Är strandsatta valar en jordbävningsvarning?

En vecka innan den stora jordbävningen ute till havs utanför Tohoku-regionen 2011 hittades 50 strandsatta melonhuvudvalar på Ibaraki-kusten, bara tio svenska mil från den kommande jordbävningens epicentrum. Ingen vet med säkerhet varför valarna betedde sig på det här sättet, men självklart gjorde man en koppling mellan det hela och skalvet bara en vecka senare. 

Nu har det hänt igen, fast med betydligt fler valar. Nu är det fler än 150 valar av samma art som simmat iland på samma kust. Det skedde härom dagen, den 9:e. Räddningsteam har jobbat för att få ned de valarna som fortfarande är vid liv i havet igen.

Självklart görs samma koppling igen, vilket då skulle innebära att vi står precis på tröskeln till ett nytt jätteskalv. Det är bara en teori, men vissa vetenskapsmän tror att det kan ha att göra med att dessa valar lever relativt djupt i havet, och att de är känsliga för vibrationer i havsbotten.

Samtidigt är det alltså ingen som med säkerhet vet vad det handlar om. Det sker tydligen strandningar av det här slaget med åtminstone 2,000 djur per år runtom i världen, och jätteskalven ligger inte i fas med dessa händelser om man ser det över tiden. Om du befinner dig i området, vill jag dock ändå rekommendera att du ser till att vistas en bit över havsnivå den närmaste tiden.

Här japansk TV om händelsen förra veckan.

Prisvärd lounge på Narita för dig utan guldkort

Har man guldkort på något flygbolags mileage-program så brukar det ofta finnas en lounge på flygplatsen där man kan sitta bekvämt, jobba med datorn och kanske få sig något att äta och dricka medan man väntar på sitt plan. Om man inte har guldkort så är valmöjligheterna ofta mer begränsade. I de flesta fall får man sitta på en bänk någonstans eller kanske ta en häftigt prissatt kaffe eller öl på något hak innanför passkontrollen.

Ute på Narita finns det numera en lounge som kan utnyttjas av vem som helst - Rassurants Travelers Lounge. Om du passerar Narita för att byta plan, så är den helt gratis sedan en tid; du behöver bara visa upp att du har boardingkort för nästa flight samma dag. 

Om du inte har en transfer, så kostar det 1,030 yen för vuxna, 520 yen för barn mellan 12 och 16 års ålder och noll yen för barn under 12.

Här finns bekväma stolar, gratis wi-fi, gratis kaffe och te och diverse tidningar och tidskrifter att bläddra i. Man behöver inte boka i förväg, man kan vistas i loungen hur länge som helst under en och samma dag och man är fri att gå ut och in som man behagar.

Loungen har öppet mellan 08 och 20 varje dag i veckan och den finns på två ställen: Femte våningen på Terminal 1 och fjärde våningen på Terminal 2.

Extra bonus: Helt rökfritt!

Här en broschyr som beskriver lokalerna lite närmare.

Världens smartaste pennvässare

I dessa digitala tider kanske man kan tycka att pennvässare är i det närmaste att betrakta som onödiga kvarlevor från en svunnen tid, men faktum är att det fortfarande skrivs och ritas en hel del med blyertspennor, och några av de bästa som finns tillverkas i Japan. Då Japan samtidigt är världens vassaste nation när det gäller skärverktyg, så är det inte förvånande att finna att landet fortfarande inhyser flera tillverkare av pennvässare.

En sådan är Nakajima Jukyudo nere i Osaka. Firman har vågat sig på att dramatiskt uppgradera pennvässaren till ett verktyg för att göra varje penna till en pennförlängare och därigenom förlänga livet på pennor utan att man ska behöva köpa en pryl i plast. Produkten heter Tsunago, vilket betyder "låt oss koppla ihop" och den ser ut att vara en normal pennvässare tills man blir varse att den har inte ett skär utan tre. Med dessa tre olika skär kan man skära ut ett hål i ena pennan och forma ena änden av den andra pennan till en plugg som passar i hålet. En droppe trälim i hålet och man har helt plötsligt en längre penna som dessutom känns likadan i handen som en "hel" penna.

Genialt, om man frågar mig.

Här en video som visar hur man bär sig åt.

