Inte så mycket att säga här.. En kortfilm som tagits under två veckor i Japan. Den visar i collageform den enorma bredd på intrycken man får i det här landet.. Kanske därför det är så svårt på att tröttna på Japan. Kolla in om du har fem minuter att avvara!
Starbucks och Japan - ömsesidig kärlek!
Japan - ett allt mer kaffeälskande land
Starbucks och Japan - ömsesidig kärlek!
Här i vårt omedelbara grannskap finns det uppskattningsvis ett 15-tal kaféer, både singelinrättningar och kedjor. De är i det närmaste fullsatta en stor del av dagen. Den enkla förklaringen är att japaner träffas i överväldigande stor utsträckning på lokal. Man går ytterst sällan hem till någon för fika, middag eller fest. Man har det ofta lite trångt, och det är ju så mycket enklare att gå ut och få allt tillagnings- och serveringsjobbet utfört åt en. Dessutom är många ställen mycket rimligt prissatta och man delar ofta demokratiskt på räkningen. Alltså ingen konst att räkna ut att det finns en stor marknad för alla typer av mat- och dryckställen.
Kaféerna har vuxit kraftigt i mängd sedan jag kom till landet 1982. Då var de flesta kaféerna av den klassiska japanska modellen, så kallade kissaten (ordagrannt "dricka te butik"); ganska så formella inrättningar där en strikt herre i vit skjorta och fluga tar kanske goda 10 minuter på sig att koka vatten och brygga en enda kopp kaffe som serveras i en ofta fin och dyr porslinskopp från t ex Wedgewood. Klassisk musik på lagom hög nivå ur dyra och gärna engelska högtalare som Wharfedale eller Tannoy. En värld långt från de pysande kaffemaskinernas och pappmuggarnas värld. Kissaten finns fortfarande, men de är allt mer sällsynta. Många tycker idag att det är för dyrt att betala 70 kronor eller mer för en kopp kaffe, oavsett klass på miljön.
Istället har det stora kedjorna tagit över. Klassikern är Doutor, som drog igång i slutet av 1970-talet och som idag har hundratals kaféer. Mycket hög kvalitét på både kaffe, mackor och fikabröd till låga priser. Doutors framgång har lockat allt fler företag att dra igång kedjor. Dock har ingen japansk kedja lyckats uppvisa samma explosiva expansion i Japan som Starbucks.
Starbucks valde Japan som första land att expandera till utanför USA 1996, och det visade sig vara ett mycket klokt val. På de 18 år som förflutit har kedjan vuxit till över 1,000 butiker i landet. Japaner tycker uppenbarligen att det är både gott och trevligt. Många av butikerna har bekväma fåtöljer och givetvis gratis internet, så folk träffas gärna här både för kompissnack, minidejter och affärsmöten. Den Starbucks-butik som lär ha den största omsättningen i hela den globala kedjan är den som ligger väl synlig på andra våningen i Tsutaya-huset på ett av hörnen i den berömda korsningen framför stationen i Shibuya.
Nu meddelar Starbucks att man köper ut sin japanske partner (plus diverse andra aktieägare) för dryga 900 miljoner dollar för att lägga in en ännu högre växel i landet där det gröna teet har visat sig få allt starkare konkurrens från den lilla svarta bönan.
Några siffror: Japan är tredje störste importlandet för kaffe, efter USA och Tyskland. Man konsumerar dock fortfarande bara 3,3 kg per capita och år, vilket ger en 39:e-plats i världen för per capita-konsumtion. Men marknaden är alltså enorm och Starbucks bevisar också att det finns gott om plats för mera tillväxt. Och japanerna verkar inte ha något emot att betala de högsta priserna i världen för sitt kaffe. En stor orsak till det höga priset är en 20%-ig tull man lägger på för att skydda den inhemska teindustrin.
Mera tåg som fyllt 50 år: Tokyo Monorail
Monorail-tåget mellan Hanedas flygplats och stationen Hamamatsu-cho inne på centrala Tokyos ringlinje - Yamanote Line - har nu gått klanderfritt och med god vinst sedan september 1964. Man har fraktat drygt otroliga 1,8 miljarder passagerare under den tiden.
