4 miljoner pluggar japanska utanför Japan

I västerländsk media har Japan inte fått så stor uppmärksamhet under de sista två decennierna. På 80-talet, när Japan såg ut att kunna gå om USA i BNP, var intresset gigantiskt. När Kina härom året gick om Japan i total BNP (dock inte BNP per capita), kändes det som om Japan hamnade ännu längre ned på listan över "länder man måste ha koll på".  De grundläggande orsakerna till detta är två: Dels är det dyrt att ha folk stationerade i Tokyo (staden ramlade precis ned från 1:a-platsen till 6:e plats i Business Insiders lista över världens dyraste städer att göra affärer i, mest för att yenen blivit nedvärderad), och dels är det svårt att få något gjort överhuvudtaget om man inte behärskar språket. Det blir en kulturell och även till viss del ekonomisk tröskel att ta sig över - åt båda hållen, ska tilläggas. 

Men, intressant att notera är då Japan Foundations senaste statisitik, som visar att antalet personer som studerar japanska runtom i världen nu ökar. Nu är det 3,98 miljoner som pluggar hiragana, katakana och kanji - nytt rekord! Kina ligger etta, Indonesien är tvåa och gamla ettan Sydkorea är nu trea, men trenden är stigande även i Nordamerika och Europa.

Det vanligaste är nog att man studerar japanska för att jobbet på något sätt kräver det, men roligt är det ju också att japansk kultur, inklusive manga och anime, är två andra dragplåster. Efter alla år av hårdvaruexport, så är det intressant att se hur andra sektorer kan ta sig upp (något som vi ju sett i Sverige också). 

Japanska är minsann inte ett språk man lär sig på en kafferast; japanerna själva är i princip inte fullt läs- och skrivkunniga förrän efter fullgjord gymnasieutbildning. Men det går att lära sig, och det finns metoder som faktiskt är mer effektiva än den teknik man använder i den japanska skolan.

Att den japanska yenen är lägre än den varit på länge är ett  plus om man avser att bo och jobba i Japan under en tid, liksom att priserna haft ett stort deflationstryck på sig under ett antal år. Faktiskt till den milda grad att mångt och mycket är billigare än i Sverige.  

Vi kommer att i ett senare inlägg skriva mer om hur det i praktiken kan gå till att flytta till Japan. 

Japan Foundation är en organisation underställd japanska utrikesdepartementet som har till uppgift att bl a stödja kulturellt utbyte mellan Japan och omvärlden. 

Izakaya - trevligaste pubarna på planeten

Izakaya är det närmaste en pub man kan komma i Japan (om man undantar de pubar i europeisk stil som finns här, förstås). Izakaya betyder "spritbutik" fast det är alltså en lokal där man står eller sitter och äter och dricker. 

Till skillnad från många västerländska pubar, så är utbudet av mat på en izakaya betydligt rikligare. Här kan det finnas uppemot hundratalet rätter av alla upptänkliga slag. Ofta handlar det om en rent japansk meny, men ofta, och framför allt hos de lite större kedjorna, finns det både kinesisk, koreansk och europeisk mat. Detta sköljs så ned med framför allt stora mängder pilsner men också risvin, sprit (japansk vodka - shochu) eller vin. 

Rätten på bilden är köttbullar gjorda på kycklingfärs - tsukune - med en lite sötaktig sojabaserad sås och en rå äggula. Smarrigt! Detta är en liten lockvara på en mindre kedja vid namn Tamai. En pinne med två stora köttbullar för 150 yen, dvs en svensk tia; beställer man två pinnar får man båda för 250 yen! På vintrarna serverar samma kedja också sk chanko-nabe, en gryträtt med både kött och fisk;  en klassisk maträtt som sumo-brottarna göds upp med.

Vill ni äta schysst japansk pubmat i Sverige, vill jag tipsa om Blue Light Yokohama på Åsögatan 170 på Söder i Stockholm.

