UNIQLO hämtar inspiration från Kabuki-teatern

Kabuki är en klassisk japansk teaterform som kom till i början av 1600-talet. Den har ändrat skepnad och innehåll några gånger sedan dess, men de mycket utstuderade miljöerna, kläderna och inte minst sminket har levt kvar. Kabuki skrivs 歌舞伎, vilket i tur och ordning betyder "sång", "dans" och "teknik" eller "färdighet". Innehållet kan vara både seriöst och väldigt spexigt. Det finns en hel del videoklipp på YouTube om du vill titta på hur det kan te sig.

Så här kunde en kabukiteater se ut förr i världen, och det enda som egentligen hänt sedan detta tryck kom till är att besökarna numera oftast har västerländska kläder och att lokalen har elektriskt ljus.

Japans största klädmärke - UNIQLO - har nu precis börjat sälja en kollektion där man tagit intryck av de färger och mönster som man kan se i kabuki-kostymeringen. Som vanligt är det mycket billigt och tillverkat i hög kvalitet (UNIQLO tillverkar i låglöneländer som Kina och Vietnam, men med japanska krav på kvalitet).

Originalet till vänster och den moderna varianten till höger.

UNIQLO har ju gjort ganska många samspel med externa designers, och det ryktas nu om att det kommer fler arrangemang med svenska formgivare. Som alltid kul när vi kan visa upp oss på den japanska marknaden. Kanske framför allt när det gäller design, så är det viktigt att komma ihåg att det är Japan som resten av Asien tittar på i första hand när det gäller mode och design. Att synas i Japan kan alltså vara en inkörsport till resten av Asien - världens största marknad.

Här kan du se alla plaggen (scrolla ned en bit på sidan).

1:a april i Japan: Audi lanserar bil med inbyggd riskokare och Volvo utvecklar en krockkudde för gående!

1:a april är ju årets stora skämtaredag, inte minst i media, och det funkar så även här i Japan. Här har man även aprilskämt i varureklamen på senare år. Audi och Volvo stod för två av de roligaste.

Audi släppte nyheten om sin nya Audi 5.5, världens första bil med inbyggd riskokare som standard. Den har elektronisk styrning av riskokningen via en pekskärm inbyggd i framsätets ryggstöd och den har dessutom sätesklädsel i form av de vävda strådukar som normalt pryder de japanska golvens tatami-mattor. Modellbeteckningen är ett japanskt ordskämt, då 5 blir go och "en halv" blir han; tillsammans blir det alltså gohan, dvs kokt ris på japanska.

Volvo producerade en reklamfilm enkom för 1:a april i Japan. Det handlar om ett aktuellt fenomen där två unga damer promenerar samtidigt som de är koncentrerade på sina mobiltelefoner. Det slutar med att de kolliderar, varvid ena kvinnans behå reagerar genom att släppa ut en krockkudde med en stor Volvo-logga på. Slutvinjetten säger "Låt oss sluta upp med att gå och använda telefonen samtidigt". 

Volvo har tyvärr tagit bort videon från YouTube.. Sorry!

Himeji slott öppet igen efter lång renovering

Idag öppnar Himeji slott upp sina portar igen efter en fem och ett halvt år lång renoveringsperiod. 

Det 400-åriga slottet är ett av Japans mest berömda feodaltidsslott och det är listat på Unescos världsarvslista sedan 1993.

Om ni känner igen siluetten så kan det vara för att ni sett den gamla Bond-rullen Man lever bara två gånger, där slottet är bakgrund för den japanska säkerhetspolisens ninja-skola.

Himeji ligger nere i prefekturen Hyogo, där staden är andra största stad efter Kobe. Stationen med samma namn är tredje stationen efter Shin-Osaka på Shinkansen.

Utställning med japansk grafisk design i Shibuya under april-maj

Om du är i Tokyo i april/maj (för övrigt en av de trevligaste perioderna under året i stan med svensk sommarvärme) och är intresserad av grafisk form, så kan jag tipsa om en utställning med 47 japanska grafiska formgivate som hålls mellan den 3:e april och den 24 maj. Platsen är d47 MUSEUM på åttonde våningen i Shibuya Hikarie, en av stadsdelens större byggnader med shopping, krogar och underhållning under samma tak. Strax öster om Shibuya Station, direkt på andra sidan Meiji Dori. 

Hyr en hund per timme i Tokyo

Det här låter kanske lite främmande, men på senare tid så har det dykt upp tjänster i Japan där man kan hyra sig en stund med en eller flera hundar. Detta beror inte bara på att hundar och andra husdjur är väldigt dyra att skaffa sig - 20,000 kr eller mer för en hyfsat renrasig hund är inte ovanligt - det beror också på att folk är trångbodda i storstäderna och att många hyreskontrakt stipulerar förbud mot husdjur. 

Dog Heart är en sådan tjänst där man antingen kan vistas inomhus med alla tillgängliga hundar, eller så ta en av hundarna och gå på en promenad i den närliggande Yoyogi-parken, ett av Tokyos större grönområden. En halvtimmes kelande inomhus kostar ungefär 70 kr och en timmes promenad ungefär 250 kr.

En speciell kategori kunder är de äldre, som kanske inte skulle orka ha en hund på heltid, men som uppskattar möjligheten att få umgås med hundarna en stund då och då. 

20 år efter giftgasattacken i Tokyos T-bana

För exakt 20 år sedan, den 20:e mars 1995, försov jag mig ganska så rejält efter en sen kväll med en kund dagen innan. Jag hade dock inga möten på förmiddagen, så det var ingen större skada skedd; när man är sin egen chef kan man unna sig lyxen att komma till kontoret klockan tio. 

