God Jul från Japan

Vi har en nedstämd jul detta år då en av våra nära och kära precis gått bort. När det finns lite marginal i sinnet ska vi skriva lite om hur en buddistisk begravning går till i Japan. Tills vidare så är jag extremt tacksam för alla nära vänner som jag har äran av att känna i livet! Hoppas ni känner av den här min känslan fastän många av är geografiskt sett långt borta! Jag håller av er oerhört!

En fin uppvisning av den här känslan av "kompis", "kärlek" eller kanske bara "kund" är ovanstående bild från en av favoritkrogarna. På en svart tavla raddar man upp månadens födelsedagsbarn, både anställda och stamkunder.. Jag finns där, den sjätte. ダーグさん。Daagu-san.. Gissa om det är gott!?? Har haft minst 50 kunder där - alla lika nöjda!

Kamera med inbyggd makeup-funktion från Casio

Japanska damer tillhör den översta kategorin på listan över kvinnor som bryr sig om sitt utseende. Detta finansierar en enorm industri med skönhetssalonger, frisörer, makeup-artister, bad- och massageinrättningar, tidskrifter och böcker om skönhetsvård och - givetvis - några av världens största företag inom kosmetik och hudvård.

En annan symbol för denna fixering vid sitt utseende är Print Club, Purinto Kurabu eller purikura, de fotoautomater som låter en ta foton på sig själv, antingen med diverse förinställningar som optimerar hudton, makeup och ögonstorlek eller så med en sorts inbyggd Photoshop som tillåter en att redigera fotot i efterhand innan man trycker ut det. 

Nu har Casio precis kommit med en kamera som sköter detta var som helst utan behov av någon stor låda man ska fotografera sig i (fast utan de ofta överdrivna effekterna hos Purikura, som t ex gigantiska manga-ögon). Modellen heter Exilim EX-TR70 och innehåller ett Makeup Mode där man enkelt kan se till att få en vacker och vit hy där programmet helt enkelt målar över färgskiftningar, dålig hy eller andra skavanker. Det verkligt nya i kråksången är att detta makeup-läge även fungerar vid videofilmning.

En kvinnas hy ska vara vit och len om man frågar japanska skönhetsexperter..

Foto: Casio

Då modellen kostar över 8,000 kronor (ca-pris) i Japan, kan man förstå att det finns en marknad hos de damer som bryr sig om hur de ser ut på bild.. Kamerans design är också speciellt framtagen för kvinnor, då den mera liknar en dyr puderdosa än en kamera.

Om man frågar undertecknad, så känns det hela ganska patetiskt. Kan inte annat än tro att det snarare sänker än höjer en dams självförtroende.

Mera info här för den nyfikne.

Toshiba, Fujitsu och VAIO ryktas tala om sammanslagning av PC-divisioner

PC-branschen fortsätter sin relativa kräftgång med minskade försäljningssiffror på senare år. Tendensen har dock varit synlig länge för den som följt med. Med samma Intel-processorer i de flesta maskiner och med samma WIndows som operativsystem, har de olika märkena inga direkta konkurrensfördelar gentemot varandra, så det blir ett “lopp mot botten” där det till slut bara handlar om pris. Små eller inga marginaler tvingar då företag att antingen sälja ut PC-divisionen, som t ex IBM och Sony har gjort, eller försöka gå ihop med någon annan aktör för att få volymfördelar.

SONYs VAIO-serie har erbjudit några av de mer estetiskt högstående japanska PC-produkterna. Sedan 2014 står det inte längre SONY på burkarna, då man då sålde ut märket som nu alltså bara heter VAIO.

