Valet står mellan en fin bil och den här japanska skivspelaren

Japanska audioföretaget TEAC (Tokyo Electro-Acoustic Company) har tillverkat audioutrustning för både vanliga konsumenter och proffs sedan bildandet 1953. De sista 35 åren har man dessutom haft ett "sub-brand" vid namn Esoteric med extra avancerade produkter för audiofiler med tjocka plånböcker.

Märkets senaste produkt är den första skivspelaren från Esoteric; den heter Grandiose T1 och det är verkligen ett passande produktnamn. Allt är nämligen grandiost avancerat och med dimensioner som gör att man tappar hakan. Spelarens nätdel ligger i en separat låda, stor som en rejäl förstärkare, som väger 18 kg. Själva spelaren väger 45 kg, uppdelat på huvudchassit, 17 kg, skivtallriken, 19 kg, samt motorenheten, 9 kg. Totalt sett 63 kg! Spelaren kräver dock inte bara ett stabilt bord; den kräver även yta, då den mäter 497 × 210 × 456mm, exklusive den separata nätdelen.

Jag har träffat ett antal japanska audiofiler som menar att olika skivor kräver olika tonarmar och pickuper; japaner är nog bäst i världen på att nörda ner sig i sina hobbies.

Foto: TEAC

Den största tekniska nyheten är det man kallar Esoteric MagneDrive System. Det handlar om att motor och tallrik inte har någon mekanisk koppling. Vi är ju vana vid antingen direktdrift, mellanhjul, bälte eller tråd, men här sitter det istället en liten men kraftig magnet på motoraxeln som helt enkelt drar runt tallriken när den roterar. Att motorn sitter mekaniskt avskild på ett eget chassi bidrar också till att inga externa vibrationer kan störa tallriken. Nålen får därmed optimal arbetsro i skivspåret.

Det mest grandiosa i sammanhanget är nog dock priset, som hamnat på 7,15 miljoner yen, i skrivande stund drygt 550,000 kr! Om man vill kan man då dessutom köpa till extrautrustning för att montera upp till tre olika tonarmar (någon som minns Micro Seiki DDX-1000?).

Det är nu ett antal år sedan jag började hävda att framtidens audio är en intressant blandning av gammalt och nytt: LP-skivan upplever en mycket stark renässans å ena sidan, och å andra sidan har vi digital streaming. Den stackars CD-skivan är klämd i mitten, och ju större bandbredd och därmed högre möjlig kvalitet på den strömmade musiken, desto värre blir det för kompaktskivan.

Esoteric Grandiose T1 börjar säljas här i Japan under oktober.

Sverige i Japan #1: Gadelius - svenskt handelshus i Japan sedan 1907

Detta är första inlägget i en ny serie jag kallar Sverige i Japan. Det ska handla om de svenska personer, företag eller institutioner som har haft betydelse för Sveriges roll i Japan under årens lopp. Vi börjar med historien om Gadelius, handelshuset som varit verksamt i Japan i 115 år. Denna artikel publicerades första gången i tidskriften  Företagshistoria, nr 4 - 2015. Alla foton är utlånade av Gadelius.

Japan är idag Sveriges näst största handelspartner i Asien. Ett hos allmänheten nästan okänt företag har spelat en nyckelroll i de merkantila förbindelserna länderna emellan: Gadelius, handelhuset som gjort affärer mellan Japan och Sverige i över hundra år och introducerat de flesta svenska storföretag i landet.

Ganska precis mitt i jättestaden Tokyo hittar man ett kontor som doftar Sverige så snart man träder in i förmaket. Trägolv är inte vanligt på japanska kontor men här är det inte bara golvet som är i trä, utan även många väggar och de flesta möblerna. Här huserar handelshuset Gadelius, företaget som agerat partner till en stor del av svensk industri i Japan de senaste 108 åren. Idag basar VD Gösta Tyrefors över 240 anställda, de allra flesta japaner.

