Japan Airlines startar nytt budgetflygbolag lagom till OS 2020

JAL - Japan Airlines - meddelade igår att man ämnar starta ett nytt lågprisbolag som ska börja flyga lagom till sommar-OS i Tokyo 2020. 
Man har redan idag en närvaro i lågprissegmentet tack vare en tredjedels ägardel i Jetstar Japan, delägt med bland annat autralienska Quantas, men denna nya satsning signalerar ett generellt ökat intresse av just lågprissegmentet. Japan har idag en relativt låg andel i just denna marknad - bara ca 10% av de japanska passagerarna återfinns här - men man förväntar sig en ökning till internationellt normala 30%. 

Det nya bolaget, ännu inte namngett, väntas flyga framför allt på utrikeslinjerna till Asien, Europa och Nordamerika, medan Jetstar blir ett i huvudsak inrikesbaserat bolag. Huvudbasen väntas bli Narita.

ANA - All Nippon Airways - Japans största flygbolag och JALs tuffaste konkurrent, har sedan tidigare meddelat att man slår ihop sina två lågprisbolag, Peach Aviation och Vanilla Air, och utökar sina linjer inom Asien lagom till OS.

All denna aktivitet har givetvis att göra med den väntade kraftiga ökningen av passagerare till och från Japan inför OS och även efter spelen. Siffrorna får hela tiden revideras uppåt, då landet har, så att säga, tagits på sängen av det mycket stora antalet besökare de sista åren. Nu är prognosen 40 miljoner årliga besökare före 2020 och 60 miljoner före 2030.

Vackra blommor vid kejserliga palatsparkens vallgrav

Nu har förvisso körsbärsblomningens absoluta topp passerats för i år här i Tokyo-trakten, men för er referens till nästa år så vill jag introducera Chidorigafuchi, i mitt tycke en av de allra bästa platserna i stan för att beskåda alla vackra blommor. Så här kan det se ut på kvällen när det blommar som mest.

Det är alltså en liten del av vallgraven runt kejserliga palatset ni ser här. Det är precis vid en sväng i vallgraven, nära station Kudanshita på T-banelinjerna Shinjuku, Hanzomon eller Tozai. På väg från stationen går man dessutom förbi ett klassiskt ställe för alla fans av 70-tals-rock: Nippon Budokan, den gamla sumo-arenan, där “alla” stora rockband bara måste ha en konsert på den tiden. Det blev ganska många “Live at Budokan”-plattor så småningom.

Märk att man ser Tokyo Sky Tree, världens högsta torn (dock ej byggnad; där slår Burj Khalifa i Dubai rekordet) i mitten av bilden. Vallgraven, som den sett ut i hundratals år, med det modernaste Japan har att uppvisa som kontrast i bakgrunden.. Fint!

Europeiska bilar säljer bra i Japan

En av Donald Trumps ständiga predikningar handlar om att USAs handelsförhållande med omvärlden är väldigt orättvist; USAs handelsunderskott med resten av världen handlar enbart om att alla andra länder helt enkelt utnyttjar alla föregående presidenters ovilja att ta en fight. 

Det finns förvisso artificiella handelshinder både här och var, men i så fall handlar det om handelshinder riktade mot alla utländska producenter i syfte att skydda de inhemska producenterna från bättre och/eller billigare importvaror; Japan importerar t ex mycket lite frukt och grönsaker då man vill skydda det inhemska jordbruket. Men argumentet att länder har för avsikt att sabotera enbart USAs exportförsök har i princip ingen giltighet.

Detta kan man t ex se i den senaste statistiken över import av utländska bilmärken till Japan (dvs exklusive japanska märken som tillverkats i fabriker utanför Japan). Den har nu slagit nytt rekord (om man undantar 1996) i och med att utländska bilmärken idag har en marknadsandel av 9,1%, en ökning med hela 1,7% sedan året innan, vilket motsvarar 303,920 fordon. Det kan låta lite, men om man betänker att Japan har inte mindre än sju stora och starka inhemska tillverkare med landsomfattande servicenät, så är det en bedrift.

