Japanbloggen fyller fem år idag!

Att tiden är en i högsta grad relativ dimension behöver man inte Einsteins intellekt för att förstå. Det räcker med att att bara hänga kvar vid livet. Allt går bara snabbare för varje år som går. 

Idag är det fem år sedan Japanbloggens första inlägg lades upp på nätet. Sedan dess har det blivit ungefär 850 olika inlägg, och fler än tusen om man räknar in vår systerblogg på Japan Gourmet Guide (och då räknar vi bort de tidiga inlägg om mat och dryck som vi kopierade från Japanbloggen). Vi tror, och vi uppskattar om någon bevisar att så inte är fallet, att vi därmed har den största ansamlingen av information om Japan på svenska man kan hitta på nätet eller i tryckt form.

Vi tackar alla gamla och nya läsare, och vi hoppas att ni hör av er om ni har åsikter om vad vi borde skriva om framledes. Vi ser fram emot flera nya år med er alla på Japanbloggen!

P.S. Tipsa gärna vänner och bekanta som ni tror kan ha nytta och glädje av att läsa Japanbloggen. Vi tror nämligen att den potentiella läsekretsen är betydligt större än den vi når idag. Det finns också numera en Google Translate-knapp i vänstra spalten där läsare som inte kan svenska kan låta översätta alla blogginlägg till ett annat språk.

Uniqlo öppnar på Hamngatan till hösten

Som vi skrev om här, så har Uniqlo haft siktet inställt på Sverige ett tag. Nu är det då också officiellt bekräftat att ryktet talat sant. Man öppnar sin första butik i Norden i Sverigehuset på Hamngatan nu i höst.

Man har faktiskt redan svenskspråkiga webbsidor uppe.

Etableringen i Stockholm sker faktiskt exakt tio år efter H&Ms etablering i Japan. Trots Uniqlos etablerade styrka på hemmamarknaden, så är både H&M och Zara nu fasta fixturer på den japanska konfektionsmarknaden. H&M har ett 40-tal butiker och det verkar som om man fortfarande har utrymme för vidare expansion i Japan.

Inget dumt läge för Uniqlos första butik i Norden. Du kan köpa det enkla och billiga på Uniqlo för att sedan bara gå över gatan för att handla det exklusiva och dyra på NK. Start till hösten.

Bild: Uniqlo

Uniqlo, som för egen del ser Japan som en relativt mättad marknad, har sökt sig allt längre bort från hemlandet i sin utlandsexpansion. Asien är väl täckt idag, och i Europa har man idag butiker i Storbritannien, Belgien, Frankrike, Tyskland och Spanien. När man går in i ett nytt land, så är det sällan för att bara sätta upp en butik, och vad vi förstår så har man redan vittring på andra lokaler för en expansion på svensk mark.

Vi tror att Uniqlo kommer att lyckas i Sverige. Det är inte “mode” på samma sätt som H&M är mode. Det är baskläder av hög kvalitet till låga priser. Enkelhet och många färgval gör att det är svårt att bli trött på grejerna (om man inte är beroende av att ha det senaste och fräckaste varje säsong, förstås). 

Punktliga japanska flygbolag och flygplatser

Den brittiska resebranchanalysfirman OAG har släppt en ny rapport som beskriver punktligheten hos flygbolag och flygplatser världen runt. 

Totalt sett, oavsett flygbolagets storlek, blev lilla Air Baltic världens punktligaste flygbolag, med en OTP (on-time performance) på 90.01 procent av sina flygningar. Hong Kong Airlines kom tvåa och Hawaiian Airlines blev trea.

Bland världens 20 största flygbolag, så kallade “mega airlines” i rapporten, kom Japan Airlines etta, följt av All Nippon Airways. Delta Airlines blev trea.

På flygplatssidan ser vi att bland större flygplatser, de som har fler än 30 miljoner avgående resenärer per år, så blev Haneda etta med 86,75% av alla flygningar avgående eller ankommande inom 16 minuter från utsatt tid. Bland något mindre flygplatser, de som servar mellan 10 och 20 miljoner avgående passagerare, blev Osaka International etta och Sapporos Okadama (den mindre av stadens två flygplatser) trea. Två blev Salt Lake City International.

Vi har nu alltså några av världens punktligaste flygbolag och flygplatser i Japan. Detta utöver det faktum att Kansai International utsetts till den flygplats där du löper minsta risken att förlora ditt bagage och att Narita utsetts till världens godaste flygplats.
Finns det då inget att klaga på? Jo, det skulle vara trevligt med ett snabbare sätt att ta sig ut till Narita. För oss som bor i västra delen av Stor-Tokyo, är det minimum en timme och 45 minuter att resa enkel väg om man vill undvika knökfulla pendeltåg och t-banan i möjligaste mån på vägen till det snabba tåget. Haneda, Tokyos Bromma, är visserligen innanför stadsgränsen, men det är inte heller speciellt nära. I bästa fall 45-50 minuter.

