LINE - ett modernt japanskt fenomen

Till skillnad från lilla exportberoende Sverige, så har japanska företag sällan från start sett hela världen som sin marknad. Kombinationen av en stor hemmamarknad och en i de flesta läger isolationistisk attityd (inte minst bland politiker och byråkrater, där kanske en på tusen kan tala ett utländskt språk begripligt) har knappast bäddat för internationella företag. Trots att vi från svensk synvinkel tycker att det vimlar av globala japanska företag, så är sanningen den att bara drygt 15% av Japans BNP är export.

Men det börjar nu faktiskt komma ljusglimtar i mörkret; nystartade företag som redan från dag ett ser en värld utanför Japan. Företag som anställer utlänningar och t o m stipulerar att alla interna möten ska hållas på engelska! Det gemensamma med dessa ännu få men till antalet sakta växande företag heter naturligtvis internet. Via internet är det helt enkelt alltför lockande enkelt att överskrida nationsgränser för att undvika att göra det.

Ett sådant företag är LINE, ett företag vars grundläggande produkt är gratis IP-telefoni. Man drog igång i Japan 2011 och man gick ut här i februari med nyheten om att man hade överskridit 600-miljonersmärket för antal användare och att man skulle nå 700 miljoner före årets slut.

Faktum är att LINE har sin bakgrund i den stora trippelkatastrofen uppe i Tohoku i mars 2011. NHN corp, ett dotterbolag till koreanska Naver, hade problem med kommunikationerna, då det vanliga mobilnätet låg nere i stora delar av Honshu. Man hackade snabbt internt ihop ett program för att underlätta kommunikationen via internet, då IP-protokollet funkade bättre. Några månader senare släppte man det till allmänheten.

View fullsize

LINE säljer "stickers" för miljarder till sina över 600 miljoner användare.

LINE är verkligen intressant att studera ur ett affärsmodellsperspektiv. Det är ju numera ganska vanligt att startups i Internetvärlden börjar som en gratistjänst för att bygga upp ett mycket stort antal användare som man sedan riktar kommersiella erbjudanden till. Antingen i form av en "pro"-tjänst eller så i form av något helt annat. LINE har till att börja med sålt så kallade "stickers" via sin tjänst. Små tecknade bilder som man kan skicka till kompisarna istället för eller tillsammans med textmeddelanden. En serie på 50 bilder brukar kosta 100 yen, dvs ca sju kronor. Japaner och andra som gillar gulliga djur köper som galningar!

Gulliga djur är ju, som vi vet, inget som behöver begränsas till den tvådimensionella världen. Sagt och gjort så har LINE låtit producera sina björnar och kaniner, mm, i alla möjliga material och format och dessutom börjat slå upp LINE-butiker i Japan och övriga Asien där man kan köpa sina favoritfigurer. Går också grymt bra. Inte undra på det då varje LINE-användare får reklam för dessa figurer nästan varje dag i meddelanden från kompisarna.

Nu senast har LINE, än så länge bara i Japan, lanserat LINE TAXI. Det är i mångt och mycket en UBER-kopia, där man genom att skicka upp sin position snabbt kan beställa en taxi. Betalningen sker via ett förregistrerat kreditkort, så man behöver inte oroa sig om man skulle ha bränt kontanterna på den sista baren.

Till sist en liten reservation: LINE är fortfarande ett japanskt dotterbolag till ett koreanskt företag. Ska jag uttrycka mig en smula kategoriskt, så finns det generellt sett lite mera "ut i världen och kämpa"-attityd hos koreanerna, förmodligen helt enkelt för att deras hemmamarknad är så mycket mindre än den japanska. Samma sak ser man hos japanska Softbank, vars VD Masayoshi Son är född i Japan men av koreansk härkomst. Till japanernas försvar måste man nämna Rakuten, Japans största e-handelsportal, som nu mycket aggressivt söker sig ut från landet trots avsaknad av koreanska bindningar.

Åka taxi i Japan

Att åka taxi i Japan är både enkelt och svårt. Det enkla består i att det finns taxibilar nästan överallt i storstäderna (det finns ungefär 35,000 taxibilar i Tokyo). Man behöver sällan stå och vänta mer än någon minut innan det dyker upp en ledig bil (undantagen är när sista tåget gått eller vid extra välbesökta platser på sena kvällar), och alla bilar är hela och rena med vit spetsklädsel på alla säten för att visa hur rent det är.

Det svåra är framför allt att de allra flesta chaufförer inte besitter några kunskaper i andra språk än japanska. Det andra problemet är att japanska taxichaufförer, till skillnad från t ex chaufförerna i London, inte behöver avlägga något geografiprov. De kan därmed vara lika osäkra på den adress du ska till som du är. Detta problem är dock mindre idag, då de flesta bilar har GPS nuförtiden. Men adressproblematiken kvarstår om du inte talar japanska. Därför är det allra bästa om du kan be någon på hotellet att skriva ned adressen på japanska på en papperslapp du kan ge chauffören. Dessutom bör du be hotellet om en lapp med hotellets namn och adress på som du kan ge chauffören när du senare ska tillbaks till hotellet.