Grundaren Knut Gadelius föddes i Göteborg 1864. Fadern Edward hade varit flottofficer och hade tidigare studerat i Frankrike, och intresset för att se sig om i världen gick tydligen i arv. Redan som 20-åring åkte Knut utomlands, först till Tyskland för att avsluta sina ekonomistudier och sedan till Sumatra för att arbeta på en tyskägd plantage. Det var här som han först fick upp ögonen för Asien. 

Vid den här tiden var direkthandel mellan Sverige och Asien i princip obefintlig. Den som förekom gick oftast via Tyskland eller England, som via sina koloniala intressen redan sedan tidigare hade handelsförbindelser med regionen. Det fanns helt enkelt inga direkta båtförbindelser mellan Norden och Asien. 

Bidrag från staten och industrin

Knut Gadelius startade handelsfirma i Göteborg 1890. Han beslöt sig för att göra något åt den ringa handeln med Asien och sökte sålunda statligt stöd till en studieresa till regionen för att utröna potentialen. Myndigheten gillade förslaget och gav Gadelius 4,000 kr (ca 250,000 kr i dagens pengar) med villkoret att det privata näringslivet sköt till lika mycket. Det gjorde man; företag som Ericsson, Uddeholm, Korsnäs, Munkedals, Finspångs Styckebruk med flera var intresserade av att hitta nya marknader i avlägsna Asien.

Gadelius besökte Ceylon, Singapore, Penang, Sumatra och Kina för att slutligen landa i Japan. Han noterade olika möjligheter på alla platser men han såg något speciellt i just Japan. Landet, som hade varit frivilligt isolerat i över 250 år med endast mycket litet handelsutbyte med omvärlden, hade öppnat sig för omvärlden igen endast några få decennier innan. Från att ha varit ett feodalt agrarsamhälle där tiden nästan stått stilla, hade man mycket snabbt börjat industrialisera. Både råvaror och färdiga produkter för industrin var dock i stor utsträckning importerade, och då man fortfarande låg en bra bit efter Europa och USA vid den här tidpunkten insåg Gadelius vilken enorm potential marknaden hade.

Med de kontakter Knut tagit på sin resa började han genast handla med regionen; järn och stål, trävaror, tändstickor, papper och Lux-lampor var några artiklar som fraktades den långa vägen runt klotet. 1904 slog man upp sitt första regionkontor i Singapore, där man bland annat sålde bilar, vilket vid den här tidpunkten innebar T-Fordar; man blev här faktiskt Fords första utomamerikanska försäljningsagent.

Punsch från Sverige - tandborstar från Japan

Handeln med Japan var från början blygsam: papper, stål och punsch var några produkter som letade sig från Sverige till Japan, och åt andra hållet åkte silke och tandborstar.

Två händelser skulle få Gadelius att accelerera i Japan: öppnandet av Sveriges första ambassad i landet 1906 och starten för den första skeppslinjen mellan länderna. Vår förste ambassadör, G.O. Wallenberg, var flottofficer och skeppsägare och han insåg mycket snart att Sverige behövde en direktlinje till Asien. Redan i april 1907 var AB Svenska Ostasiatiska Kompaniet bildat. I juli samma år öppnade Gadelius sitt första japanska kontor i Yokohama, strax sydväst om Tokyo. Några månader senare öppnade man kontor även i Osaka. Nu var man i Japan på allvar.

På allvar betydde dock inte automatisk framgång. Försäljningen var blygsam i början och många skosulor nöttes under eviga försäljningsbesök. Men Gadelius insåg att det helt enkelt är så det fungerar i Asien, och kanske framför allt i Japan. Man måste först etablera en känsla av förtroende hos kunden, och förtroende är ju något man får med tiden, då man bevisat att man håller sitt ord och levererar det man specificerat på utsatt tid. Och inte minst att man finns i landet på lång sikt, så att det inte blir problem längre fram vad gäller reservdelar och service. Knut var övertygad om att det skulle bli bättre vad det led, då han var mycket noga med att enbart handla med produkter av hög kvalitet och med en teknisk överlägsenhet som attraherade kunderna. Han var också noga med att poängtera långsiktigheten i företagets närvaro i landet. Som företagsmotto valde han “För Japan, med japanerna”.