Japan i januari

Här en liten video från en herre vid namn Scott Wild. Titeln är January in Japan och det är en vacker berättelse utan ord från den här tiden på året på Honshu, Japans största ö.

I kronologisk ordning förevisas platser och fenomen såsom Tsukijis fiskmarknad, sushikrogen, sumobrottning, Shinkansen, onsen-bad, snöapor, teceremoni, Tokyo Sky Tree, Shibuya, yakitori, tempelbesök i Kyoto och ett ståtligt Mount Fuji sett på håll.. Filmen är, som så många andra filmer från Japan, inte så lite idealiserande, då man är helt avskärmad från den jäkt och stress som genomströmmar det japanska samhället, men som besökare kan man undvika den delen och enbart hänge sig åt alla positiva aspekter, varav många alltså står att beskåda i den här filmen.

Trafiksäkerhet i Japan - lika hög som i Sverige, eller kanske högre?

När denne bloggare kom till Japan hade man ingen lag om säkerhetsbälten i bilar, vilket innebar att det stora flertalet körde bil utan att sätta på sig bältet. Det fanns egentligen inget starkt officiellt budskap från staten vad gällde trafiksäkerhet, förutom ett allmänt påbud om att ta det lugnt i trafiken, relativt lågt satta hastighetsgränser och ett anslag på varje polisstation som anger dagens antal skadade och döda i trafiken. På grund av den enfaldiga tron att folk skulle sluta köpa bilar ifall man blev medveten om farorna, och givetvis också på grund av regeringspartiets starka band med storföretagen, höll man inne med informationen. Krocksäkerhet var ett i princip okänt eller i alla fall oanvänt begrepp fram till slutet av 80-talet, då Honda blev först med att skryta om en av sina bilars krocksäkerhet. Man tycktes leva i tron att om man som bilföretag nämnde krocksäkerhet så skulle kunderna fly till ett annat märke som inte tog begreppet i sin mun.

Det var mycket vanligt att se mammor som satt bredvid den bilförande maken med en liten unge i knät, alla utan bälten. Rattonykterheten låg dessutom på en nivå som förbluffade. Många japanska bekanta såg det inte som något problem att köra bil efter några glas så länge man kunde gå rakt och prata utan att sluddra. Dessutom var det ett känt faktum att polisen fuskade med alkotesterna. Om föraren inte stank av sprit och dessutom blåste utan tvekan, så fick hen oftast åka. Tydligen sparade polisen in lite pengar på att inte ha “skarpa” alkotest utan bara en attrapp som man blåste i.

Lag om säkerhetsbälte i framsätet kom 1985 (straff för brott mot lagen kom först året därpå) men lag om bilbälte i baksätet kom först 2008. Det är idag dessutom lag på barnstol för barn upp till fem års ålder. 

Den tidigare mycket slappa lagstiftningen tillsammans med ringa forskning och utveckling vad gäller krocksäkerheten gjorde att man tidigare uppvisade tråkiga siffror. Antalet olyckor i trafiken korresponderar ganska exakt med den ekonomiska utvecklingen efter andra världskriget. Det var först på 60-talet som gemene man började kunna ha råd med egen bil, och olycksstatistiken hade sin topp 1970, då kombinationen av en kraftigt ökad mängd relativt osäkra bilar förda av oerfarna förare utan bilbälte och eventuellt med alkohol i blodet tog ut sin rätt - hela 16,765 personer fick sätta livet till i trafiken det året. Den relativa avsaknaden av trafikljus, vägskyltar, riktiga trottoarer och fysiska avdelare mellan motorfordon och cyklister/fotgängare, gjorde också sitt till.

KRAFTIGA FÖRBÄTTRINGAR PÅ ALLA PUNKTER

Sedan dess har man på alla punkter förbättrat sig med råge. Nu har nästan alla bältet fastspänt, barnstolar används, körskoleutbildningen har förbättrats, trafikljus och skyltar är legio, alkotester är numera skarpa varje gång och polisen är noga med att bevaka och sätta fast lagöverträdare.

En simulerad trafikolycka uförd av stunt-utbildad personal vid amerikanska flottbasen i Yokosuka, en bit sydväst om Tokyo.

Foto: Yokosuka Naval Base, Public Domain

Under 2017 dog 3,694 personer i den japanska trafiken, vilket är den lägsta siffran man uppvisat sedan man började föra statistik under slutet av 40-talet. Detta innebär ca 2,91 dödsfall per 100,000 personer. I Sverige, där vi inte kunnat hitta siffran för 2017, dog det under 2016 263 personer i trafiken, vilket blir 2,63 per 100,000 personer. Med andra ord ingen stor skillnad i snitt. 

