Japansk värmebölja

Helgen blev het. Det uppmättes temperaturer överstigande 40 grader i skuggan på flera platser i landet.  Här i Tokyo-trakten hamnade vi på 38,3 grader som mest. Det blev nya värmerekord på nästan 40 olika mätpunkter i landet.

Augusti är inte att leka med i Japan. Det är varmt i solen, varmt i skuggan och varmt på natten. Kvicksilvret ligger som limmat över 30 grader mest hela tiden, och det är få som undgår att uppleva natsubate (sommartrötthet).  När det är som varmast, är det inte så få äldre som får läggas in på sjukhus för värmeslag, och det förekommer dödsfall på grund av värmen i princip varje år.

För att undvika eller mildra sommartröttheten, brukar japanerna ta till några diettekniska knep. Man äter t ex mycket ål på sommaren. Den är grillad och smakrik och verkar uppiggande, tycker man. Man dricker mycket mugicha, som jag skrev om härom dagen, men man dricker också ansenliga mängder öl (risvin funkar inte bra i hettan). Sedan är det mycket populärt med kalla varianter på de tre stora nudelrätterna soba, udon och ramen (den sistnämnda inte från början japansk mat, utan kinesisk). Sist, men inte minst, så blir det en skål med riven is med diverse tillsatta söta fruktsmaker.   

När jag jobbade på svenska paviljongen ute på världsutställningen i Tsukuba 1985, fanns dåvarande svenska hamburgerkedjan Clock på plats med en restaurang. Där sålde man först mjukglass som dessert utan större framgång. När man bytte till den ganska osvenska rivna isen blev det en helt annan ruljangs. 

Förr i världen hade enskilda japanska hem sällan luftkonditionering. Man nöjde sig med fläktar och öppna fönster. Idag är det istället få hem som inte har luftkonditionering. Då aggregatet utomhus står och pumpar ut varm luft, innebär detta att medelutomhustemperaturen faktiskt stigit. Att städerna har få grönområden förvärrar dessutom problemet, då den varma luften bara står och dallrar mellan betong och asfalt. 

Om ni kommer till Japan i augusti, rekommenderar jag andra orter än de stora städerna. Skönast och svalast är icke förvånande Hokkaido, den nordligaste av de fyra stora japanska öarna. I skrivande stund, mitt på dagen, är det 36 grader i Tokyo och 26 i Sapporo. 

Äpplen för 32 spänn - PER STYCK!

Det är lite konstigt och jobbigt när man kan få en hamburgare på McDonalds för en mindre peng än vad ett ganska så normalt äpple kostar. Det är svårt att hitta äpplen i Japan för under en svensk tia per styck. Varför detta hutlösa pris? Ja, det handlar nog mest om att japanska fruktodlare och hela jordbrukssektorn är omhuldade av poltiker och byråkrater vilket har gjort att det är svårt och dyrt att importera. Den enda billiga frukten i Japan är bananer, som inte odlas i landet. Grönsaker är inte billiga, de heller, men ändå betydligt rimligare prissatta än frukten. Två andra orsaker till de höga priserna är att frukt traditionellt varit en uppskattad present (och en present får ju inte vara för billig, för då måste man ju skämmas) och att som present så måste frukten vara inte bara god utan också vacker. Det är alltså mycket frukt som sorteras undan till andra ändamål då frukten i butiken helst ska ha exakt samma färg och form. Sedan förpackas det hela mera noggrant än någon annanstans, då frukten ju inte får vara transportskadad på minsta vis.

Bilden ovan föreställer extra fina äpplen som i mitt favoritsnabbköp kostar drygt 30 SEK PER ÄPPLE.  

Det är sånt här som gör att jag verkligen hoppas att Japan går med i handelssamarbetet Trans-Pacific Partnership (TPP) utan undantag. Det skulle göra att jordbrukssektorn i Japan får lite välbehövlig konkurrens, och att diverse lagar och regler som fördyrar produkterna i onödan kan tas bort. Ta t ex den urbota korkade regeln att man måste äga marken för att få odla på den! Ett jordbrukskooperativ kan alltså inte hyra mark, vilket gör att jordbruket är uppsplittrat på många väldigt små enheter. En typisk risodlare i Japan har bara 1,5 hektar odlad mark! 

Mugi-cha - drycken för japansk sommar

När kvicksilvret envist ligger över 30-gradersstrecket och den fuktiga luften gör att det mesta känns klibbigt, är det gott att läska sig med mugi-cha, ett i framför allt Japan och Korea klassiskt te gjort på rostat korn. Det har en smak som kanske kräver lite tillvänjning för de flesta, men det blir snart en hit hos de flesta, då det är läskande, hälsosamt och billigt.  

