade). För kvinnorna: totalansvar för hem, barn, barnens utbildning och hemmets ekonomi, öppen och systematiserad könsdiskriminering i vart och vartannat hörn, låga löner och ingen befordringsgång om hon arbetat, inget sexliv (utom eventuellt i ett utomäktenskapligt förhållande).. Ja, detta är givetvis en smula generaliserat, men mönstret är tydligt. Om man frågar mig, så är det inte undra på att 60-70 års frustration, tillsammans med sämre hälsa, sämre ekonomi, bristfälligt socialt stöd och tilltagande demens ibland exploderar i våld.

Det råder brist på personal i den japanska åldrings- och socialvården, och det blir inte bättre av att lönerna är låga. Man har gjort försök med import av arbetskraft, men där har man skjutit sig själva i foten (med flit kan man anta, då många i Japans polltikertopp är mycket avogt inställda till ökad invandring) genom att kräva mycket goda kunskaper i japanska och genomgång av svåra japanska prov. Som vanligt är man sen att se problemen, och massmedia är idag så pass uppstyrda av regeringen att protesterna inte har så många kanaler utöver internet..

Ett av mina favorithak för "en grillpinne och en grogg", dvs så nära man kommer en skål nötter och en pint på en engelsk pub i Japan, ligger bara fem minuter från bostaden. Det är trångt och gemytligt och klientelet består till största delen av gubbar mellan 60 och 70. Mycket upplysande. De skräder nämligen inte orden när de pratar om den politiska och sociala ordningen i landet idag.

Japanska designklassiker #12 - Plastfickor

Japanska plastfickor är utan tvekan världens bästa plastfickor!!

Japanska plastfickor är utan tvekan världens bästa plastfickor!!

Det var ett tag sedan vi skrev om en japansk designklassiker, så det är hög tid att lägga till några exempel till kollektionen; men den här kanske låter som ett skämt. Det handlar faktiskt om något så trivialt som en plastficka i A4-format, något som väl finns över stora delar av världen och alldeles säkert i en skrivbords- eller byrålåda i vilket svenskt hem som helst. Men det hela är inte så enkelt. Även om formen är densamma så handlar ju design inte bara om form; det är också materialval, användarvänlighet och kvalitetskänsla.

Så här ligger det till: Jag pallar sedan länge inte med plastfickorna som säljs i Sverige (om de inte plötsligt blivit mycket bättre än förr?). De är tunna och sladdriga och varken ser ut att vara eller känns speciellt högkvalitativa. De är liksom till för att enbart samla ihop en bunt papper istället för att dessutom erbjuda stadga och skydd vid förvaring eller transport.

De japanska plastfickorna är istället - trots relativt tunt gods i plastväggarna - en mycket stabil historia som andas kvalitet och tillförlitlighet. Man kan stoppa in ett viktigt ensidigt dokument i en plastficka och skicka det i ett vanligt A4-kuvert och vara rimligt övertygad om att dokumentet anländer utan veck eller andra problem.

Man kan faktiskt se lite av den japanska folksjälen i den japanska plastfickan: Kan man göra något ordentligt, så bör man göra det ordentligt. Gärna lite överspecificerat, för tänk om produkten inte möter kundens förväntningar?

Plastfickor i Japan handlar givetvis inte bara om A4. Det finns plastfickor i alla möjliga format, plastmaterial, färger och funktionalitetsvarianter - och det är billigt! De robusta men ändå lätta plastfickorna här ovan kan man få så billigt som under en svensk krona per styck om man köper i lite volym. Plastfickor köper man normalt antingen på pappersvaruaffären (ett himmelrike för alla som gillar pennor och papper) eller 100-yensbutiken.

Rekishikan om endimensionell kommunikation med Japan

Rekishikan skriver  - som vanligt initierat, informativt och underhållande - om hur endimensionell Sveriges kommunikation med Japan varit och tyvärr fortfarande är. Även om vi har en del manga-, anime- och cosplay-fans som tittar över, så handlar nästan allt utbyte länderna emellan om den kommersiella biten. 

I slutet av 80-talet och början av 90-talet var vi faktiskt två japanologer i tjänst på ambassaden här i Tokyo. Idag är det ingen. Flera yngre förmågor som kommit över är duktiga och lär sig språket förvånansvärt snabbt, framför allt de som skaffar sig en japansk partner vars engelska inte är tip-top, men de blir ofta inte här alltför länge och hinner inte lära sig kulturen för att kunna arbeta på några djupare plan. För andra så är kombinationen svårstuderat språk och kortare tid i landet en omöjlig kombination; man lär sig de allra nödvändigaste glosorna och inte mycket mer då det känns bortkastat att lägga ned alltför många timmar när tidsekvationen inte fungerar. I värsta fall kan upprepade förlängningar - "tre år till" och "tre år till" - resultera i svenskar som bor i Japan 20-30 år utan att aldrig lära sig språket ordentligt. Och tro mig när jag säger att språkkunskaper är ett ovärderligt verktyg för att få ett grepp om detta samhälle; japaner som är duktiga på engelska har ofta pluggat utomlands och blivit delvis "avjapaniserade"; talar de dessutom engelska med en utlänning, finns det ofta inte mycket japan kvar i dem.

Men man kan inte skylla allt på di svenske; Japan har varit isolationistiskt under större delen av sin historia, både av geografiska, kulturella och politiska skäl, och många, även på höga kommersiella, politiska och byråkratiska poster, har fortfarande inget riktigt hum om vad begrepp som "internationalisering" eller "globalisering" egentligen innebär.

En liten strimma av hopp syns dock i OS i Tokyo 2020 där strålkastarljuset mot Japan verkar väcka upp allt fler japanska beslutsfattare som äntligen börjat inse att landets minskande folkmängd tvingar japanerna att bli mer intresserade av vad som händer utanför landets gränser; att det numera inte går att skylla på att det finns lite vatten mellan öriket och grannarna.