I ett land där det bara var lite drygt 150 år sedan överheten hade världens skarpaste svärd i livremmen samtidigt som det var ett lagbrott att ha något längre än en kökskniv hemma för vanligt folk, är det inte förvånande att man utvecklat bugandet och bockandet till en konstart. Buga med mössan i hand var något man gjorde i princip oavbrutet ifall man hade med folk att göra. Nuförtiden, när klassamhället är officiellt avskaffat, är det lite svårare att veta om och när man ska buga, vilket givetvis får till följd att man bugar ännu mera, bara för säkerhets skull. Det är också därför det är livsviktigt att ha ett visitkort och att byta sådana med varandra det första man gör när man träffas; man måste ju veta vilken social position motpersonen har så att man vet hur man ska buga!
I Japan brukar man säga att en ödmjuk och modest person har "låg höft". Det syftar på att det är lättare att buga och bocka med en sådan kroppsbyggnad.