Detta är inte bekräftat, men ett starkt rykte säger att Toshiba, Fujitsu och VAIO (gamla SONYs PC-avdelning) nu för diskussioner om att slå ihop respektive företags PC-divisioner. Det låter mycket troligt, för att inte säga nästan oundvikligt, men frågan är om det bara blir en tillfällig lösning. Vi är i princip redan framme vid en punkt då våra mobiltelefoner är kraftiga nog för att klara de flesta av våra normala PC-baserade arbetsmoment. Varför ha både en PC och en telefon om man enkelt kan para en mobil till en stor skärm och ett tangentbord på kontoret eller hemma? Med andra ord: de PC-tillverkare som inte har en hyfsad närvaro i den mobila IT-världen kommer att få en allt svårare sits.

En kombinerad bärbar dator och platta från Fujitsu.

De japanska PC-tillverkarna lever idag i skuggan av kineser och amerikaner; Lenovo, HP och Dell är jättarna idag (för att inte tala om Apple, som vi inte inberäknar i denna diskussion om marknaden för Windows-baserade PC). Toshiba äger 4,2 % av den globala PC-marknaden och Fujitsus andel är ringa 1,7%.

Sjukhus och tandkliniker i Tokyo där man talar engelska

Skulle man råka bli sjuk eller få ont i en tand när man är i Japan så är det ju tyvärr så att många sjukhus och tandläkare inte klarar något annat språk än japanska. Har du då inte någon japansktalande bekant som kan hjälpa dig, så ligger du lite risigt till.

Svenska ambassaden har en förteckning över sjukhus och tandkliniker där det finns personal som kan engelska (eller t o m svenska i ett fall). Här är länken till den.

Prylar med inbyggd värme under den kalla japanska vintern

Även om det fortfarande är tjugo grader mitt på dagen här i Tokyo-trakten, så kryper det på kvällarna nu ned mot under plus 10 och det börjar kännas lite ruggigt inomhus. Snart dags att slå på golvvärmen i lägenheten.

Datormus med inbyggd värme!

Foto: Thanko

Som vi skrivit om tidigare, så är de flesta hus i Japan inte ombonade på det sätt som vi är vana vid i Sverige. Isoleringen är minimal och fönstren har oftast bara en glasskiva. Detta i kombination med höga energipriser gör att folk bara värmer upp sin boyta när man är hemma, oftast enbart i det rum där man för ögonblicket befinner sig. Centralvärme finns oftast inte, så man drar fram bärbara element (gas, fotogen eller el) ur garderoberna när det börjar bli kallt. Sedan har vi givetvis kotatsu, det låga bordet med inbyggd värme, som finns i de flesta hem i landet.

Denna apparat håller din kaffekopp varm under den kalla vintern och kyler dessutom din kalla dryck på sommaren!

Men ska man sitta och arbeta vid datorn på kontoret så kan det kännas kallt ändå då rummen inte hinner bli helt uppvärmda då man ju stänger av värmen när man går hem för kvällen. Till hjälp för de kalla händerna på tangentbordet har vi här ovan ett par fingervantar med inbyggd värme, levererad via en USB-sladd. Till detta kan man sedan addera en värmefilt över knäna och ett par eluppvärmda tofflor på fötterna (alternativt en värmematta under skrivbordet). En liten värmeplatta för kaffekoppen är också bra att ha på skrivbordet, då drycken annars svalnar snabbt. 

Det är verkligen inga eleganta lösningar och en ständig fråga är givetvis varför ett land som bygger fantastiska bilar, motorcyklar, shinkansen-tåg och till och med rymdfarkoster inte kan bygga bekväma hus. Det enkla svaret är helt enkelt att man prioriterar annat istället. Man ser det inte som ett problem att man måste frysa inomhus.

Fetare japaner blir ny marknad

Ny specialtidning för den något rundlätte japanske mannen - Mr Babe.

Japaner, som med undantag för sumo-brottare var smala som stickor för 30 år sedan, börjar nu växa på bredden med allt större fart. Ändrade matvanor med mera västerländsk mat, ökad stress och ingen tid för idrott brukar förklaringen heta. Oavsett orsakerna, så är det nu ett faktum att ungefär 30% av männen har ett BMI över 25. 

