IKEA går som tåget i Japan

IKEA var på plats i Japan när jag först kom hit 1982. Man öppnade redan 1974 tillsammans med en japansk partner. Det var dock en ganska lågmäld satsning med en mindre butik inne i Tokyo. En kombination av ringa marknadsföring och av att 80-talets bubbelekonomi skapade en generation japaner som tyckte att a) låga priser var lika med låg kvalitet och b) att det var oförskämt att begära att kunden skulle montera sina möbler själv, gjorde att man gav upp 1986 och försvann från marknaden utan att ha gjort något större väsen av sig. Ingvar Kamprad var tydligen rätt så övertygad om att man inte skulle komma tillbaka. 

Men, tider förändras, och bubblans bristning med påföljande två decennier av lägre tillväxt och deflation har gett ett Japan där folk nu är mer kostnadsmedvetna än någonsin, samtidigt som de faktiskt jobbar lite mindre än förr. De har mera tid att både tänka på och aktivt göra något åt sin bostad.

Nya IKEA öppnade 2006 i Chibas Nishi-funabashi, nu helt på egen hand. Det hela slogs upp mycket stort i media och folk vallfärdade för att utbrista "yasui!" (billigt!), handla möbler och äta köttbullar och varm korv. Dåvarande VDn för Ikea Japan, Tommy Kullberg, tyckte att den enda riktige konkurrenten man hade i Japan var Disneyland, något jag tycker stämmer rätt så bra. Den japanska möbelbranschen har inte sett några riktigt moderna idéer på länge, och man togs verkligen på sängen (heh) när nya IKEA kom in. Man kan dra en parallell till när Toys-R-US kom till Japan och fullkomligt slog undan fötterna för alla små oberoende leksakshandlare. Samma sak händer nu med mom-and-pop-butikerna där man kunde köpa tråkiga möbler för inte så låga priser innan den svenske giganten klev in i sammanhanget.

Idag har IKEA sex normalstora varuhus i Japan: Tre runt Tokyo; i Chiba, Yokohama och Saitama, sedan ett var i Fukuoka, Kobe och Osaka. Sedan finns det en sk minishop uppe i Sendai. Nästa vår öppnas en ny fullstor butik i Tachikawa, strax väster om centrala Tokyo. Varuhusen  är nästan på pricken lika IKEAS andra varuhus runtom planeten; när man kommer in första gången blir man lite förvånad över att det kryllar av japaner överallt innan man inser att man faktiskt är i Japan, och inte i Kungens Kurva. Jag rekommenderar att ni besöker IKEA i Japan på en vardag, om ni kan. Helgerna är mördande.

Det är  kul att se att japanerna tagit sig an IKEA-konceptet så helhjärtat den här gången. Man äter köttbullar och gravad lax med stor entusiasm. Enda klagomålet jag hört på restaurangerna är att man inte serverar någon god öl (Stockholm Fine Festival är enda alternativet). Varmkorven för 100 yen och mjukglassen för 50 yen är också jättepoppis.

Svettiga tider för japanska mobiltillverkare

I slutet av 90-talet var Japans mobiltelefoner världens teknik- och trendledare. Lättare, strömsnålare, bättre skärmar, mera internet-uppkopplade och helt enkelt coolare. Först med inbyggda kameror och först med RFID för att använda luren istället för kontantkort eller tågbiljett. Men vad händer nu? Jo, antalet tillverkare som överger mobilmarknaden, eller åtminstone smartphone-marknaden, ökar. Härom dagen meddelade NEC, en gång Japans största mobiltelefontillverkare, att man lämnar smartphone-marknaden. Totalt sett är det nu bara NEC, Fujitsu, Sharp, Sony, Panasonic och Kyocera som tillverkar lurar av något slag.

Hur kunde detta hända? Ja, det är väl inte förvånande att ett stort skäl stavas Apple. Förra året tog Apple hem 25,5 % av den totala japanska mobiltelefonimarknaden och 40% om man bara ser på smartphonemarknaden. Samsung är också en kraft som påverkar, men den koreanske giganten har fortfarande bara omkring 7% av marknaden.