Problemet för Trumps argument är att amerikanska bilar nästan inte finns med i dessa siffror, men inte av den anledning som Trump verkar vilja tro. Det är ytterst sällan man ser en amerikansk bil på Tokyos gator, samtidigt som det vimlar av Mercedes, BMW, Volkswagen, Audi, Range Rover, Porsche och, ja, även Volvo. Mercedes-Benz är största importmärket, följt av BMW på silver- och VW på bronsplats. Det handlar helt enkelt om att de europeiska bilföretagen, och då framför allt tyskarna, investerat mera i försäljningsorganisationer, servicenät, marknadsföring och reklam. Och dessutom byggt bilar som faller japanerna i smaken. 

Som den okunnige och studieovillige person Trump är, så förstår han förstås inte att USA hade haft ett bättre läge när det gäller att förbättra handelssiffrorna om han hade valt att stanna kvar i Trans-Pacific Partnership.

ANA får Airline of the Year Award för tredje gången

All Nippon Airlines, ANA eller, som det heter på japanska, Zen Nihon Koku (oftast förkortat till Zennikku), är Japans största flygbolag; ett välförtjänt resultat av ett gediget kvalitets- och säkerhetsarbete under många år. Detta visar sig också i ett antal fina utmärkelser man fått senaste åren. Bolaget har erhållit Skytrax’ “5-star-rating” sex år i rad; man har fått utmärkelsen för bland annat “World’s Best Airport Services” och “Best Airline Staff in Asia”. Härom veckan fick man så ta emot Air Transport World’s Airline of the Year Award 2018. Detta blir andra gången man får detta pris på fem år och man blir dessutom enda flygbolaget i Asien som fått priset tre gånger. Att man där konkurrerat med bolag som Singapore Airlines säger en hel del.

Jag flyger mycket gärna ANA, även om både JAL och flera av lågprisbolagen har knappat in ordentligt; kanske speciellt JAL som verkligen gjort en rejäl comeback efter att ha varit nära konkurs för åtta år sedan. Att ANA är mycket punktliga och har duktig och trevlig personal både i luften och på marken (och även för att de är det enda japanska flygbolaget i Star Alliance, får jag väl erkänna) gör att jag oftast väljer dem när jag flyger inrikes.

Tröjor för ramen-entusiasten från Uniqlo

Den japanska klädkedjan Uniqlo, som öppnar sin första butik i Sverige till hösten, har precis släppt en serie t-tröjor med temat “berömda ramen-restauranger”, eller ska vi säga “japanska ramen-krogar som är speciellt inne just nu”. De restauranger som pryder tröjorna är Setagaya (Tokyo och andra platser i Japan och New York), Menya Musashi (Tokyo), Ebisoba Ichigen (Sapporo), Afuri (Tokyo och Portland, Oregon), Hokkaido Ramen Santoka (olika platser i Japan) samt ippudo, den förmodligen mest internationellt spridda japanska ramen-kedjan.

Ramen-entusiasterna, som växer lavinartat i antal, får passa på, då serien mest troligt är en tidsbegränsad produkt.

10 irriterande saker i Japan (med tonvikt på Tokyo)

Det finns som bekant inget paradis på jorden och Tokyo är givetvis inte något undantag. Här finns både mycket stora fördelar och många både små och stora nackdelar. Idag ska vi gå igenom en lista över tio irriterande aspekter av livet i en japansk storstad; saker som man lär sig leva med men som man gärna skulle vilja ändra på. Listan har ingen speciell rangordning.

1. Dränering - vad är det?

Gatorna i Tokyo verkar nästan vara specialbyggda för att man som fotgängare ska bli våt om fötterna. Det verkar nämligen som om ordet dränering inte finns i japanskan (jo, det finns så klart - haisui, 排水), då gatorna blir fulla av vattenpölar så snart det regnar lite. Ojämna och felvinklade ytor gör att avrinningen funkar dåligt, helt enkelt.

