Japan nystartar kärnkraften

Hade regeringen och industrin fått bestämma så hade detta skett långt tidigare. Sedan den stora kärnkraftskatastrofen i mars 2011 har hela kärnkrafts-Japan stått stilla. I tisdags, den 11:e augusti, startade man om ett kärnkraftverk nere i prefekturen Kagoshima på Kyushu. Orsaken till det långa stilleståndet har varit att man låtit alla reaktorer undergå strikta säkerhetskontroller och riskbedömningar vid jordskalv och tsunami, men det har samtidigt också varit den tid man behövt för att få befolkningen att delvis glömma Fukushima. Traditionell media har inte följt upp Fukushima speciellt väl, och det är ett sorgligt faktum att återuppbyggnaden av den nordöstra kusten går väldigt långsamt. Samtidigt som man lägger mångmiljardbelopp på OS 2020 så kommer det förmodligen fortfarande att finnas människor som bor i barackstäder när spelen drar igång.

När kärnkraftverket nystartades var det enbart 400 demonstranter på plats. Gissa om regeringen och kärnkraftsindustrin myser. Det betyder nämligen att det borde vara OK att sakta men säkert starta upp de flesta av de andra reaktorerna (det ligger tydligen 23 reaktorer på bordet för eventuellt beslut om omstart).

Japan är världens mest geologiskt aktiva område med vulkanutbrott, jordbävningar och tsunami i ett antal som gör att ingen blir förvånad när de inträffar. Man kan ju fråga sig varför man i hela fridens namn bygger 50 kärnkraftsreaktorer i ett sådant land? Samtidigt som den geotermiska energin enbart svarar för några få procent av elförsörjningen!? Var det någon som sa "korruption"? Det enda som kan få den japanska industrin att verkligen satsa ordentligt på förnyelsebara energikällor är att de tvingas till det. Startas många reaktorer om, kommer den nödvändiga omvandlingsprocessen att bromsa in.

UPPDATERING 18:e augusti

Sedan reaktorn nere i Sendai i Kagoshima drogs igång förra veckan, har en vulkan vid namn Sakurajima, belägen blott fem svenska mil från kärnkraftverket, börjat mullra. I lördags gick man från en trea till en fyra på den femgradiga skalan över utbrottsrisken. Det innebär att alla som befinner sig inom en radie av 3 km ombedes förbereda sig för evakuering. Stiger det till en femma innebär det "order om evakuering".

Kyushu Electric, det lokala elbolaget som driver kraftverket, menar att det absolut inte råder någon fara på taket. Det finns 39 vulkaner, varav 14 aktiva, inom 16 mils avstånd från kraftverket, kan vi tillägga. Återigen, i ett land där berget är varmare än på många andra håll i världen, varför används inte bergvärmen som energikälla i någon större utsträckning?

Hur man håller sig sval under den japanska sommaren

Det har nu varit ordentligt varmt några veckor här i Tokyo-trakten. Vissa dagar har kvicksilvret nått 38 grader i skuggan och liksom varje år så får tusentals äldre japaner söka läkarvård för vätskebrist och värmeslag. Dödsfall förekommer.

Om man nu inte bor uppe i de svala bergen eller uppe på Hokkaido, Japans Norrland, så gäller det att försöka stå ut så gott det går i hettan. Här är några praktiska råd.

Den hopfällbara handfläkten - sensu - är en mycket praktisk uppfinning att ha med sig.

Hemmavid så är det vanligt att luftkonditionering ingår i standardutrustningen idag. Är det en äldre eller enklare bostad så är det dock lika vanligt att detta inte ingår. Vad man får klara sig med istället brukar då vara en eller ett par elektriska fläktar som man inhandlar på någon hemelektronikaffär eller dito avdelning på ett varuhus. När det är som varmast kan dock fläktarna vara otillräckliga. Ett knep att ta till då är att frysa in en stor PET-flaska med vatten och ställa den i en skål framför fläkten. Detta hjälper då till att kyla luften från fläkten och man får en luftkonditioneringseffekt utan den kraftiga elräkningen.

View fullsize

Våtservetter som kyler huden på sommaren.

När man är ute på stan så är första rådet givetvis att klä sig rätt. Behöver du inte deltaga i formella möten så är det korta ärmar och korta byxben som gäller. I väskan bör man ha en mindre handduk, en handfläkt (antingen en sensu, den hopfällbara solfjädern, eller en uchiwa, den platta fläkten, ursprungligen av bambu och papper) och eventuellt våta servetter. Det finns våtservetter med eller utan parfym och det finns vissa som innehåller en kemikalie som ger en svalkande effekt när den appliceras på huden. Våtservetterna kan man med fördel också kylas i kylskåpet. Har du gott om plats i väskan kan det vara trevligt att ha med sig ett ombyte för överkroppen också. Det går snabbt att bli sjöblöt om man är tvungen att gå en bit under gassande sol.

