Japan är ju landet där krogpersonalen kommer galopperande efter dig om du skulle ha missat att dricks inte förekommer här och lagt pengar på bordet.  Rätt ska vara rätt.  Man märker också hela tiden hur människor är ganska så oförsiktiga med sina saker, sett ur ett västerländskt perspektiv.  När folk går för att pudra näsan på krogen, är det inte alls ovanligt att se att man lämnar handväskan eller telefonen på bordet. Att man blir bestulen är alltså inte legio. Jag har glömt diverse grejer här och var, och det har faktiskt hänt att jag blivit av med saker, men det har hänt en gång på 10, högst. 

Eftersom jag dels är uppväxt i ett glesbefolkat Norrland på 60- och 70-talen, där vi aldrig låste ytterdörren, och dels tillbringat större delen av mitt vuxna liv i det relativt genomärliga Japan, så känns det lite beklämmande när man ser hur man i Sverige i princip låster fast det mesta som kostar mer än en hundring. Här ligger det varor inte bara på andra sidan kassan, utan även ute på gatan, utan tillsyn.

I grannskapet där vi bor finns det flera fd jordbruk, där landägaren sålt mark där sedan lägenhetsskomplex vuxit upp. På den mindre egna marken som man har kvar, odlar man fortfarande grönsaker och frukt till husbehov. Här har vi en av dessa grannar som brukar ställa ut den produktion som blir över till salu vid gårdsgrinden. Ingen tillsyn. Allt kostar 100 yen per påse. Lägg slanten i burken, tack.

Med ovanstående sagt, så kan man dock notera en viss ökning av butikernas försiktighet. Lite dyrare saker kan vara bakom låsta glasluckor och en av de lokala större butikerna har numera övervakningskameror på toaletterna, då det har hänt att någon tar med sig obetalda varor in på toa och sedan plockar ur förpackningarna och stoppar på sig. Drygt 20 år av låg eller obefintlig tillväxt har gett landet väldigt många fler visstidsanställda med sämre lönevillkor, och det är klart att det får ett utslag i den här sortens statistik också. Men, som sagt, relativt sett mycket, mycket säkert och ärligt.