Igår, den 11:e mars, var det sex år sedan den stora trippelkatastrofen utanför Japans “Västernorrland”. Jordbävning, tsunami och kärnkraftverk med härdsmältor.

Vad har hänt sedan vi sist skrev om detta? Ja, eftersom vi har Chernobyl som referens, så vet vi att kärnkraftverket fortfarande är ett olöst problem, vilket det lär förbli ett antal decennier till.

Totalt fick ca 470,000 människor evakueras direkt efter olyckorna och idag är det fortfarande ca 123,000 personer som inte har kunnat återvända till det som var deras hemort före katastrofen. Av dessa bor drygt 36,000 fortfarande i barackbyar, medan de övriga har valt att bo hos släktingar eller vänner runtom i landet.

Jordbruket i området, som nästan totalförstördes av tsunamin, har återskapats till stora delar; i Miyagi är 96% av jordbruksarealen åter brukbar, medan Iwate har 77% av sin gamla kapacitet. Fukushima har, förståeligt nog med tanke på strålningen från kraftverket, bara 46% av arealen i funktionellt skick. Fisket har också kommit igång och ligger nu på 70% av nivåerna före 2011. Vad gäller vägar och järnvägar så är 90% nu åter i fullgott skick.

TEPCO, elbolaget som ägde kraftverket i Fukushima, jobbar förvisso hårt med att hålla det kvaddade kraftverket i schack, men det är ingen avundsvärd uppgift, och det går hårt åt finanserna. Elavgiften har höjts flera gånger men utan extra statligt stöd kommer det hela inte att hålla i längden. Skattetrycket i Japan kommer att öka även utan kostnaden för Fukushima, men det gör givetvis inte finansministerns jobb lättare.

Det enda positiva i allt detta elände, är att Japan dels blivit kvitt idén om att kärnkraft är en billig och säker kraftkälla, och dels verkligen fått upp ögonen för att lägga krut på de i princip outsinliga kraftkällor man har inbyggda i landets geografi. Geotermisk kraft (Japan är ett av världens mest geologiskt aktiva områden), vågkraft och vindkraft är relativt outnyttjade alternativ, men utvecklingen kommer att gå snabbt framåt här, då staten förmodligen aldrig kommer att få folkligt stöd för att omstarta landets alla idag stillastående reaktorer, och en stor användning av gas och olja inte heller är politiskt populärt.