Uchiwa - lika effektiv som fläkt men lite mer utrymmeskrävande i väskan.

Det finns gott om försäljningsställen för kylda drycker; om inte annat så lär du ha en automat inom någon minuts gångavstånd (det finns över fyra miljoner försäljningsautomater i Japan, varav flertalet säljer drycker). Om du har valmöjlighet, så är dryckerna generellt sett billigare att inhandla på ett snabbköp än på automat eller närbutik, och de är i princip alltid kylda.

Om man vill hålla elräkningen nere i hemmet, så kan det vara på sin plats att "låna" andras kyla. Det finns gott om kaféer i Japans städer och en kopp kaffe kostar från ca 15 kr. Ingen klagar om du sitter där en timme eller två. Alla kaféer säljer både varmt och kallt kaffe på sommaren.

Japaner äter mycket glass nuförtiden, både grädde- och isvarianterna. En tredje variant är riven och smaksatt is, kakigori. Det är en artikel som man alltid hittar till salu på någon av de många sommarfestivalerna i landet.

Känd svensk japanprofil bortgången

Mats Bruzaeus och jag träffades för snart 25 år sedan då vi båda jobbade på svenska ambassaden i Tokyo. Han på tekniska attachékontoret och jag på UD. Han blev sedermera chef för tekniska attachékontoret och han kom senare att starta två dotterbolag i Japan, dels för svenska Anoto och dels för danska Garuda. Han var en stor människa och en lika stor Japan-vän som bidrog med en enorm mängd goodwill och kunskap i relationen mellan Sverige och Japan. Han gick bort för en tid sedan efter några års kamp med sjukdom. Alla vänner i både Sverige och Japan saknar honom djupt.

Kanpai, Mats!

70 år sedan Hiroshima-bomben idag

Det är idag precis 70 år sedan en amerikansk B-29:a släppte en atombomb över Hiroshima. 6:e augusti 1945. Utan någon som helst förvarning. Då alla tidigare konventionella bombräder sköttes av armador av bombplan, så var det ingen som riktigt uppmärksammade det ensamma plan som kom med sin dödliga last. Tre dagar senare, den 9:e, släpptes bomb nummer två, den gången över Nagasaki. Stadskärnorna utplånades i princip helt och hållet och minst 129,000 människor dog. Över de närmaste månaderna efter bomberna dog ungefär lika många till av sviterna efter explosionerna. De flesta civila.

Man håller minnestunder och man håller tal. Offentliga personer från 100 länder befinner sig på plats för att visa sin vördnad. Överlevande från bomberna, så kallade hibakusha ("bombexponerad person", ordagrant), berättar vad de minns.

Även om vi nu haft 70 år utan användande av atomvapen i krig, så är det knappast läge att dra en global suck av lättnad. Vi har visserligen mindre av skrikande despoter men desto mer av religiösa fanatiker idag. Och när de senare tror på böcker som förutspår ett himmelrike för de troende efter att en slutgiltig förintelse av världen och med den alla trolösa, så är det knappast läge att slappna av. Det är hög tid att jobba för att alla kärnvapen ska göras obrukbara.

Japanska designklassiker #15 - Hojarna man minns

Det första inlägget i serien "Japanska designklassiker" handlade om Hondas Super Cub, världens mest tillverkade motorfordon och den motorcykel som satte Japan på den internationella MC-kartan. Det var dock en "moppe" i de flestas ögon och det var först något senare som Japan skulle komma att lansera ett antal modeller som skulle etablera landet som hem till inte enbart "leksaker" utan även seriösa konkurrenter till västvärldens "riktiga" motorcyklar; ja, det slutade ju med förskräckelse för Englands MC-tillverkare och det höll på att knocka ut även USAs Harley-Davidson innan det märket förstod att man sålde "kultur".

Den första riktiga super-hojen från Japan var - givetvis - Hondas CB750. Fyra cylindrar, överliggande kamaxel, skivbroms på framhjulet.. Inget av detta var helt nytt, men det var första gången dessa för tiden avancerade detaljer fanns på en motorcykel som var rimligt prissatt. Nästan 70 hästkrafter gav den en toppfart på 190 km/h. Detta var grymma grejer 1969.

Kawasaki Z900 fortsatte på samma tema.

CB 750 startade ett krig med hästkrafter och slagvolym som vapen - men detta framför allt mellan de japanska tillverkarna. Kawasaki tog över titeln som världens "superbike" 1972 i och med Z900. En rak fyra på 900 cc med dubbla överliggande kamaxlar och drygt 80 kusar.

