Är Sony äntligen på rätt väg?

Sonys VD Kazuo Hirai verkar lyckas med att omskapa en av den japanska industrins ikoner.

Sonys VD Kazuo Hirai verkar lyckas med att omskapa en av den japanska industrins ikoner.

Tre av mina bästa japanska vänner är gamla Sony-gubbar. Två av dem jobbade inom hi-fi och den tredje var expert på datalagringsteknik och en av de förande inom den grupp som utvecklade CD-skivan. Ingen av dessa tre gentlemän jobbar dock på på Sony idag; de slutade alla tre för att de, enligt egen utsago, inte trivdes på det företag som Sony hade blivit efter det att grundarna Ibuka och Morita hade gått hädan. Istället för att som tidigare enbart göra "produkter som ingen annan firma kan göra bättre", så blev man ett företag som gjorde i och för sig schyssta prylar, men inget som riktigt stod ut från mängden. Man tappade fokus och började investera i allt vidare cirklar i sådant som inte hade att göra med den gamla hårdvaruutvecklingen: skiv- och filmbolag, bank- och försäkringsverksamhet. Samtidigt lade man ned egna fabriker och började låta allt mer av hårdvaran tillverkas utanför bolagets egna lokaler. Det blev allt färre ingenjörer i toppen av företaget och allt fler ekonomer. Allt detta gjorde att många talanger valde att lämna skutan. Man tappade mycket kompetens vilket ledde till både kvalitetsproblem och till slut till att man inte själva kunde utveckla plattskärmsteknik för sina TV-apparater (skärmarna i Sonys TV-produkter kommer från Samsung).

Sony lider av en sjukdom som tyvärr är ganska vanlig i Japan idag. Det handlar om att företag som vuxit sig stora blir klumpiga, konservativa och kortsiktiga. Man blir rädd för att pröva nya affärsmodeller och håller fast vid gamla arbetssätt och strategier trots att de funkar allt sämre i en föränderlig värld. Att tillväxten i Japan kom av sig efter finansbubblan på 80-talet gjorde också sitt till för att göra folk generellt sett obeslutsamma och rädda. Det värsta exemplet är kanske Sanyo - numera upptagna i Panasonic - som körde in i väggen i full fart utan något större tecken på sjukdomsinsikt. Man var världsledande på batterier och solceller men man blödde rött bläck ur allt annat man gjorde. Denna envisa vägran att ge upp produktkategorier som inte genererade någon vinst gjorde att det till slut inte fanns någon annan väg ut än att bli uppköpta. Panasonic behöll de vinstgivande delarna och slaktade resten - så klart. 

Jag var involverad i flera designprojekt för Sanyo, och det var, sett från utsidan, mycket uppenbart att det skulle gå åt skogen. Chefer byttes ut på löpande band, och projekt som ansågs för "annorlunda" och därför farliga sågades trots redan investerade pengar (som t ex det radikala beslutet att både designa och världslansera produkter i Norden).

Sony har levt farligt ganska länge nu, men nu ser man tecken på en vändning. Istället för att fortsätta att göra allt mellan himmel och jord, börjar man nu seriöst koncentrera sig på det man gör riktigt bra; det man kan tjäna pengar på. Man sålde den olönsamma PC-delen för ett tag sedan och har på senare tid lagt pengarna på i huvudsak tre ben: underhållning, PlayStation och komponenttillverkning (att Apple sålde 30,000 iPhone 6 varje timme under förra kvartalet hjälpte Sonys svarta siffror, då varje Apple-lur har en kamera från Sony installerad). Sonys kvartalsvinst fördubblades jämfört med året innan till 1,5 miljarder USD. Inte att spotta på och den högsta vinsten man visat sedan 2007.

Det är väl ännu för tidigt att ropa hej, men det verkar som om VD Kazuo Hirai, en riktig pojkspoling i Japans åderförkalkade industrivärld med sina blott 54 år, börjar få lite styrfart på skutan. Utmaningen är dock att besegra de gamla hierarkierna och låta unga och ambitiösa människor med goda idéer komma fram, precis som mina tre kompisar som en gång i tiden började jobba på det som då var ett av Japans mest nyskapande och fräcka företag. Sony kan bli det igen, men bara om man vågar tänka i nya banor.

Foto: cellanr  Creative Commons License

Varför ser japanskor så unga ut?

Japansk TV-meteorolog blir fotomodell vid fyllda 43. 

Det kan inte undgå någon som besöker det här landet, att dess innevånare, och då framför allt den kvinnliga delen, har en tendens att se ut att vara minst tio år yngre om man jämför med oss västerlänningar. Är det bara en fråga om tursam genetik, eller finns det något hemligt trick som den västerländska veckopressen missat att ta med i sina skönhetsreportage?

Visst finns det säkert genetiska faktorer som kan spela in, men för det mesta handlar det nog mest om en ganska stor insikt i vilka vanor som inverkar positivt eller negativt på hy, hår och andra aspekter av ens utseende.