Tvångsprostitution under 2:a världskriget var "nödvändig"

Före och under andra världskriget byggde den japanska militärmakten upp en organisation i de ockuperade länderna i syfte att servera de japanska trupperna sexuella tjänster. Detta skedde genom tvångsrekrytering av omkring 200,000 kvinnor som fick prostituera sig mot sin vilja. Kvinnorna var oftast från Korea eller Kina, men de hämtades även från Filippinerna, Indonesien och Taiwan.   Japan har visserligen formellt bett om ursäkt, men de drabbade kvinnorna och deras efterlevande har inte varit speciellt nöjda med ursäkterna och inte heller med det skadestånd som hittills betalats ut. Det faktum att japanska politiker då och då kommit med uttalanden som tyder på att de inte förstått vidden av eländet, gör bara saken värre och det är fortfarande en fråga som irriterar förhållandet mellan Japan och framför allt Korea och Kina.

Toru Hashimoto är en ovanligt ung japansk politiker. Han är Osakas borgmästare samtidigt som han innehar den delade posten som partiordförande i det relativt nya, konservativa riksdagspartiet Japan Restoration Party. Han kan sägas vara både en frisk fläkt som vill göra upp med gamla ingrodda maktstrukturer i landet och en ärkekonservativ politiker som varje modernt tänkande japan borde vilja distansera sig ifrån. Han är inte rädd för att komma med kontroversiella uttalanden, och nu har han gjort ett uttalande som knappast förbättrar de diplomatiska relationerna med grannländerna. 

Härom dagen menade han att tvångsprostitutionen under kriget var nödvändig för att ge de japanska soldaterna välförtjänt vila. Med tanke på den stress som soldaterna fick utstå i fält, var det en "självklarhet" att staten skulle bygga upp ett sådant system, ville han mena. "Det kan väl alla förstå."  

Hashimoto säger samtidigt att han förvisso ställer upp på att Japan gjorde fel och att det är helt OK att be om ursäkt. Men han menar dock att det hela var förståeligt och självklart under de omständigheter som rådde. Man vill ju då gärna fråga hur han skulle ställa sig till att liknande arrangemang gjordes i länder som t ex Afghanistan för de utländska soldater som vistas där idag.  

Jag vill hoppas att han inte får så många kvinnliga röster i nästa val. 

UPPDATERING

Toru Hashimoto gör det inte lätt för sig. Dagen efter ovanstående nyhet kommer det fram att han besökt den stora amerikanska militärbasen på Okinawa under Golden Week. Där tyckte han att de amerikanska soldaterna borde utnyttja traktens bordeller mera aktivt för att "lätta på trycket". Man kan anta att han menade att det var bättre att man uppmuntrade sådant än att soldaterna skulle våldta japanska tonårstjejer ute på stan. Det händer nämligen med relativt jämna mellanrum att amerikanska soldater på Okinawa ertappas med sådana missdåd. Dock - återigen ett klumpigt uttalande som förmodligen får politiska konsekvenser för både Hashimoto och hans parti, som redan idag har färre än 10% kvinnliga medlemmar. 

Tokyo Sky Tree - världens högsta torn

Inom någon vecka fyller Tokyo Sky Tree ett år. Det är världens högsta torn, hela 634 meter, och världens näst högsta byggnad efter Burj Khalifa i Dubai, knappt 830 meter. 

Tokyo Sky Tree är officiellt ett digitalt TV-sändningstorn som byggdes för att ersätta det åldrande Tokyo Tower, som är bara ca hälften så högt, från 1958. Man kan kanske fråga sig varför man investerar många sköna miljarder i ett TV-sändningstorn när vi har TV över internet i princip klappat och klart. Tja, gissningsvis för att staten gick in med billiga lån och för att man räknade med att inkomsterna skulle komma av själva höjden på tornet och inte av dess tekniska funktion.

