Hur snabb är Shinkansen?

Härom dagen slog man hastighetsrekord för tåg i Japan - 603 km i timmen! Detta var med det maglev-tåg som testas på en speciell testbana i Yamanashi, ett par timmar från centrala Tokyo. När den kommersiella trafiken kommer igång mellan Tokyo och Nagoya 2027 kommer man dock tydligen att hålla sig närmare 500 km/h.

Här en video om maglev-versionen av Shinkansen som nu byggs mellan Tokyo och Nagoya (med senare förlängning till Osaka) - Chuo Shinkansen.

Dagens Shinkansen är dock inga speciellt slöa tåg. De är inte bara extremt punktliga, de är också snabba - upp till 320 km/h. Det bästa sättet att uppleva hur snabbt det går är faktiskt inte att åka med, utan att stå på en perrong när ett av de snabbare tågen åker förbi utan att stanna (eller sakta in). Varsågoda, här är lite Shinkansen-porr:

Fax - tekniken Japan inte vill lämna bakom sig

När jag började arbeta som journalist i Japan 1984 fanns det inget internet (i alla fall inte för vanliga konsumenter) och inga faxmaskiner som var överkomliga i pris. Man fick trycka ut sina manus och posta dem till tidningen där hemma. 

Ungefär 1987 var det dags att skaffa fax. Den kostade då motsvarande ca 35,000 kr, så jag fick köpa den på leasing. Fortfarande rätt så primitivt, med tanke på att någon på redaktionen i Sverige fortfarande var tvungen att sitta och skriva in texten jag redan skrivit in hos mig.

Internet kom in i bilden 1991 för mig, vilket var rätt så tidigt internationellt sett. Det språnget tog jag i princip så snart det fanns en operatör som sålde abbonemang till privatpersoner, men det var faktiskt så tidigt så att det tog något år innan jag kunde börja använda det för att skicka knäck till Sverige då redaktionerna i Stockholm och annorstädes inte fick internet på ännu något år. Det var långsamma modem och dyra telefonräkningar i början, men det var ändå en milsvid skillnad i effektivitet, totalt sett. När modemen blev lite snabbare gick det ju dessutom att skicka högupplösta bilder - fantastiskt.

OK, snabbspolning fram till 25 år senare och vad hittar vi i många hem och på nästan alla företag i Japan ? Jo, en faxmaskin (87,5 % av alla japanska företag anser att faxen fortfarande är ett oumbärligt verktyg, och 58,6 % av alla hem har en fax)! Hur kan detta vara möjligt i ett land med ett av världens mest och bäst utbyggda bredbandsnät; det land som hade internet i telefonen redan i slutet av 90-talet?

Svaret ligger bland annat i landets utbildningssystem, i landets unika skrivsystem och i dess demografi. Det är ont om generell IT-utbildning i Japan. Många skolor ger inte möjlighet till ordentliga IT-studier, då det ses som ett specialområde. Och i hemmet så är den vanligaste internetterminalen en telefon, fortfarande oftast av den traditionella flip-up-modellen. Sedan har vi den stora och växande andelen äldre, som aldrig fått lära sig hur man använder en dator eller en smartphone. Dessa människor tycker förståeligt nog att det är enklare att skriva och rita på ett papper och skicka iväg via en faxmaskin, framför allt med tanke på att man använder tre parallella skrivspråk som är bökiga att skriva in i luren för alla utom de unga och anpassningsbara. Vi har också sociala faktorer, där många fortfarande tycker att ett e-mail eller en utskrift från en dator känns för kyligt och opersonligt om motparten i kommunikationen är någon vars åsikter man bryr sig om.

Har då utvecklingen helt stått stilla? Åh, nej, inte alls. Dagens faxmaskiner är små och smäckra apparater med en hel del extrafunktioner inbyggda. 

Denna maskin från Panasonic är en av marknadens mest kompakta och samtidigt moderna faxmaskiner som kommunicerar smärtfritt med din mobiltelefon, bland annat.