Ditt bagage är säkrast på Kansai International Airport

Tack vare Finnair så går det att flyga till Japan från Skandinavien utan att man nödvändigtvis måste landa på Narita utanför Tokyo. Finnarna flyger nämligen även på Chubu Centrair International utanför Nagoya och Kansai International utanför Osaka.

Jag har aldrig flugit till eller från Nagoya, då det helt enkelt är för nära Tokyo för att det ska kännas rimligt att välja något annat än Shinkansen, men i Osaka har jag flugit till och från både Osaka Itami International i centrala Osaka och Kansai International, en flygplats byggd på en konstgjord ö ute i havet. Om du kommer flygandes från något annat land lär du landa på Kansai International, då Itami numera endast hanterar inrikesflyg. "International"-stämpeln har fått sitta kvar även om alla internationella flyg nu sköts ute på Kansai International (KIX).

Brittiska flygrecesionssajten Skytrax har nu presenterat en uppdaterad rankningslista över världens flygplatser, och det visar sig att KIX tar topplatsen i den speciella förteckningen över flygplatser med god bagagehantering. Personalen på KIX har nämligen lyckats med konstverket att inte tappa bort en endaste liten väska sedan man öppnade flygplatsen 1994. Hanteringen är inte bara felfri, den är också mycket snabb. Du har oftast din väska redan ute på rullbandet när du passerat passkontrollen. Dessutom vill jag be dig lägga märke till att väskorna ligger med handtaget vänt framåt så att det är lätt för dig att plocka upp din väska.

Både Haneda och Narita finns också med på 10-i-topp-listan över flygplatser med god bagagehantering, så det säger en del om känslan för detaljer och den pliktkänsla som genomsyrar det mesta i det här landet. 

Enda nackdelen med KIX är att det är en bit att åka. Det tar ungefär en timme in till centrala Osaka. Om du ska tillbringa större delen av din tid i Japan i Kansai-området, så är det ändå det bästa valet.

Japanbloggen behöver era tips!

Ja, hörni, kära läsare, nu har Japanbloggen existerat i drygt två år. Det har snart hunnit bli 600 inlägg, och det hade kunnat bli 600 till om bara tiden funnits; så mycket finns det att skriva om Japan. Även om maten och drycken har flyttats till Japan Gourmet Guide, så är det bara att konstatera att Japan är en guldgruva av intressanta fenomen, händelser, produkter och inte minst individer. Faktum är att vi lägger ned nästan lika mycket tid på att sovra i informationsflödet som att skriva inläggen.

Hur går det då, läsarstatistiskt? Ja, mars blev den mest lästa månaden hittills med drygt 7,000 sidvisningar och ca 2,300 besökare. Inte illa. Men - om man beräknar att Japan hade ca 40,000 inresor av personer med svenskt pass i fjol (nytt rekord för övrigt), så är det fortfarande många som kanske skulle vara intresserade av att förkovra sig i landet som inte känner till bloggens existens.

Därför skulle jag vilja be er alla att göra bloggen en tjänst. Jag vill be om tips på bloggar och fora som kan vara relevanta att kommunicera med för att kanske kunna nå ut till en bredare publik. Jag hoppas också att ni vill tipsa vänner och bekanta om ni tror att de skulle kunna vara intresserade av att lära sig mer om Japan.

Samma sak gäller för övrigt Japan Gourmet Guide. 

Hör av er om detta om ni har lust och tid! Tack på förhand! Maila här.

LINE - ett modernt japanskt fenomen

Till skillnad från lilla exportberoende Sverige, så har japanska företag sällan från start sett hela världen som sin marknad. Kombinationen av en stor hemmamarknad och en i de flesta läger isolationistisk attityd (inte minst bland politiker och byråkrater, där kanske en på tusen kan tala ett utländskt språk begripligt) har knappast bäddat för internationella företag. Trots att vi från svensk synvinkel tycker att det vimlar av globala japanska företag, så är sanningen den att bara drygt 15% av Japans BNP är export.

Men det börjar nu faktiskt komma ljusglimtar i mörkret; nystartade företag som redan från dag ett ser en värld utanför Japan. Företag som anställer utlänningar och t o m stipulerar att alla interna möten ska hållas på engelska! Det gemensamma med dessa ännu få men till antalet sakta växande företag heter naturligtvis internet. Via internet är det helt enkelt alltför lockande enkelt att överskrida nationsgränser för att undvika att göra det.

