Abenomics - rätta medicinen för Japan?

Statsminister Shinzo Abes Liberaldemokratiska Parti gick som väntat ordentligt framåt i söndagens överhusval. Med majoritet i båda husen, tillsammans med Komeito, de närmaste tre åren, får Japan nu för första gången på sju år något som liknar politisk stabilitet. Det är också just detta eviga bytande av statsminstrar och kabinett som fått de japanska väljarna att gå tillbaka till LDP, trots att det var pga stort missnöje som man efter många decennier av nästan oavbrutet regerande gav partiet kicken härom året. Det visade sig dock att medicinen som nya regeringar försökt introducera inte heller fallit i god jord, så nu är vi tillbaka till ett parti som lovar både stabilitet och en hel del nya grepp.

Abe har fått ge namn till sin nya politik som han ivrigt drivit sedan han kom till makten i slutet av förra året. Det kallas Abenomics och syftar framför allt på hans stora statliga investeringar och hans framgångsrika försök att få ned yenens värde. Yenens sänkta värde har gett exportföretagen större marginaler och detta tillsammans med gigantiska stödpaket som ger jobb åt framför allt företag i konstruktionsbranschen, har gjort att Tokyo-börsen gått upp med ca 40% sedan årsskiftet. Det märks också av en viss höjning av den privata konsumtionen. 

Då Abe nu fått mandat för några år framåt, tror man nu att han kommer att satsa än hårdare på att få den japanska ekonomin att verkligen börja brumma igen. Men, det finns också kritik mot hans sätt att spendera enorma summor ur en statskassa som redan är den mest lånefinansierade på planeten. Lyckas han inte få igång maskineriet relativt snart, så finns risken att man hamnar i ett ännu djupare statsfinansiellt hål. Reallönerna, som behöver stiga för att hjälpa Japan ur sin långvariga deflationsspiral, rör sig fortfarande inte ur fläcken. Kvinnorna är en fortfarande underutnyttjad del av ekonomin och det krävs stora resurser för att göra Japan mera internationellt konkurrenskraftigt, inte minst på humanresurssidan, där man som bekant inte lär sig speciellt bra engelska i det japanska skolsystemet. 

Jag tycker personligen att det är hedervärt att faktiskt ta tag i problematiken efter många år av "strutsens huvud i sanden", så jag ger Abe poäng för hans initiativkraft. Det kanske farligaste på sikt med denne man, och många kring honom, är att han är en typisk japansk högerhök när det gäller den japanska grundlagen och Japans förhållande med sina grannländer. Han vill på sikt riva upp den grundlag som instiftades av USA efter kriget. Den har idag en betoning på individens frihet och pacifism, men där vill Abe skriva om texten så att japanen ska tvingas vara mera nationalistisk och där Japan ska få rätt att hålla sig med en krigsmakt och inte, som idag, med en försvarsmakt (jag vet att det bara låter som en definitionsfråga, men det är en viktig distinktion).  

Dock vill jag tro att man nu äntligen, efter drygt 20 år av sopande av problem under mattan, äntligen tar tag i de många strukturella problem man har. Många ingrodda intressegrupper behöver få fundera på nya affärsmodeller som inte handikappar ekonomin i stort. 

Passagerare flyttar på tåg för att rädda kvinna

I morse råkade en kvinna ramla ned mellan perrong och tåg på en station uppe i Saitama, Tokyos norra grannlän. Tåget stod vid stationen vid tillfället, men hon klämdes fast och det var svårt att få upp henne. Då klev passagerarna i den vagnen ut på perrongen och tryckte med gemensam muskelkraft ut tåget från perrongen så pass mycket att man kunde få loss damen. Tåget gick igen efter bara åtta minuters försening. Det kallar vi imponerande teamwork.

Här är en länk till en japansk nyhetssida med foto från händelsen. Klicka på den lilla bilden till vänster för att få upp en förstoring. 

Mount Fuji nu på världsarvslistan

Mount Fuji, eller Fuji-san, som det heter på japanska är Japans högsta berg med sina dryga 3,776 meter. Ska man vara petig, så är det i och för sig inte ett normalt berg, utan en rejält krallig vulkan, belägen ca 10 mil sydväst om Tokyo. Närheten till Tokyo kombinerat med den höga höjden, gör att även mega-staden Tokyo med omnejd får aska i håret om Fuji skulle råka få för sig att eruptera igen. Sist det hände var 1708. Man är för närvarande lite orolig över att en eventuell jordbävning direkt under vulkanen skulle kunna få den att brisera.. Ännu värre blir det då för Shizuoka, en stad på knappt fyra miljoner innevånare, som ligger vid Fujis fot.

Men för närvarande är Fuji en visserligen levande men sovande jätte, och folk vallfärdar till området för att antingen beskåda Fujis vackra form från ett avstånd eller ta sig för att ta sig upp till bergets topp. För några veckor sedan fick hela turistnäringen kring Fuji ett glädjefnatt, då det bestämdes att Fuji skulle registreras på listan över världsarv. Det märks redan i statistiken att sådant gör att både besökarantal och allsköns souvenirkommers visar stigande siffror.  

Om man vill besöka Fuji så kan man antingen åka direktbuss från Tokyo eller Shinjuku eller så ta ett tåg från samma stationer. Här en PDF med information om resvägar, hotell, mm. Har man gott om tid, kan jag rekommendera att man stannar en natt eller två i det närliggande Hakone-området där man bör bo på något av de många klassiska världshus man hittar där. Världshusen har här alltid en varm källa man kan bada i. I rumsavgiften ingår alltid middag och frukost och fritt badande. Men - OBS - har du tatueringar är du inte välkommen i badet. I Japan är det i princip bara yakuza-medlemmar som tatuerar sig.

Tenshin - Dim Sum på japanska

När japaner inte äter japansk mat äter de helst kinesiskt. Det kryllar av kinakrogar i Japan. De flesta ägs och drivs av japaner, vilket inte alls behöver vara en nackdel. Det finns väldigt många supergoda kinakrogar med japanska kockar där smakerna kan vara mer eller mindre nära originalet.

Liksom i Kina så är dim sum en mycket populär variant. Som läsaren säkert vet, så handlar det om allsköns smårätter; ofta ångkokta degknyten med allehanda innehåll. På japanska uttalas tecknen tenshin. Det skrivs med tecknen för punkt/märke respektive hjärta. Ett annat vanligt sätt att uttrycka det hela är yamucha (u-et hörs inte), vilket helt enkelt betyder "dricka te". I Kina går man gärna på krogen på eftermiddagen en ledig dag och sitter i timmar och äter smårätter till ett oändligt antal koppar te.

Jag har många favoritställen för detta ätande. Ett sådant är Chugoku Sabo 8 i Ebisu (det finns flera krogar i samma kedja). Man skryter med att man serverar de flesta Peking-ankorna i Tokyo. Förvånar mig inte då den är både billig och god. Man har också mängder av smårätter som startar på under en svensk tia!! Alla kockar är kineser.

Rumpor på rad

När jag såg dessa mannekänger för kvinnliga byxor stå på rad på varuhuset nästgårds, slog det mig att en typisk modern svensk feminist nog hade satt tuggummit i halsen vid denna syn. Det ser ju faktiskt ganska sexistiskt ut, eller hur? Typiskt något som en riktigt slemmig gubbe har tänkt ut; en riktigt ordentlig objektifiering av den japanska kvinnostjärten!! 

Men, det kan vara intressant att ta ett steg tillbaka och begrunda kulturella innebörder och värderingar ett slag. För det första, notera att mannekängen bugar. Viktigt. Det faktum att de flesta yngre kvinnor i Japan arbetar idag, och att man på kontoren nuförtiden inte stipulerar kjol eller klänning (såvida det inte är en standarduniform som företaget tillhandahåller), gör att alla dessa kvinnor givetvis oroar sig över hur byxorna faller över stussen när de bugar 10-20 gånger om dagen. Med denna typ av skyltning får kunden en blixtinsikt i detta och kan lugnt gå vidare med ett eventuellt köp av brallorna. Alltså inget sexistiskt uppsåt alls. Förmodligen dessutom en kvinnas idé och design. 

Med detta inte sagt att Japan inte fullkomligen översköljs med sexistiska och kvinnoförnedrande bilder vareviga dag, men det är en annan historia. 

Grabb i frysen inte bra för business

Det vimlar av närbutiker i tätbefolkade Japan. Förutom förebilden 7-Eleven (som nu faktiskt styrs globalt av den forne japanske franchise-ägaren Ito Yokado) , finns det en mängd ursprungligen japanska kedjor som t ex Family Mart, Sun-kus och Lawson. 

Nere i prefekturen Kochi, på Shikoku, den minsta av de fyra stora japanska öarna, finns en herre som hade en lokal franchise för Lawson-kedjan fram till precis härom dagen. Då fann han sig helt plötsligt vara utan kontrakt. Han fick samtidigt upp ögonen för makten hos de nya, sociala nätverken på internet. Hans son hade nämligen - gissningsvis berusad, men det förtäljer inte historien - natten innan lagt sig ovanpå glassen i butikens frysdisk och låtit en kompis ta bilder för att sedan prompt ladda upp dem på Facebook.

Dagen därpå fick Lawson en massa samtal från upprörda människor som menade att de verkligen inte ville handla i en butik där folk låg till synes döda i glassfrysen! Lawson gjorde processen kort och annullerade genast faderns franchise-kontrakt och butiken är nu stängd i väntan på ny ägare. Vad pappa har att säga till sin grabb är väl knappast publicerbart i detta medium.. 

Att Facebook och dylika kanaler är otroligt mäktiga kanaler för opinionsbildning (för mäktiga vill väl somliga mena)  är ju uppenbart, men det är intressant att se hur denna styrka är än mer anmärkningsvärd i ett land som Japan, där det är superviktigt att inte tappa ansiktet, och där kunden verkligen är kung i (nästan) alla lägen! Jag kan bara bäva inför tanken på vad japanska maffian kan använda Facebook till ifall de någon gång greppar vad det kan användas till!! Nya, sköna utpressnings-yen!

Buddha vare prisad, för utan honom kunde jag inte köra omkring i en Lexus

Gode vännen JK i Bangkok har på senare tid bloggat en hel del om thailändska buddhistpräster och deras i vissa fall extremt extravaganta vanor. Privathyrda jetplan, Louis Vuitton-väskor en masse, 20-30 Mercedes i garaget, mer eller mindre lyxiga luder och knark! Vem har sagt att himmelriket inte finns på jorden!!?

Jag kan meddela att trenden är densamma i Japan. 

Buddhismen är ju en lära som, i alla fall utifrån en ateists synvinkel, ter sig som från första början mera filosofi än religion. Men vem förvånas över att skrupelfria människor böjer och bänder om saker och ting så att det blir "religion", då det ju faktiskt är en av de mest lukrativa branscher man kan befinna sig i. Man säljer för det första en osynlig produkt: en biljett till himmelriket efter döden, bättre chans att föda ett friskt barn eller att få in ungen på en fin skola (dock - inga garantier; de himmelska vägarna har ju alltid varit outgrundliga). Och det fina i kråksången är att, förutom när det gäller emuletter och annat standardiserat småtjafs, där man oftast har fasta, relativt låga priser (bara 400% i vinst), så är det "betala det du tycker att det är värt" som ofta gäller när det kommer till de viktigare tjänsterna, som att t ex be för den döde maken så att han får det bra i nästa liv. I ett land som Japan, där man ju absolut inte får göra bort sig, så innebär det alltid att man betalar mer än man har råd med. En halvtimmes bön vid en ceremoni för att uppmärksamma sexårsdagen av farfars bortgång - 4,000 SEK; en gravplats på en av prästerna vigd mark - några hundratusentals SEK (snitt i landet: 120,000 SEK); en gravsten - återigen x antal hundratusen SEK. Allt skattefritt, givetvis (förutom stenhuggarens arvode, så vitt jag vet)..

I Thailand är buddhismen lite närmare källan, rent geografiskt och kulturellt. Japan har en allsköns mix av buddhistsekter (den "statliga" religionen är Shintoism, en något annorlunda femma), så det finns ingen enhetlig centralkyrka för den japanska buddhismen som dikterar villkor. Det finns alltså asketiska, mera renläriga sekter, men jag vill mena att de flesta opererar enligt principen "we pray, you pay".

Sedan långt tillbaka har templen varit centrum för fullständigt ohöljd kommersialism. Innan sådant förbjöds, tillgodohöll templen i vissa fall t o m prostituerade, gärna väldigt unga flickor och pojkar. Idag handlar det oftast om långa shoppinggator som leder upp till templet. Templen söker också utan skam upp företagssponsorer. Vid ingången till Asakusa Kannon (Sensoji), ett av de största buddhisttemplen i landet, hänger en gigantisk papperslampa. Längst ned på den står det "Matsushita Denki", dvs Panasonics gamla företagsnamn. Efter den första porten måste man forcera flera hundra meter butiksgata med billigt krimskrams innan man är inne i själva templet. 

 Inne i templen kan det ofta hänga lampor med namn på alla sponsorer och man kan också gärna ange exakt hur mycket varje sponsor spenderat (så att de som skänkt lite mindre får skämmas). Det kan också stå höga murar av risvinstunnor uppradade för att visa hur givmilda sponsorerna varit (varför betala för vinet när man kan få det gratis mot en liten bön då och då?).

Buddhistpräster i Japan är oftast gifta och bor i princip aldrig i själva templet, utan oftast i en villa modell större på tempelområdet. Egen bil har man givetvis och oftast av något finare märke (dock kör man hellre en enklare bil när man åker hem till någon normalt usel själ). En gammal god vän, som konstruerat några av audiovärldens mest praktfulla pjäser, en skivspelare för 250,000 SEK, t ex, säger att de flesta av hans kunder antingen är präster eller läkare... 

