Utställning med japansk grafisk design i Shibuya under april-maj

Om du är i Tokyo i april/maj (för övrigt en av de trevligaste perioderna under året i stan med svensk sommarvärme) och är intresserad av grafisk form, så kan jag tipsa om en utställning med 47 japanska grafiska formgivate som hålls mellan den 3:e april och den 24 maj. Platsen är d47 MUSEUM på åttonde våningen i Shibuya Hikarie, en av stadsdelens större byggnader med shopping, krogar och underhållning under samma tak. Strax öster om Shibuya Station, direkt på andra sidan Meiji Dori. 

Hyr en hund per timme i Tokyo

Det här låter kanske lite främmande, men på senare tid så har det dykt upp tjänster i Japan där man kan hyra sig en stund med en eller flera hundar. Detta beror inte bara på att hundar och andra husdjur är väldigt dyra att skaffa sig - 20,000 kr eller mer för en hyfsat renrasig hund är inte ovanligt - det beror också på att folk är trångbodda i storstäderna och att många hyreskontrakt stipulerar förbud mot husdjur. 

Dog Heart är en sådan tjänst där man antingen kan vistas inomhus med alla tillgängliga hundar, eller så ta en av hundarna och gå på en promenad i den närliggande Yoyogi-parken, ett av Tokyos större grönområden. En halvtimmes kelande inomhus kostar ungefär 70 kr och en timmes promenad ungefär 250 kr.

En speciell kategori kunder är de äldre, som kanske inte skulle orka ha en hund på heltid, men som uppskattar möjligheten att få umgås med hundarna en stund då och då. 

20 år efter giftgasattacken i Tokyos T-bana

För exakt 20 år sedan, den 20:e mars 1995, försov jag mig ganska så rejält efter en sen kväll med en kund dagen innan. Jag hade dock inga möten på förmiddagen, så det var ingen större skada skedd; när man är sin egen chef kan man unna sig lyxen att komma till kontoret klockan tio. 

Vid den här tiden bodde vi i Himonya, ett lugnt och lite avskilt bostadsområde i västra Tokyo. När jag kom till Gakugei Daigaku station var klockan nästan nio och uppe på perrongen fick jag höra att tåget inte skulle gå ned i T-banans Hibiya Line efter Naka-meguro som det brukade. Jag hade kontor på Sweden Center i Roppongi på den tiden, så Hibiya-linjen var den linje jag använde alla arbetsdagar. Istället för att gå ned i T-banan gick alla tåg till Shibuya varifrån det går bussar till Roppongi, så det var inget större problem för min del.

Perronghögtalaren gav ingen förklaring till det hela så det var först när hustrun ringde upp mig på kontoret och berättade om vad hon såg på TV just då som jag förstod vad som hade hänt, nämligen att någon hade släppt ut giftgasen sarin i tre av stadens T-banelinjer, däribland just Hibiya-linjen.

På Hibiya-linjen släpptes gasen ut när tåget stod på Ebisu station, två stationer innan Roppongi, så hade jag varit på tåget som brukligt, hade jag helt klart varit i riskzonen för att andas in den mycket lättflyktiga och mycket giftiga gasen. Jag måste erkänna att resten av den dagen inte tillhör mina mest produktiva; jag var skakad, nervös och inte så lite tacksam på samma gång.

Den religiösa sekten Aum Shinrikyo låg bakom attacken, och vad som uppdagades när polisen slog till mot gruppens olika lokaler runtom Japan var rejält skrämmande. Man hade skaffat sig utrustning och råvaror för att tillverka sarin och andra gifter på en närmast industriell skala. Man hade köpt en rysk helikopter och ryska vapen av allehanda slag (man hade tydligen t o m försökt köpa sig en atombomb), och man hade konkreta planer på att förgifta hela Tokyo med saringas. Varför, jo för att gruppens ledare, Shoko Asahara, trodde att han var en återfödd Jesus Kristus och att det föll på honom att se till att jorden fick sina sista dagar. Alla syndare skulle dö; bara de som trodde på honom och blev medlemmar i hans kult skulle överleva. Är det någon som hört den storyn förut?

Kombinationen religion och terror är lika aktuell idag som för 20 år sedan. Eller, det har bara blivit värre. Senast igår fick vi veta att 21 personer skjutits ihjäl på ett museum i Tunisien, däribland tre japanska kvinnor. IS tog på sig skulden.

Det faktum att alla gärningsmännen som släppte ut giftgas i T-banan för 20 år sedan var välutbildade män säger allt om hur religionen fungerar. Eftersom religionen vill att du ska tro utan bevis, så måste du helt enkelt koppla ur den del av hjärnan som normalt använder sig av kritiskt tänkande. Och gör man det, så finns det helt enkelt inga riktiga gränser för vad man kan ta sig för ifall guden, eller snarare gudens heliga representanter på Jorden, uppmanar till hemskheter.

FNs konvention rörande kemiska vapen, som signerades 1993 av 162 medlemsländer, säger att saringas inte får tillverkas eller lagras längre.

Här en utförlig och sevärd dokumentärfilm om händelsen.

En dos japansk kawaii-pop piggar opp

Jag tillhör de gamla uvarna som nästan får ett epileptiskt anfall av att titta på för mycket japansk modern TV-underhållning. Det är nämligen "mycket av allt" som är grundprincipen. Jag har själv jobbat en del med både reklam och tidskriftsproduktion i Japan, och det är beklämmande att se hur man bedömer kvalitet. Har man en video eller en tidningssida som är full av skräp, så är lösningen enkel: In med ännu mera skräp!

