Batman som ninja i medeltida Japan

Nästa år kommer en japansk anime-rulle med ingen mindre än Batman i huvudrollen (denna bloggare är nu såpass gammal att han har svårt att inte säga Läderlappen istället för Batman). Titeln är Batman Ninja och det handlar helt enkelt om att Batman och diverse av hans fiender, med Jokern i spetsen, forslas genom både tid och rum från dagens Gotham City till medeltida Japan. Utan Batmobile eller annan modern teknik tvingas Batman slåss med de medel och redskap som står till buds, dvs häst, samurajrustning och samurajsvärd. Catwoman och Robin är också med. Trailern som precis släppts visar på en typisk anime-produktion av hög teknisk kvalitet. 

Komplett tåg- och t-banekarta över Tokyo med omnejd

Vi lovade i en något verklighetsfrånvänd stund att producera en komplett karta över alla tåg- och T-banelinjer i stor-Tokyo. Självfallet innebär detta en rejäl investering i tid och den tiden har givetvis inte infunnit sig. Därför är det med en suck av lättnad som vi här kan ge er länkar till inte en utan hela två kartor över denna metropols alla järnvägslinjer, både över och under jord. Orsaken till att jag länkar till två kartor är att den ena krymper ihop och förvanskar linjenätet för att det hela ska få plats på ett mindre utrymme, medan den andra kartan ger en något mera verklighetstrogen bild av hur linjerna går. Båda kartorna har läsbara linje- och stationsnamn, dock enbart skrivet med latinska bokstäver. Idealet vore att ha både latinska och japanska tecken, men då skulle det hela ta ännu mera plats. Så vitt vi vet finns det ingen sådan karta att uppbringa idag, men hittar vi en sådan så återkommer vi (tipsa gärna om du känner till en sådan kartas förekomst någonstans på nätet).

KARTA 1 (något komprimerad och förvanskad jämfört med verkligheten)

KARTA 2 (mera realistisk)

Tokyos T-bana är inte bara Tokyos T-bana

Ursäkta den något kryptiska rubriken, men den illustrerar den egenhet hos Tokyos t-bana som många utländska besökare blir lite konfunderade över i början, nämligen det faktum att den i många fall inte slutar där man tror att den ska sluta. 

Tokyo har inte ett utan två T-baneföretag: Tokyo Metro och Toei Subway. Detta är två separata företag med separata linjesystem, som dock ibland delar stationer vilket möjliggör bekväma byten mellan systemen. Eller åtminstone bekvämt om man har ett förbetalkort (Suica eller Pasmo; båda fungerar likadant trots olika namn); om man åker med vanliga enkelbiljetter är det lite bökigt, då datasystemen inte integrerats och man måste lösa ny biljett om man inte kan köpa en övergångsbiljett, något som alla biljettautomater inte erbjuder. Oavsett om man har förbetalkort eller enkla biljetter, så får man betala fullpris på båda linjerna om man byter bolag.

Då dryga 20-talet miljoner människor ska ta sig in till och ut ur staden varje arbetsdag, innebär det givetvis ett enormt behov av kommunala färdmedel och att ha ett enda företag täckandes hela regionen, oavsett om det är privat- eller skattefinansierat, hade varit en omöjlighet, speciellt när det hela byggdes upp under 1900-talets första hälft. Därför finns det alltså två T-baneföretag och därtill ett stort antal privata företag för överjordstrafiken, förutom JR (Japan Railways, fd statliga järnvägen) ett 30-tal större eller mindre aktörer i Stor-Tokyo. Flera av dessa företags järnvägslinjer är dessutom uppkopplade till stadens T-banelinjer, ofta i båda ändarna. Man kan med andra ord, som här i vårt fall, åka från Chuo-Rinkan i Kanagawa till Minami-Kurihashi uppe i Saitama utan att byta tåg. När man stiger på i Chuo-Rinkan är det på Tokyu Den-en Toshi Line, men när man passerar Shibuya byter man personal på tåget och det hela förvandlas till Tokyo Metro Hanzomon Line. När tåget sedan anländer till Oshiage, på andra sidan centrala Tokyo, blir det återigen personalbyte och linjen blir då Tobu Skytree Line (som sedan delar sig i ytterligare Tobu-linjer). Det är en resa på nästan tio svenska mil, ca fem gånger längre än själva T-banedelen.

