När Japan satte igång den första sträckan med världens första serietillverkade höghastighetståg - Shinkansen - så var man redan i färd med att utveckla ett ännu snabbare och nästan science-fiction-artat koncept som kom att få namnet Linear Motor Car (リニアモーターカー) som idag är den allmänt använda termen istället för det mer formella jikifujoshikitetsudo (磁気浮上式鉄道). Det handlar givetvis om det som i västvärlden oftast kallas maglev - magnetisk levitation.

En testbana för det hela har funnits i Yamanashi prefektur sedan mitten av 70-talet, men den första och hittills enda kommersiella banan i Japan, som är en kort historia nere i Nagoya med bara nio stationer, kom till först i samband med Aichi Expo 2005. I övrigt har vi i resten av världen bara tre andra kommersiella banor: tåg till flygplatsen utanför Shanghai, sammalunda mellan Seoul och flygplatsen Incheon samt en kortare bana i Hunan-provinsen i Kina.

Men nu är det mest ambitiösa maglev-projektet på väg att bli verklighet. I Japan bygger man nu Chuo Shinkansen (Centrala Nya Stambanan) som man, om inga förseningar skulle uppstå, ämnar starta upp mellan Tokyo och Nagoya 2027 (det finns diverse hinder redan nu för att man ska klara tidsplanen, men den som lever får se). Sedan fortsätter man borra tunnlar ned till Osaka, där man ska kunna anlända med detta tåg senast 2045; med diverse ny finansiering hoppas man kunna starta den förlängda sträckan redan 2037.

Tåget, som har världsrekordet i toppfart för tåg med 603 km/h, kommer att ha en normal maxfart på 500 km/h, och med de hastigheterna kommer man att klara av resan till Nagoya på 40 minuter och hela sträckan ned till Osaka på 67 minuter.

Här nedan en video som berättar om Chuo Shinkansen. Det är en skapelse från YouTube-kanalen Mustard som faktiskt är en av mina favoritkanaler. Lättbegripliga men ändå detaljerade beskrivningar med mycket professionellt utförd grafik. Gillar man flyg och tåg så är det en kanal som är väl värd att titta på.