Ta till exempel maskinen här ovan från Panasonic. Den pratar både med en extern trådlös telefon och med en smartphone. Den kan skicka ett fax som en grafikfil till din telefon så du kan inspektera innan du bestämmer om du vill trycka ut det eller inte, och du kan även skicka ett fax från telefonen via faxapparaten. Faxen kan lagra inkommande fax på både ett internt minne och med extra SD-kort. Via wifi kan faxen kommunicera med upp till fyra telefoner, vilket gör att de flesta familjer kan faxa när och hur de vill. Det går också att avlyssna den inbyggda telefonsvararen med mobilen. Via DECT-systemet (Digital Enhanced Cordless Telecommunications) kan hemsäkerhetssystem kommunicera med faxen som sedan kan meddela en mobiltelefon om det är någon som ringer på dörren, t ex. Med andra ord ett bra exempel på hur japanska företag kan utveckla och förädla en befintlig teknik som ännu inte vill dra sig tillbaka.

Jag skulle tippa att man kan köpa faxmaskiner i Japan åtminstone 10-20 år till.

MUJI leverar möblerna till nya Terminal 3 på Narita

MUJI - eller Mujirushi Ryohin som märket heter i sin helhet (inget märke - bra vara) - är Japans näst största interiörproduktskedja. När man sedan även säljer kläder, hemelektronik, husgeråd, hygienartiklar och mat och dryck, så förstår man att kedjans mål är att leverera en helt komplett livsstil. Och det är många som nappar på detta. Det mesta är av hög kvalitet och priserna är rimliga, för att inte säga ganska billiga. Och designen är i princip helt tidlös, så det är bara att använda tills grejerna pajar ihop eller kan gå i arv till nästa generation.

Nu har kedjan gjort en liten PR-kupp genom att vara huvudleverantör av möbler till Naritas nya terminal 3. Det är kändisdesignern Naoto Fukuzawa som svarar för designen och allt är så enkelt och snyggt som MUJI-prylar brukar vara.

Här en liten video om installationen ute på flygplatsen.

Turister, tatueringar och varma bad i Japan

Att ha en tatuering verkar ju numera nästan vara regel snarare än undantag i Sverige, speciellt hos det yngre gardet. Detta ställer till problem för de som åker till Japan och känner för att styra kosan mot ett traditionellt varmt bad - onsen. Det är ju nämligen så att det normala är att man inte släpper in folk med tatueringar av den enkla anledningen att det tidigare bara var den japanska organiserade brottsligheten - yakuza - som bar tatueringar, och det ansågs inte vara bra för affärerna att ha en eller flera mafioso i bassängen. I ett Japan där regler brukar följas, blir det då så att även blonda och blåögda utlänningar utan den minsta koppling till brottslighet också drabbas av förbudet.

Dock börjar en viss uppluckring synas. Turisternas antal har stadigt ökat sista åren och det väntas komma allt fler utlänningar till landet som många ännu inte upptäckt under åren framöver. OS i Tokyo 2020 lär ju dessutom locka sportfantaster från hela världen. Detta gör att man börjat ta sig ordentliga funderare över vad som kan locka eller avskräcka utlänningar som vill spendera pengar i landet. Som ett exempel så har man på allvar börjat titta på hur man ska locka hit folk från mellanöstern (med halal-mat och bönerum) och som ett annat så har man åtminstone börjat fundera över tatueringsproblematiken. Till saken hör också att yngre japaner börjat tatuera sig i visserligen liten men dock omfattning.

Ett värdshus uppe i Nagano har t ex börjat tillåta folk med tatueringar (oavsett nationalitet) om det är en liten tatuering som kan täckas över av ett plåster på 8 x 10 cm. Värdshuset tillhandahåller plåstret utan avgift, du klistrar över dina tecken som säger "sexgud" på kinesiska och sedan är det fritt fram att doppa sig i det sköna vattnet.

Men fortfarande är det nog så att det är bäst att kolla med värdshuset i förväg. Eller, ännu bättre, att inte tatuera sig alls. Jag vet att man inte tänker speciellt långt när man är 22, men jag kan lova att tatueringen blir både suddig och ful med åren.