Som de japanska män de är, så tycker de givetvis att det är kul att släppa loss ibland, så det är inte alls ovanligt att stöta på  präster på barer och klubbar. Dock ej etablissemang med normala prisnivåer, får man tillägga. Med andra ord så kan det i vissa fall konsumeras avsevärda mängder dyr konjak och det saknas givetvis aldrig vackra, unga damer vid borden vid sådana tillfällen. 

Det beklämmande är att allt detta försigått i många hundra år, och att den gemene japanen bara tycker att det är inget att göra åt. Ingen offentlig kritik och inget prat om att man kanske borde kunna reglera hur mycket dessa skattebefriade "heliga" män egentligen får tjäna innan det får anses vara lika med grovt bedrägeri.  

Det är bara när man inte enbart ägnar sig åt att skinna vanligt folk som det kan hända saker. Kommer någon kanske ihåg Aum Shinrikyo, den sekt som iscensatte saringasattackerna i Tokyos tunnelbana 1995 (en attack som jag själv missade för att jag försov mig den morgonen). Liten fin sekt som menade att det var lika bra att hjälpa till med "den slutliga lösningen" istället för att bara sitta och vänta på den. De åkte ju dit och flera personer fick dödsstraff. Men sekten finns kvar, även om den är påpassad av myndigheterna.

Men om vi bortser från de uppenbart galna grupperna och bara koncentrerar oss på de normala girigbukarna och hycklarna som manipulerar och styr svaga människor, så är mitt recept att  helt enkelt taxera fanskapet!!  Skulle tippa att sekternas antal skulle minska en aning ifall de tvingades köra på samma villkor som vilken liten fruktaffär som helst! Eftersom jobbet att sälja en osynlig produkt utan garanti är så enkelt, skulle jag också kunna tänka mig att de kunde beskattas något hårdare än normala affärsverksamheter. Man vill också gärna leka med tanken på att tvinga på dem något sorts kvalitets- eller leveransgarantikrav; dvs tvinga dem att sluta sälja sådant som bevisligen inte med säkerhet kan levereras. 

4 miljoner pluggar japanska utanför Japan

I västerländsk media har Japan inte fått så stor uppmärksamhet under de sista två decennierna. På 80-talet, när Japan såg ut att kunna gå om USA i BNP, var intresset gigantiskt. När Kina härom året gick om Japan i total BNP (dock inte BNP per capita), kändes det som om Japan hamnade ännu längre ned på listan över "länder man måste ha koll på".  De grundläggande orsakerna till detta är två: Dels är det dyrt att ha folk stationerade i Tokyo (staden ramlade precis ned från 1:a-platsen till 6:e plats i Business Insiders lista över världens dyraste städer att göra affärer i, mest för att yenen blivit nedvärderad), och dels är det svårt att få något gjort överhuvudtaget om man inte behärskar språket. Det blir en kulturell och även till viss del ekonomisk tröskel att ta sig över - åt båda hållen, ska tilläggas. 

Men, intressant att notera är då Japan Foundations senaste statisitik, som visar att antalet personer som studerar japanska runtom i världen nu ökar. Nu är det 3,98 miljoner som pluggar hiragana, katakana och kanji - nytt rekord! Kina ligger etta, Indonesien är tvåa och gamla ettan Sydkorea är nu trea, men trenden är stigande även i Nordamerika och Europa.

Det vanligaste är nog att man studerar japanska för att jobbet på något sätt kräver det, men roligt är det ju också att japansk kultur, inklusive manga och anime, är två andra dragplåster. Efter alla år av hårdvaruexport, så är det intressant att se hur andra sektorer kan ta sig upp (något som vi ju sett i Sverige också). 

Japanska är minsann inte ett språk man lär sig på en kafferast; japanerna själva är i princip inte fullt läs- och skrivkunniga förrän efter fullgjord gymnasieutbildning. Men det går att lära sig, och det finns metoder som faktiskt är mer effektiva än den teknik man använder i den japanska skolan.

Att den japanska yenen är lägre än den varit på länge är ett  plus om man avser att bo och jobba i Japan under en tid, liksom att priserna haft ett stort deflationstryck på sig under ett antal år. Faktiskt till den milda grad att mångt och mycket är billigare än i Sverige.  

Vi kommer att i ett senare inlägg skriva mer om hur det i praktiken kan gå till att flytta till Japan. 

Japan Foundation är en organisation underställd japanska utrikesdepartementet som har till uppgift att bl a stödja kulturellt utbyte mellan Japan och omvärlden.