Men, ibland, någon gång varannan månad eller så, kan jag faktiskt tycka att detta audiovisuella kaos kan vara både komiskt, underhållande och uppiggande. Det finns en energi som är lite smittsam, åtminstone i lagom stora doser, som sagt.

Som här till exempel: Videon till Kyary Pyamu Pyamus nya singel, Mondai Girl (problemflicka). Nästan fem minuter oavbrutet och obönhörligt blippande, bloppande, gungande, svängande, hoppande, dansande, snurrande och blixtrande. Inte många lugna sekunder. 

Mycket av allt, som sagt. Hoppas att det piggar upp!

Apple Watch får specialbutik på Isetan i Shinjuku

Jaha, som vanligt så får Sverige inte vara med när Apple Watch gör marknadspremiär i april. Det får dock Japan, som är en av företagets absolut viktigaste marknader. 

Just nu byggs det en specialbutik bara för Apple Watch inne på fina varuhuset Isetan i Shinjuku, nära Shinjuku Station och Shinjuku Sanchome Station. Varuhus är i gemen relativt high-end i det här landet och de flesta höggradiga varumärkena från Frankrike och Italien brukar vara på plats, så det är helt rätt av Apple att visa upp sig i den miljön. Det verkar också som att man tror på den kvinnliga marknaden i Japan, då man placerar sin butik på bottenvåningen, nära damernas kosmetikavdelning. Helt rätt drag, även det.

Om du befinner dig i Tokyo under april månad, så öppnar man butiken för förbeställningar den 10:e. Försäljningen drar igång den 24:e.

Även om jag inte har för avsikt att köpa en Apple Watch den första tiden, så kommer jag nog att åka över och snegla lite på den. Jag bodde ett par år bara en kort promenad från Isetan innan jag slutgiltigt gängade mig, så det kan vara skoj att titta in på några gamla krogfavoriter när man ändå är där.

En Apple Watch för dig med begränsad budget?

OK, Apple Watch verkar ju vara både snygg och intelligent. Den är inte dock billig, och för den budgetmedvetne gäller det att hitta något som närmar sig Apple Watch i elegans och funktionalitet men för mindre pengar. Här har vi kanske ett alternativ:

Takara Tomy (igen) kommer att lansera sin "Play Watch" den 20:e juni i Japan. Den har en 1,41 tum stor pekskärm, den kommer med inbyggda spel och den kan spela in ljud och ta bilder och video med en kamera med en upplösning av 300,000 bildpunkter. Minnet är på 128 Mbyte, vilket i praktiken innebär 800 foton eller sex minuter "högupplöst" video (320 x 240 bildpunkter) eller 15 minuter lågupplöst dito. Foto och video kan överföras till en dator via USB.

Nähä, det kanske inte är något riktigt alternativ trots allt. Ganska usla specifikationer med dagens mått mätt. Ingen trådlös kommunikation alls, vare sig wifi eller blåtand... Visserligen är den inte dyr, bara knappt 600 kr i Japan, men det blir nog den sorts produkt som namnet antyder: en leksak för de mindre i familjen. Fast den vita ser nästan elegant ut... Ska man bara ha den som klocka, så varför inte...?

Skum i ölen var du än dricker

Tryck på knappen och ölet skummas! Årets julklapp?

Takara Tomy är som säkert är bekant en stor japansk leksakstillverkare. Då det föds rekordfå barn i Japan idag, så är det inte underligt att företaget ser sig omkring efter andra marknader, och varför inte den då närliggande marknaden för leksaker för vuxna.

Här har vi en sådan. Den heter Sonic Hour Portable och är en liten manick med vars hjälp man kan skapa eller utöka mängden av skum i ölen. Till skillnad från undertecknad, som anser mig lurad om det är mer än en centimeter skum i ölen, så verkar de flesta japaner gilla en väl tilltagen skumkrona. Ibland får man en ölsejdel med översta tredjedelen i form av skum, och ingen protesterar.

För den som tycker att det är för lite skum i glaset, eller som av någon dunkel anledning föredrar att dricka sin öl som skum, är det bara att trycka denna manick mot glaset och trycka på knappen, så förmedlas ultrajudsvibrationer in i glaset och ölet skummas. Kul partytrick så länge man är ensam om den.. Bara ca 200 kr i Japan.

Varför Sonic Hour? Jo, för att skum på japanska heter awa, vilket då uttalas ungefär som hour uttalat med brittisk engelska.

Halvutlänning blir Miss Universe Japan - plus för den japanska mångfalden!

Det snackas mycket om "mångfald" i Japan idag. Samtidigt är man i många stycken ett både konservativt och xenofobiskt land där mångfalden, oavsett vilken typ av mångfald vi talar om, lyser med sin frånvaro. Det finns fortfarande många japaner som inte trivs i alltför "ojapanska" sammanhang, och man är generellt inte förtjust i alltför stor invandring (bara ca 1,5% av befolkningen i Japan är invandrare).

Därför är det med förvåning och stor glädje man ser att årets japanska kandidat till Miss Universe-tävlingen för första gången är en haafu, dvs en halv-japansk tjej. Att pappan dessutom är färgad gör det hela än mera sympatiskt. Detta är faktiskt historiskt!

Även om det inte finns något riksdagsparti som riktigt motsvarar vårt SD, så finns det gott om individer med liknande åsikter, så det hela har mötts med en hel del raseri på nätet. Samtidigt har väldigt många uttryckt känslor liknande mina; kul att Japan börjar växa upp och inse att allt snack om ras och nationalism faktiskt inte gynnar Japans intressen.

För alla statistiknördar (hej gänget!),  så kan jag tillfoga att det för andra året i rad är en tjej från Nagasaki som blir japansk kandidat till Miss Universe.