Ett sådant företag är LINE, ett företag vars grundläggande produkt är gratis IP-telefoni. Man drog igång i Japan 2011 och man gick ut här i februari med nyheten om att man hade överskridit 600-miljonersmärket för antal användare och att man skulle nå 700 miljoner före årets slut.

Faktum är att LINE har sin bakgrund i den stora trippelkatastrofen uppe i Tohoku i mars 2011. NHN corp, ett dotterbolag till koreanska Naver, hade problem med kommunikationerna, då det vanliga mobilnätet låg nere i stora delar av Honshu. Man hackade snabbt internt ihop ett program för att underlätta kommunikationen via internet, då IP-protokollet funkade bättre. Några månader senare släppte man det till allmänheten.

View fullsize

LINE säljer "stickers" för miljarder till sina över 600 miljoner användare.

LINE är verkligen intressant att studera ur ett affärsmodellsperspektiv. Det är ju numera ganska vanligt att startups i Internetvärlden börjar som en gratistjänst för att bygga upp ett mycket stort antal användare som man sedan riktar kommersiella erbjudanden till. Antingen i form av en "pro"-tjänst eller så i form av något helt annat. LINE har till att börja med sålt så kallade "stickers" via sin tjänst. Små tecknade bilder som man kan skicka till kompisarna istället för eller tillsammans med textmeddelanden. En serie på 50 bilder brukar kosta 100 yen, dvs ca sju kronor. Japaner och andra som gillar gulliga djur köper som galningar!

Gulliga djur är ju, som vi vet, inget som behöver begränsas till den tvådimensionella världen. Sagt och gjort så har LINE låtit producera sina björnar och kaniner, mm, i alla möjliga material och format och dessutom börjat slå upp LINE-butiker i Japan och övriga Asien där man kan köpa sina favoritfigurer. Går också grymt bra. Inte undra på det då varje LINE-användare får reklam för dessa figurer nästan varje dag i meddelanden från kompisarna.

Nu senast har LINE, än så länge bara i Japan, lanserat LINE TAXI. Det är i mångt och mycket en UBER-kopia, där man genom att skicka upp sin position snabbt kan beställa en taxi. Betalningen sker via ett förregistrerat kreditkort, så man behöver inte oroa sig om man skulle ha bränt kontanterna på den sista baren.

Till sist en liten reservation: LINE är fortfarande ett japanskt dotterbolag till ett koreanskt företag. Ska jag uttrycka mig en smula kategoriskt, så finns det generellt sett lite mera "ut i världen och kämpa"-attityd hos koreanerna, förmodligen helt enkelt för att deras hemmamarknad är så mycket mindre än den japanska. Samma sak ser man hos japanska Softbank, vars VD Masayoshi Son är född i Japan men av koreansk härkomst. Till japanernas försvar måste man nämna Rakuten, Japans största e-handelsportal, som nu mycket aggressivt söker sig ut från landet trots avsaknad av koreanska bindningar.

Åka taxi i Japan

Att åka taxi i Japan är både enkelt och svårt. Det enkla består i att det finns taxibilar nästan överallt i storstäderna (det finns ungefär 35,000 taxibilar i Tokyo). Man behöver sällan stå och vänta mer än någon minut innan det dyker upp en ledig bil (undantagen är när sista tåget gått eller vid extra välbesökta platser på sena kvällar), och alla bilar är hela och rena med vit spetsklädsel på alla säten för att visa hur rent det är.

Det svåra är framför allt att de allra flesta chaufförer inte besitter några kunskaper i andra språk än japanska. Det andra problemet är att japanska taxichaufförer, till skillnad från t ex chaufförerna i London, inte behöver avlägga något geografiprov. De kan därmed vara lika osäkra på den adress du ska till som du är. Detta problem är dock mindre idag, då de flesta bilar har GPS nuförtiden. Men adressproblematiken kvarstår om du inte talar japanska. Därför är det allra bästa om du kan be någon på hotellet att skriva ned adressen på japanska på en papperslapp du kan ge chauffören. Dessutom bör du be hotellet om en lapp med hotellets namn och adress på som du kan ge chauffören när du senare ska tillbaks till hotellet.

