Bara i Japan?

Under årens lopp har det kommit en radda produktidéer från Japan som har kunnat beskrivas som antingen genialiska, idiotiska eller bara lite konstiga, beroende på ens intressen eller kanske framför allt ens variant av humor: Tamagochi, Pokemon, apparaten som låter en klämma sönder falska bubbelplastbubblor i all evighet (vad den nu hette?) och elektroniska cigaretter - när det gäller att uppfinna mer eller mindre onödiga prylar, ligger Japan i täten (att man samtidigt gör några av världens absolut bästa produkter är givetvis andra sidan av myntet).

Här har vi nästa grej - Tsuttsuki Bako, dvs Petlådan; en liten låda med en enkel, lågupplöst svart-vit bildskärm där en pandabjörn hänger från ett bildäck på ett rep eller ett damansikte tittar på dig. På ena sidan hittar man en öppning. Om man stoppar in ett finger i öppningen, dyker det upp en digital kopia av fingret på skärmen. Man styr sedan bildskärmens finger med sitt eget fingers rörelser som uppfattas av rörelsesensorer inne i lådan. Det hela går ut på att man ska peta på figurerna på skärmen för att helt enkelt retas med dem.. Jag förmodar att det är bättre än att mobba kompisar i verkliga livet, men samtidigt är det ju ett tydligt tecken på att många japaner behöver ett riktigt liv!

Det händer rätt så ofta att jag för mig själv utbrister "bara i Japan!" när det gäller både företeelser och produkter i det här landet (genialiskt eller idiotiskt, extremerna är, ja, extrema). Fördelen med att vara ett örike som varit isolerat under långa perioder och därmed kunnat ostört utveckla en unik kultur.

Det är Bandai som tillverkar prylen. Ca 200 SEK i Japan.

Kobe-biff inte bara i Kobe

De flesta har säkert hört talas om det berömda nötköttet från Kobe, hamnstaden strax väster om Osaka. Det är kraftigt marmorerat och smälter verkligen i munnen - en suverän delikatess för alla köttälskare. Hemligheten bakom den höga kvaliteten är inte bara massage och öl (fast det senare är inte så vanligt som man kan tro), utan framför allt att man under åren forskat fram en optimal diet som ger djuren ett kroppsfett på 30 och ibland 40% vid slakttillfället.

Vad som är mindre känt, är att Kobe långt ifrån är ensamt om att producera den här typen av kött.   Det finns ett tiotal berömda regioner som erbjuder fantastiskt nötkött. I fotot ovan är det kött från Yamagata som snart ska inmundigas av två hungriga svenskar. Tallriken på bilden kostar knappt 500 SEK, och jag lovar att det är värt varenda sekin. 

På just den här krogen grillar man köttet själv på en bordsgrill på koreanskt vis. Sedan kan man doppa i en sås om man vill och sedan vira in köttet i ett salladsblad tillsammans med kimchi, den koreanska jästa vitkålen. Men vill man verkligen uppleva köttsmaken, räcker det med en liten gnutta salt.  Till detta drack vi en koreansk vodka, sk soju. Något sötaktig smak som passar bra till de starka koreanska smakerna.

De läsare som nödvändigtvis vill ha sin stek well done skulle jag vilja rekommendera att avstå från kött av det här slaget. Rare eller högst medium rare är min mening, då man annars inte får ta del av alla smakämnen i det här fantastiska köttet.

Den här typen av kött brukar oftast stekas på häll och serveras på ett japanskt/västerländskt sätt med smör, vitlök och soja. Andra vanliga sätt att tillaga det här köttet är sukiyaki och shabu-shabu.

Turistströmmen till Japan ökar

Efter trippelkatastrofen i mars 2011 var det naturligt att turisterna svek Japan. När jag åkte på en utlandsresa en dryg vecka efter jordbävning, tsunami och kärnkraftsolycka, så var Narita Airport knökfullt på utvägen men nästan helt öde när jag återvände fyra dagar senare. 

Nu är det trevligt att notera att turisterna återvänt och det med råge. Faktum är att man under första halvåret i år kunde registrera 4,95 miljoner utlandsbesökare, vilket är 22,8 % fler än samma period förra året och dessutom nytt rekord. Regeringen har satt som mål att få upp antalet turister till tio miljoner i år, och det verkar ju vara inom räckhåll.

Orsaken till ökningen sägs vara yenens lägre värdering och ökningen av antalet lågprisbolag som nu flyger på Japan (Norwegian, när ska ni börja flyga på Japan!?). Jag tror personligen att det också handlar om att många har upptäckt Japan via sushi, manga och anime.  