Honda Gold WIng GL1000 var en riktigt stor motorcykel när den lanserades 1974.

Nästa modell som blev en riktig klassiker var Hondas Gold Wing, märkets första försök till att göra en riktigt stor "touring bike". Den första generationen - tillverkad mellan 1974 och 1979 - hette GL1000. En vattenkyld boxer-fyra på 1000 cc (större än många småbilsmotorer både då och nu), kardandrift och dubbla skivbromsar fram och enkel skiva bak. Den var stor och bekväm och blev en ny favorit bland de som ditintills kanske mest kört BMW och andra typiska långfärds-hojar. Gold Wing har vuxit till sig genom åren och kan nu närmast beskrivas som en bil på två hjul.

View fullsize

Och idag är den det närmaste man kommer en bil på två hjul!

En sorts lillebror till Gold Wing var Hondas CX500 med en vattenkyld V-tvåa med kardandrift. Den blev ingen riktig storsäljare, men jag gillade det något annorlunda upplägget och jag vill nog gärna kalla den en klassiker, även den.

Honda CX 500 var en sorts miniversion av Gold Wing.

Sedan dess har de japanska tillverkarna - Honda, Kawasaki, Suzuki och Yamaha - fortsatt att dominera på världsmarknaden för motorcyklar, och om inte kineserna kommer och kör om, så lär det fortsätta så ett bra tag till, så stort är övertaget vad gäller utvecklingskraft, teknisk nivå, kvalitet, varumärkesstyrka och försäljningskapacitet.

Japanska designklassiker #14 - Seikos "tonfiskburk"

Jag brukar faktiskt använda Seiko som ett av flera praktexempel på hur japanska företag ofta saknar en klart formulerad designstrategi. En ofta använd bild i mina föreläsningar är den här nedan, föreställande ett ur från Rolex och ett från Seiko. Som ni ser så skulle det vara svårt att se vilken klocka som är vilken om man tog bort logotypen.

Lite genant att Seiko känner sig tvingade att "låna" Rolex' designmodell..

Som läsaren vet, så är Seiko över hela linjen ett märke som generellt sett inte sticker ut från mängden vad gäller formgivningen. De flesta modeller man gör (det finns minst 4,000 olika om man gör en sökning på japanska Amazon) är inte speciellt personligt utformade, och om man jämför Seiko med likaledes japanska Citizen, så finner man att det för nästan varje enskild modell återfinns en nästan exakt kopia hos det andra företaget. Man kan nästan tro att folket på båda företagen får bonus varje år som de klarar av att inte skapa något originellt.

View fullsize

Det finns dock ett undantag som är värt att notera, och det är den modell i Prospex-serien (Professional Specifications) som kallas Marine Master Professional men som går under smeknamnet "tonfiskburken", då den faktiskt kan sägas påminna om en sådan sedd från sidan (hockeypuck är ett annat namn den fått av fansen). Det är ett dykarur och ett mycket professionellt sådant. Det finns i ett flertal varianter där den grundläggande skillnaden är hur djupt du kan dyka med dem. Från 300 meter ända ned till 1000 meter!

Som ni förstår så är den byggd som en stridsvagn för att tåla vattentrycket på en kilometers djup, och många tycker att den är både klumpig och ful. Definitivt inget man har på sig till en smoking. Som så många objekt där funktionen i princip har fått bestämma hela designen, så tycker jag dock istället att den har en charm och en skönhet som nästan ingen annan Seiko-klocka har. En helt egen design, och en funktionalitet som gjort den till vad som nästan kan kallas standardutrusning för professionella dykare världen över. De billigaste varianterna kostar i Japan under 10,000 kr medan de dyraste kräver minst det tredubbla.

Varför är japaners engelska så knagglig?

Jag känner ett antal japaner som kan hantera det engelska språket utan större problem. Det handlar då i princip enbart om personer som har bott utanför Japan ett antal år och/eller arbetar på en ambassad eller ett utlandsägt företag. De är alltså en mycket liten minoritet i landet. Jag har inga siffror att tillgå, men en relativt kvalificerad gissning är att mindre än en procent av befolkningen kan muntligen hantera ett annat språk än japanskan (de som kan läsa engelska är betydligt fler).