Taxi är relativt billigt på korta distanser, men kan bli ordentligt dyrt efter ett tag. Upp till 2 km kostar en taxi 710 yen i Tokyo (billigare på landsorten), dvs ca 50 kr, men sedan blir det ungefär 20 kr dyrare per ytterligare färdad kilometer. Sedan tillkommer en tidsfaktor för att kompensera för färdkostnaden när bilen står i en bilkö; det handlar om 90 yen per 1 minut och 45 sekunder i Tokyo. Sedan tillkommer en nattaxa på 20% efter 22 och 30% mellan 23 och 05. Behöver du åka på någon avgiftbelagd snabbled, så tillkommer även den avgiften.

UPPDATERING: Taxi i Tokyo har blivit billigare på kortare sträckor; läs mera här.

Ska du alltså åka en bit när tågen slutat gå, så är det ofta billigare att hitta ett billigt hotell för natten, vilket är en viktig faktor bakom uppkomsten av många billiga så kallade "business hotels" i storstäderna, för att inte tala om kapselhotellen.

Några saker att tänka på när man åker taxi i Japan:

Ledig taxi har en skylt i fönstret som säger 空車 i rött

Det betyder "tom bil". Det uttalas kuusha. Kuu är samma tecken som kara i karate (tom hand).

Bakre vänstra dörren öppnas och stängs av chauffören

Du behöver alltså inte själv slita i handtaget. Detta är en gest från taxifirmans sida för att hjälpa dig som har fullt med bagage i händerna. Är ni fler, så bör alla gå in från den vänstra sidan. Den högra dörren brukar som regel vara låst. Är ni fyra, så kan en av er sitta i framsätet bredvid chauffören. Det är inte brukligt att man kan åka mer än fyra i samma bil (stora taxibilar av van-typ är mycket ovanliga).

Många bilar tar inte kreditkort

Även om det finns en etikett med olika kreditkort på sidorutan, så bör man före resan fråga om det går bra att betala med kort. Märk att det kan vara problem med att betala med utländska kort i vissa fall. Det bästa är att ha kontanter att betala med. Det är också säkrast att ha ordentligt med 1000-yenssedlar i plånboken, då chauffören ibland inte har tillräckligt med växel.

Du behöver inte betala någon dricks

Dricks är ett nästan helt okänt fenomen i Japan.

Du kan få ett kvitto om du vill

När du betalar kan du säga ryoshusho kudasai eller rishiito kudasai, så trycker chauffören ut ett kvitto och ger dig tillsammans med växeln.

Att tänka på (innan) om du glömmer något i taxin

Det brukar finnas en liten låda med lappar i baksätet med taxifirmans telefonnummer och taxibilens unika ID-nummer. Detta är bra att ta med sig om du skulle råka glömma något. Fast egentligen funkar det som så att om man medvetet tar en lapp, så brukar man också komma ihåg att kolla att man har allt med sig när man kliver ur bilen.

De allra flesta taxibilarna är ganska spartanska och designmässigt till åren komna Toyota- eller Nissanmodeller. Om du ser en större bil av modernare snitt, så är dessa ofta bekvämare utan att vara dyrare. Om du vill vara lite miljömedveten kan du välja en Prius som börjar synas alltmer som taxi. Utländska taxibilar är mycket sällsynta.

Här finns en tjänst som kan beräkna priset för en taxiresa i Tokyo. Det är ungefärliga priser, men det ger en god fingervisning.

Bra dokumentärer om livet i Japan

Ett liv i Japan är en video som Johan på Japanfokus länkade till för ett tag sedan, men det är först nu som jag hittat tiden för att titta på den. Den består av en hel radda intervjuer med utlänningar som bor i Japan och den är filmad, regisserad och redigerad av svensk-finske Petri Storlöpare. Den är mycket informativ och man får en balanserad insyn i både de bättre och de sämre sidorna med livet i Japan. Väl värd att se om du har en timme och 20 minuter över.

De flesta intervjuade utlänningarna har liksom jag varit här relativt länge, och jag kan väl bara säga att jag nog skulle ha sagt ungefär samma saker om jag blivit intervjuad.

Tokyo Girls handlar om fyra unga kanadensiska damer som jobbar som värdinnor på exklusiva nattklubbar i Tokyo. Den ger en bild av hur ukiyo - den flytande världen - kan se ut idag. Barer och klubbar där damer arbetar (utan att behöva vara prostituerade) brukar samlas under namnet mizu-shobai - vattenhandeln. Den ger också en bra bild av könsroller och samhällsklyftor i dagens Japan (som i den här specifika miljön knappast förändrats sedan jag kom till Japan 1982).