Härom veckan kom första numret av Mr Babe, en tidning som riktar sig till överviktiga män i 30-årsåldern och uppåt. Meningen är att försöka ge män med en rundare figur råd och tips kring klädval och personlig grooming för att hjälpa dem att stärka sitt självförtroende.

På första numrets omslag ser vi den ständigt något korpulente skådespelaren Jack Black tillsammans med tidningens motto "Love & Large". 

View fullsize

De lite rundare damerna har en egen tidning sedan ett par år.

Man kan undra om tidskrifter av det här slaget ökar eller kanske snarare minskar de överviktiga männens självkänsla? "Du är fet, men det gör ingenting - köp bara vår tidning så kommer det att kännas bättre!".. Hmm, jag vet inte riktigt..

Japanska kvinnor med några extra kilon har redan sedan ett par år en egen tidning - La Farfa. 

Upplagesiffrorna har vi inte hittat någonstans, så det är svårt att veta om konceptet verkligen fungerar, men då La Farfa funnits i två år så betyder det nog att den i alla fall inte går med förlust. 

Utländska låneord i japanskan som inte betyder det du först tror

Japanskan är idag sprängfylld av låneord, framför allt från engelskan. Tårta blir keeki (cake), småkaka blir kukkii (cookie), motorcykel blir baiku (bike), etc. När man väl lärt sig den japanska fonetiken, som faktiskt är jämförelsevis enkel, så ser man snabbt vad de flesta av dessa ord betyder. Vad som dock kan krångla till det hela, är dels att japaner älskar att förkorta ord, ofta ganska extremt, och dels att man ibland helt enkelt förvrängt eller misstolkat ordets urpsrungliga betydelse. I det första fallet har vi exempel som geesen, där man slagit ihop geemu (game) och sentaa (center), vilket då betyder spelhall, eller potesara, vilket står för poteto (potatis) och sarada (sallad). I det senare fallet så är det inte lika enkelt, då man oftast helt enkelt inte förstår kopplingen, då betydelsen kan vara ganska svårtolkad innan man får förklaringen. Här har ni en radda exempel.

Sumaato (smart)

Sumaato betyder inte smart i betydelsen intelligent, utan det beskriver istället någon som har en smal figur.

Sutairu (style)

Sutairu har inget med stil eller mode att göra, utan syftar istället på fysisk eller sexuell attraktivitet. 

Sensu (sense)

Om man har sensu betyder det att man har sinne för stil och estetik. Det finns även ett ursprungligt japanskt ord med samma uttal, men det betyder solfjäder.

Åådåburu (hors ‘d’ouvre)

När vi tittar på låneord från språk som fonetiskt ligger ännu längre bort från japanskan än engelskan, kan det bli riktigt krångligt. Åådåburu skulle man gissa kommer från engelskan “audible”, men så är alltså inte fallet. Här har man inte förvrängt betydelsen, men det är svårt att greppa vad det handlar om innan man får det förklarat för sig. Det finns en tidning med annonser för deltidsarbeten som heter Torabaayu. Just det, från franskans travaille.

Noruma (norma)

Detta kommer tydligen från ryskan, där det helt enkelt betyder “norm” eller "det vanliga". I japanskan betyder det istället kvot i betydelsen “hur stor är din arbetskvot idag?").

Tenshon (tension)

Tenshon betyder inte spänning i Japan; istället anger det sinnestämningen. Är tenshon hög så är personen eller miljön glad och uppspelt, är tenshon låg så är det en allmänt deppig stämning som råder.

Feminisuto (feminist)

Det här kan vara klurigt. Det kan användas i sin västerländska betydelse, men tidigare var termen istället reserverad för en man som för ovanlighetens skull drog ut stolar eller öppnade dörrar för damer.

Manshon (mansion)

Manshon är i Japan inget fint hus på landet utan istället en lägenhet eller byggnad med lägenheter av något finare sort. De billigare och enklare lägenheterna kallas istället apaato (apartment).