Vad alla icke-tågnördar kanske inte känner till, är att det moderna monorailtåget såg sin födelse i början av 50-talet i och med ALWEG-projektet. Det låter ju som en tysk förkortning, men det står i själva verket för Axel Lennart Wenner-Gren. Tekniken är alltså från början svensk, och den anpassades sedan i Japan av företag som Toshiba och Hitachi. Idag finns det tio monorail-banor i Japan, de flesta i grunden baserade på ALWEG-tekniken.
Om du landar på Haneda, så kan monorail-tåget vara ett trevligt sätt att ta sig in till stan. Gillar du att att åka tåg, så är det ju en klassiker man inte bör missa om man är i stan. Resan tar 20-30 minuter och kostar knappa 500 yen.
Är du en riktig monorail-nörd, så måste du också åka landets äldsta monorail-tåg (med början 1957) i Uenos Zoo. Det har dock hängande vagnar och är alltså inte ALWEG-baserat.
Jag måste i det här sammanhanget få citera Axel Wenner-Gren, som på många sätt kan beskrivas som en svensk Steve Jobs eller Elon Musk. En stor visionär.
Så här såg han på transportsystem:
" ... It is my firm conviction, crystallized out of ideas and experiences which long have been generating in my mind, that many of the ills besetting the world today are due to the lack of adequate instruments to assist man in the gigantic task of distributing the fruits of his labor. The impact of this lack throughout large areas of the world usually is not recognized by those peoples who already enjoy an efficient transportation system.
As the pressures of population growth increase, the burden of distribution becomes heavier and more backs are bent in the struggles of life. Faster, safer and cheaper transportation will lighten man's burden and make it possible for all peoples to draw more fully upon the wealth of their natural resources and to exchange them throughout the world.
By shrinking time and distance, improved transportation facilities will bring the peoples of the world closer together in ways of living, customs and language. Thus they will be a force for peace. Mass-minded understanding of each other's problems, needs and anticipations will tend to encourage the erasure of the barriers of nationalism and substitute therefore an environment of peaceful endeavor among men."
Shinkansen fyller 50 år idag - 1:a oktober (uppdatering)
Idag är det dags att fira den absolut viktigaste teknikrevolutionen som kommit från Japan under efterkrigstiden: Shinkansen (något osexiga "nya stambanan" på svenska), det japanska snabbtåget, fyller nämligen 50 år idag. Den 1:a oktober 1964 styrde det första tåget ut från Tokyo station på sin premiärfärd mot Osaka. Detta var bara en dryg vecka innan Tokyo-olympiaden invigdes, så det var en mycket vältajmad affär. Från att ha varit totalt krossat vid andra världskrigets slut bara knappt 20 år tidigare, kunde Japan nu visa upp att man inte bara hade rest sig ur askan, utan att man också besatte spjutspetsteknik som det skulle ta resten av världen ytterligare något decennium att hinna ikapp. Världens första moderna snabbtåg var fött, och det skulle skulle faktiskt hjälpa till att omstöpa hela Japan, både kulturellt och ekonomiskt.
Innan Shinkansen kom till tog en tågresa mellan Tokyo och Osaka minst 6 timmar och 40 minuter. Första generationens Shinkansen, som gick i ca 210 km/h, kapade den tiden till 4 timmar. Idag, när fjärde eller femte generationens tåg används, med toppfarter kring 320 km/h, klarar man samma sträcka på 2 timmar och 25 minuter med de tåg som bara stannar tre-fyra gånger på vägen.
Tågen är genomgående mycket punktliga. Jag skulle väldigt gärna vilja skriva detta på näsan på de politiker, byråkrater och företag som bär skulden till den tågskandal alla i Sverige måste genomlida varje dag nuförtiden. Den genomsnittliga förseningen alla åkande på Shinkansen utsätts för är i snitt dryga 30 sekunder!
I snitt!
