Man är ju nu inte en människa som är låst vid traditioner. Det kan var svårt att leva som expatrierad svensk i Asien om man är det (om man nu inte bor i Bangkok, där det finns så gott om svenskar med stor efterfrågan på sill och nubbe så att tillgången är relativt god). Man får släppa lite på det sedvanliga och acceptera en jul utan riktig skinka eller glögg vissa år. I år blev det som vanligt ingen "riktig" midsommar. Det blev faktiskt inget riktigt midsommarfirande förrän igår, måndag, då vi intog en middag med matjesill, direktimporterad av hustrun som kom hem från Sverige i lördags, potatis (som är riktigt bra och uppskattad trots landets rykte som ett enbart risätande land), kokta ägg, det närmaste man kommer gräslök i Japan, en sorts "fuskgräddfil" (en blandning av surgrädde, yogurt och mjölk) samt riktig svensk nubbe tillsammans med den finaste japanska ölen.
Ayaka Shiomura, 35, är en av de mer progressiva ledamöterna i Tokyos stadsstyrelse. Hon vill verka för bl a bättre villkor för barn, arbetande mödrar och äldre.
Kvinnlig medlem av Tokyos stadsstyrelse mobbad av anti-feminististiska gubbar i samma styrelse
Regeringen Abe säger sig vilja öka antalet kvinnliga chefer i Japan till 30% fram till 2020, upp från dagens ynka 7,5% och man säger sig också vilja öka antalet dagisplatser för att göra så att mammor till ytterligare 400,000 barn ska kunna gå till ett jobb.
Bra initiativ, förvisso, men som jag skrivit flera gånger tidigare, så är ett stort problem i sammanhanget att både organisationer och företag generellt sett styrs av äldre och konservativa män, som i många fall aldrig insett att det finns en legitim plats för kvinnan utanför hemmets väggar, i alla fall inte i någon vettig omfattning på andra positioner än som städerska eller uppasserska.
Panasonic (elller Matsushita som man hette 1965) hävdade att detta var världens första fjärrkontroll med vilken man kunde styra ljud, ljus och kontrast på sin TV.
Panasonic säljer sin första TV-fabrik
Panasonic (elller Matsushita som man hette 1965) hävdade att detta var världens första fjärrkontroll med vilken man kunde styra ljud, ljus och kontrast på sin TV.
Panasonic är ett av Japans mest historiska och banbrytande elektronikföretag, startat av Konosuke Matsushita redan 1918. Företaget bar grundarens namn ända till härom året, då man bytte till det då mera kända varumärket Panasonic (andra varumärken man använt sig av genom åren är framför andra National och Technics). Den första produkten var glödlampssocklar; idag gör man i princip allt som kan kallas konsumentelektronik eller vitvaror (och även en hel del proffsprylar).
Men en dålig växlingskurs och allt starkare konkurrens från både koreanska och kinesiska tillverkare å ena sidan och annan stark konkurrens från hitintills oväntat håll, dvs Apple, har de japanska elektroniktillverkarna fått svårare att visa svarta siffror. Panasonic gick dock med vinst sista räkenskapsåret efter förluster tre år på raken.
Den stora förlustsektorn har varit TV-apparater, och man annonserade härom året att man drar sig ur plasma-TV-branschen som siste aktör efter konkurrenter som NEC och HItachi. Men det går fortfarande inte bra, och man säger nu att man kommer att sälja sin TV-fabrik uppe i Ibaraki, norr om Tokyo, den fabrik som tillverkade även den första TV-apparaten från företaget för över 50 år sedan. Köparen är Daiwa House, ett stort byggföretag som tänker bygga en godsterminal där och hyra ut den till ett av landets största logistikföretag som skär guld i ett land där Amazon och andra internethandlare gör stora affärer..
Annonsen här ovan visar en 14-tums svartvit apparat från 1965 med den då världsrevolutionerande "TV-n med människotillverkat intellekt" (skulle ha hetat "smart-TV" idag), en sladdförsedd fjärrkontroll. Den kostade 65,500 yen, vilket i dagens pengar blir ca 350,000 yen, 23,000 SEK!!
Mera engelsk guidning i Japan
Japan var väldigt inne i västvärlden på 80-talet, det årtionde då det gällde att vara "Big in Japan" och då alla rockgrupper tyckte att det var lite genant att inte kunna släppa en "Live at Budokan"-platta. Men jag måste säga att det känns som om detta bara var en västanfläkt jämfört med vad vi nu är på väg in i. Inflödet av nyfikna utlänningar har slagit nya rekord senaste året och siffrorna fortsätter uppåt. Orsakerna är flera: Manga och anime har gått och blivit stora kulturfenomen även utanför Japan, och att både den ikoniska vulkanen Fuji och Washoku, dvs klassisk japansk mat, hamnat på FNs världsarvslista spelar nog också in, och givetvis har valet av Tokyo som värdstad för OS 2020 också betydelse. Sedan tror jag faktiskt att även trippelkatastrofen med jordbävning, tsunami och kärnkraftverkshaveri bidragit. Först skrämde det bort människor, men sedan gjorde all mediabevakning att det generella intresset för landet ökat.
Japan har också blivit märkbart bättre på att berätta om sig självt. Aldrig tidigare har det funnits så mycket information om Japan på andra språk än japanska. Från nästan ingenting för bara tio år sedan till nästan komplett information på engelska idag.
Japan Travel heter en sajt med ett överflöd av artiklar om sevärdheter, evenemang, kommunikationer, mat och boende över hela Japan, snyggt upplänkat på kartor. Man får en god geografilektion samtidigt som man lär sig massor om olika platser i landet. Ett bra verktyg om man vill planera in en lite längre Japan-resa.
Japanska favoritkrogar #9: Toratatsu
Alla vet nog att ett av mina många favoritområden i Tokyo heter Sangenjaya. Varför är det så trevligt att gå ut just där? Enkelt! Många små men mysiga krogar och barer; det smakar nästan alltid väldigt gott och det är dessutom i många fall nyskapande och unika smaker, och nästan alltid till facila priser. Utöver detta en i de flesta fall mycket välutbildad och trevlig personal. Att det bara ligger tio minuter bort med expresståget på min linje gör också att det är lätt att fresta sig själv till att åka dit.
Ett av favvohaken heter Toratatsu. Man har lite av varje på menyn, men dragplåstret är deras sashimi, dvs rå fisk utan ris. Sashimi-menyn förändras dagligen beroende på tillgången till god råvara, men några firrar brukar nästan alltid finnas med. Däribland denna aji, dvs taggmakrill, som doppas lite lätt i soja med riven ingefära. Jag kan utan överdrift säga att deras fisk är fullt i klass med även lite dyrare sushikrogar.
Stället är ovanligt välsorterat när det gäller drycker. Öl, vin, sake, starksprit.. de har det mesta. Personalen, vars snittålder uppskattningsvis ligger runt 30, är extremt pigg, glad och servicevillig. Alltid lika kul att gå dit.. Om man inte har sällskap går det alltid att få några ord med någon kock eller annan personal samtidigt som de flänger runt med mat, dryck och ordersedlar.
Nya dystra rön om kvinnor och män i Japan
Den japanska regeringen släppte i tisdags ett vitpapper om befolkningsutvecklingen i Japan. Det är ingen rolig läsning om man är orolig för tvåsamhetens framtid i Japan.
Här är fem av de mest notervärda delarna av statistiken:
1. Allt fler väljer att gifta sig sent
Rekordmånga 71,8 % av männen och 60,3 av kvinnorna mellan 25 och 29 har aldrig varit gifta. 1980 var samma procentsiffror 55,1 för män och 24 för kvinnor. Kvinnorna gifte sig alltså betydligt tidigare förr. Det stigma som förr fanns om man blev ungmö är inte lika starkt längre. Gammal ungmö blev man på den tiden vid fyllda 25!
2. Man gifter sig senare i livet, framför allt om man är kvinna
Snittåldern vid första giftet för en man var 30,8 år 1980. Samma år var snittåldern för kvinnor 25,2. Idag är snittåldern för kvinnor 29,2.
3. Allt fler väljer att inte alls gifta sig
Idag har 20,1 % av alla män som fyllt 50 aldrig varit gifta, medan siffran var låga 2,6 % 1980. Samma siffror för de 50-åriga kvinnorna är 10,6 % idag jämfört med 4,5 % 1980.
4. Kvinnor väntar länge med att skaffa barn
Snittåldern vid första barnets födsel är 30,3 år för kvinnor. Det har aldrig legat så högt tidigare. 1980 var snittåldern 26,4 år.
5. Män är oroade för pengarna, kvinnorna vill ha frihet
Enkäten frågade efter orsaken till varför folk valde att gifta sig sent eller inte alls. Männen svarade "för att jag inte har råd" medan kvinnorna menade att det var "för att jag inte vill förlora min frihet".
Regeringen Abe säger sig förstå problemet och hävdar att man tänker införa diverse program för att vända den här trenden. Så länge man inte kan ändra på de styrande männens attityd till kvinnornas plats i arbetslivet och samhället, lär dock trenden inte vända. Med tanke på hur generellt konservativa äldre japanska män kan vara, kommer det förmodligen att dröja åtminstone 20 år till innan vi eventuellt kan se att kurvan vänder.
Sharp utvecklar skärmar för friare format
Sharp har premiärvisat en ny LCD-skärmteknik vid namn Free-Form Displays som kommer att göra skärmar i alla möjliga nya format tillverkningsbara. De drivkretsar som i dagens skärmar måste sitta runtom skärmens sidor, integreras nu direkt i skärmens bildpunkter vilket gör att skärmens form kan varieras och att bildytan kan göras större relativt skärmens totala storlek.
Ryktesfloran kring Apples förmodade lansering av en "smart klocka" till hösten får därmed ytterligare en ingrediens.
Obama och mysteriet med den kvarlämnade sushin på Sukiyabashi Jiro
President Obama var ju i Japan härförleden och pratade handels- och säkerhetspolitik med premiärminister Abe. Det var ingen lång turné, då han skulle klara av Japan, Sydkorea, Malaysia och Filippinerna på en och samma vecka, men Obama och Abe hann i alla fall med att sitta en ovanligt lång stund på Sukiyabashi Jiro i Ginza, en av världens numera mest kända sushikrogar, ibland kallad världens bästa sushikrog.
Vad som dock kom fram efteråt, var att Obama hade lämnat ungefär halva mängden sushi som Jiro hade knådat. Vilken skandal! Fattar han inte var han sitter någonstans? Sushi för flera tusenlappar som han bara lämnar därhän?! Gillar han inte sushi!?
Jo, det har nu kommit fram att det är precis det han gör. Den japanska affärstidningen President har nämligen lyckats nysta fram att Obama i princip omedelbart före middagen med Abe hade beställt en laddning sushi upp på hotellrummet från Kyubey, en annan mycket känd och aktad sushikrog i Ginza. Och en dubbelladdning sushi var tydligen för mycket för denne smale president, hur suverän den än var.
