En av de vanligaste sökfraserna på Google som leder folk till Japanbloggen är “japanska tjejer” (eller varianter på det temat). Det kan skrivas, och har skrivits, hela böcker i detta ämne, och jag behöver givetvis inte öda tangenttryck på att beskriva hur fina japanska damer kan vara. Jag är själv mycket lyckligt gift med en japansk kvinna sedan 26 år! Men samtidigt så finns det faktiskt skäl att noggrant överväga valet av damens nationalitet. Det finns kulturella och juridiska skäl till varför en japansk tjej kan vara fel val som livskamrat. Jag har ett antal vänner och bekanta som fått lära sig detta den jobbiga vägen. 

Varför ska man bli ihop med en japansk tjej? Ja, det är väl på ett plan väldigt enkelt att svara på den frågan. Det finns helt enkelt ett stort antal fantastiska kvinnor i det här landet. Det bor ju lite drygt 60 miljoner kvinnor här i alla åldrar, så det vore ju statistiskt sett väldigt egendomligt om det inte fanns ett rimligt stort antal potentiella flickvänner och fruar. 

Japanska tjejer kan vara intelligenta och välutbildade med intellektuella intressen; de kan vara väluppfostrade, charmiga, utrustade med humor, hårt arbetande, kärleksfulla mödrar, ärliga och trogna. Att västerländska män ofta finner dem exotiska, vackra och sexiga ska man väl heller inte sticka under stolen med.

Men det finns ett antal faktorer som man bör beakta och begrunda innan man gängar sig med en japanska. Här har vi de viktigaste:

1. De kan vara extremt bortskämda och ha dyra vanor

Om din flickvän kommer från ett bättre bemedlat hem kan hon å ena sidan vara mycket väluppfostrad och en ekonomiskt kunnig och ansvarstagande person. Å andra sidan kan hon vara extremt bortskämd med allt det materiella hon någonsin önskat sig. I det fallet kan det hända att hon förväntar sig att du ska axla pappans roll som betalningsansvarig för hennes kostsamma vanor. Se upp med damer som inte ens låtsas ta fram plånboken när ni är ute på en dejt. En kvinna som över allt annat strävar efter att gifta sig med en välburen man kallas ju sedan länge på engelska för “gold digger”. Jag tror inte att begreppet finns på svenska, då fenomenet är relativt ovanligt (eller?). På japanska heter det tama no koshi ni noru (玉の輿に乗る), dvs att åka (snålskjuts) på den juvelbeklädda palankinen. 

2. De kan vägra jobba efter bröllopet eller barnafödandet

Japanska kvinnor av idag har i de flesta fall haft en hemmavarande mamma, åtminstone under sina första tio levnadsår. Det är ett mönster som fortfarande sitter ganska så fixerat i det japanska samhället. En svensk kvinna som säger “jag vill inte jobba utan jag vill vara hemmafru och bli försörjd av min make” skulle nog bli ansedd som en smula onormal och klart politiskt inkorrekt, men i Japan är detta inte alls någon extrem åsikt; tvärtom är den faktiskt allt vanligare i ett Japan som stagnerat i tillväxten de sista 20 åren; idag säger ungefär var tredje ung japanska att hon vill bli hemmafru. Även om din japanska flickvän säger sig gilla att arbeta och vilja göra det även efter bröllopet, så kan det gamla mönstret, möjligen också påhejat av hennes föräldrar, göra sig gällande när ni blivit ett gift par. Ett alternativt mönster är att hon slutar jobba när ni har fått barn. Detta kan dels vara för att hennes arbete helt enkelt inte är kompatibelt med att vara småbarnsförälder, men det kan också vara det kulturella mönster som säger att en mammas första plikt är att föda upp och uppfostra sina barn till att bli duktiga och ansvarsfulla vuxna som kommer in på fina skolor och fina företag (alternativt blir duktiga mödrar om det handlar om flickebarn). Det behöver inte vara hennes egen absoluta vilja, utan det kan mycket väl handla om tryck från föräldrar och övrig släkt om att vara "som alla andra".

Detta innebär att du som man eventuellt måste axla allt ekonomiskt ansvar för familjen. Om detta kombineras med punkt ett blir det extra jobbigt.

3. De kan vägra sex efter bröllopet alternativt barnafödandet

De flesta barn i Japan växer upp med en pappa som nästan aldrig är hemma. Han jobbar minst fem dagar i veckan och kommer inte hem förrän sent på kvällen, ofta efter barnens sänggående. Kommer han upp lite i graderna, kan lördagen eller söndagen innehålla golf med kunder eller leverantörer. Inte undra på att det äktenskapliga livet i Japan är så sexbefriat när åtminstone mannen är frånvarande större delen av tiden och väldigt trött de få timmar han är närvarande. Det uråldriga kulturmönstret med arrangerade äktenskap där sexlivet innebär avlandet av ett par barn och sedan inget intimt umgänge lever på många håll dessutom kvar, så kopplingen äktenskap-sex är redan i grunden principiellt ganska svag. 