Lux-lampan - den första storsäljaren

Den tekniskt överlägsna LUX-lampan var en av de första storsäljarna. Knut Gadelius till höger.

En av de första storsäljarna var Lux-lampan, en mycket stor innovation för sin tid då den lyste med samma styrka som 700 normala lampor. Det var den enda produkten man visade på sitt första mässdeltagande i Japan 1907, men den fick ett ordentligt genomslag då den användes för att lysa upp mässhallens entré; inget någon kunde missa. Nästa stora mässa hölls i Tokyo 1914, och där visade Gadelius motorer från Diesel, Polar, Bolinder och Penta, maskiner för tillverkning av tändstickor från Ahrens och så den fortfarande populära Lux-lampan. Man visade också en brandpump från Ludwigsberg som rönte stor uppmärksamhet då den var kompakt och kraftfull trots liten motor. Den var med och räddade många hus och fabriker i det ofta branddrabbade Japan med tät bebyggelse i nästan enbart trä och papper, inte minst vid den stora jordbävningen 1923.

Japan, som hade stora utgifter på grund av sitt kolonialstyre och sin militära verksamhet i Asien, hade svårt med finanserna vid den här tiden. Första världskriget kom då som en räddning. England och Tyskland övergav i princip sin närvaro i östra Asien och Japan fick i princip monopolställning som modern industrination i regionen. Exporten ökade dramatiskt och Gadelius affärer började blomstra.

Under mellankrigstiden gick det generellt sett bra. Japan byggde upp sin industri vartefter och många innovativa svenska produkter fann tacksamma kunder. Ångturbiner från STAL, AGA-fyrar, luftförvärmare från Ljungdahls, kompressorer från Atlas, fabriksutrustning från Sandviken, kullager från SKF, utrusning för pappersmasseindustrin från Kamyr och järnpulver från Höganäs var några framgångsrika produkter.

Knut Gadelius var en arbetsam människa och den stora kärleken tog han sig tid till först vid 48 års ålder, 1912, då han gifte sig med Gabriella Fahlcrantz, 26 år. Paret fick sju barn, fem pojkar och två flickor, varav sex barn som fick hb hbåde svenska och japanska förnamn.

Knut Gadelius fick problem med gulsot och han avled i Sverige 1932. Äldste sonen Taro var bara 19 år så under tiden fram till en bit efter andra världskrigets slut styrdes firman av senior svensk personal.

En svensk ångturbin från STAL på plats i Japan.

40-talet - en mörk period 

Under andra världskriget blev affärerna givetvis lidande, även om en del produkter kunde säljas till den industri som trots allt måste hålla igång; luftförvärmare och gruvutrusning var två sådana kategorier. När kriget var över var dock företaget nära ruin och problemen hopade sig. De stora problemen var dels att den japanska valutan var extremt labil - det rådde i princip hyperinflation - och att Japan var ockuperat av USA; all handel krävde komplicerade tillstånd. Det var först 1949 som en fast växelkurs mot dollarn kunde införas och handeln blev fri igen.

På 50-talet började Japan kunna bygga upp sig igen på allvar. Industrin växte som aldrig förr och Gadelius såg bättre tider, nu med Taro Gadelius vid rodret. Den kraftiga expansionen av all slags industri hade dock en baksida: den medförde storskalig miljöförstörelse. Detta kunde dock Gadelius skickligt utnyttja genom att sälja in teknik för att minska utsläppen. Ljungströms luftförvärmare och elektrostatiska sotfilter från Fläkt passade bra på denna nya marknad. Under denna period gick Gadelius från att vara ett renodlat handelshus till att även starta egen produktion i Japan på licens från svenska och andra företag.

Japanska broschyrer för produkter från SKF och Atlas från 30-talet.

Familjeföretagsepoken slut

Under 60- och 70-talen funderade familjen över hur man skulle se på sitt ägande av företaget. I Sverige hade man infört en arvsskatt på 70% vilket skulle tära hårt på kapitalet när en ny generation tillträdde. Desutom var ingen av grundarens barnbarn intresserade av en karriär i firman. När så oljeshocken 1973 slog till bestämde man sig för att hitta en köpare. Det blev Fläkt, den gamle partnern, som tog över ägandet 1979. Idag är det andra ägare, men ägandet har utan avbrott varit svenskt.