2. Varmvatten - var god dröj

I hemmen har man givetvis varmvatten, men man har ingen stor varmvattenberedare som går för jämnan och ser till att varmt vatten är omedelbart tillgängligt. Istället så har man små värmare som går igång först när man vrider på varmvattenkranen. Detta gör att man måste spola bort några liter kallt vatten innan det börjar rinna varmt vatten. Både tiden och vattnet känns bortkastat.
På många toaletter, både i hemmet och på offentliga lokaler, så har man inget varmvatten alls. Det är väl dels en kostnadsfråga, men också någon sorts tradition som säger att man inte behöver varmvatten för att tvätta händerna efter ett toabesök. Hotell har oftast ordentliga varmvattenberedare, så där brukar det fungera som i Sverige.

Det vimlar av gator som ser ut så här så fort det regnar lite.. Dränering är inget högprioriterat område i detta land.

3. Tunt toalettpapper

För att fortsätta på toalettemat, så är det irriterande när toapapperet är så tunt och samtidigt så hårt lindat på rullen att det är svårt att få grepp om det. Det är också jobbigt när det tunna papperet går sönder när man ska torka sig där bak. Detta gäller framför allt offentliga toaletter. Hemma kan man givetvis själv välja en tjockare variant. Generellt gäller dock att japanskt toalettpapper är tunnare och mjukare än i många andra länder.

4. Hög vattennivå i toaletten

Förmodligen beror detta på att japanerna helst inte vill producera några genanta ljud när de sitter på toastolen. Högre vattennivå ger lägre fallhöjd och mindre ljudeffekter. Det är dock inte så kul att glömma bort hur det ser ut nere i stolen och doppa handen i sin egen avföring när man torkar sig.

5. Mindre gott vatten

Vatten är generellt mera klorerat i Japan, åtminstone i miljonstäderna. Bor man i ett äldre hus så kan dessutom ledningarna vara gamla och ge vattnet sämre smak. De flesta använder därför någon form av filter till kranvattnet eller köper vatten på flaska. Man minns med saknad det goda vattnet ur kranen hemma i Norrland, där vi fick vatten från en kallkälla uppe i backen.

Landet med världens tunnaste toalettpapper är förmodligen Japan..

6. Kalla bostäder

Detta är ju känt sedan länge. Stora delar av Japan har inte bostäder som är byggda för temperaturer under plus 10 grader. Dålig isolering och undermålig teknik för uppvärmning. Detta gör att familjemedlemmar tenderar att umgås i ett enda rum (oftast rummet med TV-apparat) som de värmer upp under den vakna delen av dygnet. Resten av bostaden har då i princip utomhustemperatur. Den dåliga isoleringen gör givetvis också att bostaden släpper in de högre temperaturerna på sommaren. Att varken behöva värma eller kyla bostaden är med andra ord reserverat för välsignade men alldeles för korta perioder på våren och hösten. 

7. Dålig ventilation

Hög luftfuktighet kombinerat med ofta dålig ventilation gör att mögelsvamparna frodas. Ett badrum utan fönster och med undermålig fläkt blir snabbt svart av mögel, så den japanska hustrun (som det oftast är) står regelbundet och skrubbar med allehanda antimögelmedel. Är man här konstant så blir man van och glömmer bort det hela mellan svampanfallen, men har man varit i Sverige en stund så är mögeldoften på många ställen i Japan mycket uppenbar. 