Om man då även betänker att Japans befolkning på 127 miljoner trängs på en yta som motsvarar mindre än 30% av Sveriges (landet består till ca 70% av relativt svåråtkomliga berg), och att största delen av vägnätet består av mycket smala vägar så snart man kommer ut en bit på landsbygden, ofta så smala att två normalstora bilar inte kan mötas utan att den ena föraren kör in på lämplig plats för att lämna företräde, dessutom utan vägrenar eller trottoarer för fotgängare, så får man en ännu bättre bild av dagens Japan som ett mycket trafiksäkert land. Att en mycket stor andel av bilflottan dessutom består av små K-cars som med sin ringa storlek och sina låga priser helt enkelt inte kan matcha en större bils krocksäkerhet, ger även det en beskrivning av ett relativt säkert trafikland.

View fullsize

Ljusare färg är färre döda i trafiken. Notera Thailands mörka färg; landet är ökänt för sina många trafikolyckor.

Klicka för att förstora bilden.

Bild: Chris55, Creative Commons

Självklart finns det idioter vid ratten eller styret även här. Det händer att man måste åse hur yngre talanger i bil eller på motorcykel gärna gasar på för fullt på smala gator med både barn och åldringar på en eller ett par meters avstånd (denna typ av förare har också symptomatiskt nog en förkärlek för modifierade ljuddämpningssystem för maximal skrämseleffekt). Med andra ord så ska man givetvis inte tro att man är automatiskt säker på gator och vägar i Japan, men det kan ju vara skönt att veta att Japan ligger på samma nivå som Sverige, eller till och med lite bättre till, beroende på hur man ser på saken.

Den mest uppenbara trafikfaran när man är ny och ovan sin miljö i Japan, är att bli överkörd av en cyklist. De flesta cyklister delar nämligen trottoaren med alla fotgängare, och innan man vant sig vid dessa tysta faror hinner man få en del cykeldäcksmönsteravtryck på sina skor (överdriver bara lite).

YouTube-idiot gör japaner förbannade; saboterar för utlänningar i Japan

Ett mycket tråkigt men sant faktum är att om man vill bli rik på sociala media så bör man helst vara en ung, snygg och intetsägande ung dam (“titta vad snygg jag blev i det jag fick från H&M igår!”) alternativt en ung man som mer eller mindre ovetande beter sig som en idiot.

Ett proffs i denna bransch är 22-årige Logan Paul, en för undertecknad fram till alldeles nyligen barmhärtigt nog okänd ung amerikan  som blivit mångmiljonär på att ha många följare på sociala media. Han fick stor uppmärksamhet härom dagen då han postade en video som han filmat i Japan. Han och hans följe går omkring i en skog nära Fuji vid namn Aokigahara. Den är tyvärr ökänd som “självmordsskogen”, då det sorgligt nog blivit en liten trend bland deprimerade människor att komma hit för att ta livet av sig. Tror ni inte att denne herr Paul hittar ett lik som hänger från ett träd, filmar denna döde person, kläcker ur sig några putslustiga kommentarer och lägger upp det på nätet. Han får, som sig bör, ordentligt på näsan för denna handling, helt befriad från både tanke och hjärta. Han plockar ned det hela nästa dygn och lägger upp flera ursäkter och menar att han nu tar en paus från videobloggandet för att "fundera lite".. 

Även om ovanstående var det grövsta han gjorde under sin Japan-resa, så var annat han gjorde i Japan också ganska befriat från eftertanke. Här en video som visar hur han i princip bara går eller springer omkring och är förbannat störig, ute för att ta billiga humorpoäng när japaner i hans närhet bestört ryggar tillbaka inför hans bullriga anfall. Jag är förvånad över att polisen, som kommer till scenen ifråga, inte sydde in dessa omogna glin och lät de vila i arresten innan man körde ut dem till flygplatsen för planet hem till USA.

Logan Pauls agerande verkar få efterverkningar av samma slag som svenske Felix Kjellberg fick uppleva efter hans ökända anti-semitiska uttalanden, dvs att stora amerikanska sponsorer drar öronen åt sig och häver lukrativa kontrakt (Paul sägs ha fått 150,000 dollar per Facebook-inlägg). Man kan givetvis skylla på ungdom och bristande intellekt, men det är faktiskt rätt åt honom. Det vore ärligt sagt för djävligt om det inte fanns gränser för hur illa man kan bete sig och ändå tjäna grova pengar på sociala media. 