Men den största orsaken är nog helt enkelt att symbiosen mellan japanska telefontillverkare och japanska nätoperatörer lett till ett överdrivet fokus på den inhemska marknaden. Operatörerna körde tidigare enbart med egna, japanska system som var inkompatibla med internationella standarder, vilket gjorde att de japanska tillverkarna fick en extra tröskel när de skulle ge sig ut i resten av världen. Dessutom tjänade man länge bra med pengar på den stora, inhemska marknaden, och hade därmed inte tillräckligt med motivation för gå över gränsen. Japanska lurar blev ett typexempel på hur majoriteten av japanska företag varken vill eller kan ge sig ut i världen; istället koncentrerar man sig på hemmamarknadens smaker och behov. Inte så bra om hemmamarknaden krymper. Fenomenet kallas Galapagos, efter den isolerade ögruppen med sin unika flora och fauna.

När så iPhone kammar hem en fjärdedel av hemmamarknaden på några år samtidigt som man inte kan priskonkurrera med de många kinesiska konkurrenterna, så ligger man lite pyrt till. 

Analytiker i Japan menar att man inom några år förmodligen bara har två eller tre tillverkare kvar i landet. Det antas också att Apples andel kommer att öka vidare och att de japanska tillverkare kommer att lägga det mesta krutet på de typiska japanska flip-up-modellerna som många japaner fortfarande gillar. 

Bilden föreställer en av NECs sista smartphone-modeller. Som ni kanske ser, så är denna lur riktad till damer som vill ha lite bling-bling. Ett bra exempel på hur man ofta säljer in sina lurar på kosmetiska meriter. 

Onigiri - god munsbit i genialisk förpackning

Japaner har alltid varit duktiga på förpackningsdesign, och det är en tradition man fortsätter med. Den fantasi man ofta idag saknar i produktdesign och grafisk form (med fenomenalt duktiga undantag, givetvis), verkar inte ha ebbat av när det gäller att förpacka framför allt mat och dryck. Jag kan strosa länge bland butikerna som säljer klassiskt japanskt handgjort godis nere i varuhusens källarvåningar, bara för att beundra de fantastiskt vackra paketen och påsarna.

Vi pratade om världens största närbutikskedja igår: 7-Eleven, som ju sedan några decennier styrs från Japan. De var först i Japan med att erbjuda den klassiska risbullen onigiri över disk i en butik av detta slag, och man säljer alltså idag ca 10 miljoner av denna lilla anspråkslösa delikatess varje dag i de japanska butikerna (till ett pris av mellan sju och tio kronor).  En orsak till den stora framgången är att förpackningsdesignen gör att risbullen smakar färskt när man sätter tänderna i den.

Vii har alltså en trekantig bulle kokt ris som i sin kärna har någon sorts kött, fisk eller grönsak. Det kan vara ett surt plommon eller tonfisk och majonnäs, eller, som i exemplet ovan, stekt fläskkött med ingefära. Utanpå detta har vi ett litet ark sjögräs. Problemet är att om man sätter ihop dessa komponenter redan före leverans, dvs med sjögräset direkt utanpå riset, så drar sjögräset åt sig fukt från riset och det hela blir lite mjukt och geggigt och inte alls så gott som folk är vana vid när mamma gör dem. Lösningen är att skapa en plastförpackning med dubbla väggar; en mellan ris och sjögräs och en mellan sjögräs och den yttre atmosfären. Som ni ser så är det like enkelt som genialiskt; man drar först loss en tunn mittdel som särar på höger och vänster sida av förpackningen. Drar man sedan försiktigt ut de två delarna åt varsitt håll, låter man så sjögräset och riset komma i kontakt med varandra för första gången, och sjögräset har sin ursprungliga torra krispighet och riset har rätt fuktighet. 

Eftersom 7-Eleven sedan länge inte är ensamma om att erbjuda onigiri i den här förpackningen - det finns ju ett antal andra närbutikskedjor i Japan också - så tror jag nog att vi pratar om fler än 20 miljoner inmundigade risbullar varje dag i Japan!  Gott med en skål misosoppa och några skivor inlagd rättika eller annan inlagd japansk grönsak.

