Folkpensionen i Japan, som för de flesta är ganska mager, utbetalas från 65 år, men de flesta får sluta det fasta jobbet vid 60. Har man haft ett jobb på ett större företag, får man oftast ett ganska ordentligt tilltaget avgångsvederlag, med vilket många startar någon form av egen rörelse. Har barnen någon rörelse, är det också vanligt att man hjälper till där. Vad jag vill ha sagt är att det i Japan är ytterst sällsynt med "soffliggande" pensionärer. Man håller igång och både anses och anser sig vara behövda i de flesta lägen. Viktigt med både aktivitet och motivation!
Här en en video från en grupp koreografer som kallar sig Hidali (r och l är ju nästan samma sak på japanska, så det handlar alltså om hidari, japanska för "vänster"). En äldre dam kör ett relativt modernt danssolo på Omotesando, det stora shoppingstråket i Harajuku.
Videon avslutas med texten (fritt översatt) "Ni behöver inte vörda oss, men behandla oss inte heller respektlöst!" följt av "Ett land med stiliga seniorer (föregångare, pionjärer, förfäder - ordagrant "före-människa" - 先人) är ett stiligt land." Bara att hålla med.