Den största gruppen bland turisterna är sydkoreaner. Inte undra på det, då det bara är knappa två timmar i luften och en charterresa inkl. hotell ett par nätter kan kosta så lite som 2,000 SEK. Kineserna kommer tvåa trots att de har minskat med 27%, till stor del beroende på de försämrade diplomatiska relationerna på grund av det territoriella bråket kring Senkaku-öarna. Trots det har alltså totala antalet turister ökat, vilket är glädjande.

Statsminister Abes regering säger sig vilja satsa mera på turismen från utlandet. Än så länge är det mera ord än handling. Även om Japan är ett av världens mest gästfria länder, så är det fortfarande ett lingvistiskt sett svårforcerat land. Med kroppspråk och lite god vilja går det mesta, givetvis, men den osedvanligt dåliga engelskaundervisningen gör att en resa inte blir lika lätt och trevlig som den annars kunde ha varit. Trots att de flesta får sex års undervisning i engelska, är den praktiska kompetensen mycket låg i gemen. Att reformera skolsystemet är alltså nummer ett på agendan. Sedan vore det ju trevligt med mera engelskspråkig personal på flygplatser, tågstationer och hotell. Och varför inte skylta på engelska lite mera..  

Men, många bäckar små. Jag tror att Japan mycket väl kan bli ett stort turistland när man väl inser att man faktiiskt måste sälja in sig. Varför inte lära sig från Thailand, t ex. 

Arnolds japanska reklamfilmer

Actionfilm är stort i hela Asien och inte minst i Japan. Amerikansk action är extremt populär, och av det följer att stjärnor som Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone och Bruce Willis också blir omåttligt populära. De har alla tre förekommit flitigt i japansk reklamfilm, ofta med avsiktligt eller oavsiktligt komiska resultat. 

Här ovan en kompliering av alla japanska reklamfilmer (och lite trailers) som Arnold medverkat i.  Ganska låg upplösning, tyvärr, men de ger nog ändå en bra bild av den sorts humör som man ofta ser representerad i japansk reklam. Som tidgare nämnt, så är den kreativa delen av den japanska reklamvärlden ganska minimal, men det finns några pärlor. Jag gillar personligen referenserna till gamle japanske actionhjälteklassikern Ultraman i serien filmer från Takeda Pharmaceuticals med Arinamin V, en Red Bull-liknande energidryck (visste ni förresten att Red Bull från början är en oblyg kopia av en japansk energidryck?).

Abenomics - rätta medicinen för Japan?

Statsminister Shinzo Abes Liberaldemokratiska Parti gick som väntat ordentligt framåt i söndagens överhusval. Med majoritet i båda husen, tillsammans med Komeito, de närmaste tre åren, får Japan nu för första gången på sju år något som liknar politisk stabilitet. Det är också just detta eviga bytande av statsminstrar och kabinett som fått de japanska väljarna att gå tillbaka till LDP, trots att det var pga stort missnöje som man efter många decennier av nästan oavbrutet regerande gav partiet kicken härom året. Det visade sig dock att medicinen som nya regeringar försökt introducera inte heller fallit i god jord, så nu är vi tillbaka till ett parti som lovar både stabilitet och en hel del nya grepp.

Abe har fått ge namn till sin nya politik som han ivrigt drivit sedan han kom till makten i slutet av förra året. Det kallas Abenomics och syftar framför allt på hans stora statliga investeringar och hans framgångsrika försök att få ned yenens värde. Yenens sänkta värde har gett exportföretagen större marginaler och detta tillsammans med gigantiska stödpaket som ger jobb åt framför allt företag i konstruktionsbranschen, har gjort att Tokyo-börsen gått upp med ca 40% sedan årsskiftet. Det märks också av en viss höjning av den privata konsumtionen. 

Då Abe nu fått mandat för några år framåt, tror man nu att han kommer att satsa än hårdare på att få den japanska ekonomin att verkligen börja brumma igen. Men, det finns också kritik mot hans sätt att spendera enorma summor ur en statskassa som redan är den mest lånefinansierade på planeten. Lyckas han inte få igång maskineriet relativt snart, så finns risken att man hamnar i ett ännu djupare statsfinansiellt hål. Reallönerna, som behöver stiga för att hjälpa Japan ur sin långvariga deflationsspiral, rör sig fortfarande inte ur fläcken. Kvinnorna är en fortfarande underutnyttjad del av ekonomin och det krävs stora resurser för att göra Japan mera internationellt konkurrenskraftigt, inte minst på humanresurssidan, där man som bekant inte lär sig speciellt bra engelska i det japanska skolsystemet. 