Betänk att ditt beteende i Japan kommer att påverka japaners åsikt om alla utlänningar. Har man sett en ordentligt störig utlänning på bärsärkargång genom Tokyo, så är det lätt att man sedan har fördomsfulla åsikter om alla utlänningar. Det är typer som Logan Paul som gör att du kanske inte blir insläppt på krogen i Japan, exempelvis. Därför denna bön: var en god ambassadör för alla oss icke-japaner när du är här. Att göra kulturella misstag är helt OK, det är sånt som de flesta japaner har full förståelse för, men visa respekt. Titta på omgivningen och uppför dig så gott det går som den uppför sig. Det är lätt hänt att man behåller sitt hemma-beteende, speciellt om man reser tillsammans i ett kompisgäng från samma land, men var uppmärksam på hur ni sticker ut från mängden i Japan om ni står och gastar med hög röst på T-banan, bara för att ta ett enkelt exempel. 

UPPDATERING

Här en video från en flitig japansk videobloggare som intervjuat människor i Shibuya, en av de platser där Logan Paul härjade. Alla utom en person är relativt unga människor, och det visar sig att de allra flesta har en ganska sansad syn på det inträffade, dvs att man ser på det hela som en enskild individs dumma beteende och att detta inte förändrar deras grundläggande syn på utlänningar ("det finns dumma människor i alla länder"). Trevligt att höra.. Det är dock en annan historia när vi pratar om de äldre generationerna, där många är konservativa och dessutom ytterst ovana att umgås med andra än japaner.

Hur som helst, följ regler och normer så blir resan till Japan en fin upplevelse!

Japanska nationella helgdagar 2018

I vissa fall sammanfaller helgdagarna med gamla traditioner som man firar med dans och musik.

Foto: Public Domain

Då vi bytt år så är det givetvis hög tid att uppdatera förteckningen över japanska nationella helgdagar. De kan vara både en pina och en befrielse; en pina för den som reser hit på en kortare resa och då hittar den butik eller krog man tänkt besöka stängd på grund av högtiden, och en befrielse för att många kanske stannar hemma eller åker ut ur stan på ledigheten så att Tokyo för en gångs skull känns lite luftigt och avslappnat.

Här har ni en förteckning över 2018 års helgdagar. Tänk på att när helgdagen infaller på en söndag, så brukar man numera få kompledigt påföljande måndag.

Spotify-reklam visar en "typisk nyårshelg" i Japan

Spotify har funnits i Japan sedan hösten 2016, och de verkar som om de har fått in en fot, i alla fall i de yngres medvetanden. De unga japanerna har nästan utan undantag en smartphone, medan de lite äldre ofta istället använder den gamla modellen, i folkmun kallad "gyara-kei" - ギャラ携, Galapagos-mobile (se nedan), ofta kallad "flip-phone" i andra länder, som visserligen var "smart" för sin tid, med tillgång till internet, email, mm, men med liten skärm och ingen eller ringa möjlighet att installera egna applikationer.

Japan är världens nästa största musikmarknad efter USA, men de japanska musikförlagen är extremt konservativa och de vill inget hellre än att fortsätta sälja CD-skivor i all evighet. Så det är strongt av Spotify att lyckas ta sig in här, och jag hoppas så klart att de ska kunna skaffa sig en lika stark ställning som man har i Europa idag. Det handlar bara om att ha styrkan att vänta ut både branschen och kunderna som är allmänt obstinata och vill behålla den fysiska aspekten av en "skiva".

Man är relativt flitig med annonsering, och här har vi den senaste TV-reklamen som innehåller en parodisk beskrivning av en typisk nyårshelg i ett typiskt japanskt hem. Man sitter alla med benen under en kotatsu, det låga bord med inbyggd värme som finns i nästan alla typiska japanska hem för att plockas fram när det blir vinter, och man äter en ansenlig mängd klementiner i pauserna mellan intagandet av den klassiska japanska nyårsmaten. Det enda egendomliga är att man lyssnar på musik istället för att sitta och stirra på en ständigt påslagen TV. Man är också normalt också betydligt mera social, då det ju är en familjeträff som kanske bara sker en eller ett par gånger per år, så det brukar gaggas en hel del mellan generationerna.

Att kotatsu-bordet studsar upp och ner är kanske ett produkt-tips från Spotify till japanska tillverkare; varför inte bygga in en subwoofer under bordet!?

Det är inte bara miljön som är japansk, utan regin och klippningen känns också japansk, så min gissning är att man använder sig av någon japansk byrå..

Att man kallar den äldre telefontypen för Galapagos-mobiler har att göra med att de isolerade Galapagos-öarna är hemort för en unik flora och fauna på grund av att evolutionen tagit ett eget, unikt spår där. Man menar, med viss rätt, att öriket Japan också uppvisar en tendens till egna, unika lösningar som ofta inte går hem i andra länder, eller tvärtom att utländska produkter inte faller japaner på läppen. Det senare är dock mest propaganda från de inhemska tillverkarna som vill förhindra konkurrens från utländska produkter. Idag är dock det mesta av detta som bortblåst, då de yngre japanerna, framför allt damerna vill jag tycka, är betydligt mer öppna för utländska influenser.

Här en typisk Galapagos-lur: