Det har förekommit både självmord och mord ombord på Shinkansen, men tågen har i sig aldrig råkat ut för något som orsakat personskador. Japans ikoniska snabbtåg har under hela sin drygt 50-åriga historia ofta berömts för tre saker: snabbheten, punktligheten och, viktigast av allt, säkerheten. Här ovan en video som berättar om varför man kunnat hålla snabbtågen olycksbefriade samtidigt som man transporterat nästan sex miljarder människor sedan starten 1964: trots tretton tåg i vardera riktningen per timme med upp till 1300 passagerare i varje tåg.
Översättningsappar underlättar för turister i Japan
Det går med små, små steg framåt.. Både den japanska staten och det japanska kapitalet börjar inse att det inte är någon speciell fördel med att isolera sig bakom ett unikt och för de flesta svårbegripligt språk. Tvärtom börjar man förstå att man kan tjäna pengar, både i form av försäljningsvinster och som ökade skatteintäkter, genom att underlätta för utlänningar att uppleva Japan trots den inbyggda språkförbistringen. Ett sätt är att anställa fler utlänningar som kan kommunicera med alla turister på deras egna språk; idag har alla större varuhus ett antal kineser (eller japaner som behärskar kinesiska) för att ta hand om alla "explosionshandlande" kineser. Ett annat sätt är att skylta på andra språk än japanska; numera har de flesta tåg- och t-banestationer i Tokyo skyltning på både engelska, kinesiska och koreanska.
Ett annat sätt, som i detta exempel från japanska Coca-Cola, är att sätta upp en QR-kod som man scannar med telefonen. Man får då en länk till en webbsida där man har instruktioner för hur man köper sin läsk på en automat på 15 olika språk. En idag mycket enkel lösning på ett trivialt problem, förvisso, men ett litet bevis på hur allt fler satsningar görs för att minska den relativt sett stora språkklyftan som fortfarande existerar mellan Japan och omvärlden. Räkna med att detta arbete kommer att intensifieras under de två år vi har kvar till OS i Tokyo 2020. Bloggens fromma förhoppning är att denna utveckling fortsätter även efter olympiaden.
Tyfon igår afton och natt gav bloggen blåmärken
Tyfoner är något Japan har många av. De flesta kommer dock inte in direkt över de fyra stora öarna, men påverkar ändå vädret med mycket regn och starka vindar.
Årets 12:e tyfon valde att stiga iland på centrala Japan efter en ovanlig vänstersväng in från Stilla Havet. När den landade i prefekturen Mie klockan 01 i morse, lokal tid, hade den en hastighet av 180 km/h, men den försvagades mycket snabbt efter ilandstigningen och blev snabbt nedgraderad till "tropisk storm". Visa av skadorna från det myckna regnandet bara härom veckan, då 220 personer omkom, så har myndigheterna haft katastrofberedskap sedan igår, men tursamt nog har inga nya översvämningar inträffat. Inga dödsfall har rapporterats, men 24 personer uppges ha fått lättare skador.
Uppe i Tokyo-regionen märktes det hela av genom att det kom en massa regn under några timmar igår afton och under natten, men vi har varit med om mycket värre. Undertecknad fick dock lättare personskador genom att kombinationen regn, idiotiskt valda markbeläggningar utanför ett varuhus och skor som plötsligt oförväntat tappade all friktion gjorde att jag drattade på ändan. Lite ont i rumpan idag, annars ingen fara.
Med det ständigt kraftigt stigande antalet utländska turister i Japan, höjs det nu röster för att man måste förbättra informationssystemen vid naturkatastrofer, dvs erbjuda information på andra språk än japanska. Det kommer med största säkerhet att ske inom de närmaste två åren, då Japan inte på något vis vill bli ertappat med byxorna nere av någon som helst anledning när man visar upp sig under OS 2020 inför hela världen.
Arbetsmiljön på ett japanskt kontor
När en av våra döttrar nu ska börja sitt första jobb i Japan (hon påbörjade sitt arbetsliv i Sverige) som formgivare på en designbyrå, så tänker pappa en hel del på hur arbetslivet i Japan fungerar. Efter att ha gått på en lång rad av anställningsintervjuer, som hon menade var lika mycket "arbetsgivareintervjuer" för att hon skulle få en bild av kulturen och arbetsmiljön hos de olika företagen, så valde hon en mindre firma som har en för Japan ovanlig brist på hierarkier, luftig och snygg inredning, bra design i sina projekt och intressanta kunder. Hon har sedan länge varit medveten om hur det kan se ut på de mera typiska japanska företagen, och det är en miljö hon verkligen inte vill arbeta i. Den typiske japanske kontorsarbetaren jobbar minst tio timmars övertid i veckan, oftast utan ersättning, och antalet betalda semesterdagar är maximalt 20 per år, vilket de allra flesta bara tar ut en del av, då grupptrycket, som säger att du tvingar någon annan att göra även ditt jobb när du är ledig, är för stort. Cheferna är oftast äldre män och fenomen som sekuhara (sexual harassment), matahara (maternity harassment; att kvinnor bestraffas för barnafödande genom att få lägre positioner med sämre lön efter en mammaledighet) och pawaahara (power harassment; generellt utnyttjande och trakasserier av underordnade), har funnits i alla tider även om uttrycken blivit myntade först sista decennierna. Japan har dessutom det näst största lönegapet mellan kvinnor och män (efter Sydkorea) bland OECD-länderna.
