En intressant e-bok om Japans historia har just kommit ut på svenska. Boken handlar specifikt om sengoku-jidai, dvs den period om knappa 150 år med nästan konstanta inbördeskrig som företrädde Edo-perioden. Vill du veta mer om tiden som illustrerats så väl i Akira Kurosawas samuraj-filmer, så är detta god läsning. Vägen till Shogun: Japans enande under samurajerna på 1500-talet. Finns på Amazon.
OS 2020 får hård kritik för dålig projektledning
I juli tvingades premiärminister Abe sätta stopp för förslaget om design för den nya OS-stadion som ska byggas på samma tomt där Kenzo Tanges historiska skapelse stått sedan 1964. När förslaget stod klart i november 2012 skulle det hela kosta 130 miljarder yen. När den slutgiltiga kostnadsuppskattningen kom från arkitektfirman (irakisk-brittiska Zaha Hadid) 2013 så löd den dock på hela 346,2 miljarder yen. Detta lyckades man pruta ned till 252 miljarder här i juli, men då även den summan var nästan dubbelt så hög som den ursprungliga budgeten, tvingades man lägga den föreslagna designen på hyllan då kritiken helt enkelt var för stark. Det pågår nu en undersökning för att utröna varför prislappen kunde explodera på detta sätt och vem eller vilka som kan anses vara ansvariga.
Sedan har vi ju det här med logotypen. Igår, när jag satt på en kinakrog och intog en sen lunch efter ett möte, så körde man en hel timme om logofiaskot på TV. Det bestämdes nämligen i veckan att man skulle överge denna logotyp som fått ta emot mycket kritik för plagiarism och istället öppna upp för en tävling om en ny. Formgivaren Kenjiro Sano har fått mycket skit på nätet för det "problem han har skapat" och han säger att han drar tillbaka sin design även om han fortfarande menar att han är oskyldig till anklagelserna om plagiarism. Det är lite synd om killen, då all uppståndelse förmodligen kommer att ge honom svårigheter att hitta nya uppdrag framledes.
Flera av sponsorerna till OS 2020 har redan tryckt upp material med den nu avpolleterade logon, så det förväntas komma in ett antal skadeståndsanmälningar som ju också kommer att behöva betalas med skattemedel.. Ingen rolig affär, detta.
Till syvende och sidst så handlar det om att de byråkrater och politiker som sitter i toppen för all planering kring olympiaden helt enkelt inte riktigt vet vad de håller på med. De är inte vana vid offentlighetens belysning och tror att de i princip kan pyssla och pussla med budgetar (dvs skattebetalarnas pengar) som de behagar.
Jag hoppas personligen att dessa fadäser kan leda till att alla offentliga finanser blir mer belysta i Japan. Oansvarigt användade av offentliga medel är alltför vanligt och en del i förklaringen bakom det låga valdeltagandet i Japan. Medel-Tanaka utgår helt enkelt från att pengarna inte används ansvarsfullt..
Kinesisk Shinkansen till Sverige?
Som bekant så var Japan pionjär på marknaden för höghastighetståg med sin Shinkansen som började rulla 1964. Systemet har nu varit i konstant funktion i drygt 50 år och fraktat miljarder passagerare, och det utan en enda allvarlig olycka. God planering, smarta system, hög kvalitet på alla ingående komponenter, extremt gediget underhåll och säkerhetsmedveten personal är förklaringen till denna fantastiska statistik.
Numera är Kina störst på snabbtåg, och det har gått fort. Orsaken är att man inte behövt utveckla egen teknik; den har man nämligen köpt från fyra utländska företag: Bombardier, Siemens, Alstom och Kawasaki Heavy Industries (KHI). I alla förekommande fall har dock "originaltåg" från respektive ursprungsland bara levererats i ett fåtal exemplar, då kontrakten stipulerat att huvuddelen av produktionen ska ske i Kina tillsammans med kinesiska tillverkare.
Jag vet inte riktigt hur det ser ut med de tre första tillverkarnas avtal med Kina, men i det japanska fallet avslutades samarbetet på ett inte alltför vänskapligt vis. Enligt KHI så stod det klart och tydligt i avtalet att tekniköverföringen endast fick gälla tåg producerade för inhemskt bruk. Detta bryter nu kineserna mot utan några större samvetskval då man säljer in snabbtågssystem kors och tvärs till betydligt lägre pris än vad européer eller japaner kan erbjuda.
