Självmorden minskar för tredje året på raken i Japan

Självmord är fortfarande alltför vanligt i Japan, men siffran har nu minskat de sista tre åren. Hoppas att trenden fortsätter!

Jag måste erkänna en sak. Varje gång tåget står för att någon har hoppat ihjäl sig får jag blandade känslor; dels tycker jag synd om den stackars människan och de eventuellt kvarvarande sörjande, och dels finner jag mig tyckandes att "hen kunde väl ha tagit livet av sig utan att sabba schemat för 100,000-tals resenärer". Sedan får jag dåligt samvete för den andra delen av den meningen. Sedan blir jag förbannad för att tågbolagen inte orkar bygga skyddsdörrar på alla perronger. Istället skickar man faktura till den dödes anhöriga!

Ett litet ljus i mörkret är att japanska polismakten rapporterar att självmorden under 2014 uppgick till 25,427 individier, en minskning med 1,856 personer jämfört med året innan, eller -6,8%. Det är tredje året som självmordens antal minskat, ett stort trendbrott efter hela 14 år på raken med antalet självmord aldrig understigande 30,000 per år.

I 12,920 fall var orsaken till självmordet mental eller fysisk ohälsa, i 4,144 fall dålig ekonomi, i 3,644 fall familje- eller relationsrelaterade problem och i 2,227 fall arbetsrelaterade problem (det vore intressant att veta hur man skiljer på mental ohälsa och arbetsrelaterade problem). Varför de resterande 2,492 personerna tog livet av sig förtäljer inte rapporten, förmodligen för att man inte vet.

Ur min synvinkel är dock den egentliga och grundläggande orsaken till den höga självmordsfrekvensen den japanska kulturen. Organisationer med brutala hierarkier, intolerans mot svaghet, mobbning både i skola och på arbetsplatser, ojämlikhet mellan kön och sociala klasser, svaga fackföreningar och ett dåligt socialt skyddsnät. Den grundläggande synen att allt är individens eller familjens problem gör att politikerna inte ser problemen som sina.

Detta kan återknytas till det vi skrev i förrgår om Tohoku fyra år efter katastrofen; Samtidigt som offren mår skitdåligt uppe i sina baracker, så börjar man bygga världens dyraste tågsträcka (svävtågbanan Chuo Shinkansen).

Det är intressant att notera att minskningen i självmordsfrekvens sammanfaller med katastrofen uppe i Tohoku. Jag kan bara spekulera, men det är kanske så att den kollektiva chocken landet upplevde när ett ofattbart stort antal människor dog på en och samma dag har påverkat folk till att värdera livet lite högre.

Kan en karta styra svensk export till Japan?

Varför kan man inte köpa Västerbottensost i Japan? Eller Gustafskorv? Eller Kalles Kaviar? Eller en låda Aladdin?! I vissa fall kan det röra sig om olika lagstiftningar som försvårar export till Japan (vissa "E-nummer" som inte är tillåtna, till exempel), men i lika många fall handlar det nog om en sorts skygglappseffekt som förstärks av både det geografiska och det (upplevda) kulturella avståndet. 

Samtidigt kan det nog vara ett enkelt optiskt problem. Tittar man på en världskarta, så ser ju Japan så fruktansvärt litet ut. Våra sedvanliga platta kartor (hur många har en jordglob hemma idag?) är ju en optisk illusion, där länderna nära polerna förstoras när världen görs tvådimensionell. Japan, som ju ligger närmare ekvatorn än Sverige, ser ut att inte ens vara halva Sveriges yta, när Sverige i själva verket bara är 20% större till ytan. Potentiella exportörer "ser" helt enkelt inte marknaden.

Om man istället ritar en karta där varje bildpunkt motsvarar en viss bestämd mängd människor, så får man en helt annan känsla för olika marknaders potential. Reddit-användaren Teadrinks har gjort precis en sådan världskarta. Här kan du titta på den med full upplösning. Den ger en helt annan känsla av världen, eller hur? Ryssland blir ett normalstort land och Kanada nästan försvinner. Japan blir - helt plötsligt - något som ser ut som en marknad värd att satsa på.