Det sistnämnda verkar stämma väldigt bra. Under Golden Week-ledigheten härom veckan, var det nästan 200,000 människor som åkte upp till de två observationsdäcken, medan hela området (med butiker och krogar) hade nästan 1,8 miljoner besökare. Under en enda vecka! Om man antar att besökarna spenderade en svensk tusing per man, så blir det ju en hel del slantar.

Tokyo Sky Tree ligger i östra delen av Tokyo. I gamla stan, eller nedre stan, som man säger här.  Närmaste stationen heter Tokyo Skytree Station på Tobu Skytree Line. Tobu är den privata huvudinvesteraren i projektet, och järnvägsbolaget (som också driver varuhus och fastighetsbolag, mm) ser väl att många sköna biljetter in till Skytree kommer att säljas i de nordöstra län man servar med sin järnväg.

En annan närliggande, och lite mer praktiskt station, är Oshiage Skytree, som man kan komma till direkt från flygplatsen Narita på Keisei Line, alternativt inifrån stan med Toei Asakusa-linjen eller Tokyo Metros Hanzomon Line. 

Famiresu - krogen för (nästan) alla smaker

Japaner gillar att förkorta ord till kortaste möjliga längd. Game Center, geemu sentaa, blir geesen och sexuell mobbning, sekushuaru harassumento, blir sekuhara . Famiresu är då givetvis en förkortning av famirii resutoran, en krog för hela familjen.

Famiresu är ursprungligen, så vitt jag vet, ett amerikanskt koncept. En krog man åker till med hela familjen inpackad i bilen. Ett ganska enkelt men genialiskt koncept som man i Japan givetvis förfinat och anpassat till japanska kunders krav. 

Här kan man äta både frukost, lunch och middag; man kan ta en enkel fika (obegränsat med kaffe, te eller alkoholfri dryck för dryga 20 SEK) eller man kan ta en öl med polarna efter jobbet. Är man ett gäng där några vill eller måste dricka alkoholfritt medan andra vill ta sig några järn, så är det perfekt. Snabb service, låga priser och relativt hyfsad kvalitet på käket. 

I Japan finns det  lokala varianter av amerikanska kedjor som t ex Denny's, men också en mängd hemmaodlade krogar. Den på bilden heter Gusto, en kedja med en krog precis runt om hörnet där jag bor. I princip dygnet-runt-öppet med mycket schyssta frukost- och lunchmenyer. Hyfsat bordsvin får man för ca sju spänn glaset. Inget att klaga på.  

Eller, det som man kanske kan klaga på är det faktum att krogarna blir knökfulla med gymnasiestudenter efter 15 på vardagarna, då de sitter och dricker obegränsat med läsk och gaggar ganska högljutt och länge. Att japanska krogägare inte har  en susning om hur man bygger buller-fria lokaler, gör inte den saken bättre. Dock en mindre solk i bägaren, då det går att hitta andra tider då ljudnivån är betydligt lägre.

På bilden har en gäst valt öl och pommes frites medan den andra gästen köpt sig en fyrdubbel espresso till den medhavda Godiva-chokladen.  In alles under 80 SEK (den belgiska chokladen undantagen då, allltså).

Glastaket i Japan rämnar en smula

Jag har skrivit flera inlägg om könsroller i Japan, som från svensk synvinkel fortfarande ter sig ganska ålderdomliga. Men även om utvecklingen är långsam, så verkar den gå åt rätt håll, dvs mot ett större inkluderande av kvinnor på fler och högre plan i samhället. 

Härom dagen förklarades den japanska avdelningen av Women Corporate Directors, en global förening med kvinnor i högt uppsatt ställning i större företag, öppnad.  Det stora problemet man hade inför bildandet av lokalföreningen var, så många redan förstått, att hitta just högt uppsatta kvinnor i större företag. Så här står det i Japan Times;

“Unlike Europe and the U.S., Japanese companies do not have a business culture of headhunting executives from other companies, and they tend to choose most executives from their own employees,” she said. “So unless there are many women in middle management, it is unlikely that Japanese companies will have more female board members (since they don’t have many female candidates to choose from).”