8. Trångt på tåget

En av de mest spridda bilderna av moderna Japan är de sprängfyllda tågen, framför allt under morgonrusningen. Den linje som tar oss in till Shibuya, Den-en Toshi Line, fraktar ca 80,000 personer i timmen under morgonrusningen, vilket sägs vara nästan dubbelt så många som tågen är designade för (100% beläggning definieras som det antal personer som kan antingen sitta eller stå och hålla i en rem eller en stång, vilket redan det är en ansenlig mängd människor då tågen enbart har längsgående bänkar och många remmar att hålla i). Har man frihet att själv bestämma var och när man ska arbeta, så är det lätt att undvika den värsta tiden på dagen, men de gånger man ändå tvingas åka i rusningstid så undrar man om det inte vore möjligt för japanska företag att kanske låta de anställda jobba hemifrån någon dag i veckan, så att eländet blev en smula lindrigare.

9. Korta, intensiva ledigheter

Japanerna är ju kända för att jobba mest hela tiden, och den bilden stämmer bra med verkligheten. Om man har ledigt, så brukar det bli några dagar till en vecka i början av maj, en liknande period i mitten av augusti och en till runt nyårshelgen. Det är svårt att ta ledigt några andra delar av året, vilket betyder att de flesta japaner som vill ut och resa måste göra det under få och korta perioder. Det är med andra ord ganska jobbigt att resa under dessa lediga dagar, då vägar, tågstationer och flygplatser är knökfulla av resenärer. Fördelen är givetvis att det omvända också gäller; när de flesta japaner inte är lediga, så är det relativt lätt att få plats på tåg, flygplan, hotell och värdshus.

10. Hög ljudnivå

Detta gäller inte generellt, då japaner oftast är väldigt måna om att inte störa andra, men det finns åtminstone två fenomen som kan vara störande om det blir för mycket av det hela. Dels så är det många krogar och barer som inte tänkt på ljudnivån när de inrett lokalen. Akustikplattor eller andra ljudabsorberande material är en sällsynt detalj i inredningen och sorlet kan bli så högljutt att det blir svårt att föra samtal vid bordet. Antingen är detta på grund av okunskap eller så är det en tanke bakom, då man ju med visst fog kan mena att en “festlig stämning” kan locka folk. Det andra fenomenet är boso-zoku (bååsååzoku), ungefär “vettvillinggänget”; unga grabbar med motorcyklar utan ljuddämpning som åker upp och ned för gator och retar upp folk genom att frenetiskt vrida på gasen upp och ned för att sprida så mycket oljud som bara är möjligt. Gärna framåt småtimmarna så att man kan väcka upp hela stadsdelen. Man skulle önska att japanska polisen kunde sätta åt dem lite hårdare, genom att förslagsvis ge kraftiga böter och kanske beslagta motorcyklarna tills dess att boten är betald och ljuddämparen är återmonterad.

Hur man åker in till centrala Tokyo från Haneda Airport

I ungefär samma takt som strömmen av utländska turister till Japan växer, så upptäcker allt fler fördelarna med att flyga till Haneda istället för till Narita. Haneda ligger nämligen inne i staden, nere vid Tokyo-bukten, och Narita ligger ca åtta mil åt öster, sett från centrala Tokyo, i grannprefekturen Chiba. Tokyo är dock icke att förglömma en gigantisk stad, så även om du flyger in till Haneda, så kan det, beroende av var du ska bo, ta en stund att ta sig från flygplatsen även i Hanedas fall. Men om du inte tänker bo i stadens allra östligaste delar, så är Haneda oftast det bekvämare alternativet. Eftersom Haneda är Tokyos huvudsakliga inrikesflygplats, så finns här också flyg till i princip alla flygplatser i landet som hanterar trafikflyg. Ska du alltså genast vidare till annan ort i Japan, så är Haneda det självklara alternativet. Narita har numera förvisso även inrikesflyg, men inte med samma stora mängd destinationer att välja emellan. 