4. De kan prioritera jobbet före dig

Att din dam jobbar behöver inte betyda att hon hjälper till med familjens försörjning (“mina pengar är mina pengar; dina pengar är också mina pengar”), men i de flesta fall funkar den biten nog bra. Men att hon jobbar handlar inte bara om ekonomi. Om ni bor i Japan, och hon arbetar på ett företag, så handlar det också om den japanska arbetskulturen. Många unga kvinnor tycker om att arbeta och arbetar därför mycket idogt, ofta bättre och mera än killarna. För att stiga i graderna, som är extra svårt för tjejer på grund av alla kvarsittande fördomar, måste de jobba hårdare än männen. Detta innebär att du får en kvinna som kommer hem vid midnatt, tar sig ett bad och sedan snabbt blir medvetslös under täcket. Glöm alla former av umgänge måndag till fredag.

5. De kan ha icke-diagnostiserade mentala problem

Detta låter givetvis överdrivet, men jag har närliggande exempel på att detta är ett reellt problem. Japan är ett stressigt samhälle med många ålderdomliga kulturella faktorer som både driver fram mentala problem och förhindrar dessa problems lösningar. Är man stressbenägen så har man från början ett utsatt läge i det konkurrensutsatta och strängt hierarkiska samhället. Får man mentala problem så är det ett sorgligt faktum att sådana problem dels oftast sopas under mattan då det anses vara skamligt, och dels sällan diagnostiseras och behandlas. Behandlingen är dessutom under all kritik; Japans psykvård handlar nästan uteslutande om medicinering och inlåsning. Har din japanska flickvän mentala problem i släkten är det extra stort skäl att se upp!

6. Blir det skilsmässa (i Japan) är det regel att mamman får ensam vårdnad om barnen

Jag har en god vän som är inne på sitt tredje äktenskap med en japansk kvinna. Det verkar som om “third time’s the charm” i det här fallet. I det första fallet var det nog personlighetsproblem, i det andra fallet handlade det om rejäla mentala problem (typ väcka upp maken med en kniv mot strupen), men tredje gången gillt verkar det funka alldeles utmärkt. Dock är det gemensamma med alla tre fruarna att han inte vill ha barn med dem. Den enkla anledningen är att japanska domstolar i nio fall av tio dömer att mamman ska få ensam vårdnad om barnen vid en skilsmässa. Ofta med besöksförbud för pappan. Delad vårdnad finns helt enkelt inte som begrepp i det japanska juridiska systemet. Jag har flera personliga vänner som lider av detta, mest män men också en mamma som inte får träffa sina barn.

Bor ni utanför Japan så är det ju andra lagar som gäller. Nu, sedan Japan äntligen skrivit under Haag-avtalet om bortrövande av barn av ene föräldern, så finns det skäl till att tro att man faktiskt kan få umgås med sina barn även om man skiljer sig från en japansk kvinna, men om ni båda bor i Japan så är det japansk lag som råder.

SLUTSATS

Jag skriver givetvis inte ovanstående för att avskräcka någon från att ta ihop det med en japansk dam; jag vill bara belysa de eventuella problem som kan orsakas av vissa tjejers kulturella bakgrund och det juridiska systemet i Japan. 

Det enkla rådet är helt enkelt att kolla in damen ifråga ganska så ordentligt. Vilken bakgrund kommer hon ifrån? Hur är hennes föräldrar (konservativa eller liberala)? Har hon levt utanför Japan under någon tid? Hur ser hon på arbete, kärlek, sex och barn? Har hon tendenser till mentala problem?

En grundförutsättning för att man ska kunna lära känna en person tillräckligt väl för att veta om han eller hon är det rätta valet till livskamrat, är givetvis att man kan kommunicera med varandra. Om du inte lär dig japanska och hennes engelska bara är halvdan, skulle jag nog tänka mig för.. 

Jag skulle undvika att gifta mig med en japansk kvinna utan att bo tillsammans med henne en längre tid. Jag stipulerade en sambo-period på två år innan vi tog beslutet att gifta oss och skaffa barn. Det var ett bra beslut. Har hon traditionella föräldrar i livet kan detta vara svårt, men stå på dig där.

UPPDATERING

Rekishikan har lagt upp ett inlägg i ämnet.