Ultra Seven - klassisk japansk superhjälte

Ända sedan 50-talet, då genren skapades och definierades i och med Godzilla, har den moderna japanska monsterfilmen haft en stor skara fans i stora delar av världen. Dessa monster, ofta från rymden, en annan dimension eller en annan tid, härjade vilt i Japan och knockade omkull Tokyo Tower mer än en gång. Planetens främsta försvarare kom också från en annan värld i form av Ultramännen. Det började med Ultraman 1966, uppföljaren till Ultra Q, en serie med rymdmonster som folk fick slåss mot utan hjälp av superhjältar, och Ultra Seven 1967. Sedan dess har floran av Ultramän fortsatt att utökas (man vill ju så klart sälja nya leksaker!)

Att Ultra Seven precis fyllt 45 år firas just nu med en utställning på anrika varuhuset Mitsukoshi i Tokyos Nihonbashi-distrikt. Tänker försöka ta mig dit under helgen.

Om man googlar på Ultra Q, Ultraman eller Ultra Seven, så finns det massor av video att titta på, ofta hela avsnitt. Det mesta på japanska, men en hel del dubbat till engelska. Givetvis är allt gjort med "TV-budget", men det är nostalgiskt och ganska kul. 

Det är intressant att just ordet "seven" behållit en speciell attraktionskraft genom åren i Japan. Mild Seven var landets mest sålda cigarett under många år, och min lokala favorit-sushikrog heter också Seven.. Åtskilliga klubbar och barer heter också något med Seven. Jag vet inte säkert, men det sägs att detta kommer från från att amerikanska cigaretten Lucky Seven rönte stor popularitet i Japan efter kriget. 

Ultraman-figurens estetik hade också ett inflytande på annan design under epoken. Titta här på tre klassiska tåg i Romance Car-serien från järnvägsföretaget Odakyu. Dessa vackra tåg har nu tyvärr bytts ut mot betydligt anonymare helvita skapelser.

View fullsize

Ultraman-design på räls. Klassiska Romance Car från järnvägsföretaget Odakyu. Går tyvärr inte längre (med denna design).

Flyg billigt i Japan i sommar och höst med ANA

Om du har ett icke-japanskt pass och är bosatt utanför Japan, så kan du fram till den 26:e oktober flyga billigt i Japan. ANA - All Nippon Airways - erbjuder enkelbiljetter till sina inrikesdestinationer (alla relativt sett större städer)  för endast 10,500 yen - idag ca 700 SEK. Det går att boka fram till två veckor innan flygdatum. En bra detalj är att du inte behöver flyga med ANA till/från Japan.

Här kan du läsa och boka: Experience Japan Fare

7-Eleven - en japansk succéhistoria

Det är förmodligen inte så många i Sverige som känner till att 7-Eleven varit i japansk ägo sedan 1991, då den japanska franchisetagaren Ito Yokado Group (numera 7&i Holdings) köpte det amerikanska bolaget som då hade lagt in en konkursansökan. Då hade Ito Yokado kört 7-Eleven i Japan i 17 år på ett mycket framgångsrikt sätt under ledning av en viss Toshifumi Suzuki, nu 80 år gammal. Suzuki är faktiskt fortfarande igång och sitter tryggt som CEO trots sin ålder. 

7-Eleven har vuxit mycket kraftigt sedan det globala högkvarteret flyttades från Dallas, Texas till Tokyo. Man har idag mer än 50,000 butiker spridda över 16 länder. Den japanska verksamheten är störst med drygt 15,000 butiker, följt av USA med ca 8,500 försäljningsställen. Thailand är trea med 5,000 ställen medan Sverige, som var först i Europa med 7-Eleven, ligger en bra bit ner med knappa 200 (inte bekräftad siffra). 