En slående detalj i detta mönster, som få japaner som inte bott och arbetat utomlands inser, är att trots alla dessa timmar på jobbet, så lider Japan av en skrämmande låg produktivitet. Fabrikerna är oftast extremt väloljade maskiner utan förluster, medan kontoren är den totala motsatsen med opraktiska rutiner, timmar i onödiga möten och många rökpauser (nu när de flesta företag inte tillåter att man röker vid sitt eget skrivbord). Andra sidan av att en kultur kräver många timmar på kontoret, är nämligen att man mer eller mindre oavsiktligt uppmuntrar till lägre produktivitet. Man anpassar arbetstempo och arbetsmetoder så att man ska kunna fylla upp tiden fram till 21 eller 22 istället för till 17 eller 18. Låg produktivitet kompenseras med många timmar vilket leder till ännu lägre produktivitet, och - ännu värre - allt lägre kreativitet, då alla är trötta mest hela tiden.
Ovanstående video från CNBC berättar om hur arbetslivet i Japan kan te sig. Den ger en ganska mörk bild av situationen, men även om det hela ser hopplöst antikt ut, så finns det ljusglimtar i mörkret. Då den japanska befolkningen på en och samma gång krymper och och blir äldre, är arbetskraftsbristen en mycket akut fråga. De unga har samtidigt blivit mer systemkritiska; allt fler är längre inte intresserade av att arbeta på stora, visserligen trygga men extremt hierarkiska organisationer med kulturer som mera liknar militära organisationer än företag. Idag finns det fler än 150 lediga platser för varje hundratal arbetssökande - i extremfallet närbutiker så går det 3,5 lediga platser på varje arbetssökande - så konkurrensen om de bästa förmågorna är intensiv, och allt fler företag börjar fundera över vad som gör en arbetsplats attraktiv.
Här en karta som visar hur olika länder har vitt skilda synpunkter på betald ledighet. Ju mörkare färg, desto fler lediga dagar. Vit färg betyder "ingen data" och ljusgrått, bland andra USA som synes, betyder att landet inte har någon lagstiftning i frågan.
Japans folkmängd sjunker allt hastigare
Senaste statistiken från Japans Internal Affairs and Communications Ministry säger att japanernas antal fortsätter att minska och i en accelererad takt. Totala antalet invånare i Japan under 2017 sjönk till 127,707,259 personer, en minskning med 199,827 jämfört med året innan. Av dessa var 125,209,603 personer japanska medborgare, en minskning med 374,055 individer, vilket är den kraftigaste minskningen år från år sedan den nuvarande standardundersökningen påbörjades 1968. Detta är nionde året på raken med en befolkningsminskning och andra påföljande året med färre än en miljon födda barn i landet.
Man kan med fog påstå att detta är Japans största samhällsproblem. Andelen äldre växer och andelen yngre, arbetande och skattebetalande invånare minskar (idag är 27,66% av den japanska befolkningen över 65). Den idealiska lösningen, sett från det typiska japanska ledarperspektivet, är ökad automatisering. Den nästa bästa lösningen är att få ut fler kvinnor i arbetslivet. Men även om båda dessa lösningar kan verkställas, och i det senare alternativet så tar det tid, då både infrastrukturen med barnomsorg kräver mycket stora investeringar och företagens kultur och struktur snarare skrämmer bort kvinnorna än lockar de till sig, så är det för lite försent. Därför har inställningen till arbetskraftsinvandring radikalt förändrats de sista två åren, mest av allt för att industrin lider av akut arbetskraftsbrist och lägger ett allt större tryck på politikerna att åtgärda problemet. Det har blivit lättare för arbetsgivare att skaffa visum till invandrare även för manuella arbeten; tidigare var regeln att utlänningar bara kunde få arbetsvisum genom att gifta sig med en japansk medborgare eller genom att ha speciella färdigheter som var svåra att hitta bland japanerna. När jag besökte närbutikskedjan Family Mart härom dagen, sköttes bemanningen av två damer som jag gissar var från Indien eller Pakistan. En snabbt växande tendens, då just kassajobb på en närbutik tillhör de minst populära yrkesvalen bland yngre japaner.
Antalet fast boende utlänningar steg till 2,497,656 personer, en ökning med 174,228 på ett år. Det är en radikal ökning på kort tid, och många frågar om detta inte innebära problem med hatbrott och annan form av främlingsfientlighet. Som det ser ut än så länge så har den japanska extremhögern hållit sig på mattan (undantaget Internet, förstås), och de flesta "medel-Tanaka" jag pratar med verkar vara generellt positiva. "Bra att de vill komma hit och jobba när vi inte har tillräckligt många för att göra de jobb som måste göras", ungefär. Många kanske också ser det som en tillfällig lösning, då staten givetvis samtidigt jobbar för att förbättra möjligheterna för kvinnor att båda ha barn och heltidsarbeten.. Men det kommer att ta tid, som sagt, kanske mest av allt för att företagen i det stora hela styrs av äldre och konservativt tänkande män som inte vill ha fler kvinnor på firman, framför allt inte högre upp i hierarkin.