En mycket logisk anledning till detta är att leverantörerna av teknik måste kunna ange uppskattad livslängd på alla komponenter så att dessa kan bytas ut innan de mankerar! Dessutom måste komponenterna bevisligen klara av de klimatmässiga krav som ställs i olika landsändar. Detta kan tyckas extremt självklart, men så icke i Svedala av idag.
Trycket är mycket hårt på Shinkansen-linjerna. Tokaido-linjen, den linje som går åt sydväst från Tokyo, är världens hårdast trafikerade snabbtågslinje med 323 tåg och i snitt 391,000 passagerare per dag!
Statistiken är nästan ofattbar. Shinkansen-systemet har forslat fler än 10 miljarder passagerare under dessa 50 år! Samtidigt har man kunnat uppvisa exakt noll personskador under samma tid. Noll olyckor med personskador!
Få känner till detta, men Shinkansen började faktiskt planeras redan på 30-talet, då Japan hade ockuperat Korea och delar av Kina. Det fanns planer på att borra tunnel mellan Japan och Korea och köra Shinkansen hela vägen till Peking. Andra världskrigets tragiska slut för Japans del satte givetvis stopp för de planerna, men viss byggnation gjordes faktiskt och vissa delar av dagens Shinkansen-banor har sitt ursprung från den tiden.
Shinkansen har betytt väldigt mycket för den japanska ekonomins utveckling. Systemet har gjort att både affärs- och nöjesresor blivit snabbare och enklare. Det har bundit ihop städer, människor och affärer på ett sätt som inget annat land kunnat replikera under samma tidsperiod. Det är helt enkelt ett mycket bra exempel på att investering i infrastruktur är på lite sikt nationalekonomiskt väldigt lönsamt!
Det finns nu riktiga snabbtåg i andra länder också. Frankrike, Tyskland, Sydkorea, Taiwan och Kina har liknande system, där åtminstone Taiwan och Kina inte hade haft sina system utan japansk inblandning. Nu pratas det om att använda japansk Shinkansen-teknik i både Indien, Malaysia, Singapore, USA och England. Kineserna, som säljer till utseendet identiska system som de i Japan (hur licensavtalen ser ut - om de finns - vet jag inte) för halva priset, har bland annat säkerhetsstatistiken emot sig med flera stora olyckor under kort tid i Kina.
Japan har jobbat med nästa generations snabbtåg i flera decennier - de så kallade maglev-tågen, där tågen flyger fram på någon centimeters höjd, framdrivna av kraftiga magneter. Kina hann först med ett i praktiken använt system, det mellan Shanghais flygplats och stadens kärna, byggt av Siemens, men Japan blir nog först med ett ordentligt utbyggt system. Man bygger nu en linje som i första hand går mellan Tokyo och Nagoya, klart 2027, och sedan vidare till Osaka, klart 2045. Man kommer att nå Nagoya på 40 minuter och Osaka på en dryg timme. Tågen kommer att gå i dryga 500 km/h.
Det fanns en hel del kritik till det ursprungliga Shinkansen-systemet, som av många ansågs vara för dyrt och för onödigt i en epok då Japan fortfarande inte hade repat sig fullt ut från kriget. Samma kritik finns idag till de nya maglev-tågen, där ett av de stora argumenten är att den snabbt minskande befolkningen inte kommer att kunna erbjuda det underlag som kan göra systemet ekonomiskt gångbart. Men jag tror (som den teknikoptimist jag är) att spinoff-effekterna kommer att göra det nya systemet ekonomiskt giltigt totalt sett. Om inte annat genom att göra det till en ny exportsuccé för landet.
Jag har åkt Shinkansen oräkneliga gånger vid det här laget, framför allt mellan Tokyo och Osaka, och det är ett oslagbart snabbt, smärtfritt bekvämt och trevligt system att använda. På sträckor upp till 50-60 mil kan flyget inte konkurrera med annat än pris, faktiskt.
