Japaner äter mycket mat ur haven, sjöarna och floderna. Fisk, skaldjur, sjögräs - ja, t o m medusor (jellyfish, kurage på japanska). Och med "mycket" menar jag både "allt möjligt" och "stora kvantiteter". Ja, Japan är faktiskt det land som äter mest fisk i världen per capita. Självklart är fiskenäringen mycket stor och den kräver så klart sina inkomster. Problemet är bara ett: man fiskar mer än vad havet orkar regenerera i många fall. Vi har ju överfiske även i Skandinavien med diverse larmrapporter då och då, men med 126 miljoner fiskälskande japaner så blir det hela ett problem på en högre nivå. Den älskade tonfisken är ett exempel på en art där beståndet sinat ordentligt på senare tid och där t ex den blåfenade tonfisken är allvarligt hotad. Att sushin har blivit en super-hit över hela världen är ju en bidragande faktor, givetvis.

Nu har det uppkommit att även den japanska ålen kommit in i riskzonen för utrotning. Ål är en mycket uppskattad fisk i Japan, och det finns många krogar som är specialiserade på grillad ål, den vanligaste ålrätt man äter. Det kallas kabayaki och är, om ni frågar mig, mycket gott. Räkna med priser från hundringen upp till 400-500 kr för grillad ål på ris med soppa till.

På grund av den bristande tillgången så har dels priserna på den inhemska ålen gått upp ordentligt  och dels har importerad ål blivit allt vanligare i snabbköps- och fiskaffärsdiskarna. Här har vi kinesisk ål som grillats på japanskt vis.

Jag brukar ibland önska att man fick bjuda japanska vänner på den goda rökta ålen från Sverige, men då skulle de väl bara äta ännu mera ål.