Nu, 108 år efter starten i Yokohama, är Gadelius ett handelshus med en mycket bred katalog av produkter. Vi hittar bland mycket annat bygghissar från Alimak, tubfyllningsmaskiner från Norden, 

treglasfönster från Elitfönster, kirurgiska verktyg från Stille, produkter för tryckerier och för räddningshjälp vid katastrofer. På export från Japan går tågkomponenter och elektronik.

Den erfarenhet och det nätverk som Gadelius tillskansat sig under ett drygt århundrade kan inte överskattas. Man fortsätter att vara ett mycket viktigt brofäste för många företag som vill komma in på världens tredje största marknad. VD Gösta Tyrefors beskriver dagens Gadelius så här: “Vi är en bra partner för svenska företag i specifika nischer där vi är starka, t ex medicinteknik, maskiner och utrustning till farmaceutisk industri, bygg och anläggningsindustri, mm. Vår styrka är att vi är mer kostnadseffektiva än ett litet eller medelstort dotterbolag men lika transparenta och lätta att jobba med.”

11:e oktober öppnas Japan för visumfritt individuellt resande

Om du redan läst det här inlägget, så kan du kolla in en uppdatering längst ned.

Igår offentliggjorde premiärminister Fumio Kishida landets planer för att återbörda Japan till det normalläge som rådde före pandemin. Den 11:e oktober blir det återigen möjligt att resa till Japan utan att ansöka om visum. Då får man återigen ett automatiskt turistvisum i passet när man anländer, något som gäller för 68 länder Japan sedan tidigare tecknat avtal med om detta. Man slipper då dessutom kravet på att boka resandet via en registrerad resebyrå; man kan alltså boka biljetter och logi direkt hos respektive flygbolag och hotell. Gränsen för antalet inresande per dag, som idag är 50,000, lyfts bort.

Kishida väntade nog med flit några dagar extra då han insåg reklamvärdet i att berätta det hela i ett tal vid FNs generalförsamlings möte där han deltar i dagarna. Bra plats och tidpunkt för att nå ut till alla i hela världen som väntat på denna nyhet.

Vackra höstfärger i Japan.

Foto: Atul Vinayak via Unsplash

Man kan nog utgå från att resebranchen hade en viss förhandsinformation om att detta var på gång. Sedan igår pågår nämligen Tourism Expo Japan 2022 i mässhallarna Big Sight nere vid Tokyobukten. Det är en av världens största turismmässor och det är nu två år sedan den hölls senast, då covid-19-läget i fjol gjorde att de flesta större evenemang inte gick av stapeln. Helt klart är att branschen vädrar morgonluft igen, och att man kommer att jobba hårt för att så snabbt som möjligt komma upp i de siffror som gällde under åren före pandemin. 2019 kom det nästan 32 miljoner utländska besökare till Japan.

UPPDATERING 2:a oktober

Det är fortfarande inte helt genomskinligt, mest för att japanska byråkrater inte kan förklara saker på ett lättydligt sätt.

Men, om du har ett bevis på tre vaccinationer (med godkända vaccin - se lista här nedan) ELLER ett PCR-test med rätt resultat utfört inom 72 timmar före flygets avgång, så är det inget test vid ankomst och ingen karantän och det är fritt fram att röra sig fritt i landet. Sedan måste man förregistrera sig på något som kallas My SOS antingen på webben eller an app med samma namn i telefonen.

Mera info här (inte speciellt väl organiserat, tyvärr - hur man designar information finns inte i läroplanen någonstans i Japan, så vitt jag vet).

https://www.mhlw.go.jp/stf/covid-19/bordercontrol.html

https://www.hco.mhlw.go.jp/en/

Då olika länder behandlas på olika sätt så är det viktigt att du inte åker till något land som inte är samma grupp som Sverige, den blå gruppen, på vägen hit.

Godkända vaccin:

COMIRNATY / Pfizer

Vaxzevria / AstraZeneca

Spikevax / Moderna

COVAXIN / Bharat Biotech

Nuvaxovid / Novavax

Snart öppet för normalt individuellt resande till Japan!

Äntligen, äntligen, äntligen kan vi skriva om att Japan lättar på reglerna för inresor för utländska turister.

Förra onsdagen, den 7:e september, blev det möjligt att komma hit utan att man måste köpa en paketresa med fastlåst schema och med en ständigt närvarande färdledare.

Det som gäller i skrivande stund kallar man "self-guided tours". Man måste i och för sig boka flyg och hotell hos en registrerad resebyrå, men sedan är man fri att att åka omkring med ett eget schema, äta var man vill, etc. Något PCR-test precis före avresan är heller inte det något krav nu, så länge man kan visa intyg på att man har tre vaccinationer. Samtidigt så höjdes det dagliga taket för inresande från 20,000 till 50,000.

En avsevärd lättnad av reglerna, men den ännu större nyheten är att regeringsrepresentanter redan pratar om att lätta upp helt och hållet. En kabinettsekreterare sa härom dagen att "vi kommer att titta på alla restriktioner, och det kommer vi att göra inom kort". Bakom detta ligger en lång och allt intensivare kampanj från resebranschen, varuhus och andra relevanta aktörer, som haft det svårt under pandemin. En annan faktor är att yenen inte varit lika lågt värderad gentemot den amerikanska dollarn på 24 år, med andra ord rekordbilligt att resa runt och uppleva Japan för utländska turister.

2019, året innan pandemin slog till, hade Japan nästan 32 miljoner utländska besökare. Under 2021 var den siffran 245,900! Så det är förståeligt att premiärminister Kishidas regering känner trycket. Nu låter det som om det kommer ett offentligt uttalande redan denna veckan, och att öppnandet av fritt resande förväntas bli aktuellt redan under oktober.

40 år i Japan and counting

Ska bara helt kort nämna att den 31:a augusti 2022 innebär 40 års engagemang med Japan för min del. Jag har några kollegor/kompisar som varit här en smula längre, men de är inte många.

Jag kom hit första gången 31:a augusti 1982. Då bara för ett knappt halvt år. Sedan hem igen för att jobba ett tag och sedan plugga japanska på Stockholms universitet ett år. Sedan i Japan på heltid från 1984 till 1995. 1995 till 2000 blev en period då adressen var Kungsholmen i Stockholm, men en GT före maten behövde man inte beställa på flyget till Tokyo, då värdar och värdinnor på flyget träffade mig nästan varje månad och visste vad jag ville ha.

Fyller kanske vartefter på detta inlägg med diverse tänk om vad som hänt i Japan sista 40 åren. Har haft lite mycket att pyssla med på sistone vilket har gjort bloggande en smula lidande. Ber om ursäkt för det!

Bilden här ovan är givetvis den japanska affischen för filmen Bladerunner som dels hade premiär just 1982 och dessutom var väldigt estetiskt inspirererad av dåtidens Tokyo (som inte skiljer sig så mycket från dagens Tokyo vad det estetiska anbelangar).

Issey Miyake har lämnat modevärlden för alltid

En av världens mest kända modeskapare har gått ur tiden. Issey Miyake gick härom veckan bort i cancer, 84 år gammal.

Han var tillsammans med sådana som Junko Koshino, Kansai Yamamoto, Tokio Kumagai, Mitsuhiro Matsuda (Nicole), Kenzo Takada, Rei Kawakubo (Comme des Garçons) och Yohji Yamamoto den första grupp av unga modeformgivare som blev riktigt stora både hemma i Japan och ute i världen med början i slutet av 70-talet. Till skillnad från den föregående generationen, med Hanae Mori som frontfigur (hon var den förste japanske kläddesignern att ha modeshow i både Paris och New York), där man tydligt såg influenser från dåtidens franska, engelska och amerikanska mode, så var denna nya samling formgivare mer experimentella och utmanande, med många intressanta nytolkningar av både västerländskt och japanskt mode, ofta i samma plagg.