Hur man definierar T-bana måste kanske också klargöras; delar av denna linje som inte kallas Tokyo Metro Hanzomon Line och alltså formellt inte är T-bana är nämligen även de underjordiska. Vi bor i Mizonokuchi, ca en kvart ut från Shibuya på Tokyu Den-en Toshi Line, och tåget förblir under jord nästan hela den vägen, för att helt plötsligt poppa upp ur underjorden och sedan fortsätta resan under bar himmel, helt enkelt av den anledningen att man en bit utanför centrala Tokyo kommer till en brytpunkt där det blir billigare att köpa mark och bygga järnväg ovan jord.

Är man ny i staden, är det lätt att bli förvirrad över detta. Många linjekartor innehåller enbart det egna bolagets linjer och då de flesta annonseringar på tågen fortfarande är enbart på japanska så är det inte lätt att veta att man plötsligt befinner sig på en ny linje. Har man råkat byta bolag på vägen till sitt resmål, så är det dock inte värre än att biljettspärren returnerar din biljett. Då har man alltid personal i en separat utgång vid sidan av biljettspärrarna som berättar hur mycket du är skyldig utöver den biljett du löst. Men, som sagt, har man ett Suica- eller Pasmo-kort (eller likvärdigt från någon annan region i Japan) så dras hela beloppet från kortet med automatik. Du köper respektive fyller på mera pengar i dessa kort i en automat på stationen, automater som nu i allt större utsträckning har engelska som alternativt språk.

Kartan här ovan visar hur Tokyos T-bana, med alla dessa kopplingar till andra linjer, når en bra bit utanför Tokyos stadsgräns. Det handlar om en planering och ett byggande av infrastruktur på hög nivå. 

P.S BIlden ovan får filstorleken automatiskt krympt av programvaran på servern (som vi inte kan kontrollera) så även om du förstorar bilden så är den finstilta texten inte läsbar. Här har vi laddat upp en högupplöst version.

Vad betyder Japans bil- och MC-märkens namn?

Jag tänkte att det kanske skulle vara kul för någon att lära sig vad alla dessa japanska bil- och MC-märken egentligen betyder. Här följer en lista där vi då inte har inkluderat moderna märken som Lexus, Acura eller Infiniti, då dessa i princip kan förstås utan förklaring.

Daihatsu är ju mest känt för sina småbilar och de har synts i Europa endast i små kvantiteter. Firman är faktiskt Japans äldsta existerande tillverkare av explosionsmotorer. Det ursprungliga firmanamnet var Hatsudoki Seizo, ordagrannt “motortillverkning”. Företaget bildades redan 1907 och bytte namn till Daihatsu 1951. Dai är samma tecken som första tecknet i Osaka, staden där firman är belägen, och hatsu är första tecknet i gamla namnet Hatsudoki Seizo. Man är idag ett helägt dotterbolag till Toyota. Som i så många andra fall, så skrivs dock firmanamnet idag inte med kanjitecken, som i så fall skulle skrivas 大発, utan med fonetiska katakana-tecken: ダイハツ.

Honda är döpt efter grundaren Soichiro Honda. Honda skrivs 本田, där hon(本）kan betyda lite av varje: bok, källa, ursprunglig, den “riktiga” versionen till skillnad från “förberedande”, etc.. I det här fallet, då da (田) betyder risfält, så vill vi mena att det betyder “det ursprungliga eller det huvudsakliga risfältet”. Företagsnamnet Honda skrivs fortfarande med kanjitecken.

Toyota, Japans med råge störste biltillverkare, startades av Sakichi Toyoda 1924. I början tillverkade man vävmaskiner men man kom igång med biltillverkning 1933. Från början var varumärket Toyoda, men 1936 kom någon fram till att Toyota med “t” lät trevligare samtidigt som det kunde skrivas med två streck färre vilket gjorde det totala streckantalet (skrivet med katakana - トヨタ) till åtta, ett lyckotal i Japan. Då Toyoda betyder “frodigt risfält” så ansåg man också att Toyota skulle undanröja risken för att någon skulle tro att man tillverkade jordbruksmaskiner.

