Jag nämnde i ett inlägg att inget är förvånansvärt i ett land där man säljer brösthållare för män. Jag fick givetvis då tvivlande förfrågningar om detta fenomen. Upp till bevis!
Japanska designklassiker - Nr 3 - Hello Kitty
Att göra slut är jobbigt i Japan
Japanska designklassiker - Nr 2 - Kikkomans sojaflaska
Sojasås var för många svenskar länge förknippat med Kina, då det var kinesisk soja som erbjöds en svensk snabbköpskund under lång tid. Men när sushikrogarna började slå ned sina fästen i Sverige förändrades bilden, och idag är det väl snarare lögn att inte hitta Kikkomans soja i var och varannan butik i Sverige. Kikkoman är Japans största tillverkare av sojasås. Tyvärr är dock den variant som säljs i Sverige inte tillverkad i Japan utan någonstans på kontinenten, om jag har förstått saken rätt. I Japan är smaken så olika i olika delar av landet att Kikkoman tillverkar sås med olika recept i sina olika fabriker.
Gullig maskot - ett måste i Japan
Begreppet kawaii - gullig - är något som har en förunderlig makt i Japan. Givetvis ska unga kändisar vara "gulliga", och det är ju självklart att teddybjörnar och andra kramdjur också ska vara gulliga. Men det är lite mera egendomligt när varje japanskt län eller t o m enskilda städer ser sig nödgade att skaffa sig en gullig maskotfigur. Dessa används givetvis i informationsmaterial av alla typer, och när lokala evenemang går av stapeln, är det ofta någon stackars sate som tvingas klä i sig maskotens uniform, ofta stort, tungt och lurvigt, för att svansa runt och posera för fotografering. När det gäller sport är det också givetvis standard. Varje fotbollslag i Japan har en maskot i form av något existerande eller upphittat djur. Ja, tro't eller ej, till och med japanska polisen har en maskot! - och inte bara en; varje länspolis har sin egen! Tokyos polissymbol - Pipo-kun - är den mest kända. Pipo är en förkortning av people och police.
Jag har själv aldrig försökt att ordentligt analysera varför japaner är så in i bomben förtjusta i gulliga figurer (eller "gulligt" överhuvudtaget), men det är helt enkelt ett faktum som inte går att ignorera. Kawaii är ett av det japanska språkets mest använda ord!
Gulligast och mest populära maskoten just nu är Kumamon, staden Kumamotos symbol. En stor svart björn med röda kinder. Han finns överallt just nu. Givetvis inte lika stor som Hello Kitty (Kitty-chan på japanska), men definitivt årets kandidat till gulliga maskot-priset!
Japanska designklassiker - Nr 1 - Honda Super Cub
Gyaru - japanska tonårstjejers mode idag
Jag skrev härom dagen om den subkultur som de mer eller mindre androgyna yngre killarna utgör i dagens Japan. Idag tänkte jag ta upp en av de mer uppmärksammade trenderna för de yngre tjejerna. Det handlar om fenomenet gyaru (uttalas ungefär gjaru). Ordet är en japanisering av engelskans "gal" och det betyder i det japanska sammanhanget "ung flicka". Det är också synonymt med modet för dessa unga damer, och det används som prefix i alla möjliga sammanhang. Gyaru-mama är en ovanligt ung mama; gyaru-o (gal-man) är de killar jag skrev om igår, med färgat hår, uppseendeväckande kläder och accessoarer och gärna lite makeup, för att nämna två exempel.
Gyaru-tjejerna har i princip utan undantag färgat hår (överhuvudtaget en tråkig trend i Japan där man nästan aldrig ser en japansk tjej med ofärgat, svart hår idag). Man har kraftig makeup och ofta extrema lösögonfransar för att accentuera ögonen som man vill ska se så stora ut som möjligt. Kutym är också att använda färgade kontaktlinser som dessutom är lite större än regnbågshinnan. En annan vanlig detalj är att ha mycket konstnärligt utförda nagelmålningar som kan ta flera timmar och kosta tusenlappen eller mer att få utförda. Till detta tillkommer så allt annat än enkla accessoarer i form av väskor, hattar, smycken, klockor, etc. Kläderna är mycket feminina, ofta med volanger och spets, och ofta i nästan barnslig design.
Om man vill läsa om Gyaru-mode, så är det här ett bra ställe att börja på.
Utöver de rent visuella särdragen, så har dessa tjejer dessutom ett eget språk, både i tal och skrift. Detta givetvis för att förvilla och förbrylla den äldre delen av befolkningen. För många japaner är gyaru-tjejernas språk i princip en obegriplig dialekt.
Liten skola i Gyaru-makeup.
Gyaru-fenomenet har nu börjat spridas via manga, anime och cosplay. Det är bara att googla så ser man hur det dykt upp bloggar lite varstans. Här är en ganska trevlig blogg om gyaru-mode, och här är en video som visar hur du sminkar dig som en poppig japansk tjej.
Automater, automater, automater!
Det finns otroliga 5,6 miljoner försäljningsautomater i Japan, en maskin för var 23:e person i landet. I städerna ser man dem i princip överallt. Den vanligaste typen säljer läskedrycker, buteljerat vatten, kaffe och te, men det finns varianter för alkohol, godis, tobak, tidskrifter och t o m underkläder. Ett litet smått otroligt faktum är att jag under 31 år i Japan aldrig stött på en maskin som varit trasig eller synbarligen utsatt för våld eller klotter.
Förr var det enbart mynt som gällde i automaterna, men idag går det även bra med sedlar, elektroniska kontantkort eller mobiltelefoner med RFID-sändare.
Ibland har automaten en sorts tombolafunktion, där man kan vinna en läskburk om man har tur.
I de flesta fall ser man den fysiska produkten bakom en ruta, men på senare tid har den modell ni ser på bilden ovan dykt upp. Den har en gigantisk beröringskänslig bildskärm med högupplösta fotografier av produkterna. Nere i högra hörnet visas reklamfilmer för produkterna i maskinen. Väldigt snyggt gjort.
Automaterna säljer prylar för mer än 50 miljarder dollar per år i Japan, så det är ju inte så konstigt att tillverkarna gör vad de kan för att locka kunderna.