5 fantastiska fakta om Tokyo - världens största stad

De större städer jag besökt hittills i livet är, förutom de i Japan, London, Paris, Prag, Madrid, New York, San Francisco, Bangkok, Singapore, Sydney, Hong Kong och Kuala Lumpur. Inte så mycket att jämföra med, men jag kan nog ändå yrka på att ingen annan stad slår Tokyo vad gäller storlek och "mycket av allt".

Brookings Institution har sammanställt fem fantastiska fakta som speglar detta med all önskvärd tydlighet.

1. Tokyos BNP var 1,62 triljoner USD 2014. Med detta slår man alla andra metropoler vad gäller omsättning.

2. Med en befolkning av 37 miljoner så har Tokyo-området fler innevånare än Kanada - på ungefär en tusendel av Kanadas yta!

3. Japan är världens tionde mest befolkade land, och Tokyo svarar ensamt för nästan 30% av landets befolkning.

4. Tokyos ekonomi är lika med 33% av Japans ekonomi (4,91 triljoner USD)

5. Tokyos BNP är större än de tre största kinesiska metropolernas ekonomi - sammantagna: Shanghai (594 miljarder USD), Beijing (506 miljarder USD) och Guangzhou (380 miljarder USD).

Det är mot bakgrunden av detta som man ibland blir ytterst förvånad över svenska företags ointresse för den japanska marknaden. 

Godzilla - Japans nya turismambassadör

View fullsize

Första Godzilla-filmens affisch. 

Kändisar ska givetvis utnyttjas i reklamsammanhang, och vilken japansk figur är mera känd globalt än Godzilla? Det gamla monstret, som fyllde 60 förra året, har nu blivit officiell Tokyo-bo och dessutom utnämnd till officiell turismambassadör. 

Godzilla är still going strong trots att han vandaliserat Tokyo och andra städer ända sedan 1954. I Hollywood planeras nu två nya filmer och ursprungsstudion Toho i Japan börjar filma sin senaste Godzilla-rulle nu i sommar för biografpremiär under 2016.

Här har ni en rankningslista över alla Godzilla-filmer, från sämsta till bästa.

Godzilla heter för övrigt Gojira på japanska. Go från gorilla och jira från kujira, japanska för val.

Svenska klassiker om Japan

Härom dagen skulle luftkonditioneringen i lägenheten bytas ut. Bra tajming; precis den tid på året då man varken behöver värme eller kyla i lägenheten. Det innebar dock den olägenheten att en stor del av rummens möblering behövde flyttas för att man skulle få utrymme att demontera de gamla enheterna och montera dit nya. Däribland hemmets stora bokhylla som rymmer böcker i upp till tre lager på djupet. Det är åtta år sedan allt innehåll placerades i hyllan, så det var en hel del nästan glömda skatter som kom fram. Däribland två svenska klassiker om Japan: William Rigmarks Sådant är Japan och Japaner, japaner, japaner av Herman Lindqvist.

William Rigmark var svensk missionär i Japan efter kriget, och han målar upp en detaljerad bild av livet i Tokyo under den amerikanska ockupationsmaktens styre. Det är dock svårt att säga huruvida han beskriver saker och ting som de verkligen var eller om han sitter med en sorts färgade, västerländska och dessutom kristet missionsivriga glasögon när han betraktar Japan och japanerna. Ibland snuddar det vid rasism, när han pratar om "gulhylta ansikten" eller om den japanska maten: "ris och fisk - en ensidig kost, som givetvis är en av anledningarna till hans dåliga tänder och bristande synförmåga". Eller varför inte "Huruvida Mr Tanaka kan läsa, tala och skriva sitt språk flytande är diskutabelt" där han missförstår det japanska språket och tror att bara för att japanskan använder kinesiska tecken, så använder man alla kinesiska tecken. RIgmark tror att ordförrådet hos en genomsnittsjapan, som han kallar "hr Medeljappson", inte överskrider tretusen tecken. Så skriver en person som inte studerat vare sig japanska språket eller Japans historia. 