Miyake studerade inte mode på anrika Bunka Fashion College (Bunka Fukuso Gakuin) som de flesta andra i samma japanska fack, utan grafisk design på Tama Art University. Han åkte sedan över för att studera i både Frankrike, där han efter studierna praktiserade hos Laroche och Givenchy, och USA, där han arbetade för Geoffrey Beene. Från och med 1970 var han åter i Tokyo där han grundade Miyake Design Studio.

Storsäljande serien Pleats Please med en revolutionerande teknik för att skapa permant plisering över hela plagget.

Foto: Miyake Design Studio

Han var en på många sätt revolutionerande formgivare med många innovationer vad gäller både textilmaterial, färger, klädmönster och sömnadsmetoder. Hans mest kända serie är numera långsäljande Pleats Please. Han lanserade även 1992 en serie dofter under namnet L'eau D'Issey som fortfarande är storsäljare.

Issey Miyakes svarta polotröja gjordes tydligen i över 100 exemplar för Steve Jobs, som hade den på sig varje dag på jobbet.

Foto: Tom Coates, Creative Commons-licens

Han blev faktiskt också en sorts "hovleverantör" av svarta polotröjor till Steve Jobs, som bar dessa som en del av sin oföränderliga "uniform" de sista ca 10 åren av hans liv.

Jag hade nöjet att träffa Miyake ett par gånger under slutet av 80-talet, då jag rapporterade om japanskt mode för både svensk och amerikansk media. En extremt kreativ och dessutom mycket sympatisk person som kommer att saknas.

Bergigt är bara förnamnet när man pratar om Japan

Japans yta består till ca 75% av berg (siffran kan variera något beroende av hur man definierar “berg”) och det är ett uppenbart faktum för alla som rest runt lite i landet och inte bara haft en trevlig vecka i Tokyo.

Beroende av just hur man definierar berg, så varierar antalet mellan 16,667 (Japanska Alpina Klubben) och 18,032 (Nihon Sanmei Souran - Guide till Japanska Bergsnamn).

De tre högsta bergen är Fuji (3,776 m) som sadlar gränsen mellan prefekturerna Shizuoka och Yamanashi, Kita (3,193 m) i Yamanashi och Hotaka (3,190 m) som delas mellan prefekturerna Gifu och Nagano. Det finns totalt 25 berg i landet som överstiger en höjd av 3,000 meter.

Japan har 265 vulkaner, varav ca 20 är aktiva. Fuji, som ju är en vulkan, har inte varit aktiv sedan 1707-1708, men den är inte död och att den vaknar till liv igen är bara en tidsfråga, enligt flera experter. På grund av dess höjd, kan man räkna med att även Tokyo-trakten, ca tio mil bort, kommer att utsättas för ett regn av vulkanisk aska den dagen det händer.

En intressant följd av den bergiga terrängen, är att japanska byggföretag blivit osedvanligt duktiga på att borra tunnlar och bygga broar. Om du har åkt Shinkansen mellan exempelvis Tokyo och Kyoto, så har du säkert tänkt på att tåget går igenom ett stort antal tunnlar. Samma sak om man åker bil samma sträcka.

Kanjitecknet för berg är 山 och det uttalas normalt “yama” om det står för sig självt och “san” om det är ett suffix till bergets namn, som till exempel “Fuji-san”. Det kan också uttalas “sen” eller, om det används i ett personnamn, “sa”, “yano” eller “yan”.

Två veckor efter mordet på fd premiärminister Abe

I morgon är det två veckor sedan före detta premiärministern Shinzo Abe mördades på en gata i Nara med ett primitivt, hemmabyggt gevär (eller kanske musköt är ett bättre ord). Hela Japan shockades. Det är extremt ovanligt med vapenvåld i landet, då det helt enkelt är väldigt svårt att skaffa en vapenlicens här, och det var ju också därför som vapnet var hemmagjort.

