Pryl-Japan # 4 - Behån som testar din kärlek

När det gäller att uppfinna attiraljer som du aldrig visste att du behövde eller ville ha, är japanerna svåra att slå.

Här har vi årets första aspirant till mega-hit: Behån som inte går att öppna om ägarinnan inte känner äkta kärlek för mannen (eller kvinnan, för den delen) som hon delar säng med!

True Love Tester är det passande produktnamnet.

Brösthållaren innehåller sensorer som mäter hjärtrytmen. Denna siffra skickas sedan till en applikation i din smartphone som analyserar det hela. I det fall hjärtat dunkar tillräckligt mycket för din partner, så öppnas behån automatiskt. I annat fall får han eller hon slita hur mycket hen vill; den förblir obönhörligt låst om känslorna inte finns där.

Eller så lyder i alla fall reklamen för denna ur min synvinkel ytterst onödiga produkt. En produkt som skulle vara ett aprilskämt om det inte vore för att den utvecklats och säljs i Japan - landet där det till synes finns en nischmarknad för precis allt!

Apropå delfinslakt...

Apropå den uppmärksammade delfinslakten i Taiji här i Japan, så måste jag erkänna att jag inte kände till att sådant ägde rum i organiserad form på betydligt närmare ort, nämligen på danska Färöarna. Och man går om möjligt ännu mera barbariskt tillväga. Kolla in YouTube-videon ovan. Men om du är känslig för anblicken av blod, så bör du kanske låta bli. Ordet blodbad har sällan varit mera lämpligt.

Jag måste få stoppa in en passus om genus i detta sammanhang med en kort och enkel fråga: Vad är det som får män att tycka att det är "manligt" att hugga ihjäl försvarslösa djur på det här sättet. Om det vore för att överleva, visst, fullt förståeligt, men det är ju inte det som detta gäller. Det verkar närmast vara något sorts mandomsprov, en företeelse som verkligen säger emot sig själv. 

All Nippon Airways på delad 1:a plats i säkerhetsligan

Airline Ratings har kommit med sin rankinglista över världens flygbolag sett ur säkerhetshänseende för 2013.

Av de tio flygbolag som får sju stjärnor, den bästa värderingen, så härstammar bara ett från Europa, Virgin Atlantic. I övrigt handlar det bara om Oceanien, Asien och Mellanöstern.

För alla som flyger till Japan och vill flyga japanskt, så är det skönt att veta att All Nippon Airways kvalade in bland de bästa.

Jag flyger oftast ANA när jag flyger inrikes i Japan, men de är inte dåliga på utlandslinjerna heller. Enda klagomålet är kanske att japansk flygplanspersonal är så extremt väl drillad. Allt är perfekt och leendet sitter alltid där det ska. T o m värdinnornas agerande sinsemellan är repeterat! Det kan uppfattas som lite stelt för en svensk som är mera van vid lite "hoppsan-hejsan-det där blev ju lite fel, haha" som man kan uppleva med SAS och andra västerländska flygbolag.

Delfinslakt- mindre god PR för Japan!

Japan är som bekant ett örike, och som sådant har japanerna givetvis i alla tider käkat allt det ätbara man kunnat fånga i havet. Under många år var det största och mesta man kunde fånga valar (när min fru var liten, var valkött det absolut vanligaste köttet i den japanska skolmaten), men det blev politiskt ganska svårt när världens samlade expertis (minus den japanska) kom fram till att många valarter hotades av utrotning. Japan fångar fortfarande val, men enbart i “forskningssyfte”, vilket kanske förklarar varför man kan hitta valkött här och var på krogarna här i stan.. (den norska valfångsten är också en fråga… som jag lämnar därhän här på grund av bristande kunskap)..

Valar är nu en sak, men en sak som nog kan anses vara ännu värre, åtminstone ur PR-synvinkel, är Japans mindre kända fångst av delfiner. Den är visserligen mycket begränsad, i princip sker den i organiserad form bara i Taiji-bukten i södra Wakayama, men den har trots det numera fått blickfånget på sig, mycket tack vare dokumentärfilmen The Cove. 

Vad som händer är att hundratals delfiner drivs in en mindre bukt, där de hägnas in med nät. Sedan väljer man ut de vackraste exemplaren för försäljning till akvarier, medan många av de andra (men inte alla, som om det vore en förmildrande omständighet) slaktas för det goda köttets skull.

Visserligen förstår jag att man i gamla tider fångade och åt precis allt ätbart man kom över, och att man inte hade lyxen att avstå från vissa djur för att de var mera intelligenta än andra (och var ska man då egentligen dra gränsen?), men det är ju idag ingen som riskerar svält om man slutar upp med det hela; möjligen är det ett litet problem för den lokala ekonomin.

Man ska för rättvisans skulle påpeka att detta faktiskt händer i andra länder också, men där har staterna gjort mer för att kväsa aktiviteten.

Fiskerinäringen i Japan är världens största och därför givetvis en mycket viktig del av ekonomin, vilket kanske förklarar varför japanska politiker helst inte gör sig ovän med fiskeriet. Därför bråkar man inte om några hundra delfiner per år..

Vad som är annorlunda i år, är att nyblivna ambassadören för USA i Japan, Caroline Kennedy, öppet protesterat mot delfinslakten, och nu har även Yoko Ono, John Lennons änka, gett sig in i debatten med mycket klarsynta kommentarer.

Här en video från CNN om det hela.

Japanbloggen fyller ett år idag!

Ja, ett år går ju sanslöst fort, eller hur? Det första inlägget på Japanbloggen publicerades den 21:a januari 2013, så nu är vi alltså redan framme vid ettårsdagen av denna bloggs födelse. 

“Tiden flyger” kan skrivas på olika sätt på japanska. Här har vi två som jag gillar:

Utosousou (u-tå-såå-såå) skrivs korpen kaninen skyndar, skyndar. Den svarta korpen och den ljusare kaninen symboliserar natt och dag.

Kouinyanogotoshi (kåå-in-ya-nå-gåtåshi) skrivs ljus-skugga-pil liksom, där ljus-skugga står för dag och natt, dvs tidens gång. “Liksom en pil som flyger genom tiden”, ganska likt engelskans “time flies like an arrow”.

Jag vill tacka alla läsare för er uppmärksamhet, era kommentarer, er kritik och era ryggdunkningar under året som gott. Det har varit fantastiskt roligt att få börja ösa dels ur “arkivet” och dels ur den aldrig sinande strömmen nyheter och bulletiner från landet som samtidigt både står blickstilla och skyndar framåt snabbare än något annat land; det är bland annat dessa ständiga paradoxer som gör Japan lite magiskt.

Det enda lite smärtsamma kruxet är att man inte har tid att skriva mer! 2014 ser ut att bli lite matigare på jobbfronten, vilket ju är bra i sig, men jag hoppas kunna köra vidare i ungefär samma takt även på Japanbloggen!

Jag har funderat mycket på om jag skulle begränsa mig till någon enskild nisch av den stora japanska kakan, men jag tror att jag i alla fall tills vidare fortsätter på det här spåret, där jag väljer och vrakar och skriver om ditt och datt som jag råkar känna för att skriva om just den dagen. Vi får se hur detta utvecklas med tiden.

OK - då kör vi vidare i full gallop i Hästens år! Hoppas på en god fortsättning och att ni alla får ett toppenår, utan avkastningar och med träffsäkra pilar varje gång!