Jag ser alltid fram emot Shinkansen-resor. Ingen check-in, inga väntetider vid utgången till planet och minimalt med tjafs när folk ska klämma in bagage i hyllan. Att kunna köpa en god matlåda och valfri alkoholhaltig dryck från serveringsvagnen, konsumera dessa i lugn och ro och sedan sussa gott någon timme känns helt rätt; alternativt ha en stunds produktiv tid. Åker man första klass, sk Green Car, är komforten givetvis än bättre. Att åka till Japan utan att åka Shinkansen är lite bortkastat, vill jag mena. Starkt rekommenderat, och jag vill säga “Grattis på 50-årsdagen, Shinkansen - hoppas på 50 starka år till!”
UPPDATERING - 2:a oktober, 2014
För de eventuella numismatiker som finns i läsekretsen, kan vi berätta att man i mars nästa år släpper fem olika mynt med valören 100 yen för att fira att Shinkansen fyllt 50 (50-yensmynt hade kanske varit mera logiskt, men det har ett hål i mitten, vilket ju skulle sabotera motivet lite grann). Man väljer att släppa slantarna i mars då detta sammanfaller med öppnandet av den senaste Shinkansen-linjen, Hokuriku Shinkansen, mellan Nagano och Kanazawa (utmed nordkusten mot Japanska Sjön). Det blir en modell för Hokuriku och en var för Tokaido, Sanyo, Tohoku och Joetsu Line. Den för Tokaido Line, den första linjen som nu alltså fyllt 50 år, får myntet den senaste 700-seriens tåg på ena sidan och den första 0-seriens tåg på andra sidan. De övriga linjerna, Akita, Yamagata, Kyushu och Hokkaido, kommer att få egna mynt under 2016.
Tummen upp för nya, stora iPhone 6 i Japan
De japanska tillverkarna av mobiltelefoner fäktar med armarna så gott de kan, men de har svårt att hålla näsan över vattenytan när Apple och Samsung sätter in ännu högre växlar. Enda trösten är att samma tillverkare får sälja en massa komponenter till de två jättarna (ca 53% av en iPhones värde är komponenter eller utrustning från Japan som behövs för att bygga en iPhone).
Nya iPhone 6 och 6+ släpptes i Japan samtidigt som de släpptes i USA och mottagandet blev mycket gott. Under första veckan var de 18 bäst säljande mobiltelefonmodellerna i Japan alla en iPhone!
Då kan man fråga sig, hur går det med stora nallar i ett land där folk i gemen har mindre händer än vad till exempel vi skandinaver har? Ja, den mycket stora 6+ sålde bara en liten del av det totala antalet 6:or, så det är klart att många japaner upplever den som för stor. Men redan den nu två år gamla 5:an är lite för stor för många japaner; ja, t o m ibland för stor för undertecknad, med mina norrländska labbar, som faktiskt tycker att 4:ans skärm var precis lagom stor.
För den som vill ha en stor telefon för den stora och fina skärmens skull, men som ändå vill kunna nå hela skärmen med en hand, finns nu denna "tumförlängare" från Japans mesta "Hobbex" - Thanko. För en knapp hundring får men en längre tumme i silikon med en elektrod i spetsen.
Förutom att det ser lite makabert ut med en avhuggen tumme på ens tumme, så har jag mina dubier om huruvida den är riktigt användbar. Rådet till den vars tumme inte når upp till övre hörnet på skärmen är nog ändå att bliva kvar vid en mindre skärm (om du trivs med tvåhandsfattning är frågan dock en helt annan). Du kan läsa mer och beställa tumförlängaren här.
Haneda har blivit en av endast fyra flygplatser som fått fem stjärnor av Skytrax. Välförtjänt! Fråga: Varför är alla fyra femstjärniga flygplatserna belägna i Asien??
Foto: Haneda Airport
Haneda nu en av endast fyra femstjärniga flygplatser i världen
Haneda har blivit en av endast fyra flygplatser som fått fem stjärnor av Skytrax. Välförtjänt! Fråga: Varför är alla fyra femstjärniga flygplatserna belägna i Asien??
Foto: Haneda Airport
Haneda är Tokyos motsvarighet till Bromma flygplats. De ligger båda inom stadsgränsen och de var båda från början respektive stads enda flygplats för reguljärflyget. Narita kom till 1978 och Haneda blev då i princip enbart en inrikesflygplats. Sedan några år är dock rollerna lite mera blandade; numera finns det både in- och utrikesflyg på båda flygplatserna.