Hur kan detta komma sig? Det finns ett antal teorier, från oskyldiga till konspirationsteoretiska. Om vi tar de oskyldiga först, så är japanska ett av världens krångligaste språk, och givetvis det språk som man tycker måste prioriteras före utländska språk, vilket gjort att man helt enkelt inte inkluderat engelskan i de första läsårens läroplaner. Det tar helt enkelt en himla tid att läsa in sig på ca 2,000 tecken med varierande uttal och betydelse beroende på sammanhanget. Tidigare började man med engelska först i sjuan, men sedan några år är det start i årskurs 5. Tyvärr så kanske det inte hjälper speciellt mycket att tidigarelägga starten, då engelskaundervisningen mest handlar om grammatik och rättstavning. Engelskalärarna är i många fall inte speciellt talkunniga i det språk de ska undervisa i. De kan oftast glosorna, men de har ofta inte studerat utanför Japan och har lärt sig icke-korrekta uttal. Utländska ord skrivs i japanskan vanligtvis med det fonetiska skrivspråket katakana, vars fonetik inte alls stämmer överens med det hos andra språk, så i värsta fall blir det engelska uttalet därefter. Hiss heter erebeetaa på japanska, rulltrappa blir esukareetaa och flygvärdinna blir kyabin atendanto. Med andra språk kan det bli ännu värre; Torabaayu är namnet på en tidning med platssökningsannonser. Ordet är det japanska uttalet för franskans "travaille".

Vill man vara konspirationsteoretisk, så kan man titta tillbaka på ett Japan som blev besegrat av USA i andra världskriget. Det var en nästan helt villkorslös kapitulation; det enda kravet från Japans sida som USA gick med på var att man skulle få behålla kejsarhuset. USA var ockupationsmakt i Japan fram till 1952 och man skrev i princip på eget bevåg Japans efterkrigskonstitution.. Självfallet var både själva krigsslutet och den efterföljande ockupationen djupt vanärande för landets ledande skikt, som bara åttio år tidigare varit samurajer, shoguner eller rika handelsmän. Teorin är här att man så gott det gick försökte undvika att det japanska folket skulle få för mycket idéer om demokrati och jämlikhet, och därav att man med flit såg till att japanerna inte lärde sig för mycket engelska i onödan. Att man hade tvång på utresevisum för japaner som ville resa utomlands fram till en bit in på 60-talet och att yenen var mycket lågt värderad fram till 80-talet gjorde också att de flesta höll sig hemmavid.

En annan konspirationsteori - som jag inte riktigt tror på - är att de många privata skolor som undervisar i engelska betalat någon form av mutor för att få behålla sin marknad. Då nästan ingen lär sig användbar engelska i vanliga skolan, så måste de som faktiskt vill eller måste lära sig engelska betala för den kunskapen. Bilden här ovan är från en reklamaffisch på Tokyos t-bana, där en man och en kvinna upplever svår stress när de inte kan uttrycka sig på engelska. 

Allt är en enda stor ond cirkel, där dålig engelska gjort att allt japaniseras så fort det kommer innanför gränsen. Allt på TV dubbas till japanska och 99,99 % av alla texter trycks på japanska. 

Men, som vanligt i det här landet, så kommer förändringar även om de kommer sent. Flera företag med hög profil har kungjort att man ska övergå till engelska som "koncernspråk", dvs att alla med lite befattningshöjd ska kunna engelska. Det blir mycket kallsvett innan den processen är klar, men den behövs i ett land som nu verkligen måste blir mera globalt orienterat.

Nikkei köper Financial Times - bara början på japansk uppköpsvåg

Härom dagen tillkännagavs att Nihon Keizai Shinbun - förkortat Nikkei - köper brittiska Financial Times Group för 1,3 miljarder dollar. Nikkei kan översättas till "Japanskt Ekonominytt", landets motsvarighet till Dagens Industri och landets största mediahus inom ekonominyheter.

De sista två åren har sett ett antal större japanska förvärv utanför det egna landets gränser och det är inte alltför svårt att se en trend i detta. Allt fler varningsklockor om en krympande och allt äldre befolkning har gjort att det japanska näringslivet äntligen fått upp ögonen för problemet och insett att det snabbaste och kanske enda sättet att få tillväxt igen är att sprida sig ut över världen. Det är kanske svårt att tro, med alla japanska varumärken man ser över hela planeten, men den japanska exporten är bara drygt 16% av landets BNP, så det är en bra bit kvar till de 53% som exporten från Sverige utgör i procent av BNP.

Räkna alltså med allt fler stora företagsförvärv från japanskt håll. Till att börja med lär det handla om de största marknaderna, men det handlar inte bara om marknader utan också om att hitta företag med olika former av strategiskt viktigt spjutspetskunnande. Dit hör givetvis olika former av tekniskt kunnande, men även design. Redan 2010 köpte japanska sportskotillverkaren Asics svenska Haglöfs, till exempel.

PS

Läser att japanska Recruit (en jättefirma inom bland annat personalrekrytering) satsat pengar i svenska Fishbrain, ett socialt mediaprogram enbart riktat till sportfiskare. Ingen dum kundkategori i Japan, där ganska många män gillar att stå och kasta med spö (faktum är att ABU är ett mycket välkänt varumärke i Japan).