Svenska Dagbladet skrev härom dagen att ett kinesiskt företag lämnat över en offert gällande byggandet av det kommande svenska snabbtågsnätet. Man lovar att det ska kunna byggas på endast fem år mot de tio som det hela uppskattats till i Sverige och att kostnaden ska kunna trimmas med 25 miljarder kronor jämfört med svenska uppskattningar.
Jag har två saker att anföra mot att Sverige köper kinesiskbyggda banor och tåg. Det ena är säkerhetsaspekten; två kinesiska höghastighetståg kolliderade 2011 med 40 döda och 192 skadade som följd. Det har sedan uppmärksammats att man fuskat både här och där, bland annat för att mycket stora summor ur tågsystemets budget förts över till diverse byråkrater och andra som mutor. Det andra är helt enkelt att det känns lite grann som att köpa en stulen TV av en inbrottstjuv. Visserligen har Japan inget kritvitt samvete när det gäller att planka idéer, design och patent, men när det handlar om brottslighet i den här storleksordningen, så tycker jag faktiskt att Sverige inte borde gynna tjuven.
Massiva demonstrationer i Japan mot ny "krigslag"
Regeringen Abe, inklusive allianspartiet Komeito, med majoritet i båda husen, kommer med största säkerhet att köra igenom en ny lagstiftning som ämnar ge Japan möjlighet att komma "allierade" till undsättning vid en krigssituation. Abe menar att detta krävs i den nya verklighet som nu uppstått i och med Kinas numera kraftigt växande ekonomiska och militära styrka. Detta är en "omtolkning" av den japanska grundlagens 9:e artikel som förbjuder all militär aktivitet som inte är strikt självförsvar. Ett flertal jurister har högröstat protesterat mot vad de anser vara grundlagsvidrigt agerande från regeringspartiernas sida.
Det nya lagförslaget är mycket impopulärt och de annars så fogliga japanerna har faktiskt tagit sig ordentlig ton i frågan. Igår utfördes en av Japans största offentliga demonstrationer någonsin, faktiskt, den största sedan den stora anti-kärnkraftsdemonstrationen 2012. Enligt arrangörerna gick 120,000 man ur huse för att demonstrera framför Dieten, Japans riksdag. Samtidigt utfördes ca 200 andra protestdemonstrationer runtom i landet.
Bland demonstranterna fanns det allt från åldringar som själva minns andra världskriget till unga mammor som inte vill se ett Japan som riskerar att skicka ut deras barn i krig.
De stora japanska industriföretagen, som i princip alla hade någon roll i både andra världskriget och sedan som leverantör av utrustning till både Korea- och Vietnamkrigen, gnuggar dock händerna. Japanska militären kommer att få större budget för inköp av vapensystem och man har också redan börjat försök med att sälja in militärmateriel till andra länder.
Små men viktiga steg mot större mångfald och jämlikhet i Japan
I fredags antog den japanska riksdagen en motion som är avsedd att öka japanska kvinnors närvaro och bestämmanderätt på arbetsplatsen. Man kan tyvärr anta att den inte antogs för att den övervägande majoriteten äldre män i riksdagen verkligen gillade idén, utan för att man äntligen börjar fatta att om inte kvinnor medges större möjligheter att deltaga i yrkeslivet, så återstår bara ett ännu värre alternativ, nämligen import av arbetskraft i detta befolkningsminskningens Japan.
Det kan synas vara ett babysteg sett ur den svenska synvinkeln, men det är ett både symboliskt och faktiskt nog också i praktiken stort steg sett ur den japanska kvinnans perspektiv.
OFFENTLIG SKAM SOM PISKA
Det handlar om att företag med fler än 301 anställda ska avkrävas en redogörelse för hur man tänker både anställa och befordra kvinnor i organisationen framledes. Det finns visserligen ingen formell straffpåföljd i dagsläget, men informationen måste göras officiell, vilket man räknar kommer att sätta press på företagen att faktiskt följa de planer man sätter upp. Mindre företag kommer enbart att uppmuntras till att göra sitt bästa i frågan, utan krav på formella redogörelser.
Man säger inget om numeriska mål, utan varje företag får själva sätta de mål de anser fungera utifrån det enskilda företagets situation, men som en morot har man lagt in att de företag som gör bra ifrån sig i detta avseende kommer att prioriteras vid offentliga inköp av produkter och tjänster.