Här ett tidigare inlägg som belyser samma fråga. Värt en titt om du inte sett det förut.

Fyra år efter katastrofen i Tohoku idag

Nu har det passerat fyra år sedan den gigantiska trippelkatastrofen uppe på den nordöstra Japan-kusten, där de tre länen Miyagi, Iwate och Fukushima fick ta den värsta smällen. Jordbävning, tsunami och kapsejsat kärnkraftverk. Hur ser det ut idag?

Ja, på ytan har det hänt mycket. Förutom i området närmast kärnkraftverket i Fukushima, där man inte får vistas om man inte tillhör den specialutrustade personal som fortfarande jobbar non-stop med att hålla det aktiva kärnbränslet nedkylt och stoppa ytterligare läckage (vilket går mer eller mindre bra), så har mycket av infrastrukturen, i form av vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser, byggts upp igen. Vad som däremot fortfarande hankar efter är byggandet av bostäder, skolor och sjukhus. Ungefär 400,000 hem förstördes den 11:e mars 2011, och det är fortfarande nästan 230,000 människor som inte kunnat flytta hem igen. Av dessa är ungefär hälften från Fukushima, där många av naturliga skäl inte kan flytta hem, då deras gamla bostad ligger inom ett område som kommer att vara farligt radioaktivt under många år till. 56,000 av de som tvingats omplacera sig har gjort det till andra områden i Japan, där de råkat ha släktingar, medan 82,000 människor fortfarande bor i enkelt utförda baracker inom hemmalänet.

Efter jordbävningen i Kobe fanns det liknande tillfälliga bostäder, men dessa "flyktingbostäder" kunde evakueras inom fem år efter katastrofen. Uppe i Fukushima har man idag ännu inte en aning om när detta ska kunna ske för deras del.

Att bo i en barack, tunn vägg i tunn vägg med grannar man inte kände före katastrofen, och att gå i en skola som är inhyst i en barack, att inte ha ett jobb längre, eller tvingas ta lågavlönade tillfälliga arbeten - allt detta är ju nästan specialdesignat för mentala problem. Över 3,200 människor i de tre drabbade länen har dött efter katastrofen på grund av svikande hälsa, ensamhet och självmord. I Fukushima är det tragiskt nog fler som dött efter katastrofen än under densamma.

Staten har stoppat in stora pengar i återuppbyggnaden, men man har prioriterat de stora satsningarna. Det individuella lidandet har man haft svårare att få bukt med. 

Samtidigt når hyckleriet höga nivåer. När Tokyo fick OS 2020 stod premiärminister Abe i Buenos Aires och hävdade att Fukushima var ett redan löst problem.. Det är det knappast, även om det inte föreligger någon direkt fara för alla OS-besökare; kärnkraftverket läcker fortfarande, och Tokyo Electric är dåliga på att offentliggöra alla siffror i realtid. Vi undviker frukt, grönsaker och fisk från trakten. Att Abe sedan åker jorden runt för att sälja in japansk kärnkraftsteknik är ju också något man undrar om man ska skratta eller gråta över.

The Guardian har en bra video om katastrofen och hur det har gått sedan dess. Värd att ses om du har tio minuter över.

Batman i Japan - videobevis

Dags för en lite nördig spalt. En gammal nyhet förvisso, men något som inte tagits upp på denna blogg.

Efter trippelkatastrofen i Japan i mars 2011 var det ganska lätt att hålla sig för skratt. Även om man inte var personligen drabbad, så var det givetvis beklämmande att se och höra nyheterna om hur folk och fä fick lida uppe i nordost.

En man i Chiba, länet strax öster om Tokyo, fick då för sig att kombinera sitt yrke, svetsarens, med sin hobby, att klä ut sig till fantasifigurer på film, för att hjälpa till att få folk att börja kunna le igen. Han bestämde sig för att bli Chibatman.

Med en häftig trehjulig motorcykel, en Chibat-pod, och en mycket utstuderad Batman-kostym, sågs han snart "patrullera" vägarna i länet. Han har blivit föremål för en stor mängd Flickr-foton, Youtube-videos och även TV-inslag. Som i detta nedan från BBC.