View fullsize

Herman Lindqvist var korrespondent för Sveriges Radio i Tokyo i början av 80-talet. Denna samling kåserier kom 1984.

Den största missen Rigmark gör sig skyldig till är nog önsketänkandet. Han föreställer sig att Japans "primitiva religioner" ska ge vika för kristendomen. Bokens baksida säger "Till de mest i ögonen fallande dragen i bilden av det nya Japan hör mottagligheten för det kristna budskapet. Japan har blivit ett missionsland utan like".

Kan man förbise de genanta detaljfelen och den genomgående rätt så överlägsna tonen, skriven av en person som växte upp i ett Sverige som idkade rasbiologisk forskning på statlig nivå, så är boken mycket intressant som tidsdokument.

Herman Lindkvist bodde i Tokyo när jag kom hit 1982, men han lärde sig inte heller japanska. Det kan man förlåta, då han bara bodde här under en treårsperiod då han jobbade som Sveriges Radios korrespondent, men det märks i hans bok som innehåller en hel del översättnings- och tolkningsfel. Den är dock i det stora hela ett korrekt dokument över den tidens Tokyo (mycket av det han skriver om "Japan" gäller dock bara Tokyo och några andra stora städer i landet), även om han gärna övergeneraliserar både här och där. Det är dock lätt hänt när man inte varit alltför länge i landet och inte kan källforska på egen hand utan språkkunskaperna. Boken är lättläst och underhållande, som det mesta karln skrivit. Alla fenomen han beskriver gäller i princip fortfarande, men inte lika generellt övergripande som han beskriver det och i många fall har mycket också förändrats, t ex vad gäller kvinnans roll i samhället.

Båda böckerna är alltså läsvärda, men jag tvivlar på att någon av dem finns i nytryck. Det är alltså biblioteket och antikvariet som gäller för den lässugne.

Här några andra böcker om Japan på svenska (tack till Jan E med flera):

Resan til och uti kejsardömet Japan åren 1775 och 1776 av Carl von Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg

Förste svensken i Japan av Gunnar Mullern

Tokyo i närbild av Carl E Christiansson

JAPAN - Framtiden har redan börjat av Lasse & Lisa Berg och Stig T Karlsson

Fakta om Japan av Monica Braw

Monica Braw har skrivit flera böcker om Japan.

Lars Vargö, en gammal vän från UD, har också skrivit flera böcker om Japan.

Tvätta händerna - annars kör jag kniven i dig!

Även om morden per capita är väldigt få i Japan, så är mord och andra brott inom familjen alltför vanliga.

Man skulle faktiskt kunna skriva en hel blogg med bara "bisarra brott" från Japan. Varje vecka är det något "onormalt" mord eller ibland, som tur är, bara något egendomligt brott eller minst sagt konfunderande tilltag.

Nu igår meddelade polisen i Tokyo att en kvinna arresterats för att hon skurit sin make på kinden med en kökskniv då han efter upprepade tillsägelser fortsatte med ovanan att inte tvätta sina händer efter toalettbesök. Brottsrubriken är mordförsök.

I lördags kväll var det en 28-årig man i Osaka som sprayade något som verkar ha varit tårgas på passagerare i stadens t-bana. Sex blev skadade och fyra fick föras till sjukhus. Gärningsmannen sägs ha blivit irriterad på sin sätesgranne som somnade mot hans axel (något som händer varje dag i Japan).

I samma stad blev en 89-årig kvinna knivdödad med flera hugg i mage och bröst i sitt hem. En av hennes manliga grannar upptäcktes samma dag med att först sätta eld på sig och sedan hoppa ned i en damm när han tydligen ångrade sig när han började brinna. Han är skäligen misstänkt för mordet.

Som sagt, Japan kan vara ett himmelrike för många på många sätt, men bakom den prydliga, artiga och välskräddade fasaden finns det en hel del stress, mentala problem och sociala faktorer som gör att många mår mindre bra. Då staten envisas med att se på detta som ett helt och hållet privat problem, läggs det ingen större möda på att analysera problematiken. Det finns en "socialtjänst" men den är underbemannad och lite svävande på målet, så att säga.