Suzuki började också som tillverkare av vävmaskiner, faktiskt redan 1909. Grundaren var Michio Suzuki. Man började tillverka bilar i slutet av 30-talet; MC-tillverkningen kom inte igång förrän efter andra världskriget. Suzuki skrivs med tecknet för klocka/bjällra och tecknet för träd - 鈴木. Det skrivs dock med katakana i Japan idag - スズキ.

Mazda, med högkvarter nere i Hiroshima, bildades 1920. Förste VDn hette Jujiro Matsuda. Det korrekta uttalet är alltså som det står skrivet, utan betoning - Matsuda. Men eftersom västvärlden har en tendens att betona stavelser på ett markant sätt, så blir Matsuda ofta matsuuda i utlänningars mun. Med Mazda blev uttalet förvisso inte helt korrekt, men mera likt originalet. Matsuda skrivs 松田 med kanji-tecken; det första är tall och det andra är återigen risåker. Jag brukar säga att Matsuda betyder tallåker, för det kommer svensken ihåg. Firmamärket skrivs hemma i Japan numera med katakana: マツダ.

Nissan är en förkortning för Nihon Sangyo (日本産業 - japansk industri), namnet på ett holdingbolag som ägde företag som fusionerades med andra för att bilda dagens Nissan. Dagens fullständiga bolagsnamn är Nissan Motors vilket på japanska blir Nissan Jidosha (日産自動車).

Mitsubishi Motors är en del av den gigantiska Mitsubishi-gruppen som gör allt från kylskåp till rymdraketer; dock till en tredjedel även ägt av Nissan sedan 2016. Mitsubishi skrivs 三菱, tre “diamantformer”.

Yamaha började som orgeltillverkare nere i Hamamatsu 1887. Grundare var Torakusu Yamaha. Yamaha skrivs 山葉, vilket faktiskt blir Berglöv på svenska. Tillverkningen av musikinstrument, audioutrustning, elektronik och sportutrustning ligger inom Yamaha Corporation, medan motorcykeltillverkningen, som kom igång efter andra världskriget, ligger i ett separat bolag. Även här skriver man numera företagsnamnet med katakana: ヤマハ. 

Kawasaki motorcyklar är en del av mycket stora Kawasaki Heavy Industries, en grupp som verkligen förtjänar sitt namn, då man förutom motorcyklar tillverkar exempelvis tung maskinutrustning, försvarsutrusning, aerospace-relaterad utrusning och komponenter, tåg och fartyg. Företaget har fått sitt namn från grundaren Shozo Kawasaki. Kawasaki, som också är namnet på den stad som gränsar Tokyo på västra sidan, betyder flod och udde, dvs en udde som sticker ut i en flod. Kawasaki Motors skrivs idag med katakana: カワサキモータース.

Subaru är något av ett unikum i detta sällskap då namnet inte syftar till vare sig en grundares namn eller ett affärsområde. Subaru är faktiskt den japanska beteckningen på stjärnhopen Plejaderna, bestående av sju klart lysande stjärnor. Subaru, som från början var motoravdelningen på Fuji Heavy Industries, en gammal flygplanstillverkare, blev sålunda en av stjärnorna i bilens emblem tillsammans med fyra andra avdelningar som man spann loss till separata företag i gruppen på 50-talet. Den största stjärnan symboliserar givetvis moderbolaget. Så även om det hela inte riktigt stämmer - sju stjärnor i Plejaderna mot sex stjärnor i Subaru-emblemet - så är märket starkt lysande på den japanska bilhimlen idag.

Datsun är, för de som minns, det märke som föregick Nissan. Nissan har en historia av en samling olika företag som fusionerats, men det varumärke som gällt under större delen av företagets historia har varit Datsun. Varumärket levde först från 1934 till 1986, då det ersattes av Nissan-märket. Det återuppstod 2013 i form av ett varumärke för något billigare bilar riktade till "emerging markets" som Sydostasien, Afrika, Indien och Ryssland. Firman hette under en tidig period DAT, baserat på tre av grundarnas efternamnsinitialer: Kenjiro Den, Rokuro Aoyama och Meitaro Takeuchi. Till en början, vi pratar 1920-talet, då nästan ingen normal japan hade råd med en personbil, handlade det mest om lastbilar, men 1930 lanserade man en liten bil som fick namnet DATSON, dvs "son of DAT".  Då "son" på japanska samtidigt kan betyda "förlust" så bytte man till DATSUN 1933. 