UNIQLO hämtar inspiration från Kabuki-teatern

Kabuki är en klassisk japansk teaterform som kom till i början av 1600-talet. Den har ändrat skepnad och innehåll några gånger sedan dess, men de mycket utstuderade miljöerna, kläderna och inte minst sminket har levt kvar. Kabuki skrivs 歌舞伎, vilket i tur och ordning betyder "sång", "dans" och "teknik" eller "färdighet". Innehållet kan vara både seriöst och väldigt spexigt. Det finns en hel del videoklipp på YouTube om du vill titta på hur det kan te sig.

Så här kunde en kabukiteater se ut förr i världen, och det enda som egentligen hänt sedan detta tryck kom till är att besökarna numera oftast har västerländska kläder och att lokalen har elektriskt ljus.

Japans största klädmärke - UNIQLO - har nu precis börjat sälja en kollektion där man tagit intryck av de färger och mönster som man kan se i kabuki-kostymeringen. Som vanligt är det mycket billigt och tillverkat i hög kvalitet (UNIQLO tillverkar i låglöneländer som Kina och Vietnam, men med japanska krav på kvalitet).

Originalet till vänster och den moderna varianten till höger.

UNIQLO har ju gjort ganska många samspel med externa designers, och det ryktas nu om att det kommer fler arrangemang med svenska formgivare. Som alltid kul när vi kan visa upp oss på den japanska marknaden. Kanske framför allt när det gäller design, så är det viktigt att komma ihåg att det är Japan som resten av Asien tittar på i första hand när det gäller mode och design. Att synas i Japan kan alltså vara en inkörsport till resten av Asien - världens största marknad.

Här kan du se alla plaggen (scrolla ned en bit på sidan).

1:a april i Japan: Audi lanserar bil med inbyggd riskokare och Volvo utvecklar en krockkudde för gående!

1:a april är ju årets stora skämtaredag, inte minst i media, och det funkar så även här i Japan. Här har man även aprilskämt i varureklamen på senare år. Audi och Volvo stod för två av de roligaste.

Audi släppte nyheten om sin nya Audi 5.5, världens första bil med inbyggd riskokare som standard. Den har elektronisk styrning av riskokningen via en pekskärm inbyggd i framsätets ryggstöd och den har dessutom sätesklädsel i form av de vävda strådukar som normalt pryder de japanska golvens tatami-mattor. Modellbeteckningen är ett japanskt ordskämt, då 5 blir go och "en halv" blir han; tillsammans blir det alltså gohan, dvs kokt ris på japanska.

Volvo producerade en reklamfilm enkom för 1:a april i Japan. Det handlar om ett aktuellt fenomen där två unga damer promenerar samtidigt som de är koncentrerade på sina mobiltelefoner. Det slutar med att de kolliderar, varvid ena kvinnans behå reagerar genom att släppa ut en krockkudde med en stor Volvo-logga på. Slutvinjetten säger "Låt oss sluta upp med att gå och använda telefonen samtidigt". 

Volvo har tyvärr tagit bort videon från YouTube.. Sorry!

Himeji slott öppet igen efter lång renovering

Idag öppnar Himeji slott upp sina portar igen efter en fem och ett halvt år lång renoveringsperiod. 

Det 400-åriga slottet är ett av Japans mest berömda feodaltidsslott och det är listat på Unescos världsarvslista sedan 1993.

Om ni känner igen siluetten så kan det vara för att ni sett den gamla Bond-rullen Man lever bara två gånger, där slottet är bakgrund för den japanska säkerhetspolisens ninja-skola.

Himeji ligger nere i prefekturen Hyogo, där staden är andra största stad efter Kobe. Stationen med samma namn är tredje stationen efter Shin-Osaka på Shinkansen.

Utställning med japansk grafisk design i Shibuya under april-maj

Om du är i Tokyo i april/maj (för övrigt en av de trevligaste perioderna under året i stan med svensk sommarvärme) och är intresserad av grafisk form, så kan jag tipsa om en utställning med 47 japanska grafiska formgivate som hålls mellan den 3:e april och den 24 maj. Platsen är d47 MUSEUM på åttonde våningen i Shibuya Hikarie, en av stadsdelens större byggnader med shopping, krogar och underhållning under samma tak. Strax öster om Shibuya Station, direkt på andra sidan Meiji Dori. 

Hyr en hund per timme i Tokyo

Det här låter kanske lite främmande, men på senare tid så har det dykt upp tjänster i Japan där man kan hyra sig en stund med en eller flera hundar. Detta beror inte bara på att hundar och andra husdjur är väldigt dyra att skaffa sig - 20,000 kr eller mer för en hyfsat renrasig hund är inte ovanligt - det beror också på att folk är trångbodda i storstäderna och att många hyreskontrakt stipulerar förbud mot husdjur. 

Dog Heart är en sådan tjänst där man antingen kan vistas inomhus med alla tillgängliga hundar, eller så ta en av hundarna och gå på en promenad i den närliggande Yoyogi-parken, ett av Tokyos större grönområden. En halvtimmes kelande inomhus kostar ungefär 70 kr och en timmes promenad ungefär 250 kr.

En speciell kategori kunder är de äldre, som kanske inte skulle orka ha en hund på heltid, men som uppskattar möjligheten att få umgås med hundarna en stund då och då.