Man kan antingen köpa det på flaska, då det kostar som vilken läsk som helst, men de flesta gör det hemma för en betydligt mindre peng. Man kan hitta mugi-cha på påse till priser som gör att man får 200 liter för under 20:an i Japan; näst billigaste drycken efter vanligt kranvatten, med andra ord. 

Mugi-cha är enligt flera undersökningar väldigt bra för din allmänna hälsa. Det hämmar förekomsten av orala streptokocker; det innehåller minst tio anti-oxidativa ämnen som hjälper till att hålla fria radikaler i schack och det förbättrar dessutom blodets viskositet vilket kan förhindra blodproppar. Det anses också vara bra för matsmältningen.

Mugi-cha är naturligt koffein-fritt, vilket ju är ett ytterligare plus för många. 

Det finns att köpa på bl a Japanska Torget i Stockholm. 

McDonalds - hur man gör japaner fetare

Japansk diet brukar räknas som en av de mera hälsosamma på den här planeten; mycket grönsaker, mycket fisk och skaldjur. Detta är förvisso fortfarande gällande, men ett problem är nu att många, framför allt yngre, japaner väljer bort den japanska standarddieten till förmån för mat med mera fett, snabba kolhydrater och socker. Det handlar givetvis om västerländsk snabbmat. Och naturligtvis är det McDonalds som får stå som symbol för detta, och jag vill påstå att det är välförtjänt. Firman gör verkligen inte speciellt mycket för att förbättra sin image som ett av de mer kallhamrat uträknande och profitsökande företagen inom restaurangbranschen. Intressant att notera är att man även i ett land som Japan, där man traditionellt varit mån om att få en välbalanserad diet, kör så det ryker med en taktik som verkligen inte kan göra så mycket annat än att göra kunderna fetare och sjukare samtidigt som aktieägarna blir rikare och rikare.

Titta bara på monstret här ovan. Det är en "Mega Tamago" (tamago betyder ägg). Som synes handlar det om en variant av en Big Mac, där man har en tredje pannbiff, några skivor bacon samt ett stekt ägg utöver standardkonfigurationen.

De senaste åren har japanska McDonalds haft regelbundna kampanjer med "nyskapande" burgare på olika teman, kraftigt upphaussade med massiva reklamkampanjer. Det har t ex varit geografiska teman, med "italienska", "franska" eller "mexikanska" burgare, men i de flesta fall har det gemensamma temat varit "mera mat". Andra kampanjer har handlat om att ge alla kunder möjligheten att köpa valfri storlek på läsken för samma pris som för den minsta, eller samma sak fast för pommes frites istället. Just nu har man, förutom en serie varianter kring Quarter Pounder (som introducerades först härom året i Japan), en kampanj som går ut på att ditt senaste kassakvitto samtidigt är en rabattkupong för pommes frites nästa gång du kommer in.

En helt ny sorts kampanj handlar om att lansera mera exklusiva burgare. Förra månaden körde man en serie burgare i starkt begränsad upplaga med beteckningen "jewelry". Dessa hade diverse lite dyrare ingredienser (finare bacon, salamikorv, tryffel, ananas) och varje sort serverades endast under en dag och till ett pris av drygt 70 SEK, utan tillbehör.  Det var slutsålt på minuter nästan överallt.

View fullsize

Quarter Pounder Jewelry var en serie finare och dyrare burgare som enbart såldes under en enda dag. Stor framgång i ett land där "begränsad upplaga" är ett stort dragplåster. 

Det kända Big Mac-indexet som jämför priser på en Big Mac runtom i världen (för att på ett enkelt vis visa på skillnader i valutors värden), visar att Japan ligger en bra bit under USA i pris. McDonalds är billigt här. Man får en vanlig hamburgare för åtta svenska kronor och en lunchmeny kostar under 30 SEK. Visserligen finns det japanska kedjor med betydligt hälsosammare mat som kan konkurrera med de priserna, men kombinationen pris och bekvämlighet gör att många väljer McDonalds istället.

Man ska givetvis inte skylla allt på McDonalds, det vore lite orättvist - de är inte ensamma om att räkna ut hur proportionerna fett och socker kan sälja mera mat -  men faktum är att kedjans kraftiga expansion i Japan följer kurvan för ökningen av feta japaner. När jag kom hit för 31 år sedan, fanns det nästan inga feta japaner utanför sumobrottningsarenan, men nu ser man dem varje dag på stan (även om de fortfarande procentuellt sett är färre än i västvärlden). 