Although there are no official statistics, a survey of more than a million companies conducted by Teikoku Databank in 2012 found only 81,358 had a woman as president, or about 7.2 percent of the total.

Bara det faktum att en organisation av det här slaget får fotfäste i Japan är ett steg framåt. Även om det är en bra bit kvar, så är bollen satt i rullning sedan en tid tillbaka, och om bara den äldre generationen stockkonservativa män går i (motvillig) pension, så kan nog processen snabbas upp en aning. 

Det enda tråkiga i detta, är att det verkar som om damer i dessa positioner anammat flera tråkiga karaktärsdrag från männen i samma positioner, däribland dyra men väldigt tråkiga kläder samt noll sinne för god design. Organisationens webbsajt är bedrövlig! 

Japansk reklam - ofta skräp; ibland riktigt, riktigt bra

Reklam kan vara antingen riktigt jobbigt skräp eller fantastiskt uppfinningsrik och skön konst. I Japan skulle jag vilja påstå att reklamen till mer än hälften tillhör den första definitionen. Japan är ju nästan lika kommersiellt som USA och de kommersiella budskapen haglar tätt. Det är ju den mördande reklamen som ska sälja den konserverade gröten, så brutal effektivitet slår nästan alltid humor och intelligens. Ofta handlar det då om att man plockar in den för tillfället mest populära popartisten som får vara kawai (om man är tjej) eller kakko-ii (om man är kille) på t-baneaffischen eller i reklamfilmen. 

Ibland kommer det dock riktigt fina produktioner som engagerar, underhåller och sätter sig i minnet. Det här är en sådan. Jag ska inte berätta något som kan förstöra tittarnöjet. Den är textad på engelska (inte 100% korrekt, men det är inget som stör storyn), så det är bara att klicka och titta. En bra story, bra produktion och en rolig och effektiv punchline på slutet. Briljant!

Tokyos guvernör skickar en groda till olympiska kommitéen

Tokyos guvernör Naoki Inose blev härom veckan intervjuad av New York Times. I den intervjun gjorde han kanske inte så bra ifrån sig, med tanke på att Tokyo är en av de tre städer, tillsammans med Madrid och Istambul, som bjuder på att få bli värdstad för OS 2020.

Han sa bland annat att "Islamiska länder har bara Allah gemensamt, och de slåss med varandra, och de har samhällsklasser." Det var ganska tveklöst så att han här ville jämföra Istambul med Japan, där man ju då som bekant inte vanligtvis har krig mellan olika buddistsekter. Angående Madrid, ville han mena att det i Madrid fattades både infrastruktur och avancerade anläggningar, ungefär som att Madrid inte skulle hinna bygga sådant före OS 2020.

Olympiska kommitéens regler inför val av OS-stad säger så här: 

"The cities (wishing to host the Games) shall refrain from any act or comment likely to tarnish the image of a rival city or be prejudicial to it. Any comparison with other cities is strictly forbidden."  

Ett par grodor så goda som några, med andra ord, och OS-kommitéen har redan skickat ett varnande brev till Tokyo.  

Inose gick ganska snabbt ut med en offentlig ursäkt, men alla kommentatorer, både i Japan och annorstädes, vill väl mena att den inte gör saken så mycket bättre.

Inose är en välutbildad man - från början journalist, historiker och samhällskritiker. Dessutom nu guvernör för Japans största och mest kosmopolitiska stad. Att han kan yttra sig så till synes taktlöst säger en hel del. Detta handlar inte om intelligens, utan om sociala och kulturella värderingar och om en dålig insikt i vad som internationellt sett anses vara "fair play". Det är genant och det gör att jag börjar misstänka att Tokyo får lägga ytterligare år mellan förra gången man var värdstad för OS, 1964, och nästa gång.