Vad är det som har gjort att 7-Eleven idag är den största närbutikskedjan i världen? Jo, det kan väl helt enkelt sammanfattas med "japansk blick för detaljer". Även om butikerna skiljer sig åt från land till land, så genomsyras hela verksamheten av en koncentration på viktiga punkter som kundnytta, geografisk placering, logistik och extremt precis uppföljning av försäljning för vidare intrimning av produktsortiment. I det sistnämnda sammanhanget, kan man nämna en mycket enkel men genialisk innovation man tog fram i Japan för att kunna följa kundernas preferenser mycket noggrant med minimalt besvär för alla. Man tog fram en kassaterminal som har inte en utan 12 summatangenter. En rad med sex blå tangenter och en rad med lika många rosa. När det är dags att slå in summan, så gör expediten en snabb värdering av kundens kön och ålder. Kvinna, mellan 20 och 30: rosa knapp nummer två uppifrån, etc. Då alla terminaler är konstant uppkopplade mot servrar på huvudkontoret, har man där en blixtsnabb koll på vad en manlig eller kvinnlig person av en viss ålder köper var och när. Man har ca 7,000 produkter i sortimentet, men varje butik har bara ungefär hälften av det utbudet. Med hjälp av den statistik man får i realtid, kan man i detalj skräddarsy sortimentet så att det passar varje enskild butiks klientel. Mycket smart lösning.

Om man ser japanska 7-Eleven ur ett kundperspektiv, så är intrycket mycket gott. Sortimentet är betydligt bredare än det vi ser i företagets svenska butiker, inkl. färdiglagad mat av hög kvalitet. Alkohol finns också i de flesta butiker idag. Den populäraste matbiten man säljer är o-nigiri, en risbulle med någon form av fisk, kött eller grönsak i mitten och med ett ark sjögräs runtom. Man säljer drygt tio miljoner av dessa risbullar varje dag!!

Man erbjuder dock inte bara produkter utan även en mängd tjänster. Man kan både posta och hämta paket, man kan göra bankärenden (betala räkningar, sätta in och ta ut pengar), man kan kopiera eller trycka ut filer från minneskort eller -pinnar, och biljetter till alla möjliga evenemang kan införskaffas. Kort sagt, så vill den japanska närbutiken (andra kedjor har kopierat det mesta som 7-Eleven hittat på) vara den enskilda människans non-stop-butik, där det mesta som man behöver i vardagslivet ska vara tillgängligt dygnet runt. Man har lyckats rätt så bra med den målsättningen vill jag säga. Det bör också tilläggas att man erbjuder allt detta alla dagar på året, 24 timmar per dygn, utan att ta extra betalt för det. Det är ungefär samma priser som på "normala" butiker på det mesta.

7-Elevens CEO Suzuki har inga planer på att gå i pension. Tvärtom om gasar han på ytterligare. Det är nu dags att försöka få ordentlig sprutt på verksamheten i USA, där man bara säljer ungefär hälften så mycket per butik som man gör i Japan (8,000 dollar per butik och dag i Japan kontra 4,500 i USA). Mera försäljning per butik och en dubblering av antalet butiker är två av målen. 

Aktien har gått upp över 50% på Tokyobörsen i år och vinstmarginalen är i världsklass i retail-sammanhang. 80-årige Suzuki tutar och kör, och man vill bara önska att man kan vara hälften så pigg och arbetsför när man är lika gammal!

Evenemang till tusen i Japan

Med en befolkning på nästan 128 miljoner människor, fem miljoner företag och många officiella organ över hela landet, är det inte undra på att Japan är ett av världens mest evenemangstäta länder. Att japanen gillar att varva ned med ett par glas gör inte saken annorlunda, då evenemang i Japan nästan alltid också innebär någon form av partaj för att fira evenemangets tillblivelse (alternativt att hela evenemanget är en enda stor fest).

Att det är högsommar innebär inte, som i Sverige, att evenemangstakten saktar av. Tvärtom,  då sommaren är högsäsong för utomhusfestivaler av alla de slag. De mest populära är nog fyrverkerifestivalerna som utan tvekan tillhör världens häftigaste i sitt slag. 

Det finns en bra webbsajt för dig som vill kolla in evenemang i Japan. Japan Attractions heter den och den innehåller det mesta som händer, vare sig det handlar om konst, mat och dryck, manga eller affärer, i hela 28 olika kategorier. Det kan vara värt att kolla in vad som står till buds innan ni åker till Japan.

Så här kan man också se Tokyo

Det här är en ovanligt lång reklamfilm från klocktillverkaren Citizen. Den visar trickfilmade sekvenser från Tokyo som tillsammans ger en drömsk och futuristisk bild av megastaden. Den är inte sprillans ny, men jag kom precis ihåg den och ville dela den med andra som kan uppskatta den fina produktionen.