Aman - nykomling bland prestigehotellen i Tokyo

Är det något som Tokyo inte saknar så är det hotell. Hotell i varje pris- och prestandaklass. Från små och enkla rum med "kasettoalett" (du förstår vad jag menar om du sett en sådan) till stora, vackra rum på 30:e våningen med utsikt mot Fuji.

I den övre prestigeklassen har klassiker som Hotel Okura och Imperial Hotel länge regerat. Men fräscha uppstickare som Park Hyatt i Shinjuku (känt från Lost in Translation) eller Mandarin Oriental (känt som tillfälligt hem för Noma Tokyo) har naggat de ärevördiga gamlingarna i kanten.

View fullsize

Sparsmakat elegant hela vägen.

Foto: Aman Resorts

Nu höjs temperaturen på denna marknad ytterligare någon grad då Aman Tokyo drar igång i slutet av mars. Hotellet, som är en del i en från början indonesisk kedja som nu finns i stora delar av Asien, men även i Frankrike, Italien och Grekland, huseras i nybyggda Otemachi Tower nära Tokyo Station. På de översta sex våningarna i den 38 våningar höga byggnaden inryms 84 med Tokyo-mått mätt mycket rymliga rum och sviter. De minsta rummen är på hela 71 kvadratmeter och sviterna räcker till för ett rejält partaj, då de mäter hela 157 kvadratmeter. 

Designen är lugn och avmätt med både japansk och västerländsk inspiration och utsikten är givetvis förträfflig. Ingen konst att se Fuji om vädret är klart (om du kan få ett rum som vetter mot väst). Badrummen, också de i de flesta fall med fin utsikt, har stora badkar med rum för både dig och ditt sällskap.

Vi kan inte säga något om matens kvalitet ännu, men det verkar som att man kommer att luta åt det europeiska fastän med i huvudsak japanska råvaror. Givetvis finns det en stor avdelning för motion och avslappning med simbassäng, gym, yoga- och pilatesstudio och olika sorters bad.

Rummen börjar på ca 7,000 kr och sviterna kostar ungefär det dubbla. Med tanke på läget och på rummens storlek får man nog kalla det överkomligt.

Hotellet har direktkontakt med Otemachi Station som med sina fem T-banelinjer ger snabb kommunikation med resten av staden.

Mera info och bokningsmöjligheter hittar du här.

Undvik rusningstid i Japan om du kan

Detta är givetvis gammalt vetande men det förtjänar att upprepas; alla som besökt en storstad i Japan och dristat sig till att ta ett tåg i värsta rusningstid kan vittna om hur vansinnigt proppfulla tågen blir. Jag brukar säga, utan avsikt att överdriva, att "släpper man taget om portföljen, så hänger den kvar". Videon här ovan visar med all önskvärd tydlighet varför man bör undvika att åka mellan 06 och 09 på morgnarna (på kvällarna är folkmassorna lite bättre fördelade mellan kl 18 och sista tåget). Det bör kanske tilläggas att videon beskriver extremfallet. Normalt får man sköta knuffandet själv; det brukar räcka med det för att få in alla i tåget.

Denna lista är ca två år gammal, men jag tror knappast att den har förändrats speciellt mycket. Av de hundra mest välfyllda järnvägsstationerna i världen, så finns 82 av dem i Japan (de icke-japanska stationerna i stor, fet stil).