McDonalds verkar dock ha nått en sorts platå. Man har dels annonserat att man för första gången tänker minska antalet restauranger (110 ska bort av existerande ca 3,600, så det är inget stort trendbrott) och man har med hänvisning till minskad vinst ökat sina standardpriser med ca 20% i år. 

En annan detalj som är intressant i det japanska sammanhanget, där genomsnittspersoner äter mera grönsaker än en normalsvensk, är att McDonalds inte har speciellt mycket grönt i sin normalmeny. Det finns ingen McFeast här i Japan, till exempel. Men det verkar inte störa kunderna, som fortsätter att strömma in i god takt. Min lokala McDonalds gör bra business trots att den ligger en bit från stationen. 

Thai Airways - billiga biljetter till Japan

Det blev mycket reserelaterat här på sistone..

Om du ska till Thailand den närmaste tiden och funderar på att åka till Japan när du ändå är i "krokarna", så har Thai Airways just nu hyggliga priser mellan Bangkok och deras fem destinationer i Japan: Tokyo, Osaka, Nagoya, Fukuoka och Sapporo. Det står "från 19,000 Thai Baht" i grafiken här ovan, men på själva sidan börjar priserna på 11,350..

Thai kör sedan en tid Airbus 380, dvs största kärran i världen, mellan Bangkok och Tokyo. Mycket rymligt, fräscht, ljust och trevligt. Bekvämt även i ekonomiklass. 

Mera info här. 

Japan Rail Pass - mest prisvärda inrikesresandet

Om du inte vill flyga, eller om du tycker att det är trevligt att se lite landskap på vägen mot resmålet, eller om du (ibland) vill komma fram snabbare än med flyget, så är Shinkansen, de berömda japanska snabbtågen, rätt metod för resandet. Ordet Shinkansen betyder något så extremt osexigt som "Nya Stambanan" vilket gör att jag ofta föredrar det gamla namnet dangan ressha, dvs bullet train på engelska. Att det blir "kultåg" på svenska är ju ett problem, även om jag faktiskt fortfarande tycker att det är en kul upplevelse att åka med tåget. Man åker snabbt, bekvämt (framför allt i Green Car, tågets första klass) och mycket punktligt. Standardpriserna är dock inte speciellt låga, då tåget inte har så mycket till konkurrens från flyget. På reseavstånd upp till 50-60 mil är tåget avgjort snabbare än flyget, då man ju alltid åker från citykärna till citykärna med täta avgångar, utan behov av incheckning av bagage eller väntan på ombordstigning (även om inrikesflyget är en helt annan grej i Japan tack vare japanens naturliga sinne för ordning och disciplin). En tur och retur-biljett mellan Tokyo och Osaka kostar därför drygt 26,000 yen i andra klass. 

Detta gör att Japan Rail Pass är ett mycket bra köp om du tänker resa runt en del i landet. Man kan välja mellan giltighetstider på en, två eller tre veckor, och i andra klass betingar dessa då respektive 28,300, 45,100 och 57,700 yen (barn halva priset). Då talar vi om obegränsat resande på i princip alla Japan Railways-linjer i landet, inkl. de två något mindre snabba varianterna av Shinkansen (samma tåg; de stannar bara på något fler stationer)  . Det är alltså en helt annan flexibilitet än med flyget. 

Det går till som så att man innan man flyger mot Japan inhandlar en sorts värdecheck för det Rail Pass man vill ha på en resebyrå. Denna växlar man sedan in på en JR-station i Japan mot själva färdbeviset, t ex den JR-station som finns i källarplanet på Narita flygplats (vilket gör att tåget in och ut till flygplatsen ingår i totalpriset, bara det en separat kostnad på ca 6,000 yen i normalfallet). 

När min gamle arbetsgivare Rune Bergström på Rune Bergströms Radio & TV i Skellefteå åkte på de japanska elektronikföretagens mutresor till Japan, kom han alltid hem och var begeistrad över Shinkansen och det faktum att man där a) kunde få sig en eller flera whiskeypinnar för en rimlig slant utan att resa sig från stolen, samt att b) inget av whiskeyn skvalpade ur glaset då tåget gick så mjukt trots de nästan 300 knycken! Då var jag fortfarande tonåring och hade ingen aning om att jag skulle få tillfälle att sitta i en Shinkansen-stol otaliga gånger. 

Wikipedia har en bra sida om Japan Rail Pass. Här är dessutom en informativ artikel om Shinkansen för den om gillar tåg och tågteknik. 

Nu hoppas jag bara att jag får leva tills dess jag kan åka med den nya, nya stambanan, dvs maglev-tågen som nu projekteras. 2027 ska det vara öppet spår mellan Tokyo och Nagoya, och där finns det ju en rimlig chans att man får vara med. Svårare kan det vara om man vill åka i 500 knyck hela vägen till Osaka, då den biten inte blir klar förrän 2045, enligt nuvarande planer.. Med tanke på att resan till Osaka tog 10 timmar med tåget när jag föddes 1959, så är kanske nuvarande 2,5 timmar inte så pjåkiga, i alla fall.