Om du blir sjuk under Japanresan

Den situation då bristen på språkkunskaper blir extra prekär är då man eventuellt blir sjuk på resande. Då Japan är ett land där färdigheten i utländska språk håller en relativt låg nivå, är detta extra vanskligt. Men nu när antalet utländska turister slår nya rekord varje år, så försöker myndigheterna göra sitt bästa för att underlätta för alla turister som inte kan tala japanska. Japan National Tourist Organisation har satt upp en ny webbsajt där man kan leta upp sjukhus och kliniker för ens specifika problem där man anser sig kunna kommunicera på engelska (eller i vissa fall även på andra språk som t ex kinesiska).

Sajten hittar du här. Den är relativt enkel och överskådlig men det är säkert en god idé att titta runt lite på den redan före resan. Här finns också en guidebok som PDF med bland annat översättningar av de frågeformulär man brukar få första gången man besöker ett sjukhus i Japan och också ett antal glosor som kan vara bra att ha tillhands om läkaren eller sjuksköterskan inte kan någon engelska (vår erfarenhet säger att många läkare har åtminstone en viss grundläggande engelska). Det kan vara bra att ha dessa “tolksidor” uttryckta på papper att ha med sig i väskan eller fickan. Även om Japan är ett av världens absolut säkraste länder, så vet man aldrig när en olycka inträffar eller ett akut medicinskt problem slår till.

Background vector created by Cornecoba - Freepik.com

Joanna Lumley's Japan - engelsk miniserie på svensk TV

Svensk TV (Utbildningsradion) kör just nu Joanna Lumley's Japan - en tre episoder lång miniserie med den kända brittiska skådespelerskan. Hon reser genom stora delar av landet, från Hokkaido i norr till Okinawa i söder. Den är lite typiskt idealiserande och visar upp de mer exotiska elementen snarare än vardagsverkligheten, men den är duktigt gjord och man får en fin bild av hur landet åtminstone geografiskt ser ut. Se det som en liten sightseeing-tur. Om jag inte redan vore här, skulle jag nog få lust att åka till Japan när jag ser den.

Här är första avsnittet på svenska UR. Om du befinner dig utanför Sverige utan en VPN-uppkoppling så kan du dock inte se programmet på den svenska sajten. I det fallet hittar du det istället här. 

Lite beklämmande när det kommer från en kanal som uppmuntrar utbildning, men UR lyckas klämma in en enkel felaktighet i texten som beskriver programmets innehåll, där Lumley ska på "praktik på ett bryggeri som tillverkar det japanska brännvinet sake". Som de flesta som har den minsta susning vet, så är sake förvisso ett ord som kan användas generellt för all drickbar alkohol, men om det är ett bryggeri så är det givetvis sake som i nihonshu och inte shochu, japanskt brännvin, som åsyftas.

Det dröjer med totalt rökförbud på krogen i Japan

Politiska och ekonomiska särintressen har för tillfället vunnit i frågan om rökförbud på restauranger och barer i Japan. Japanska hälsovårdsministeriet har nämligen lydigt backat efter påtryckningar från regeringspartiet Liberaldemokraterna. Från att ha rekommenderat att man inför ett totalt rökförbud på restauranger före 2020, så har man nu reviderat sitt förslag ganska rejält.

Förra förslaget menade att man borde ha rökförbud på alla krogar med en golvyta överstigande 30 kvadrat; nu säger man istället att det ska vara fritt fram att röka på alla restauranger med en golvyta upp till 150 kvadratmeter. Eftersom de allra flesta krogar - säkert 90% - är mindre än 150 kvadrat, så innebär det i princip ingen rejäl förändring. Observera att det är OK att röka även på större etablissemang, så länge man ordnat med ett separat, avstängt utrymme för rökarna.
Det positiva i det nya regelförslaget är att alla stora restaurangkedjor blir belagda med rökförbud (eller snarare tvång om separata utrymmen för rökare) och att alla nya krogar som startas efter att det nya regelverket implementerats måste lyda samma förbud. Dessutom kommer rökning att förbjudas på sjukhus och på alla grundskolor och gymnasieskolor.

