Härom dagen skulle luftkonditioneringen i lägenheten bytas ut. Bra tajming; precis den tid på året då man varken behöver värme eller kyla i lägenheten. Det innebar dock den olägenheten att en stor del av rummens möblering behövde flyttas för att man skulle få utrymme att demontera de gamla enheterna och montera dit nya. Däribland hemmets stora bokhylla som rymmer böcker i upp till tre lager på djupet. Det är åtta år sedan allt innehåll placerades i hyllan, så det var en hel del nästan glömda skatter som kom fram. Däribland två svenska klassiker om Japan: William Rigmarks Sådant är Japan och Japaner, japaner, japaner av Herman Lindqvist.

William Rigmark var svensk missionär i Japan efter kriget, och han målar upp en detaljerad bild av livet i Tokyo under den amerikanska ockupationsmaktens styre. Det är dock svårt att säga huruvida han beskriver saker och ting som de verkligen var eller om han sitter med en sorts färgade, västerländska och dessutom kristet missionsivriga glasögon när han betraktar Japan och japanerna. Ibland snuddar det vid rasism, när han pratar om "gulhylta ansikten" eller om den japanska maten: "ris och fisk - en ensidig kost, som givetvis är en av anledningarna till hans dåliga tänder och bristande synförmåga". Eller varför inte "Huruvida Mr Tanaka kan läsa, tala och skriva sitt språk flytande är diskutabelt" där han missförstår det japanska språket och tror att bara för att japanskan använder kinesiska tecken, så använder man alla kinesiska tecken. RIgmark tror att ordförrådet hos en genomsnittsjapan, som han kallar "hr Medeljappson", inte överskrider tretusen tecken. Så skriver en person som inte studerat vare sig japanska språket eller Japans historia. 

Den största missen Rigmark gör sig skyldig till är nog önsketänkandet. Han föreställer sig att Japans "primitiva religioner" ska ge vika för kristendomen. Bokens baksida säger "Till de mest i ögonen fallande dragen i bilden av det nya Japan hör mottagligheten för det kristna budskapet. Japan har blivit ett missionsland utan like".

Kan man förbise de genanta detaljfelen och den genomgående rätt så överlägsna tonen, skriven av en person som växte upp i ett Sverige som idkade rasbiologisk forskning på statlig nivå, så är boken mycket intressant som tidsdokument.

Herman Lindkvist bodde i Tokyo när jag kom hit 1982, men han lärde sig inte heller japanska. Det kan man förlåta, då han bara bodde här under en treårsperiod då han jobbade som Sveriges Radios korrespondent, men det märks i hans bok som innehåller en hel del översättnings- och tolkningsfel. Den är dock i det stora hela ett korrekt dokument över den tidens Tokyo (mycket av det han skriver om "Japan" gäller dock bara Tokyo och några andra stora städer i landet), även om han gärna övergeneraliserar både här och där. Det är dock lätt hänt när man inte varit alltför länge i landet och inte kan källforska på egen hand utan språkkunskaperna. Boken är lättläst och underhållande, som det mesta karln skrivit. Alla fenomen han beskriver gäller i princip fortfarande, men inte lika generellt övergripande som han beskriver det och i många fall har mycket också förändrats, t ex vad gäller kvinnans roll i samhället.

Båda böckerna är alltså läsvärda, men jag tvivlar på att någon av dem finns i nytryck. Det är alltså biblioteket och antikvariet som gäller för den lässugne.

Här några andra böcker om Japan på svenska (tack till Jan E med flera):

Resan til och uti kejsardömet Japan åren 1775 och 1776 av Carl von Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg

Förste svensken i Japan av Gunnar Mullern

Tokyo i närbild av Carl E Christiansson

JAPAN - Framtiden har redan börjat av Lasse & Lisa Berg och Stig T Karlsson

Fakta om Japan av Monica Braw

Monica Braw har skrivit flera böcker om Japan.

Lars Vargö, en gammal vän från UD, har också skrivit flera böcker om Japan.