För exakt 20 år sedan, den 20:e mars 1995, försov jag mig ganska så rejält efter en sen kväll med en kund dagen innan. Jag hade dock inga möten på förmiddagen, så det var ingen större skada skedd; när man är sin egen chef kan man unna sig lyxen att komma till kontoret klockan tio.
Vid den här tiden bodde vi i Himonya, ett lugnt och lite avskilt bostadsområde i västra Tokyo. När jag kom till Gakugei Daigaku station var klockan nästan nio och uppe på perrongen fick jag höra att tåget inte skulle gå ned i T-banans Hibiya Line efter Naka-meguro som det brukade. Jag hade kontor på Sweden Center i Roppongi på den tiden, så Hibiya-linjen var den linje jag använde alla arbetsdagar. Istället för att gå ned i T-banan gick alla tåg till Shibuya varifrån det går bussar till Roppongi, så det var inget större problem för min del.
Perronghögtalaren gav ingen förklaring till det hela så det var först när hustrun ringde upp mig på kontoret och berättade om vad hon såg på TV just då som jag förstod vad som hade hänt, nämligen att någon hade släppt ut giftgasen sarin i tre av stadens T-banelinjer, däribland just Hibiya-linjen.
På Hibiya-linjen släpptes gasen ut när tåget stod på Ebisu station, två stationer innan Roppongi, så hade jag varit på tåget som brukligt, hade jag helt klart varit i riskzonen för att andas in den mycket lättflyktiga och mycket giftiga gasen. Jag måste erkänna att resten av den dagen inte tillhör mina mest produktiva; jag var skakad, nervös och inte så lite tacksam på samma gång.
Den religiösa sekten Aum Shinrikyo låg bakom attacken, och vad som uppdagades när polisen slog till mot gruppens olika lokaler runtom Japan var rejält skrämmande. Man hade skaffat sig utrustning och råvaror för att tillverka sarin och andra gifter på en närmast industriell skala. Man hade köpt en rysk helikopter och ryska vapen av allehanda slag (man hade tydligen t o m försökt köpa sig en atombomb), och man hade konkreta planer på att förgifta hela Tokyo med saringas. Varför, jo för att gruppens ledare, Shoko Asahara, trodde att han var en återfödd Jesus Kristus och att det föll på honom att se till att jorden fick sina sista dagar. Alla syndare skulle dö; bara de som trodde på honom och blev medlemmar i hans kult skulle överleva. Är det någon som hört den storyn förut?
Kombinationen religion och terror är lika aktuell idag som för 20 år sedan. Eller, det har bara blivit värre. Senast igår fick vi veta att 21 personer skjutits ihjäl på ett museum i Tunisien, däribland tre japanska kvinnor. IS tog på sig skulden.
Det faktum att alla gärningsmännen som släppte ut giftgas i T-banan för 20 år sedan var välutbildade män säger allt om hur religionen fungerar. Eftersom religionen vill att du ska tro utan bevis, så måste du helt enkelt koppla ur den del av hjärnan som normalt använder sig av kritiskt tänkande. Och gör man det, så finns det helt enkelt inga riktiga gränser för vad man kan ta sig för ifall guden, eller snarare gudens heliga representanter på Jorden, uppmanar till hemskheter.
FNs konvention rörande kemiska vapen, som signerades 1993 av 162 medlemsländer, säger att saringas inte får tillverkas eller lagras längre.
Här en utförlig och sevärd dokumentärfilm om händelsen.