Skytrax är en känd flygbolags- och flygplatsrecensent, och man har två år på raken valt Haneda till världens bästa inrikesflygplats och dessutom har man gett flygplatsen pris för "världens renaste terminalbyggnad". Nu har man dessutom valt att utdela fem stjärnor till flygplatsen; något som hittills bara förärats tre andra flygplatser i världen: Incheon i Sydkorea, Changi i Singapore och Hong Kong International. Bra jobbat.
Haneda är en mycket trevlig och väldesignad flygplats efter de sista renoveringarna. Allt känns fräscht, servicen är top-notch och maten helt OK för att vara på en flygplats. Om jag ska klaga på något, så är det kanske att business loungerna har lite dåligt med riktig mat, men det gäller för hela Japan.
Om du har möjlighet att välja flygplats när du flyger till Tokyo, rekommenderar jag Haneda. Förutom ovanstående, så är det framför allt tidsfaktorn som talar för Haneda. Det kan ta mer än en timme extra att ta sig in till stan från Narita jämfört med Haneda, beroende av var i stan du ska bo. Om du sedan avser att flyga direkt någonstans inrikes, så är det givetvis också ett skäl till att välja Haneda, då du där har fler alternativ och flyg jämfört med Narita.
Flygplatsen har en trevlig webbsajt på engelska.
Svenska Resebloggar
Svenska Resebloggar är en sajt som gör det praktiskt och kul att hålla koll på alla som skriver bloggar om resor och resande. Här finns länkar till bloggar från både dem som bloggar under sina resor och från dem som är fast bosatta utomlands.
Självklart hör Japanbloggen hemma på den listan och vi har registrerat vår blogg där idag. Den kommer förhoppningsvis att dyka upp i bloggförteckningen inom kort.
Nu kan du boka hotell direkt från Japanbloggen (tillfälligt bortkopplat)
UPPDATERING: Då hotellbokningsannonsen inte vill anpassa sig till skärmformat när man tittar på t ex en platta, så har vi valt att ta bort den tills vidare. När vi hittat en bättre modell återkommer vi med den här typen av tjänst.
Här bredvid ser ni att vi installerat en liten sökmaskin för dig som vill boka ett hotell i Japan (eller var som helst, givetvis - tjänsten är global). Du skriver bara in en stads eller regions namn eller namnet på ett specifikt hotell, de nätter det gäller och antalet gäster, så kommer du till en förteckning över tillgängliga hotell. Under varje hotell finns det en lista på olika bokningssajter och deras respektive priser. De länkarna för dig då till mera information om hotellet ifråga och den information du behöver för att boka rummet.
Hotell i Japan är som sagt generellt sett väldigt bra. De billigaste hotellen, framför allt de som är centralt belägna i storstäderna, kan vara lite trånga, men det är i minst 99 fall av 100 rent, snyggt och välutrustat. Finns det inte trådlöst internet och du har råkat glömma en ethernet-kabel hemma, kan man oftast få låna en sådan i lobbyn.
Här ovan ser ni ett exempel från den lyxigare delen av marknaden, ett rum eller snarare en svit på Tokyo Park Hyatt i Shinjuku. Dettta 5-stjärniga hotell är knappast lågpris, men kostar det så smakar det också.. Mycket hög standard på allt. Rummen, maten, badet, gymmet, utsikten och servicen. Och kom ihåg att man inte betalar någon dricks i Japan! Ingen står med utsträckt hand.
Här nedan har vi ett exempel från den andra änden av det enorma hotellspektrum vi har i detta land. Det finns hotell från ca 300 kronor natten som ser ut som detta. Till sist: det finns en herrans massa hotell i Japan. När det gäller det primära, att få en god natts sömn, så är 99% av hotellen helt tillfyllest, oavsett pris.
STÖD JAPANBLOGGEN GENOM ATT SÖKA EFTER OCH BOKA HOTELL HÄR (oavsett vart du ska åka!).
