Fd landslagsledaren i dam-judo, Ryuji Sonoda, är ledsen för att han inte får slå och sparka sina judotjejer längre!
Den japanska kommittén för främjandet av Tokyo som värdstad för OS 2020, där man konkurrerar med Madrid och Istanbul, har det inte alltför lätt i dagarna och kanske inte framledes heller. En hel radda idrottsskandaler de senaste månaderna har nämligen kastat ett inte allför smickrande ljus över den japanska idrottsvärlden.
I december förra året begick en 17-årig gymnasieelev självmord nere i Osaka. Han var lagledare i skolans basketlag och hade under en längre tid blivit fysiskt misshandlad av tränaren närhelst den unge mannen och/eller laget hade uppvisat mindre vilja eller förmåga än vad tränaren tyckte var lämpligt. Vi pratar alltså rejäla handflateslag mot ansiktet. Pojken hängde sig med en av pappas slipsar och efterlämnade ett brev till tränaren där han förklarade att det var den mentala och fysiska misshandeln han blivit utsatt för som till sist fick honom att ta livet av sig.
Sedan kom det förra veckan fram att Ryuji Sonoda, tränare för det japanska damlandslaget i judo, misshandlat damerna han tränat. De har fått handflateslag, sparkar och slag med bambukäppar. Dessutom har judodamerna ibland tvingats träna trots att de haft skador. Muntlig mobbning har också varit vanligt förekommande. Landslagsdamerna lade in en skrivelse om detta till japanska judoförbundet i höstas, men där hände inte speciellt mycket. Sonoda fick en formell tillsägelse och sedan skulle allt flyta bra igen. Inga pressreleaser syntes till, då offentlighetens ljus inte borde släppas in, tyckte man. Det tyckte däremot inte tjejerna, som gick vidare till japanska olympiska kommittén med sitt klagomål. Det hela blev offentligt i onsdags, och under torsdagen höll Sonoda en presskonferens där han annonserade att han skulle sluta som landslagstränare.
Som grädde på moset kom då nyheten igår att Masato Uchishiba, tvåfaldig olympisk guldmedaljör i judo, har fällts för våldtäkt på en av de studenter han tränade på Kyushu University of Nursing and Social Welfare 2011. Han hade varit ute och druckit med tjejerna i skolans judolag och sedan våldtagit en kraftigt överförfriskad elev som hade smällt av i ett hotellrum. Han dömdes till fem års fängelse.
Detta är då, tyvärr både för alla offer och för den japanska olympiska kommittén, bara toppen av ett isberg. Mer eller mindre anonyma representanter från sportvärlden har trätt fram och menat att fysisk misshandel av idrottsmän och -kvinnor är vanligt förekommande. Det värsta är nästan att tränarna tror att de gör sina lärlingar en tjänst; att lite smisk ska göra de "starkare och tuffare". Mörkertalet är alltså mycket stort. Sist detta var på löpsedlarna var när en 17-årig sumobrottare dog efter skador han fått under träning 2007. Det visade sig att det inte var någon vanlig träning; han hade blivit misshandlad med baseballträn av sin tränare och sina äldre stallbröder.
Trots att aga i skolan varit förbjuden i lag sedan 1947, förekommer det på daglig basis. Trots lagförbud finns det nämligen inga fastställda straffsatser för "brottet" vilket givetvis medför att det inte ses som ett brott. Om det uppdagas brukar det bara resultera i att läraren får en formell tillsägelse, och sedan är det meningen att allt ska vara frid och fröjd.
Grundproblemet är att Japan alltid varit ett extremt hierarkiskt top-down-land. De som är högre på den sociala och ekonomiska rangskalan anses vara erai (duktig, känd, i hög position) och självklara ledare, och de som står längre ned ska helst finna sig i det och lyda order. Självklart är det inte så i alla lägen, men denna grundläggande tes genomsyrar ändå fortfarande samhället. Det är därför det är ont om gräsrotsprotester och den sorts politiska aktivism som vi har av och till i västvärlden. Och som synes så är det inte ont om personer som missbrukar sin status. I de flesta fallen kommer de också undan, och därför är det himla trevligt att se att Japan ibland vågar plocka fram den byk man har som är mindre ren. Man kan hoppas att det blir en trend.
Jag kan tycka att Tokyo är en idealisk stad för olympiska spel. En välkomnande, genommysig och extremt säker stad med nästan noll kriminalitet. Men samtidigt hoppas jag att Tokyos ansökan om OS 2020 kan få alla att inse att om man inte drar fram den här skiten till allmän beskådning och gör ordentlig avbön och ser till att systemet förändras i grunden, så blir det kanske inga fler OS i Japan, varken 2020 eller senare! Olympiska kommittén kommer till Tokyo i mars, och då måste japanerna ha bra svar på frågor kring den här problematiken.
Uppdatering
Japanska olympiska kommittén meddelar att man ämnar göra en grundlig undersökning av alla olympiska sportgrenar i landet för att utröna om och i vilken utsträckning denna typ av fysisk och mental mobbning förekommer. Det ska bli intressant att se om detta kan leda till varaktig förändring eller om det bara blir en uppvisning som man gör för att man känner sig tvingad, som sedan inte ger någon effekt på sikt.