Här är några faktorer som spelar in i fenomenet:

Japanskorna äter generellt sett ganska nyttigt

VIsst finns det undantag, men de allra flesta japanskor jag mött har varit relativt blygsamma ätare. Om man har ekonomisk möjlighet (eller en pojkvän som bjuder) så går man gärna på lite finare ställen som alltid lagar mat på råvaror av hög kvalitet. Om man lagar mat själv, handlar det oftast om japansk mat som hennes mamma lärt henne att laga; dvs den orginaljapanska mat som mest innehåller grönsaker, fisk och skaldjur. Man äter också relativt mycket syrad mat, vilket ju gynnar förekomsten av de goda tarmbakterierna och försvårar för de mindre goda bakterierna. En god tarmmiljö förhindrar autoimmuna reaktioner som kan ge hudproblem, bland annat.

Japanskorna går på salong och får avslappnande ansiktsbehandlingar

Det finns en uppsjö av massagesalonger som enbart riktar sig till damer som har tid och råd att gå på este, som etablissemangen kallas. Este är ett samlingsnamn på alla möjliga ställen som erbjuder olika former av massage, avslappning, stretching och skönhetsbehandlingar.

Japanskorna köper väldigt mycket skönhetsmedel

En mycket lukrativ symbios existerar mellan japanska damer och den japanska kosmetik- och hudvårdsindustrin. Industrin blir stormrik och tjejerna blir (eller tror sig i alla fall bli) yngre och vackrare. Alla damer vill se unga ut, och de över 200 större hudvårdsföretagen i landet satsar stora summor på forskning och utveckling för att leverera olika preparat som har en ungdomsuppehållande effekt. Denna siffra är ett decennium gammal, men den säger att japanskor i snitt lägger ut nästan 2,000 kr på skönhetsmedel och -behandlingar varje månad.

Japanskorna badar varmt varje dag

Det är ju ett känt faktum att det är bra för huden att man svettas. Det är också bra för hela kroppen, då man med svetten får ut en massa skräp ur kroppen som kan påverka ett stort antal mekanismer negativt. Man kan säga att japanskorna genom god kost förhindrar en massa problem, och att man med daglig "detox" ytterligare minskar på riskerna.

Japanskorna solar oftast inte alls

Här är den kanske största enskilda orsaken till japanskornas ungdomliga utseende. De flesta japanskor jag känner skyr solen som pesten, då de vet att för mycket solande ofelbart leder till fler rynkor snabbare.

Sedan fem år har vi en skönhetstävling i Japan för damer fyllda 35. Den kallas "Vackra förtrollerskan"..Foto: Bimajo

Sedan fem år har vi en skönhetstävling i Japan för damer fyllda 35. Den kallas "Vackra förtrollerskan"..

Foto: Bimajo

Ja, ungefär så ligger det till. Jag kan personligen tycka att det är synd om dessa japanskor som givetvis känner sig stressade av att konstant behöva se så snygga ut som möjligt. Samtidigt så märker man också en inte så liten stolthet när de ofta får höra hur unga de ser ut.

Vinnaren i förra omgången är även hon 43.Foto: Bimajo

Vinnaren i förra omgången är även hon 43.

Foto: Bimajo

En liten positiv utveckling: Förr kände tjejer ett tvång att vara både unga och vackra för att bli helt och fullt accepterade. Kvinnors roll i samhället var att gifta sig och föda barn och mata mannen och att före äktenskapet vara en vacker "blomma" på ett kontor. Jo, det är sant - män kunde säga på fullt allvar att "på den där firman har de fina blommor", eller, när man satt på krogen med en dam på vardera sidan, säga att "jag har en blomma i varje hand"! Det var vanligt att större företag valde ut sina kvinnliga kontorister enbart på utseendet och "charmen"; detta för att locka duktiga unga män till firman. Idag lutar det dock istället åt att det inte är den faktiska åldern som spelar största rollen, utan om man ser ung ut eller inte. Detta ger något fler damer möjligheten att inte känna sig avpolletterade vid fyllda 26. Jag är medveten om att detta från ett svenskt feministiskt perspektiv ser ut att vara nästan samma sak, men det är en stor skillnad här i Japan.

Här ovan har ni dels damer som tävlar i en skönhetstävling för damer fyllda 35 år, sponsrad av en tidning för tjejer runt de 40. Tävlingen kallas Bimajo (美魔女), vilket betyder vacker häxa eller vacker förtrollerska, vilket givetvis syftar på att det måste vara magi med i spelet när man ser ut som 20 år vid fyllda 40. Damen som vann härom sistens är 43 år fyllda.

Sedan har vi Yuko Nakagawa, en meteorolog på TV som blev fotomodell vid samma 43 år fyllda. Hennes hemlighet: Varma bad både på kvällen och på morgonen med ansiktsgympa i vattnet samt en stor andel kött i dieten!

Till sist vill jag be alla som pysslar med produkter som ger bättre hälsa eller bättre hy och hår att lystra.: Har ni en dunderprodukt så finns det en marknad för den i Japan!