Taxi är relativt billigt på korta distanser, men kan bli ordentligt dyrt efter ett tag. Upp till 2 km kostar en taxi 710 yen i Tokyo (billigare på landsorten), dvs ca 50 kr, men sedan blir det ungefär 20 kr dyrare per ytterligare färdad kilometer. Sedan tillkommer en tidsfaktor för att kompensera för färdkostnaden när bilen står i en bilkö; det handlar om 90 yen per 1 minut och 45 sekunder i Tokyo. Sedan tillkommer en nattaxa på 20% efter 22 och 30% mellan 23 och 05. Behöver du åka på någon avgiftbelagd snabbled, så tillkommer även den avgiften.

UPPDATERING: Taxi i Tokyo har blivit billigare på kortare sträckor; läs mera här.

Ska du alltså åka en bit när tågen slutat gå, så är det ofta billigare att hitta ett billigt hotell för natten, vilket är en viktig faktor bakom uppkomsten av många billiga så kallade "business hotels" i storstäderna, för att inte tala om kapselhotellen.

Några saker att tänka på när man åker taxi i Japan:

Ledig taxi har en skylt i fönstret som säger 空車 i rött

Det betyder "tom bil". Det uttalas kuusha. Kuu är samma tecken som kara i karate (tom hand).

Bakre vänstra dörren öppnas och stängs av chauffören

Du behöver alltså inte själv slita i handtaget. Detta är en gest från taxifirmans sida för att hjälpa dig som har fullt med bagage i händerna. Är ni fler, så bör alla gå in från den vänstra sidan. Den högra dörren brukar som regel vara låst. Är ni fyra, så kan en av er sitta i framsätet bredvid chauffören. Det är inte brukligt att man kan åka mer än fyra i samma bil (stora taxibilar av van-typ är mycket ovanliga).

Många bilar tar inte kreditkort

Även om det finns en etikett med olika kreditkort på sidorutan, så bör man före resan fråga om det går bra att betala med kort. Märk att det kan vara problem med att betala med utländska kort i vissa fall. Det bästa är att ha kontanter att betala med. Det är också säkrast att ha ordentligt med 1000-yenssedlar i plånboken, då chauffören ibland inte har tillräckligt med växel.

Du behöver inte betala någon dricks

Dricks är ett nästan helt okänt fenomen i Japan.

Du kan få ett kvitto om du vill

När du betalar kan du säga ryoshusho kudasai eller rishiito kudasai, så trycker chauffören ut ett kvitto och ger dig tillsammans med växeln.

Att tänka på (innan) om du glömmer något i taxin

Det brukar finnas en liten låda med lappar i baksätet med taxifirmans telefonnummer och taxibilens unika ID-nummer. Detta är bra att ta med sig om du skulle råka glömma något. Fast egentligen funkar det som så att om man medvetet tar en lapp, så brukar man också komma ihåg att kolla att man har allt med sig när man kliver ur bilen.

De allra flesta taxibilarna är ganska spartanska och designmässigt till åren komna Toyota- eller Nissanmodeller. Om du ser en större bil av modernare snitt, så är dessa ofta bekvämare utan att vara dyrare. Om du vill vara lite miljömedveten kan du välja en Prius som börjar synas alltmer som taxi. Utländska taxibilar är mycket sällsynta.

Här finns en tjänst som kan beräkna priset för en taxiresa i Tokyo. Det är ungefärliga priser, men det ger en god fingervisning.

Bra dokumentärer om livet i Japan

Ett liv i Japan är en video som Johan på Japanfokus länkade till för ett tag sedan, men det är först nu som jag hittat tiden för att titta på den. Den består av en hel radda intervjuer med utlänningar som bor i Japan och den är filmad, regisserad och redigerad av svensk-finske Petri Storlöpare. Den är mycket informativ och man får en balanserad insyn i både de bättre och de sämre sidorna med livet i Japan. Väl värd att se om du har en timme och 20 minuter över.

De flesta intervjuade utlänningarna har liksom jag varit här relativt länge, och jag kan väl bara säga att jag nog skulle ha sagt ungefär samma saker om jag blivit intervjuad.

Tokyo Girls handlar om fyra unga kanadensiska damer som jobbar som värdinnor på exklusiva nattklubbar i Tokyo. Den ger en bild av hur ukiyo - den flytande världen - kan se ut idag. Barer och klubbar där damer arbetar (utan att behöva vara prostituerade) brukar samlas under namnet mizu-shobai - vattenhandeln. Den ger också en bra bild av könsroller och samhällsklyftor i dagens Japan (som i den här specifika miljön knappast förändrats sedan jag kom till Japan 1982).