Japansk pop är generellt sett bland det värsta tuggummit man kan tänka sig; visserligen mycket sött, men menlöst, segt och inte speciellt roligt i längden. Detta gäller både musiken, texterna och scenkoreografin. Koreografin är ett kapitel för sig. Samtidigt som ALLA japanska popstjärnor och -grupper har någon form av dansföreställlning under sjungandet, så är det oftast inte speciellt avancerat eller underhållande. När man jämför med Beyonce och andra västerländska talanger, bleknar allt i Japan.
På senare tid har det dock börjat märkas en förändring, möjligen orsakad av konkurrensen från den koreanska popen, som börjar bli populär även utanför hemlandets gränser.