Handoru kiipaa (handle keeper)

Handoru är det japanska ordet för bilratt. En handoru kiipaa är då den som håller i ratten när du inte kan köra för att du har druckit.

Kanningu (cunning)

När man är kanningu i Japan, så är man inte smart eller klipsk utan istället någon som fuskar på ett prov.

Hoomu (home)

Hoomu kan användas i betydelsen hem, men oftast är det istället en perrong på en tåg- eller t-banestation. Det handlar om japansk fonetik, där home och form (som i platform) får samma uttal på japanska.

Aisu (ice)

Här kan man egentligen inte beskylla japanerna för något, då detta ord, som alltså är glass på svenska, ju faktiskt heter glace, eller is, på originalfranskan. Det händer också att japanen säger aisu kuriimu, men det vanligaste är att bara säga aisu.

Horumon (hormone)

Återigen ett förvirrande ord som både kan betyda hormoner och inälvsmat. I det senare fallet kommer det av att sådan mat mycket länge ansågs vara billigt skräp som de flesta slängde. Att slänga heter horu nere i Kansai (suteru på riksjapanska) och mono är sak, så horumono, förkortat horumon, blir alltså “sak man slänger”.

Åårai (all right)

Ett ord man ofta hör på gatan när någon ska dirigera in en backande lastbil i något trångt utrymme. Man säger “all right” så länge den backande bilen inte har några hinder.

Majikku teepu (magic tape)

Inget magiskt här inte; det handlar om kardborreband.

Daiya (diagram eller diamond)

Återigen ett förvirrande ord med flera betydelser. Det kan handla om antingen ädla stenar eller en tidtabell. I det senare fallet har någon misstagit tabell för diagram och sedan har detta fastnat.

Djuusu (juice)

Det förvillande här är att japanskans “juice” inte bara handlar om fruktsaft, utan om alla läskedrycker utan alkohol. En Coca-Cola är alltså också “juice” i Japan.

Toreenaa (trainer)

Nej, det betyder inte trainer, något som oftast heter koochi (coach) på japanska, utan sweatshirt.

Jampaa (jumper)

Nej, det är ingen jumper, det är en jacka.

Guramaa (glamour)

Hur det nu har gått till, men guramaa betyder inte glamour utan stora bröst! Det kommer förmodligen från det gamla amerikanska uttrycket “glamor girl”.

Bakushan (back och schön)

Här har vi ett litet konstigt språkmonster med back från engelskan och schön från tyskan. Det är idag nästan okänt för yngre japaner, men äldre män känner ofta till termen som helt enkelt står för en dam som är mycket vacker sedd bakifrån men mindre betagande sedd framifrån! 

Ja, som ni förstår så gör dessa förvanskade och missförstådda ord onytta genom att göra det svårare för både utlänningar att lära sig japanska och för japanerna att lära sig engelska och andra språk. 

Japan satsar stort på självkörande bilar

Det är väl först i och med Googles mycket offentliga experiment med självkörande bilar som fenomenet blev ordentligt synligt, men många biltillverkare har experimenterat med detta länge. Längst av alla har nog Toyota hållit på; man har den största ansamlingen av patent relaterade till självkörande bilar i branschen.

Även andra japanska bilföretag, som Nissan och Honda, har kommit långt på området. Nu säger regeringen Abe till och med att detta forskningsområde är bland de mest kritiska för japansk industri framledes och att staten kommer att dra sitt strå till stacken för att driva på marknaden för dessa bilar. Räkna med att vi kommer att få se dessa fordon ute på gator och vägar inte senare än till OS i Tokyo 2020.

En fråga är om detta innebär att begreppet rattfylla försvinner? Jag utgår från att det inte gör det, i alla fall inte första åren. Det är nog först när självkörande bilar kan kopplas ihop med intelligenta vägar (där bilarna får elektroniska "spår" i gator och vägar att följa) som föraren helt kan avsvärja sig ansvaret för att köra bilen.

Här en reklamfilm från Nissan där man redan nu pratar om hur bilarna kommer att fungera om några år.