Vid den här tiden bodde vi i Himonya, ett lugnt och lite avskilt bostadsområde i västra Tokyo. När jag kom till Gakugei Daigaku station var klockan nästan nio och uppe på perrongen fick jag höra att tåget inte skulle gå ned i T-banans Hibiya Line efter Naka-meguro som det brukade. Jag hade kontor på Sweden Center i Roppongi på den tiden, så Hibiya-linjen var den linje jag använde alla arbetsdagar. Istället för att gå ned i T-banan gick alla tåg till Shibuya varifrån det går bussar till Roppongi, så det var inget större problem för min del.

Perronghögtalaren gav ingen förklaring till det hela så det var först när hustrun ringde upp mig på kontoret och berättade om vad hon såg på TV just då som jag förstod vad som hade hänt, nämligen att någon hade släppt ut giftgasen sarin i tre av stadens T-banelinjer, däribland just Hibiya-linjen.

På Hibiya-linjen släpptes gasen ut när tåget stod på Ebisu station, två stationer innan Roppongi, så hade jag varit på tåget som brukligt, hade jag helt klart varit i riskzonen för att andas in den mycket lättflyktiga och mycket giftiga gasen. Jag måste erkänna att resten av den dagen inte tillhör mina mest produktiva; jag var skakad, nervös och inte så lite tacksam på samma gång.

Den religiösa sekten Aum Shinrikyo låg bakom attacken, och vad som uppdagades när polisen slog till mot gruppens olika lokaler runtom Japan var rejält skrämmande. Man hade skaffat sig utrustning och råvaror för att tillverka sarin och andra gifter på en närmast industriell skala. Man hade köpt en rysk helikopter och ryska vapen av allehanda slag (man hade tydligen t o m försökt köpa sig en atombomb), och man hade konkreta planer på att förgifta hela Tokyo med saringas. Varför, jo för att gruppens ledare, Shoko Asahara, trodde att han var en återfödd Jesus Kristus och att det föll på honom att se till att jorden fick sina sista dagar. Alla syndare skulle dö; bara de som trodde på honom och blev medlemmar i hans kult skulle överleva. Är det någon som hört den storyn förut?

Kombinationen religion och terror är lika aktuell idag som för 20 år sedan. Eller, det har bara blivit värre. Senast igår fick vi veta att 21 personer skjutits ihjäl på ett museum i Tunisien, däribland tre japanska kvinnor. IS tog på sig skulden.

Det faktum att alla gärningsmännen som släppte ut giftgas i T-banan för 20 år sedan var välutbildade män säger allt om hur religionen fungerar. Eftersom religionen vill att du ska tro utan bevis, så måste du helt enkelt koppla ur den del av hjärnan som normalt använder sig av kritiskt tänkande. Och gör man det, så finns det helt enkelt inga riktiga gränser för vad man kan ta sig för ifall guden, eller snarare gudens heliga representanter på Jorden, uppmanar till hemskheter.

FNs konvention rörande kemiska vapen, som signerades 1993 av 162 medlemsländer, säger att saringas inte får tillverkas eller lagras längre.

Här en utförlig och sevärd dokumentärfilm om händelsen.

En dos japansk kawaii-pop piggar opp

Jag tillhör de gamla uvarna som nästan får ett epileptiskt anfall av att titta på för mycket japansk modern TV-underhållning. Det är nämligen "mycket av allt" som är grundprincipen. Jag har själv jobbat en del med både reklam och tidskriftsproduktion i Japan, och det är beklämmande att se hur man bedömer kvalitet. Har man en video eller en tidningssida som är full av skräp, så är lösningen enkel: In med ännu mera skräp!

Men, ibland, någon gång varannan månad eller så, kan jag faktiskt tycka att detta audiovisuella kaos kan vara både komiskt, underhållande och uppiggande. Det finns en energi som är lite smittsam, åtminstone i lagom stora doser, som sagt.

Som här till exempel: Videon till Kyary Pyamu Pyamus nya singel, Mondai Girl (problemflicka). Nästan fem minuter oavbrutet och obönhörligt blippande, bloppande, gungande, svängande, hoppande, dansande, snurrande och blixtrande. Inte många lugna sekunder. 

Mycket av allt, som sagt. Hoppas att det piggar upp!

Apple Watch får specialbutik på Isetan i Shinjuku

Jaha, som vanligt så får Sverige inte vara med när Apple Watch gör marknadspremiär i april. Det får dock Japan, som är en av företagets absolut viktigaste marknader. 

Just nu byggs det en specialbutik bara för Apple Watch inne på fina varuhuset Isetan i Shinjuku, nära Shinjuku Station och Shinjuku Sanchome Station. Varuhus är i gemen relativt high-end i det här landet och de flesta höggradiga varumärkena från Frankrike och Italien brukar vara på plats, så det är helt rätt av Apple att visa upp sig i den miljön. Det verkar också som att man tror på den kvinnliga marknaden i Japan, då man placerar sin butik på bottenvåningen, nära damernas kosmetikavdelning. Helt rätt drag, även det.

Om du befinner dig i Tokyo under april månad, så öppnar man butiken för förbeställningar den 10:e. Försäljningen drar igång den 24:e.

Även om jag inte har för avsikt att köpa en Apple Watch den första tiden, så kommer jag nog att åka över och snegla lite på den. Jag bodde ett par år bara en kort promenad från Isetan innan jag slutgiltigt gängade mig, så det kan vara skoj att titta in på några gamla krogfavoriter när man ändå är där.