Kraftig och tidig värmebölja i Japan - fler än 80 dödsfall
Om det nu är någon tröst, så är det inte bara Sverige som har ovanligt varmt ovanligt länge. Vi har sedan mitten av veckan haft en ordentlig och för Japan tidig värmebölja av ett slag som inte brukar dyka upp förrän i augusti. Lunchtemperaturerna har legat farligt nära 35 grader i skuggan, och det blir inte svalare än ca 28 på natten. Vid lunchtid denna lördag är det 34 grader i Tokyo-trakten men hela 38 nere i Kyoto. Årets rekord, hittills, är 40,7 grader i Tajimi i Gifu prefektur. De flesta tror att den sortens värme även når oss i Tokyo inom kort.
Dödstalet som direkt kan kopplas till värmen har nu nått 80, och över 20,000 människor har fått läggas in på sjukhus för behandling av uttorkning och värmeslag (uppdaterat den 25:e juli). De flesta avlidna är äldre personer, men en pojke i årskurs 1 på lågstadiet omkom tragiskt nog under veckan pga värmen. Skolan hade inte sinne nog att låta bli en utflykt i naturen trots värmen och den gassande solen.
Elbolagen samt tillverkare av läskedrycker, vatten på flaska, glass, handdukar, solfjädrar, fläktar och allt annat som kan bidra till lindring i hettan gnuggar givetvis händerna och räknar inkomsten som ökar i takt med att kvicksilvret stiger.
Regeringen värnar nu till folk att i möjligaste mån hålla sig inomhus. Man föreslår också att man ska förlänga årets sommarlov om värmeböljan håller i sig. Många skolor har inte luftkonditionering och det har höjts röster för att statsbidrag ska utgå till skolor för att möjliggöra installation av klimatanläggningar.
Man blir lite orolig för alla idrottsmän och idrottskvinnor som ska tävla i sommar-OS här i Tokyo 2020. Tävlingarna kommer nämligen att utföras mellan den 24:e juli och 9:e augusti. Att springa marathon i 35-gradig hetta måste vara ett helsike.. Nu tänker man i och för sig starta marathon-loppet redan 07.00, men risken är ändå överhängande att någon stupar.
OS i Tokyo 1964 hölls så sent som i oktober, då man har trevligt svenskt sommarväder. Orsaken till att man tvingas ha det hela mycket tidigare 2020, lär vara ett amerikanskt krav på att det med god marginal ska vara avklarat före det amerikanska presidentvalet den 3:e november.
Japanska miljöministeriet har en sida med uppdaterad temperaturinformation för hela Japan med länkar till sidor som berättar (på engelska) om hur du kan skydda dig mot överhettning om du måste/vill vara utomhus längre perioder.
OS Tokyo 2020 - biljettinformation släppt
Igår släpptes information om biljetter till OS 2020 i Tokyo. Inga biljetter är ännu till salu, men då information om återförsäljare för varje land ska släppas våren 2019, så kan man förmoda att man då kan börja köpa biljetter.
Biljetterna till invignings- och avslutningsceremonierna är de allra dyraste: från 12,000 till 300,000 yen (ca 25,000 kr)! Till själva tävlingarna får man plats för från 2,500 yen upp till 130,000 yen. Intressant nog (men detta är kanske tradition sedan länge?) så har de tävlingar där Japan har en hyfsad chans att nå medaljplats ett högre biljettpris.
Du kan läsa mera om biljettpriserna här, och tävlingsschemat finner du här (med reservation för ändringar).
Blaze Smart EV - ny spännande elmoppe från Japan
En liten, lätt, hopfällbar och billig elscooter har lanserats av en ny tillverkare i Japan. Blaze Smart EV är namnet, och den verkar faktiskt vara en ganska smart liten grej. Tvåhjulingen väger bara 18 kg med en längd av 120 cm. När den är hopfälld blir den 60 x 120 cm vilket innebär att den ryms i de flesta bilars bagageutrymme. Titta på videon här nedan för att se hur lätt den är att hantera.
Litium-jon-batteriet ger en maxfart av 30 km/tim och en räckvidd av upp till 30 km. Inget för långresor, med andra ord, men för kortare färder i tätbefolkade områden bör den vara perfekt. Batteriet tar man enkelt loss och laddar i hemmet över natten. Man rekommenderar att förarens vikt inte överstiger 120 kg.
I dagsläget går Blaze Smart EV enbart att köpa direkt hos Blaze, men man håller på att bygga upp en grupp av detaljister över hela Japan. Hur det ser ut med exporten vet vi inte i skrivande stund, men då tillverkaren är relativt liten, kan man förmoda att det kommer att dröja så länge efterfrågan är stor i hemlandet.
Priset är 128,000 yen, dvs drygt 10,000 kronor.