1 Shinjuku (Tokyo, Japan)

2 Shibuya (Tokyo, Japan)

3 Ikebukuro (Tokyo, Japan)

4 Umeda-Osaka (Osaka, Japan)

5 Yokohama (Kanagawa, Japan)

6 Kita-Senju (Tokyo, Japan)

7 Nagoya (Aichi, Japan)

8 Tokyo (Tokyo, Japan)

9 Shinagawa (Tokyo, Japan)

10 Takadanobaba (Tokyo, Japan)

11 Namba (Osaka, Japan)

12 Shinbashi (Tokyo, Japan)

13 Tennoji (Osaka, Japan)

14 Akihabara (Tokyo, Japan)

15 Kyoto (Kyoto, Japan)

16 Sannomiya (Kobe, Japan)

17 Omiya (Saitama, Japan)

18 Yurakucho-Hibiya (Tokyo, Japan)

19 Nishi-Funabashi (Chiba, Japan)

20 Meguro (Tokyo, Japan)

21 Daimon-Hamamatsucho (Tokyo, Japan)

22 Ueno (Tokyo, Japan)

23 Oshiage (Tokyo, Japan)

24 Paris Nord (Paris, France)

25 Taipei (Taipei, Taiwan)

26 Machida (Tokyo, Japan)

27 Gare de Chatelet-Les Halles (Paris, France)

28 Kawasaki (Kanagawa, Japan)

29 Roma Termini (Rome, Italy)

30 Tamachi-Mita (Tokyo, Japan)

31 Kyobashi (Osaka, Japan)

32 Funabashi (Chiba, Japan)

33 Ayase (Tokyo, Japan)

34 Hamburg Central (Hamburg, Germany)

35 Yoyogi-Uehara (Tokyo, Japan)

36 Kamata (Tokyo, Japan)

37 Gotanda (Tokyo, Japan)

38 Kichijoji (Tokyo, Japan)

39 Kaneyama (Aichi, Japan)

40 Musashikosugi (Kanagawa, Japan)

41 Fujisawa (Kanagawa, Japan)

42 Oimachi (Tokyo, Japan)

43 Nakano (Tokyo, Japan)

44 Tachikawa (Tokyo, Japan)

45 Iidabashi (Tokyo, Japan)

46 Kashiwa (Chiba, Japan)

47 Hakata (Fukuoka, Japan)

48 Tsuruhashi (Osaka, Japan)

49 Nishi-Nippori (Tokyo, Japan)

50 Nakameguro (Tokyo, Japan)

51 Zurich Main (Zurich, Switzerland)

52 Osaki (Tokyo, Japan)

53 Ebisu (Tokyo, Japan)

54 Frankfurt Central (Frankfurt, Germany)

55 Munich Central (Munich, Germany)

56 Otemachi (Tokyo, Japan)

57 Shin-Osaka (Osaka, Japan)

58 Mizonoguchi (Kanagawa, Japan)

59 Sapporo (Hokkaido, Japan)

60 Jimbocho (Tokyo, Japan)

61 Sengakuji (Tokyo, Japan)

62 Nippori (Tokyo, Japan)

63 Ichigaya (Tokyo, Japan)

64 Kokubunji (Tokyo, Japan)

65 Milano Centrale (Milano, Italy)

66 Yodoyabashi (Osaka, Japan)

67 Noborito (Kanagawa, Japan)

68 Wakoshi (Saitama, Japan)

69 Matsudo (Chiba, Japan)

70 Fukuoka-Tenjin (Fukuoka, Japan)

71 Shanghai (Shanghai, China)

72 Berlin Central (Berlin, Germany)

73 Totsuka (Kanagawa, Japan)

74 Kinshicho (Tokyo, Japan)

75 Cologne Central (Cologne, Germany)

76 Yotsuya (Tokyo, Japan)

77 Shin-Kiba (Tokyo, Japan)

78 Gare Saint-Lazare (Paris, France)

79 Tsudanuma (Chiba, Japan)

80 Asakadai/Kita-Asaka (Saitama, Japan)

81 Shin-Koshigaya/Minami-Koshigaya (Saitama, Japan)

82 Ebina (Kanagawa, Japan)

83 Seoul (Seoul, Korea)

84 Shimokitazawa (Tokyo, Japan)

85 Chiba (Chiba, Japan)

86 Ochanomizu (Tokyo, Japan)

87 Okachimachi (Tokyo, Japan)

88 Amsterdam Central (Amsterdam, Netherlands)

89 Dusseldorf Central (Dusseldorf, Germany)

90 Hanover Central (Hanover, Germany)

91 London Waterloo (London, England)

92 Sakae (Aichi, Japan)

93 Nihonbashi (Tokyo, Japan)

94 Kanda (Tokyo, Japan)

95 Nagatsuda (Kanagawa, Japan)

96 Hiyoshi (Kanagawa, Japan)

97 Sugamo (Tokyo, Japan)

98 Ginza (Tokyo, Japan)

99 Ogikubo (Tokyo, Japan)

100 Sendai (Miyagi, Japan)

Säkrast att tappa plånboken i Tokyo

Tokyo är en av världens säkraste städer, men bakfickan är nog ändå fel ställe att ha plånboken.