Japan Airlines har också rabatt för utlänningar

Såg precis att även JAL - Japan Airlines - har rabatterade inrikespriser för den som kommer inflygandes. Det är inte lika tidsbegränsat som ANAs erbjudande och det är ungefär samma priser. Dock måste man här flyga till Japan med ett flygbolag i oneworld-gruppen. Det kanske bästa alternativet där är väl då Finnair, som dessutom ganska ofta erbjuder riktigt trevliga priser på sina flyg till Japan (att de flyger på både Osaka, Nagoya och Tokyo är en annan fördel).

UPPDATERING

Japan Airlines har numera två olika varianter för sina billiga inrikesbiljetter för utländska besökare, dels Welcome to Japan Fare och dels oneworld Yokoso/Visit Japan Fare.. Den förra är något dyrare, men med det alternativet kan du flyga in till Japan med valfritt flygbolag; den andra varianten tvingar dig att flyga med ett bolag i oneworld-gruppen

Park Hyatt Tokyo - lite lyx är aldrig fel

För dig som vill unna dig något extra när du besöker Tokyo, vill jag rekommendera Park Hyatt Tokyo. Hotellet blev extra känt då nästan hela filmen Lost in Translation spelades in just där 2003. 

Hotellet upptar de 14 högsta våningarna i skyskrapan Shinjuku Park Tower och två av hotellets attraktioner är just läget och höjden. Man har en fantastisk vy över Tokyo och om vädret tillåter också över Mount Fuji. Man har nära till Shinjuku, ett av Tokyos största centrum, med en uppsjö av krogar och barer i alla prislägen.

Som det anstår ett lyxhotell, så är alla detaljer mycket välgjorda och folket bakom inredningen har gjort ett genomgående högklassigt och vackert arbete.  Stilrent och absolut inte vräkigt men med många intressanta detaljer. 

Rummen är med Tokyo-mått ganska stora. De kostar från ca 3,500 SEK per natt och upp till drygt det dubbla, men då får man å andra sidan en svit.  Rummen har dubbla TV-apparater; en stor i rummet och en mindre i badrummet. Det finns dubbla telefonlinjer så att både du och din partner kan ringa samtidigt. 24-timmars room service, så klart. Andra självklarheter är fullt utrustat gym, simbassäng, bubbelpool och massage. En ovanlig gest är att hotellet tillhandahåller mobiltelefoner till alla gäster. De kan t o m se till att den väntar på er när ni landar på Narita eller Haneda.

View fullsize

Enkla och stilrena rum med hög komfortfaktor.

Men det går att avnjuta hotellets kvalitet och servicenivå även utan att sova över där. Man har åtta krogar av mycket hög klass. Vill man äta japanskt, föreslår jag Kozue, med luncher från ca 150 och uppåt och middagar med menyer från ca 1000 till 1500 SEK, drickat exkluderat. Förutom klassiker som sashimi och tempura, serveras även den giftiga blåsfisken fugu!

New York Bar, den bar där Bill Murray och Scarlett Johansson tillbringar en stor del av tiden i Lost in Translation, hittar man på 52:a våningen. En fantastisk utsikt via stora panoramafönster och mycket välgjorda drinkar. Att notera är att man får betala en avgift (ca 150 SEK) för den levande musiken efter kl 20 (19 på söndagar)  och att man inte kommer in med "strandkläder" eller alltför vanvårdad utstyrsel. 

View fullsize

En mycket trevlig söndagsbrunch kan avnjutas på New York Grill. Gillar du fina efterrätter, så är enbart dessertbuffén värd femhundringen det kostar. 

Ett tips ni kommer att tacka Japanbloggen för är den söndagsbrunch som serveras i New York Grill (ligger i anslutning till baren). Den kostar en knapp femhundring per person, men då ingår ett glas champagne och en fantastisk förrättsbuffé med idel godsaker och till detta också en mycket syndig dessertbuffé.  Däremellan en varmrätt. man väljer från en meny. Värt mycket mer än slanten man betalar! Det finns mycket fint nötkött av "Kobe"-kvalitet på varmrättsmenyn, men det kostar lite extra..

Hotellet är en upplevelse med både estetik och kvalitet och jag rekommenderar verkligen ett besök. Om inte annat, så kanske för att smaka en proffsigt blandad drink i baren och njuta av den fantastiska utsikten över Shinjuku en kväll.