Jag tycker personligen att det är hedervärt att faktiskt ta tag i problematiken efter många år av "strutsens huvud i sanden", så jag ger Abe poäng för hans initiativkraft. Det kanske farligaste på sikt med denne man, och många kring honom, är att han är en typisk japansk högerhök när det gäller den japanska grundlagen och Japans förhållande med sina grannländer. Han vill på sikt riva upp den grundlag som instiftades av USA efter kriget. Den har idag en betoning på individens frihet och pacifism, men där vill Abe skriva om texten så att japanen ska tvingas vara mera nationalistisk och där Japan ska få rätt att hålla sig med en krigsmakt och inte, som idag, med en försvarsmakt (jag vet att det bara låter som en definitionsfråga, men det är en viktig distinktion).  

Dock vill jag tro att man nu äntligen, efter drygt 20 år av sopande av problem under mattan, äntligen tar tag i de många strukturella problem man har. Många ingrodda intressegrupper behöver få fundera på nya affärsmodeller som inte handikappar ekonomin i stort. 

Passagerare flyttar på tåg för att rädda kvinna

I morse råkade en kvinna ramla ned mellan perrong och tåg på en station uppe i Saitama, Tokyos norra grannlän. Tåget stod vid stationen vid tillfället, men hon klämdes fast och det var svårt att få upp henne. Då klev passagerarna i den vagnen ut på perrongen och tryckte med gemensam muskelkraft ut tåget från perrongen så pass mycket att man kunde få loss damen. Tåget gick igen efter bara åtta minuters försening. Det kallar vi imponerande teamwork.

Här är en länk till en japansk nyhetssida med foto från händelsen. Klicka på den lilla bilden till vänster för att få upp en förstoring. 

Mount Fuji nu på världsarvslistan

Mount Fuji, eller Fuji-san, som det heter på japanska är Japans högsta berg med sina dryga 3,776 meter. Ska man vara petig, så är det i och för sig inte ett normalt berg, utan en rejält krallig vulkan, belägen ca 10 mil sydväst om Tokyo. Närheten till Tokyo kombinerat med den höga höjden, gör att även mega-staden Tokyo med omnejd får aska i håret om Fuji skulle råka få för sig att eruptera igen. Sist det hände var 1708. Man är för närvarande lite orolig över att en eventuell jordbävning direkt under vulkanen skulle kunna få den att brisera.. Ännu värre blir det då för Shizuoka, en stad på knappt fyra miljoner innevånare, som ligger vid Fujis fot.

Men för närvarande är Fuji en visserligen levande men sovande jätte, och folk vallfärdar till området för att antingen beskåda Fujis vackra form från ett avstånd eller ta sig för att ta sig upp till bergets topp. För några veckor sedan fick hela turistnäringen kring Fuji ett glädjefnatt, då det bestämdes att Fuji skulle registreras på listan över världsarv. Det märks redan i statistiken att sådant gör att både besökarantal och allsköns souvenirkommers visar stigande siffror.  

Om man vill besöka Fuji så kan man antingen åka direktbuss från Tokyo eller Shinjuku eller så ta ett tåg från samma stationer. Här en PDF med information om resvägar, hotell, mm. Har man gott om tid, kan jag rekommendera att man stannar en natt eller två i det närliggande Hakone-området där man bör bo på något av de många klassiska världshus man hittar där. Världshusen har här alltid en varm källa man kan bada i. I rumsavgiften ingår alltid middag och frukost och fritt badande. Men - OBS - har du tatueringar är du inte välkommen i badet. I Japan är det i princip bara yakuza-medlemmar som tatuerar sig.

Tenshin - Dim Sum på japanska

När japaner inte äter japansk mat äter de helst kinesiskt. Det kryllar av kinakrogar i Japan. De flesta ägs och drivs av japaner, vilket inte alls behöver vara en nackdel. Det finns väldigt många supergoda kinakrogar med japanska kockar där smakerna kan vara mer eller mindre nära originalet.

Liksom i Kina så är dim sum en mycket populär variant. Som läsaren säkert vet, så handlar det om allsköns smårätter; ofta ångkokta degknyten med allehanda innehåll. På japanska uttalas tecknen tenshin. Det skrivs med tecknen för punkt/märke respektive hjärta. Ett annat vanligt sätt att uttrycka det hela är yamucha (u-et hörs inte), vilket helt enkelt betyder "dricka te". I Kina går man gärna på krogen på eftermiddagen en ledig dag och sitter i timmar och äter smårätter till ett oändligt antal koppar te.

Jag har många favoritställen för detta ätande. Ett sådant är Chugoku Sabo 8 i Ebisu (det finns flera krogar i samma kedja). Man skryter med att man serverar de flesta Peking-ankorna i Tokyo. Förvånar mig inte då den är både billig och god. Man har också mängder av smårätter som startar på under en svensk tia!! Alla kockar är kineser.