Som sagt, detta låter inte mycket för en svensk, men i Japan är det faktiskt revolutionerande nyheter. Det värsta en japan vet är att skämmas, så att bli offentligt utskämd som "länets sämsta företag vad gäller anställning av kvinnor" är det nog ingen företagsledare som vill uppleva. En bra piska, och moroten om ökade möjligheter att sälja till stat, län och kommun är nog också effektfull.
MAMMOR MED BARN I PLENISALEN
En annan positiv sak som händer nu i Japan på jämlikhetsområdet, är att man på sina håll har börjat öppna upp för möjligheten att även mödrar med späd- eller småbarn i följe ska få komma in och lyssna på offentliga möten i lokala och nationella beslutande organ. Det har hittills varit strikt förbjudet, då "skrikande eller stojande barn stör ordningen" (att riksdagsledamöter nästan regelmässigt skriker och gastar okvädingsord till talare är en helt annan femma, tydligen). Vad man gör är att man bygger speciella ljudisolerade och fönsterförsedda rum i rummet där mammor med barn kan sitta och lyssna via högtalare utan att störa gubbarna (och fåtalet damer) som håller låda i plenisalen.
Japan ligger dock fortfarande långt efter t ex EU-parlamentet, där det kan se ut så här.
Paraplyer i Japan
Här hemma har vi nog åtminstone ett tiotal paraplyer stående. Det regnar en del i Japan, framför allt under försommarens regnperiod (duggar då och då) och under tyfonsäsongen senare på hösten (mera sällan men mera våldsamt), så det faktum att folk har paraplyer tillhanda är givetvis helt naturligt.
Förr i världen köpte man handgjorda paraplyer och gick till en paraplymakare eller paraplyreparatör när de gick sönder. Idag köper man Kina-tillverkade paraplyer i genomskinlig plast för 15-25 kronor. Det är bland annat därför man har en massa hemma. Om man inte är säker på om det blir regn eller inte tar man ofta chansen istället för att bära med sig ett klumpigt paraply hela dagen. Börjar det regna har man sällan mer än något hundratal meter till en närbutik där ett kan inköpas för en mindre peng.
Detta faktum, multiplicerat med en befolkning på 126 miljoner, gör att det är lätt att förstå att det i detta örike i detta nu finns åtminstone en miljard paraplyer. Inte speciellt miljövänligt.
Därför är det med glädje man noterar hur flera krogar gärna lånar ut billiga paraplyer som blivit kvarglömda (sällan någon som kommer och hämtar ett sådant); istället för att de slängs så får de gå ett varv till.
Igår besökte jag ett företag och där fick jag syn det ni ser i fotot här ovan. Ett paraplyställ med texten "Paraplyutlåningsservice - var vänlig återställ paraplyet här efter användning". Stiligt, och ett testamente till japanernas världskända ärlighet.
PS. Det finns fortfarande företag som tillverkar paraplyer för hand i Japan. Faktum är att vissa statusmärken i England får sina paraplyer gjorda här i landet.
Japansk gymnasietjej visar sig vara "spindelkvinna"
Här en rolig reklamfilm från en mobiloperatör i Japan där man gör reklam för sin obegränsade datanedladdning. Att kolla på videoklipp på telefonen är minst lika vanligt i Japan som annorstädes (mycket dötid på tåget till och från skola och jobb), och då är det ju retligt när man "slår i taket" och får sin nedladdningshastighet kraftigt begränsad.
Den virala videon i det här fallet handlar om en gymnasietjej som har den ovanliga hobbyn att klättra uppför husväggar.
Det vanligaste ordet i videon är yabai eller yabee. Det betyder "farligt".
Här en video där hon är ute i naturen och tränar. Det visar sig att hon klättrat sedan hon var nio och representerar redan Japan i internationella tävlingar.
Premiär för Dags Privata
Nu ser ni en knapp här längst ned i menyn till vänster med titeln Dags Privata (i menyn ovan om ni läser detta med en telefon) eller här. Detta blir åtminstone till att börja med en liten underavdelning till Japanbloggen där jag kommer att stoppa in grejer som kanske inte nödvändigtvis handlar om Japan. Saker, ting och företeelser som jag bara vill uppmärksamma och notera. Kanske som en liten klippbok för min egen framtida referens, men möjligen också av intresse för några i läsekretsen.