Samma hälsovårdsministerium har samtidigt tillgång till statistik som säger att ca 15,000 personer dör av andrahandsrök i Japan varje år. Att man från politiskt håll negligerar detta är med andra ord en riktig skandal och ett prima exempel på hur Japan i många fall vägrar att inse att världen förändras. Bland i-länderna innehar Japan en unik ställning som frizon för rökare och vi hoppas att det hela kommer att dokumenteras i åtskilliga TV-program runtom i världen, om inte förr så när strålkastarna och TV-kamerorna riktas mot Japan i och med OS 2020.

Trots myndigheternas flathet och uppenbara nonchalerande av folkhälsan så finns det dock ljusglimtar att notera. Den stora familjekrogkedjan Gusto byggde om sin restaurang här i grannskapet och installerade då ett speciellt rökrum helt avskilt från den övriga lokalen vilket gör att tobaksrök inte alls förekommer där man äter. Det gör dessutom att det blir lite tråkigare för rökarna, då de alltså inte kan sitta och bolma vid bordet, vilket kanske eventuellt gör att de röker lite mindre. Än mer anmärkningsvärt är att ett av mina favorithål-i-väggen, där det ryms ca åtta personer ståendes vid disken och 10 sittandes, bestämt sig för att göra disken helt rökfri. De som vill röka får gå ut, och att märka är att ingen klagat! Alla går snällt ut, röker och fimpar i ett utställt askfat. Visserligen är det ingen vägg mellan disken och den sittande "rökavdelningen", men det är kraftigt förbättrad upplevelse för icke-rökaren som nu slipper riskera att stå mellan två kedjebolmande personer. Det är första gången jag sett att ett litet ställe tagit ett sådant beslut. Modigt och hoppingivande.

Det är nog ingen tvekan om att även japanska politiker till slut kommer att inse att kampen är förlorad; de flesta politiker är äldre män och vi gissar att en majoritet är rökare. Men dessa gubbar kommer ofelbart att decimeras i antal och en yngre och förhoppningsvis mera progressiv generation kommer att ta över, vilket betyder att de flesta miljöer där många icke-rökare vistas kommer att bli rökfria så småningom. Men det är plågsamt att tänka på att många medborgare går bort i förtid innan det händer saker? Det är ju nu inte enbart ett japanskt problem (se bara på USAs vapenlagstiftning), men vi vill tycka att Japan borde vara lite mera framåttänkande.

Norwegian nekas återigen tillstånd att flyga över Ryssland till Japan och Kina

Det har länge ryktats om att Norwegian vill flyga mera på Asien. Idag har man bara Bangkok och Singapore som destinationer i världsdelen, och orsaken har varit att man kan nå de västra delarna av Fjärran Östern på ett hyfsat ekonomiskt sätt utan att flyga över Ryssland. 

Ryssland har nämligen som regel att bara ge överflygningstillstånd till ett flygbolag per land, och ett gammalt avtal från 1956 säger att SAS som ensamt bolag får detta tillstånd för både Sverige, Danmark och Norge, då bolaget är samägt mellan de tre länderna. Norwegian menar tvärtom att detta förhållande gör att avtalet är förlegat och borde ändras så att ett norskt bolag kan flyga på samma villkor som SAS.

Under veckan som gick har de norska och ryska myndigheterna suttit ner för nya förhandlingar i frågan, men norrmännen fick återigen ett nej.

I en intervju med Reuters säger en talesman för Norwegian att “vi skulle börja flyga på Kina och Japan på en gång om vi bara fick tillstånd till att flyga över Ryssland”, men att det i dagsläget “inte är lönt att ens räkna på det, då det skulle bli för dyrt (att flyga omvägen runt Ryssland)”.

Istället ökar Norwegian takten på rutterna till USA och Latinamerika. Samtidigt har man planer på att öppna linjer till både Indien och Pakistan.

Som svensk boende i Tokyo är man rejält trött på mellanlandningar då man ska flyga hem till moderjorden. Vi hade ett par kärror i veckan direkt till Stockholm några år i början av 90-talet, då SAS och All Nippon Airways körde lite code sharing. Man flög med SAS-plan och ANA skulle sälja in halva antalet säten, vilket man tydligen inte lyckades med, så det hela föll ihop av ekonomiska skäl. Idag, då båda länderna är betydligt mer synliga på radarn i det andra landet, skulle det nog fungera mycket bättre.