Jag är också skakad. Abe var ju inte "min" premiärminister, då jag som utländsk medborgare inte får rösträtt i Japan, och jag delade inte speciellt många delar av hans politiska åsikter, men att en politiker, eller för övrigt vem som helst, blir ihjälskjuten i Japan, och dessutom bakifrån, gör att man får svårt att sova ett tag.

Det har redan skrivits många spaltkilometer om Abe och hans långa tid som premiärminister, en ganska ovanlig egenskap i ett land där premiärministrar byts ut nästan årligen, så jag tänker inte försöka uppfinna hjulet ånyo. Bara några reflektioner.

Abe var ledare för den största fraktionen inom LDP - liberaldemokratiska partiet - och någon given efterträdare blev inte utsedd före hans plötsliga frånfälle. Fumio Kishida, den nuvarande premiärministern, tillhör istället partiets fjärde största fraktion. Hur Abes fraktion, utan bestämd ledare, kommer att fungera, både internt i fraktionen och gentemot partiets andra fraktioner, är idag en öppen fråga.

Kishida menar att han kommer att i huvudsak fortsätta i den riktning som Abe stakade ut, med ett starkt fokus på partnerskapet med USA på försvarssidan och en stärkt roll i Asien för att kontra Kinas expansiva mål. En skillnad mellan Kishida och Abe är att Kishida framhäver behovet av en inhemsk ekonomisk politik som inser behovet av en utjämning av ekonomiska klyftor och en höjning av reallöner för det stora flertalet.

Motivet bakom mordet var att gärningsmannen, en 41-årig arbetslös man med en del av sitt arbetsliv i den japanska militärflottan, hade fått sitt liv omkullkastat då hans mamma hade skänkt i stort sett alla familjens tillgångar till en religiös sekt som både på engelska och japanska kallas Unification Church (統一教会 - touitsu kyoukai/tååitsu kjååkai), uppenbarligen över 100 miljoner yen, ca 7,5 miljoner kronor. Enighetsrörelsen ska det tydligen heta på svenska om man läser dess svenskspråkiga webbsidor. Ett annat namn är Familjefederationen för Världsfred och Enighet. Kyrkan har sitt ursprung i Korea, men man har haft en japansk gren sedan 1959. Grundaren Sun Myung Moon fick snabbt bra kontakt med dåvarande japanske premiärministern Nobusuke Kishi, Shinzo Abes morfar, och tydligen har kontakten fortsatt över generationsgränserna sedan dess. Abe har hållit tal på evenemang som kyrkan hållit, givetvis intresserad av kyrkans breda nätverk av trosföljare och, likaledes givetvis, deras pengar.

Gärningsmannen hade ursprungligen för avsikt att mörda kyrkans ledare, men dessa hade på grund av pandemin inte besökt Japan på länge. Han beslöt sig istället för att skjuta Abe med anledning av hans endast lätt dolda koppling till kyrkan.

Det pratas nu om att regeringen borde se över hur denna och flera andra frireligiösa grupper egentligen fungerar i Japan. Det är nämligen legio att medlemmarna uppmanas att skänka pengar eller egendom till kyrkan, alternativt arbeta gratis eller för dyra pengar köpa diverse "magiska produkter" som ska skänka ägaren exempelvis mental frid eller frihet från fysiska sjukdomar. Allt för att garantera en expressbiljett till himlen när man själv eller någon nära och kär person avlider. Denna form av bedrägeri är ju ett av världens äldsta exempel på denna konstart, men som av en för mig dunkel anledning (läs: pengar och politisk makt) inte klassas som ett lagbrott.

Även om jag inte hyser någon större förhoppning om en förändring av synen på dessa organisationer från statens sida, så kan man kanske bara hoppas lite att ett mord på öppen gata av en premiärminister kan få något att hända på den fronten.

En annan förändring som detta dåd kanske kan medföra, är att polisen och andra instanser äntligen börjar förstå hur internets mörkare hörn uppmuntrar extrema idéer och ageranden. Jag skulle tro att man nu inser att det förmodligen finns ett antal andra personer i landet med liknande idéer och med liknande ritningar för tillverkning av handeldvapen i hemmet, och att man anstränger sig för att gripa dem innan något liknande händer igen.