Givetvis ska man vara försiktig med sina värdesaker var man än befinner sig, men det är ju uppenbart för alla att graden av brottslighet varierar högst betydligt från ort till ort. Om du har oturen att tappa din plånbok eller något annat värdefullt i Japan, så är oddsen ganska höga att du får igen din egendom.

Jag har tappat eller glömt både plånböcker, portföljer, mössor, kameror och riskokare genom åren i Japan, och i nio fall av tio har jag fått igen mina ägodelar. 

Polisen i Tokyo meddelar att medborgarna lämnade in totalt 3,34 miljarder yen i borttappade pengar ifjol. 74% av detta, eller 2,47 miljarder yen, återlämnades till de rättmätiga ägarna.

En person som hittat en tappad plånbok har rätt att få de pengar som finns däri om inte ägaren hör av sig inom tre månader, men trots detta gick 390 miljoner yen istället in i stadens kassa då varken ägaren eller upphittaren begärde att få pengarna. 

Utöver pengar lämnades rekordmånga 3,5 miljoner borttappade saker in till polisen i Tokyo under 2014.

Vad göra om du tappat bort något i Japan? Ja, om du tappat eller glömt något på tåget, så är det bästa att du går till en station på den linje du åkte och pratar med stationskontoret. De har oftast tillgång till en central databas där upphittade saker registreras. Det kan hända att du behöver åka till ett centralt lager någonstans för att hämta upp din ägodel.

En koban är en mini-polisstation dit du kan gå för att anmäla försvunnet gods. Har du tur är din pryl redan återfunnen och inlämnad.

Har du tappat något ute på stan, är det säkraste att du uppsöker den närmaste koban du kan hitta (de brukar ligga nära stationer). En koban är vad som på engelska brukar kallas police box. Det är små mini-polisstationer där en eller ett par poliser brukar finnas. Här tar man först upp en anmälan och sedan kan man kontrollera om din pryl redan lämnats in. Ibland kan den faktiskt ligga på den koban du besöker, och ibland ligger den på den större polisstationen som finns i varje kommun. 

Är din japanska skral, så bör du helst ha någon med dig som kan tolka.

Poliserna i en koban är för övrigt en stor resurs när du inte hittar till den adress du är på väg till. En av deras huvudsakliga sysselsättningar är faktiskt att hjälpa folk att hitta i en labyrint som Tokyo.

Japanska damer och pengar

Den japanska tidskriften Ane-can, riktande sig till tjejer mellan sisådär 25 och 35 års ålder, har genomfört en enkät med 1000 av sina läsare. Det statistiska underlaget är lite i minsta laget, och frågans två svarsval var väldigt polariserade, men det kan ändå vara intressant att notera enkätsvaret.

Frågan löd sålunda: Vilken skulle du välja som partner, en mindre attraktiv man med egen firma, dyr lägenhet och 20 miljoner kronor i årsinkomst eller en modellsnygg kille utan jobb som tigger 70 kronor av dig varje dag?

Det skitsnygge fattiglappen har verkligen oddsen emot sig här, och svaret var ganska så entydigt. 75,5% skulle välja den rike mannen. 

En av enkätdeltagarna gav uttryck för en krass åsikt som jag tyvärr tror är inte alltför ovanlig: "Jag skulle använda den rike killen som bankomat och sedan vänsterprassla med snyggingen bakom hans rygg!". Smart eller osmakligt? Flera kvinnor jag känner skulle otvivelaktigt svara "smart"!

Åldersgruppen 25-35 är av relevans här, då det handlar om tjejer som börjar fundera på livspartner samtidigt som de i många fall funderar på att flytta hemifrån och vill eller måste försörja sig själva. Att den blivande partnerns ekonomiska status kommer in i bilden är inte förvånansvärt. 

Men samtidigt måste man som svensk man tycka att det fortfarande är lite 50-tal över könstänkandet i Japan. Det är alltför många tjejer som fortfarande eftersträvar att bli ekonomiskt beroende av sina män.