Nackdelen med Haneda för nordborna är att de inte kan flyga direkt från Skandinavien. Det är i dagsläget bara tre europeiska flygbolag som flyger på Haneda: British Airways, Lufthansa och Air France. Man måste alltså först flyga till London, Frankfurt, München eller Paris för att byta plan. Men ska man ändå åka ned till kontinenten, eller kanske någon större destination i Asien innan Japan-resan, så är Haneda ett alternativ att överväga.

När man väl anländer till Haneda lägger man märke till att den är både snyggt och praktiskt ritad. Trots att detta är Japans största flygplats, så känns den inte gigantisk på det sätt som t ex Frankfurt kan upplevas. Det går relativt lätt och snabbt att ta sig både in och ut från flygplatsen.

Har man passerat passkontrollen och fiskat upp sitt bagage från bandet, så föreligger ett antal alternativ för att ta sig vidare. Det finns två olika rälsbundna metoder; Monorail (officiellt Tokyo Monorail Haneda Airport Line) och Keikyu Line. Monorail stod klar i september 1964, precis i tid till Tokyo-olympiaden. Den tar dig till Hamamatsu-cho, en station på JR Yamanote Line med vilken du kan ta dig till knutpunkter som t ex Tokyo, Ueno, Ikebukuro, Shinjuku eller Shibuya. Keikyu Line tar dig till Shinagawa, också den på Yamanote Line, där du kan byta till lokala tåg eller Shinkansen. Med Keikyu Line kan man faktiskt också åka ända till Narita genom att den länkar upp sig till t-banelinjen Toei Asakusa Line och så småningom till Keisei Line. Keikyu Line är snabbaste sättet att ta sig in till “centrala” Tokyo; bara 12-13 minuter in till Shinagawa om man tar ett tåg som är markerat med Limited Express eller Airport Limited Express.

Två bussföretag trafikerar Haneda: Airport Limousine Bus och Keihin Kyuko Bus. Limousine Bus kan vara det mest praktiska alternativet, då man dels åker till Tokyo City Air Terminal, Tokyo Station, Shinjuku Station och Kichijoji Station, men också stannar vid ett antal hotell. Om ditt hotell finns med på förteckningen du kan läsa vid biljettkassan inne i terminalen, så är nog bussen det överlägset bästa alternativet. Keihin Kyuko Bus åker till Tokyo respektive Shibuya Station.

Problemet med bussarna är givetvis att man är helt och fullt i den rådande trafikens våld. Beroende på tid på dagen och månaden så kan restiden variera betydligt. Mellan Haneda och Shinjuku station kan det ta mellan 28 och 55 minuter, enligt bussbolaget.

Sedan finns det förstås taxi och här varierar givetvis priset kraftigt beroende av vart du ska och hur trafiken ser ut.

Hur du än bär dig åt, så kommer du förmodligen att trivas i denna otroligt stora men otroligt trevliga stad när du väl tagit dig in i den.

Tidig körsbärsblomning i år

Vi kan se fram emot en ovanligt tidig och varm vår här i Japan (om man inte lider av pollenallergi, förstås). Nu på torsdag, den 15:e mars, kommer termometern att visa hela 23 grader mitt på dagen, en temperatur som normalt inte brukar kunna upplevas förrän under andra halvan av maj månad. Detta innebär bland annat att säsongen för körsbärsblomning och blombeskådningsfester också tidigareläggs.

En tidig och ovanligt varm vår ger tidigare körsbärsblomning i Japan. 

Bilden är lånad från weathermap.jp (se länk i texten).

I år beräknas blomningen i Tokyo-området att starta den 18:e mars och nå fullskalig prakt mellan den 24:e mars och den 1:a april. På sajten sakura.weathermap.jp kan man se tidsperioder för hela Japan, och den uppdateras två gånger i veckan. 

Om ni tänker besöka Japan under de närmaste veckorna så får ni passa på att beskåda blomprakten. Mycket vackert även om det i de större städerna kanske kan bli lite trångt i parkerna, då det är nästan obligatoriskt att man ska passa på att njuta av blommorna under den korta tid de sitter på träden.